Vad gör Simon Gustafson i P19?
avAtt Simon Gustafson nobbas av U21-förbundskapten Håkan Ericson är ett mysterium.
19-åringen har inte kommit med sedan debuten i höstas där han gjorde mål direkt mot Turkiet.
Men behöver Simon gå den vägen? Eller är det läge för Erik Hamrén att ta med honom redan nu?
När A-landslaget samlas om en vecka för matcher mot Danmark och Belgien finns inga allsvenska spelare med enligt en överenskommelse mellan Svenska Fotbollförbundet och intresseföreningen Svensk Elitfotboll.
Paradoxalt nog försvinner ändå en del allsvenska nyckelspelare iväg på landslagsuppdrag, nämligen de som är uttagna till P19-landslagets EM-kval i Bulgarien.
Häckens Simon Gustafson och Carlos Strandberg är två, Kalmars Melker Hallberg en tredje och IFK Norrköpings Linus Wahlqvist en fjärde. Samtliga fyra finns med på Sportbladets lista över allsvenskans tio största talanger just nu (födda 1994 eller senare och publiceras i dagens tidning).
’
När det gäller Simon Gustafson kan man fråga sig vad han gör i ett P19-landslag. Han borde vara självskriven i en U21-trupp, kanske till och med redo att testas i Erik Hamréns riktiga landslag.
Jag är inte den som brukar försöka skriva in unga talanger i landslaget, allt har sin tid, det är enorm skillnad jämfört med allsvenskan. Men den offensive mittfältaren ser ut att vara redo att känna på en ny utmaning. 19 år gammal är han en av Häckens nyckelspelare och presterar på hög nivå i match efter match i allsvenskan. Eller ska Hamrén pressa iväg honom till en turkisk bottenklubb innan han anses redo?
’
För de största talangerna går det givetvis att göra undantag, det behöver inte bara gälla unge herr Gustafson. Speciellt om man tittar på den trupp Erik Hamrén har tagit ut: Det är Johan Elmander och Ola Toivonen och Marcus Berg och Kim Källström och det gamla gardet. Rasmus Elm har redan hoppat av, han vill ha semester i stället.
Det handlar inte om att kasta ut allt det gamla för att ta in mängder av nytt. Det handlar om att hitta en mix som driver utvecklingen framåt över tid. Just nu går det att ifrågasätta hur firma Ericson/Hamrén resonerar.
’
I går besegrade Häcken dittills obesegrade Kalmar med 4-1. Även om matchen var jämn i 60 minuter är slutintrycket en ganska så skoningslös överkörning från Häckens unga lag.
Matchens 2-1-mål är värt att nämna extra noggrant: Carlos Strandberg, född 1996, tog emot en långboll från egen målvakt, Simon Gustafson, född 1995, satte ut den till tvillingsbrorsan Samuel Gustafson, också född 1995, som hittade Nasiru Mohammed, född 1994, vid bortre stolpen.
Det var inte bara ett propagandamål för fotbollen, det var bollen ”på ett snöre” mellan fyra grabbar 18 och 19 år gamla.
’
Tänk om AIK eller IFK Göteborg hade haft de talangerna, och spelat den fotboll som Häcken spelar nu. Friends hade varit utsålt, Blåvitt hade fått flytta matcherna till Ullevi.
Nu pratar vi om Häcken, då kom knappt 3000 till Gamla Ullevi för att se fyra av allsvenskans största tonårstalanger rulla ut Kalmar fullständigt.
’
Efteråt frågade jag tränaren Peter Gerhardsson om Simon är att betrakta som allsvenskans just nu största talang. Gerhardsson menade att vi journalister som ser fler matcher med olika lag har bättre koll på det. Dessutom tycker han att Simon behöver tuffa till sig:
– Han måste bli tuffare och rejälare och förstå närkampsspelet bättre. Det har vi jobbat med individuellt, sa Häcken-tränaren.
Den tuffheten är knappast något Simon bygger upp i ett P19-landslag. Men tänk vilka läropengar han skulle göra bara genom att vara med på ett par landslagsträningar.