Avresedagen – 4 juni 2014 – hemma på balkongen…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…första fotot från Rio, självklart på kristusstatyn, ett av världens ”sju nya underverk”, uppförd 1931, fundamentet består av svenskt cement från Skånska cement (i dag Skanska)…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…ett besök på vår vän Mickes kvarterskrog som serverade caipirinha ända ut på trottoaren…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…utanför Maracana sprang papp-Zlatan och jag på good old Batman…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 …he’s the hero Brasil deserves, but not the one they needed during world cup maybe…

 

 

 

 

 

…en annan go brasse såg vi här…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…vårt boende i Teresópolis under nästan en månad, granne med legendaren Mario Zagallo som tyvärr låg på sjukhus första VM-dagarna…

 

 

 

 

 

 

 

…lelle Hebbe, våran husreptil som åt upp alla kryp förutom den gigantiska fladdermus som flög in i vardagsrummet en kväll. Bra jobbat ändå, Hebbe lelle…

 

 

 

 

 

 

 

…i det gigantiska brasilianska presscentret kunde du få kläderna tvättade och håret klippt om du stod ut med att allt var nedlusat av reklam…

 

 

 

 

 

…själv bad jag att bli klippt som Neymar men det blev inte många hårstrån rätt…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…här uppe bodde Brasilien, träningsanläggningen heter Granya Comary som betyder ”Comarys hönsgård”…

 

 

 

 

 

…och det var sannerligen ett evigt kackel där de 2000 ackrediterade journalisterna oftast inte hade något annat val än att intervjua varandra för att fylla alla tv-sändningar, radioinslag och tidningssidor. Här är det expertkommentatorn och VM-guldvinnaren från 1970, Dada Maravilha, som intervjuas av en kollega…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…Teresópolis ligger tio mil norr om Rio de Janeiro, uppe i bergen och när molnen sveper in befinner du dig varken i dimma eller regn – du befinner dig i själva molnet. Då räcker det inte med paraply, då tog brassarna fram parasollen…

 

 

 

 

 

 

 

…vi tog med papp-Zlatan till träningen en dag vilket gav en bra förstasida och ett uppskattat tv-inslag…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…sedan fick jag en artikel skickad till mig hemifrån där det visade sig att jag prickat rätt med klädvalet…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…en natt på flygplats, på väg till invigningen i São Paulo, har ingen dött av. Däremot vaknade jag upp med ett par svettiga fötter i ansiktet, det var mindre trevligt…

 

 

 

 

 

 

 

…dagen innan premiären var arenan långt ifrån helt färdigbyggd…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…till och med under invigningen, när det blev tyst någon sekund, hördes hur det borrades, två timmar före avspark…

 

 

 

 

…men match blev det och Janis Robert Laul 19760201 var där…

 

 

 

 

 

 

 

…Brasiliens klack…

…och jodå, Brasiliens stora stjärna avgjorde…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…och Dada Maravilha tog på sig pannbandet när han dagen efter skulle analysera saken tillsammans med en kollega som klippt och skuren ur From dusk til dawn…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…nästa anhalt: Fortaleza…

 

 

 

 

 

…Brasilien-Mexiko…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…på Estadio Castleão…

…matchen slutade 0-0, mexarnas keeper Ochoa imponerade och efteranalysen såg ut så här…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…dagen efter gjorde Klose sitt 15:e VM-mål och papp-Zlatan var inte sen att ta på sig tröjan…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…på Estadio Mané Garrincha i märkliga huvudstaden Brasilia tog sig Brasilien vidare till åttondelsfinal efter seger över Kamerun där svenska domaren Jonas Eriksson dömde…

…en seger Dada Maravilha firade med att låta sig intervjuas i brassemössa…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…vi mellanlandade på Copacabana…

 

 

 

 

 

 

 

…och trots att jag direkt kände att ”Jag har kommit hem…”

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…var det snart dags att dra vidare mot Belo Horizonte för åttondelsfinalen mot Chile på Mineirão där vi hamnade mitt i publiken snarare än på pressläktaren…

…2-1 blev det inte men spännande så in i helvete, den mest dramatiska match jag upplevt, den mest dramatiska match som går att uppleva skulle jag säga…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…i pausen nitade Brasiliens presschef Rodrigo Paiva chilenske anfallaren Mauricio Pinilla, presschefen fick rött kort, stängdes av och hade världspressen efter sig resten av turneringen…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…större hjälte var målvakten Júlio César som räddade två straffar och förärades med en staty intill Hulk-statyn utanför träningsanläggningen…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…molnen sveper som sagt in snabbt över Teresópolis och dagarna innan kvartsfinalen mot Colombia var inget undantag, till en och annan fotografs förtret…

 

 

 

 

 

 

 

 

…molnen försvinner lika fort, det gjorde dock inte frågorna till presschef Paiva som fortfarande hade ett och annat att förklara (han fick kicken efter VM)…

 

 

 

 

 

 

 

 

…kvartsfinalen spelades i Fortaleza, dit fanns inga flygbiljetter kvar. Det gjorde inte så mycket, vi såg matchen på och rapporterade från Copacabana i stället, här är vi en kokosnöt från avspark…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…lugnet före storm…f’låt festen på Copacabana…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…sedan fylldes det på tills vi var omkring 100 000 personer där…

…Brasilien vann visserligen men dagen efter hade tidningarnas förstasidor ett annat fokus…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…efter det brutala överfallet på Neymar trodde Brasilien inte längre på VM-guld även om tidningarna vädjade om att ”Nu spelar ni för honom”…i stället hamnade Brasiliens landslagsläkare, doktor Runco, i fokus ett par dagar…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…så här glad blev för övrigt Wennman den Store när han läste Journalistens artikel om de ”svåra” arbetsförhållandena för journalister i Almedalen, några dagar efter att han själv legat på sjukhus i Rio för hjärtkrångel…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…fackorganet Journalisten missade tyvärr ett scoop när jag – i väntan på bussen till Belo Horizonte och Brasiliens semifinal mot Tyskland – inte plockade upp vilket extremt dåligt stöd jag har för min ländrygg här…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…väl framme försökte jag få med Bank & Niva på en webb tv-samba men det gick så där…

 

 

 

 

 

 

 

…Neymar-masker fanns däremot till allihopa…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…sedan kunde massakern på Mineirão börja…

 

 

 

 

 

 

…och det som började så grönt och gult var över…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…papp-Zlatan fick checka ut…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…efter totalt 40 dagars hårt jobb satt jag på min balkong igen, lite skäggigare, lite slitnare…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…men ni vet vad den här bilden betyder, den betyder att det är dags att checka in på spa på Marstrands havshotell och att det är högst jävla osäkert om den här bloggen lever vidare!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 GLAD SOMMAR!