Vid en hastigt sammankallad pressträff efter ishockeymatchen AIK-Västerås i söndags berättade justitieminister Beatrice Ask (M) att regeringen nu ska utreda ”ett maskeringsförbud i samband med idrottsarrangemang”.

Det är vad man skulle kunna kalla en kovändning av justitieministern.

För ganska exakt ett år sedan – efter att maskerade AIK-supportrar tågat genom Borås – var Ask inte beredd att tillsätta någon utredning, hon trodde inte på ett förbud:
– Det är en komplicerad fråga rent lagtextligt och det är svårt att veta hur man ska få det tydligare. När är man maskerad? I dag är huvtröjor och andra klädstilar populära. Det blir avgränsningsproblem som är besvärliga, sa Ask då.

Vad fick henne att ändra sig? Är det kanske ett tecken på den så kallade trianguleringen inom svensk politik, alltså att block och partier försöker lägga beslag på varandras förslag?

Tre veckor tidigare hade nämligen Morgan Johansson, Socialdemokraternas krimalpolitiske talesperson, krävt just ett maskeringsförbud:
– Inom idrotten finns ett antal exempel på att personer maskerar sig när de ska begå brott, som att tända bengaliska eldar eller bråka. Det borde vara förbjudet för dem att dra på sig en mask innan de skrider till verket, sa Morgan Johansson i början av mars i år.

Tre veckor senare kallar så Ask till sin presskonferens och berättar att nu ska det minsann göras en utredning om maskeringsförbud (trots att en sådan utredning redan är gjord av före detta huliganutredaren Björn Eriksson).

Triangulering completed.

Men ett enskilt exempel bevisar ingenting, låt oss därför backa till debatten om polisnotorna.

29 november 2012 skriver Socialdemokraterna Ylva Johansson och Morgan Johansson på SvD:s debattsida om de omdiskuterade polisnotor som regeringen och Beatrice Ask länge försvarat:
”Regeringen måste nu komma ur sin passivitet och genomföra utredningens förslag om att likställa idrotts-AB med andra ideella föreningar inom sporten. Låt klubbarna ta ansvaret för säkerheten inne på arenorna så får polisen ta ansvaret utanför, utan att lägga över notan på idrotten”, skiver Johansson & Johansson.

Tre veckor senare, 17 december 2012, berättar Beatrice Ask att hon gett före detta ordföranden i Högsta Domstolen, Bo Svensson,  i uppdrag att utreda polisnotorna. Även här finns sedan tidigare Björn Erikssons utredning som föreslagit att polisnotorna ska avskaffas. Men Ask vill se en ny utredning med motiveringen:
– Det är rimligt att den som anordnar en kommersiell tillställning som medför sådana ordningsstörningar att det finns behov av polisbevakning står för åtminstone en del av kostnaderna.

Bo Svenssons utredning kommer fram till ungefär samma slutsats som Ask gett uttryck för, att notorna bör halveras. Men den kritiseras hårt av bland annat Morgan Johansson (S) i maj 2013:
– Läser jag utredarens förslag rätt så har han också ett förslag om att också klubbar som är ideella föreningar kan få betala polisens kostnader för bevakning av evenemang. Då har vi privatiserat en uppgift som samhället ska svara för.

10 september 2013 backar Beatrice Ask och regeringen helt från sin ursprungliga inställning och avskaffar polisnotorna en gång för alla.

En gång är ingen gång, två gånger är en gång för mycket, tre gånger är en trend. Finns det månne en trianguleringstrend också?

Jodå.

I helgen kunde ni läsa i Sportbladet att Fredrik Reinfeldt och regeringen ställer sig bakom Svenska Fotbollförbundets ansökan om att arrangera EM-matcher 2020. Statsministerns presstjänst kontaktade Sportbladet under fredagseftermiddagen, och direkt efter att regeringsplanet tagit mark efter toppmötet i Bryssel uttalade Reinfeldt sitt stöd för SvFF:s EM-ansökan.

Jag funderade mycket på det där: Varför var det så bråttom att få ut budskapet innan förbundets årsmöte dagen därpå?

Jo, det visade sig att SvFF-ordföranden Karl-Erik Nilsson under fredagsmorgonen fått ett brev av Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfvén, skrivet ihop med oppositionsråden i Solna och Stockholm, där de beskrev hur de stöttade ansökan om EM 2020.

Några timmar senare hade Reinfeldt så samlat regeringen och formulerat deras uttalade stöd för en EM-satsning, Sportbladet kontaktades för en exklusiv intervju som fick bra exponering i papper och på nät.

Därmed bör vi kunna enas om att trianguleringen inom svensk politik definitivt har nått idrottens värld.