Dagen efter segermatcher är bra dagar för oss journalister. Särskilt efter lite större skalper.

Spelarna är på gott humör, garden är nere.

Ledarna brukar vara lite kaxigare, som när mr Shinings högra hand Marcus Allbäck fick syn på mig i receptionen och sa med skeptisk blick:
– Jag hoppas att du är med i mustaschkampen?

…det ska läsas som att han inte tycker jag klär i min nyodlade grosshandlare.

* * * * * * * * * * * * * * * * *

I dag var Nabil Bahoui, Isaac Kiese Thelin och Niklas Bärkroth beställda, och ”Nabbe” fick svara på frågor om ryktena i Grekland att PAOK och Olympiakos jagar honom, Thelin berättade om berömmet från Johan Elmander och hur han kuppade till sig Tourés tröja efter matchen.

…vilken Touré? Det vete fan.

Det här med matchtröjor är förstås en grej för det unga landslaget.

Bärkroth – som kom in i 85:e minuten, grundlurade Gervinho i 86:e och bäddade för Marcus Rohdéns 2-0-mål i 87:e – menade att halva Sverige försökte få just Roma-stjärnans tröja efteråt. Oklart om någon lyckades, själv kom Bärkroth på att han kanske borde behålla sin egen tröja från landslagsdebuten vilket han också gjorde:
– Annars hade mamma blivit arg.

Jag frågade Bärkroth hur det känns att skicka upp Gervinho i lammkön med en ”Cruyff-fint”?
– Äh, försvarsspel är väl inte hans bästa gren, sa Niklas.

Sant.

* * * * * * * * * * * * * * * * *

– Grym artikel förresten, sa Bärkroth när intervjun var klar.

Han syftade på en sammanställning jag gjort inför resan med spelarnas procentchanser att slå sig in i landslaget på längre sikt där jag gett Niklas Bärkroth 99 procent vilket väckte viss uppståndelse.

Låt oss kalla det en medveten överdrift. Vad jag ville ha sagt genom att placera just honom högt är att jag tror att det ”riktiga” landslaget saknar den här spelartypen. Den som dyker i djupled från kanterna mot mål och skapar poäng. Emil Forsberg är ett exempel som börjat få chansen på riktigt.

…problemet är att de här killarna ska kunna försvara som Johan Elmander också. Och det är ofta där det brister.

* * * * * * * * * * * * * * * * *

Apropå Elmander: Jag har varit på många januariturnér där jag fått försvara Anders Svensson och Tobias Hysén och andra veteraner när de blivit uttagna bland talanger. ”De är bara med på gamla meriter”, brukar det muttras, men jag har försökt förklara att kollar man träningarna så ser man hur de här gamla rövarna sticker ut. De är en eller ett par klasser bättre än de uppskrivna ”löftena”. Det är en lärdom jag har gjort under lång tid. Det är en insikt många fans tycks sakna.

…men vad gäller Elmander är det inte riktigt så, eller har i alla fall inte varit på den här resan. Han ser snarare ut att vara steget efter många av de tio år yngre spelarna. Det kan förstås ha sina orsaker, Johan har en otroligt tuff och tung höst bakom sig men på samma sätt som jag hade hyllat honom om han sett högklassig ut måste jag bedöma honom även när han inte gör det.

Därför är jag rädd att det här kan bli Johans sista resa med landslaget. På kanterna finns många andra alternativ som det kan vara läge att satsa på, och i anfallet (där jag tycker att Johan bäst kommer till sin rätt helst i ett 4-4-2) konkurrerar han med Zlatan, Toivonen, Thelin, Berg, Hrgota och Guidetti.

…Elmanders erfarenhet kanske kan behövas vid en skadekris, likt mot Liechtenstein i höstas, men i en grundtrupp? Tveksamt utifrån där vi står nu.

* * * * * * * * * * * * * * * * *

Från den här truppen tror jag att målvakten Robin Olsen, mittbacken Erik Johansson, yttern Nabil Bahoui och anfallaren Isaac Kiese Thelin finns med även i mars när det är EM-kvaldags mot Moldavien.

…Erik Johansson är intressant, han har liksom smugit lite i bakgrunden av mittbackskollegan i Malmö FF, Filip Helanders talangstatus. Men som jag skrev i bloggen häromdagen: ”Johansson ser majestätisk ut på träningarna”. Insatsen mot Elfenbenskusten förändrade inte det intrycket, och jag skulle säga att Johansson är resor före Helander.

Gårdagens matchhjälte Johan Mårtensson då? Tja, han är 25 år och vi stirrar ju oss gärna blinda på ålder i det här landet.
– Men det är väl inte lastgammalt? som Mårtensson själv uttryckte det efter matchen och det har han förstås rätt i.

Jag är ändå inte beredd att plocka ut honom redan efter en ynka A-landskamp.

* * * * * * * * * * * * * * * * *

Jag är heller inte beredd att säga att allt är guld och gröna skogar i landslaget bara för att de vinner en träningsfajt mot ett lojt Elfenbenskusten. Jag åkte hit med granskningen ”Hur mår Blågult?” eftersom det kändes fel med den vanliga ”tjo och tjim med Kongo-Kim”-journalistken som annars präglar mycket av bevakningen. Det hade inte varit rätt mot bakgrund av ett 2014 med endast två segrar och en rekordlåg placering på Fifa-rankingen (44:e plats).

…men ge mig en övertygande seger även mot Finland på måndag, och jag ska med glädje erkänna att detta kan ha varit resan då den negativa trenden vändes.

* * * * * * * * * * * * * * * * *

Om det är något man ska plocka med sig från matchen mot Elfenbenskusten är att mr Shining har fokuserat på försvarsspelet under träningarna, sedan ställde han elva välutbildade spelare på planen och de följde instruktionerna till punkt och pricka. Det är värt att ta med sig i tider då förbundskaptenen får klä skott för allt som är dåligt med svensk landslagsfotboll. Själv tycker jag faktiskt att han har utvecklats under sina år på posten. Jag var betydligt mer kritisk mot honom perioden 2011-2012.

* * * * * * * * * * * * * * * * *

I morgon är det dags för SvFF:s årliga ”mutmiddag” där de låter oss journalister som bevakar januariturnén smörja kråset, sedan tar Lasse Richt notan med förbundskortet. Det är en gammal tradition som jag faktiskt inte vet hur länge den funnits. Första gången jag var med var 20o4 i Hongkong då Omvärldsbevakare Nystedt bjöd mig, Jacob Sillén på TT och salig Hans Linné på Expressen på hamburgare på ett O’Learys-liknande ställe. Det går förstås att kritisera att SvFF bjuder journalister på middag men det är inte så att jag blivit mindre kritisk i min bevakning genom åren, tvärtom. Dessutom brukar middagen vara en källa till information som leder till blogginlägg, krönikor eller artiklar. Skulle det bli för mycket missnöje från läsarna, får väl Sportbladet betala min nota för jag vill inte missa middagen, det vore inte i linje med mitt journalistiska uppdrag som är att få fram så mycket information som möjligt.

* * * * * * * * * * * * * * * * *

Dagens bild blir Dagens bilder och symboliserar att jag hamnat under attack i en synkroniserad offensiv där SvFF och TV4 av någon outgrundlig anledning gjort gemensam sak. Först la SvFF:s nye generalsekreterare, Ica-handlare Håkan Sjöstrand ut en bild på Instagram som hans vänner inte tyckte var till min fördel. Olof Lundh var inte sen att haka på och repostade bilden. Sedan växlade Lundh upp det sista steget med en ”lika-som-bär” med mig och karaktären Ole Bramserud från Sällskapsresan. Ett hån som även Sportbladets eget Instagram-konto repostade. 4-0 till firma Sjöstrand/Lundh.

Det är tufft på fältet, jag erkänner att jag är både skadeskjuten och vingklippt för tillfället men jag kommer tillbaka, det gör jag alltid.

Här har ni 4-0-förlusten, steg för steg…