Tar ut årets Stockholmselva i dagens tidning och den enda AIK:are som inte kom med är Flavio där jag valde Charlie Davies i stället. Tio Gnagare och en bajare alltså. Niva protesterade mot att Flavio också borde varit med och efter derbyt måste vi kanske ge honom en poäng där; det borde varit 11-0.

Derbyt tände till efter Hammarbys kvittering. Farsan satt bredvid framför TV:n och för första gången i sitt liv höll han på Bajen och var riktigt laddad i miten av andra. Men tappade snart modet. Kul att just Kenny Pavey fick stöta in målet som håller guldstriden levande, annars är nog risken att AIK tappat modet.

…aproå drömelvor menade Farsan att inga AIK:are hade platsat i Blåvitt men jag hade nog startat med båda ytterbackarna, Hooiveld, en av Dulee/Ortiz, Bojan samt Obolo. Som läget är nu.

AIK leder serien med en poäng och vi går mot en härlig final på Gamla Ullevi där Gnaget troligen kommer kunna spela på kryss. Jag har ändå svårt att se att IFK Göteborg inte skulle vinna på sin hemmaplan.

Hammarby gjorde en bra kampinsats och har Trelleborg borta och Häcken hemma kvar. Tar de inte sex poäng mot lag som (troligen) inte har något att spela för förtjänar de inte att nå kvalplatsen.

Jag är helt på Ledstjärnans linje när han kritiserar Aftonbladet för de emellanåt vidriga kommentarer som släpps igenom till artiklar på vårt nät. Det är beklagligt att dessa fortsätter att slinka igenom trots att det görs insatser för att förhindra detta. Jag har påpekat saken för våra chefer och hoppas att de agerar. Att kommentera artiklar är i grund och botten något positivt men nivån måste upp.

Ny förbundskapten väntas bli klar i mitten av nästa vecka om jag vet inte om det egentligen har hänt så mycket sedan söndagen då Lars Lagerbäck avgick och vi skrev den här artikeln om att förbundskaptensracet blir en duell mellan Erik Hamrén och Hans Backe med Jörgen Lennartsson som assisterande, medan vi kunde glömma ”Svennis”.

Allt tyder på att förbundet fortfarande jobbar på den linjen men att Lagrell mitt i alltihopa fick signaler från ”Svennis” att han skulle gå att lösa och plötsligt gick all in på den hästen till ingen nytta. Att jag anser att ”Cirkus Svennis” därmed blåste oss allihopa har jag redan utvecklat.

Min känsla och mina uppgifter pekar mot Hamrén men jag är inte beredd att slå fast det – ännu.

Så vad händer om Backe tar Notts County och Hamrén lockas att vara kvar i Rosenborg? Tja, dels kan Jörgen Lennartsson då bli högaktuell som huvudkapten – om han nu vill. Vill han inte, då bör förbundet snabbt som ögat sikta in sig på Janne Jönsson innan norrmännen lägger beslag på honom för gott. Min gamle tränare från Ljungskile är ju aktuell för norska landslaget. Annars kan Norge bli en bra skola, så kan Jönsson ta över Sverige framöver, han är bara 49 år.

Det viskas som utländska namn, men jag är tveksam till de som nämns. Jag tror heller inte att det är Lagrells och styrelsens linje.

Efter Jönsson på listan kan jag tänka mig att typ Åge Hareide eller Nanne Bergstrand borde stå, en okej kombination med till exempel Lennartsson som assisterande.

…även om Nanne själv skrattade när jag pratade med honom och höll fast vid sitt uttalande att ”det vore kul med en journalist som förbundskapten”.

– Med ett bra team runt sig tror jag säkert att det finns journalister som har så mycket fotbollskunnande att de skulle klara det bra. Det är inte så märkvärdigt svårt, menade Nanne.

Frågan är bara – vad hade Zlatan tyckt?

3-0 borta mot Brommapojkarna efter en blek förstahalvlek och en blek andrahalvlek men med en tydlig och viktig skillnad – i första halvlek var Tobias Hysén feltajmad i sina löpningar, mötte i stället för att gå i djupled. I andra gjorde han precis tvärtom och låg bakom samtliga tre mål. En imponerande guldstöt av en blivande skyttekung?

…kul med Niclas Alexanderssons mål, ”Alex” fick applåder av hela publiken när han byttes in. Det var fint.

Själv var jag ledig och satt och frös bland publiken. Spelet värmde knappast men de tre poängen var nog så avgörande. Nu har IFK Göteborg två hemmamatcher kvar, Halmstad och sedan finalen mot AIK (jag förutsätter att AIK gör sitt jobb och det blir en ren final).

Klar fördel IFK tack vare sin styrka på hemmaplan som skadade landslagsbacken Adam Johansson beskriver bra i senaste Laul Calling (storbild på länken) där vi också diskuterar styrkeförhållandet mellan just IFK Göteborg och AIK:

Dagens gäst i Laul Calling satte vi på ett tåg från Göteborg igår förmiddag, erbjöd honom hotell men han ville hellre bo hos en polare, och sedan åka tåg tillbaka till framsidan 06.05 i dag för att hinna med sin rehabträning klockan 10.00. Adam Johansson är vad man skulle kunna kalla en vanlig kille från Göteborg, fast lite mer begåvad på fotboll än oss vanliga dödliga, och lite mer begåvad utanför fotbollsplanen än många andra spelare, kan jag tänka mig.

Det blev ett intressant snack om guldstriden mellan Blåvitt och Gnaget, hur det är att komma ny in i landslaget och den kanske bästa förklaringen jag har hört på varför det betyder så mycket med en bra hemmaarena. Adam avrundade sitt resonemang med:

– Om vi är med inför sista matchen, då lovar jag att vi kommer vinna.

Jag uppmanar alla Blåvitt-supportrar att lyssna på Adams resonemang, ni kommer att gilla hans snack om atmosfären på Gamla Ullevi.

…och alla AIK:are också för den delen, Dulee Johnson har en minst sagt central roll i programmet.

Mest snackade i och för sig Niva, men det kanske inte kommer som någon överraskning.

Klockan 12.00 på sportbladet.se, kommentera gärna, ris och ros.

Att Real Madrid-Milan var en otrolig fotbollsmatch kan du lätt förstå även om du inte hade möjlighet att se den. Gå bara in på SVT:s text tv så hittar du följande rubrik:

* Milan vann tokgalet möte med Real..303

…tokgalet? Det ordet har SVT:s text tv aldrig använt tidigare, vågar jag nästan lova.

Mnn tokgalet var precis vad det var, en klockren beskrivning. Matchen var stendöd i 70 minuter för att avslutas med en hejdlös offensiv sista tjugo. Den innehöll fyra mål efter tveksamma målvaktsingripanden, plus ett bortdömt Milan-mål som borde varit mål och till sist, Seedorfs lyftning, Patos volley, 3-2 för Milan borta mot Real Madrid – detta utan Pippo Inzaghi i protokollet trots att han spelade från start.

…till och med Ronaldinho såg pigg ut i andra halvlek, när hände det senast? Grupp C lever.

Förstår att vissa reagerar på hårda ord om ”Svennis” men i en sådan här härva går det av olika anledningar inte att berätta allt, till exempel vilka du får information ifrån, varför, när och hur. Men när ”Svennis”-spåret nu är dött är min ärliga bedömning utan att jag har några horn i sidan till vare sig ”Svennis” eller Lagrell att Sfinxen från Torsby, som han en gång kallades, blåste oss allihopa. Tro´t om ni vill, jag har ingen anledning att säga så om det inte vore min ärliga uppfattning.

Lur…ja Lur av alla…mannen som först slog fast att ”Svennis” skulle ta över Blågult tillsammans med Tony G och sedan hävdade att ”endast detaljer återstod” från att allt var klart mellan ”Svennis” och landslaget (det var väl en ganska stor detalj i så fall?) ger nu på sin blogg Sportbladet en känga för vår bevakning. Otroligt.

…eller till och med tokgalet.

I morgon spelar vi in nytt avsnitt av Laul Calling. Den här gången utan fokus på förbundskaptensjakt. Känns ganska skönt.

Nu berättar Sven-Göran Eriksson om varför han tackade nej till landslaget.

Som vi avslöjade i dagens tidning handlar det alltså inte om att några ägare/investerare stoppat honom, utan om att han ville fullfölja sina åtaganden i Notts County hellre än att ta över svenska landslaget. Naturligtvis kan man inte klandra ”Svennis” för det men frågan som hänger i luften är – var han någonsin intresserad?

Med tanke på att Lagrell kontaktade ”Svennis” redan samma dag som Lagerbäck avgick, kunde han inte kläckt ur sig sitt ”nej tack” lite tidigare? Dribblade han med Lagrell att tro att ett ja var möjligt för känna hur storyn växte, hur spekulationerna blev allt hetare, hur nätröstarna som klickade på hans namn blev fler och fler? Var Lagrell hela tiden medveten om att ”detta kommer aldrig att gå – men vi spelar med i teatern”?

Den bild jag har efter att ha följt varje steg i processen på nära håll är att ”Svennis” blåste oss. Jag är övertygad om att Lagrell och hans styrelse gick all in för att få ”Svennis” och därigenom också Hans Backe – båda favoriterna i ett och samma paket – och trodde stenhårt på det ända till ”Svennis” drog undan mattan.

Sef-ordföranden Bosse Johansson pratade lite för mycket på ett sponsormöte och vips dök en tung ledtråd i förbundskaptensjakten upp: Lagrell blickar mot Norge och Erik Hamrén snarare än Solna och Hans Backe.

Men.

Styrelsen lär inte vara enig om vem av Backe och Hamrén som är häst nummer två i det här racet efter att förstavalet Sven-Göran ”Svennis” Eriksson tackat nej. Nu ska Lagrell prata med båda kandidaterna och sedan blir det en ny vända med styrelsen.

…men eftersom det samtidigt snackas om att Hasse Backe ska ha uttryckt sig skeptiskt till att ta över efter Lagerbäck undrar jag om inte Sef-Bosse får rätt till slut ändå.

…trots att Erik-Jörgen är ett bedrövligt dubbelnamn.

Fortsättningen följer.

Sent igår kväll diskuterade vi det här med ”Svennis”…att allt rullar på lite väl öppet, lite väl tillrättalagt, förhandlingar inför öppen ridå. Erfarenheten av den typen av förhandlingar är att det aldrig blir något av dem.

Under kvällen skrev jag följande SMS till ett av mina bollplank inom fotbollen:

”Ett annat scenario för morgondagen. ’Svennis’ meddelar från Kina att han inte kan lämna Notts County, Lagrell kan säga att då går vi på Backe i stället, alla nöjda och glada inklusive förbundet som aldrig skulle haft råd och ’Svennis’ som aldrig varit särskilt intresserad men genom denna cirkus i medierna får varken SvFF eller ’Svennis’ folket emot sig”.

Jag fick ett svar om att ”så smarta är de inte inom förbundet” men med tanke på dagens händelseutveckling vete fan…

…med facit i hand skulle vi kanske legat kvar med linjen från dag 1, Glöm Svennis, men det är samtidigt svårt att låtsas som det regnar när officiella bekräftelser regnar in från höger och vänster.

Bara att börja om på ruta ett igen.

Nya tag.

Jag är inte förvånad att Henrik Larsson slutar, jag fattade att han skulle göra det när vi hade Johan Mjällby i Laul Calling, och Mjällby (god vän med Henrik) pratade om att Danmarks-matchen var speciell.

Larsson tänkte ju lägga skorna på hyllan redan efter den där elaka skadan i somras men ändrade sig och kom tillbaka för att 1. hjälpa Sverige till VM och 2. skjuta SM-guldet till Helsingborg. Det blev inget av det och nu står vi inför scenariot många varnade för – Henke slutade knappast på topp.

…å andra sidan, varför måste man göra det? Larsson höll möjligen på ett år för länge, bilden av världsstjärnan tog en del stryk men inte så farligt. När krönikörer, bloggare och kommentarförfattare nu blickar tillbaka minns nog ändå de flesta alla magiska ögonblick han gav svensk fotboll.

Här är min topp fem-lista:

1. Skottfinten som fick Ivanov att gå i marken mot Bulgarien i bronsmatchen -94.

2. Ribbskottet mot Kamerun i öppningsmatchen -94 där Martin Dahlin rakade in returen som betydde 2-2.

3. Straffen mot Rumänien -94.

4. Den grymma flygande nicken mot Bulgarien i EM-premiären 2004.

5. Hans två mål mot Nigeria i VM 2002.

När jag började skriva på den här listan kände jag att jag skulle kunna fortsätta med hur många punkter till…men det får räcka där.

Larsson själv platsar alla gånger på listan över Sverige fem största spelare genom tiderna. Men den tar vi någon annan gång.

När du pratade med folk om Henke lyftes alltid hans förmåga att inspirera sin omgivning fram, vilken fantastisk ledare han var. Niva och jag diskuterade detta häromdagen, vad handlar egentligen det där om? När man som journalist möter Henke märker man sällan eller aldrig dessa egenskaper, även om det alltid var intressant att lyssna på honom när han var på prathumör. Kanske kommer det fram tydligare utåt nu när Larsson satsar på tränarkarriären. För ni tror väl inte att vi blir av med Henke bara för att han slutar spela? Nej nej, om tio år står han väl där som förbundskapten för landslaget.

…med Tord Grip som assisterande.

Jag sa innan Malmö FF-IFK Göteborg till Bank som var på plats på Madsen Square Garden att ”tar Blåvitt en poäng, då hamnar guldet i Göteborg”. Då skulle två segrar plus seger i ”finalen” på Gamla Ullevi räcka för att ta AIK på målskillnad.

Segern mot MFF förändrade inte läget så där jättemycket mer än att Blåvitt har råd att spela oavgjort mot BP eller Halmstad i stället.

När vi hade Johan Mjällby i Laul Calling fick jag för balansens skull dra till med att Göteborgskamraterna tar guldet och jag ser ingen anledning att ändra på det.

Djurgården och Hammarby ger mig däremot ingen hjälp med Öis och Vasalopps-vadet. Dags att börja se det positiva i ett eventuellt skidlopp – vilken härlig utmaning!

Hade svårt att följa matcherna eftersom det fanns en del trådar att dra i kring förbundskaptensfrågan. Håll utkik i tisidagens tidning…