Ibland finns det så mycket att säga om en fotbollsmatch att man inte får med allt varken i snabbanalysen direkt efteråt, eller i papperstidningstyckaren som skrivs någon timme senare.

Djurgården-IFK Göteborg 0-0 var en sådan.

Jag tycker, till skillnad från resten av världen (verkar det som), att det var en ganska bra och intressant match.

Men ”resultatet styr tanken” som Mikael Stahre brukar säga, och när det blev 0-0 var allt skit, enligt de flesta.

Men i första halvlek spelade Blåvitt en väldigt positiv fotboll. Joel Allansson gjorde en snudd på sensationellt stark comeback både offensivt och defensivt, hittade triangelspel med Ludwig Augustinsson och Sam Larsson, och IFK forsade fram på vänsterkanten. Allansson i all ära, arkitekten bakom lösningarna framåt var ”Samba-Sam” vilket gick de flesta förbi som hyllade ”Ludde” i stället som självklart slog fina inlägg.

Men som Pelle Olsson sa efteråt, du måste spela mer fysiskt mot Sam Larsson annars  skapar han sig ytor med en av allsvenskans bästa förstatouchar.

Men IFK Göteborgs startelva höll bara till 9/11. Robin Söder är ingen anfallsspets utan bättre ihop med en djupledsgående forward. Och Emil Salomonsson ingen högerytter men där är Lasse Vibe snart tillbaka på allvar. Det krävs lite mer för att få Pelle Olssons organiserade försvarsspel ur positionerna, i synnerhet när Daniel Amartey spelar ett mittbacksspel som måste vara bland det bästa den här fotbollsserien skådat på länge. Om/när Blåvitt hittar en tydlig och fungerande lösning i den ensamma anfallsrollen har Blåvitt ett lag och en bredd som bör hänga med i guldracet, nu när laget tillåts (?) spela fotboll.

Djurgården tog över i andra halvlek, mycket beroende på att Aleksandar Prijovic kom in och fick fast bollen högre upp i planen. Dif:s grundläggande problem är att ytterbackarna är för svaga offensivt med boll vilket gör att Djurgården sällan eller aldrig får ut något när Stefan Karlsson och Vytautas Andriuskevicius fyller på framåt. Martin Broberg ser ut att helt sakna självförtroende, och utan Haris Radetinac undrar jag om inte Jawo till höger och Prijovic/Erton Fejzullahu på topp är en bättre lösning framöver.

Dessutom är det ovanligt att se ett innermittfält tappa bollen så ofta på egen planhalva som Yusif Chibsah (i första halvlek) och Andreas Johansson (i andra halvlek) gjorde. Här borde Olsson nog överväga att flytta in Simon Tibbling på mitten. Han ser ut att vara mogen uppgiften, han är mer löpstark och klok och med en hårt jobbande Alexander Faltsetas bredvid sig skulle det kunna bli riktigt bra. Med Mark Mayambela till vänster? Olsson behöver i alla fall hitta på något, som det är nu kommer lagt till alldeles för få chanser och då uteblir också målen.

Till sist tycker jag det var bra av Erton Fejzullahu att be om ursäkt. Det visar att han och Djurgården också tycker att en gräns passerades och då behöver vi åtminstone inte diskutera den saken längre.