Ibland produceras konst som får alldeles för lite uppmärksamhet. Det kan vara filmer som Kick-Ass av Matthew Vaughn, det kan vara skivor som Kaos & Skrål med Strebers.

Eller – vilket det här blogginlägget ska handla om: Mårthen Bergmans långa poddintervju med Östersunds mittfältare Brwa Nouri.

Vi skulle kunna nöja oss med att konstatera att 29-åringen har en brokig bakgrund. Det vore dock en stor underdrift.

Som 15-åring dömdes Nouri för olaga tvång efter den uppmärksammade ”galgningshistorien” i ett av AIK:s juniorlag. 19 år gammal fälldes han för narkotikabrott, kort därpå fick han lämna Gnaget efter att ha vägrat ta ett blodprov. Anledningen var att Nouri redan fastnat i drogberoende.

Kanske inga nyheter för den som följer svensk fotboll, Brwa Nouri har aldrig gjort någon hemlighet av sitt förflutna, eller hur han fick hjälp av Dalkurd att resa sig ur sjukdomstillståndet. Mycket av det här pratar han om i poddintervjun med Mårthen Bergman, och det ledde också till rubriker i flera medier i vintras, däribland Aftonbladet.

Vad som inte får plats i artiklarna men som framgår tydligt om man lyssnar på hela tvåtimmarssamtalet är att Brwa Nouri är en människa med väldigt mycket vettigt att säga.

Jag skulle vilja dra det så långt som att det är en av de bättre intervjuerna som någonsin har gjorts med en allsvensk fotbollsspelare.

För det första har vi att göra med en skön jävla lirare, det kan vi slå fast direkt. Han kittlar i alla fall mina värderingar.

Brwa Nouri är mittfältaren som liknas vid Xavi och skrev på för Östersunds FK med motiveringen:
– Efter min första träning med ÖFK skulle vi ha möte, och jag kom dit i Che Guevara-tröja. Kanslichefen Lasse Landin – en kille i 60-årsåldern – pekade på den och sa: ”Fan, vilken fin tröja. Det gillar vi här uppe”. Det var då jag insåg att klubben verkligen var speciell.

I podden får Brwa Nouri frågan hur han vill använda sin position som offentlig person?
– Om någon frågar mig ”Hur gick matchen?” då vill jag svara ”Viva la revolution”. Den kampen vill jag ta.

Om den här kampen pratar Brwa Nouri i en god halvtimme, och den handlar – som så mycket annat i Sverige och världen just nu – om invandring och flyktingar, främlingsfientlighet och rasism:
– Jag kan gå till frisören för att klippa mig, lägga snusdosan på bordet och de kan fråga: ”Är du redan svensk?”. För mig är det grov rasism. Jag har bott här i 29 år. Varför ska jag få höra den frågan? Men det är inte hos frisören jag ska ta min strid. Striden kan jag ta i den här podcasten. Sedan kan folk tycka att jag är något på spåren eller att jag fortfarande är dum i huvudet.

Det är ovanligt men välkommet att höra allsvenska fotbollsspelare prata om sådana här saker, och framför allt sätta det i ett större perspektiv på ett lika enkelt som självklart sätt:
– Svenskarna uppfann inte Sverige, kurderna uppfann inte Kurdistan. Men världshärskarna har dragit linjer och sagt ”Det här är vårt”. Visst, de har byggt lite byggnader och gjort en civilisation av det men vi på jorden bör vara ett enat och gemensamt folk. Visst får man känna en samhörighet med sitt folkslag men att se annorlunda på andra människor – ni får inte komma in här – jag tycker att det är väldigt skevt från början.

Brwa Norui tar egna klubben som exempel, och påpekar att Östersund har spelare från 14-15 nationaliteter, och det är ett utmärkt exempel på vad allsvenskan egentligen är: Hela världens allsvenskan.
– De säger att det inte kommer funka med så många invandrare i Sverige, så många nationaliteter. Men vad fan: Vi tog oss till allsvenskan. Vi pratar alla samma språk. Om fotbollen kan integrera så bra, hur dumt är inte samhället då om man säger ”Det här ska vara vårt”?

Allra mest snackar Brwa Nouri fotboll, och han gör det på ett underhållande sätt. Lars Lagerbäck blir ”Lasse Lagerboss”, och när Erik Hamréns namn dyker upp bjuds vi på en skön anekdot.
– I början av januari var jag i Solna centrum, så såg jag Erik Hamrén, han gick in på Swedbank. Så jag bara ”Nu jävlar ska jag gå och visa honom att jag har shining”. Men nu ska ju han dra i sommar så det var väl lika bra att jag inte sa någonting. Det var massa folk inne på banken och de hade bara trott att jag var en idiot som pratade massa strunt.

Brwa Nouri berättar också om sin tid som så kallad SUPERTALANG men det jag fastnade för vill jag gärna sprida vidare till alla unga tjejer och killar därute, ni som har drömmar och ambitioner: Det går alltid upp och ner, precis som Brwa Nouri säger:
– När jag kom till AIK var jag sämst i P13-laget. Jag var bänkad. Spelade i andralaget. Men något i mig sa: ”Hitta den som är bäst. Jaga honom”. Sex månader senare var jag bäst. Ursäkta min kaxighet, jag försöker vara ödmjuk men sanningen är sådan. Sedan: En innermittfältare i förstalaget kunde inte komma, han skulle spela hockeymatch, och jag fick chansen. Efter det gick det spikrakt uppåt tills jag blev seniorspelare.

Under juniortiden hade Brwa Nouri en viss Mikael Stahre som tränare. I dag är han besviken på sin ”broder”:
– Micke hjälpte mig otroligt mycket. Han lärde mig att spela fotboll. Sedan blev jag besviken när han gjorde IFK Göteborg till ett tjongarlag. Jag ber om ursäkt men det känns konstigt att han gick från att lära mig att bli extrem i min fotboll, till att bli cynisk och tänka på resultat.

Jag ska inte röja ut hela Mårthen Bergmans intervju men jag hoppas att jag väckt tillräckligt med intresse för att ni ska lyssna vidare. Ni har en länk här.