Två timmars promenad på Santa Monica beach, den största stranden jag varit på, förändrade kanske inte livet, men jag såg en hel del roligt…

…det ni skymtar i horisonten är ett tivoli som ska besökas en närliggande kväll. Berg-o-dalbanan höll i och för sig knappt Gröna Lund-klass, men ett nöjesfält är alltid ett nöjesfält.

Väl nere på beachen såg jag en bekant ljusblå barack och undrade var jag sett den förrut (det var inte Obama). Jo, men det är ju livräddningsstugan i Baywatch! Jag såg mig om efter Pamela och ta mig tusan om hon inte låg och solade magen i gul-vit-blå bikini en bit bort. Men när jag kom närmre såg jag att det var två beachvolleybollar, det spelas visst mycket sånt på den här stranden.

Den här uteliggaren är svår att inte tycka extra synd om…

…inte nog med att han blivit av med sitt hem, han sitter dessutom i rullstol.

Efter en stund fick jag syn på kreativ egenföretagare som genomsökte stranden med metalldetektor. Jag trodde att guldruschens glada dagar var över så jag frågade några tjusiga negresser som satt bredvid vad hon egentligen höll på med.
– She is looking for metal. People drop money and their rings and stuff.
And then she go sell it?
– Something like that.

Till alla miljökämpar som kommenterade förra inlägget kan jag meddela att vi är fyra personer med fotoutrustning och packning för två veckor som även ska bila de 50-60 milen till Oakland, därför behövde vi ett 5,2-liters hangarfartyg som drar 7 liter milen om man trampar på rätt pedal. Dessutom är vår bil en bönstjälk i jämförelse med vad jänkarna själva rullar runt i utan att någon lyfter på ögonbrynen, kolla bara in detta monster…

…lätt rosatonad gick jag tillbaka till hotell Embassy där jag stötte ihop med hotellets ägare som visade sig vara en parant dam från Göteborg i de yttre 50. När hon förstod att jag jobbade på Aftonbladet tyckte hon att jag skulle ta en bild och skriva några rader om henne. Blir nog svårt att få in i tidningen men kanske dyker hon upp här på bloggen vad det lider.

Nu är det snart dags för Sveriges första träning. Har alla spelare släppts in i landet den här gången? Och kom alla med flyget? Det återstår att se.

Det blir alltid lite knasigt med tiderna i Kalifornien. Klockan är 19.30 i Sverige, då är den halv elva på förmiddagen over here, jag har precis lämnat en text och ska gå på en längre promenad på Santa Monica blvd. Det är strålande solsken, klarblå himmel, jag tror jag ska promenera i bar överkropp, det finns väl ingen lag mot sådant här?

Landslaget befinner sig i luften nånstans över Nevadaöknen skulle jag tro och landar om ett par timmar. De börjar träna 17.00, alltså två på natten hemma för er. Eller precis på Aftonbladets deadline. Denna tidsskillnad är inget som underlättar tidningsarbetet, däremot är man ledig från 17.00 varje dag och det har ju sina fördelar när hotellet ligger i Santa Monica.

Det hör inte till vanligheterna det som hände när jag skulle kliva på flighten till LA, alltså den långa elva-och-en-halv-timmes-flighten från Zürich.

Vi hade tagit oss genom sju säkerhetskontroller och skulle precis visa pass och boardingkort för femtonde och sista gången.
– Would you like to be upgraded to businessclass, mr Laul? sa tjejen i boardingen.
What?
– Would you like to be uppgraded to businessclass?
Why? How much is it?
– Nothing. We can offer you that.
Well of course.

Så byttes min sketna boskapsbiljett ut mot en businessbiljet och jag började traska mot planet. Men jag vände för jag förstod inte riktigt vad som hänt.
Sure it will not cost me extra?
– No no.
But why? Why me?
– It´s a gift from Swiss.
I love Swiss!

När Blanco och Leffes stand in förstod vad som hänt försökte de också bli uppgraderade men i den här världen är det skillnad på folk och folk. Tillsammans med TT-Skiöld fick de lomma bak och sätta sig bland getterna.

När jag hade satt mig i min elektroniska stol som gick att fälla i alla vinklar kom en värdinna och undrade om jag ville ha champagne:
Har påven lustig hatt? tänkte jag och svepte glaset med Brut Mosaïque Jacquart Reims i en mun och bad direkt om ett till.

Benutrymmet i businessclass är värt ett eget kapitel. Till och med TT-Skiöld, som är lång och grov, hade fått plats utsträckt. Vi hade hade kunnat köra en innebandymatch framför mitt säte.

Till varje stol fanns en platt-TV som jag tyvärr inte fick igång. Jag viftade dit värdinnan som hade en del problem innan hon lyckades.
– I´m sorry, sa hon, but it´s my first day in businessclass.
Same for me, sa jag och var nära att göra en highfive med snubben i stolen intill.

Efter en trerätters och ett par glas rött kände jag mig som rikemanstjejen från Grekland i Pulps Common People:
”I said ’pretend you’ve got no money’,
she just laughed and said,
’Oh you’re so funny.”

Ungefär så.

Nu är vi framme i LA efter den behagligaste långflygningen jag varit med om. Som jag skrev tidigare hade vi bokat en mindre stridsvagn, men den fanns av någon anledning inte inne. Då krävde vi en ännu större till samma pris och det fick vi…

…detta hangarfartyg till bil är en Chevrolet Suburban med 5,2-litersmotor som drar 7 liter milen om man stampar på rätt pedal.

Den tog oss genom LA:s kvällsmörker till Santa Monica och Embassy Hotell. Där ska jag nu placera mig i badkaret, sedan sova. I morgon måste vi ju faktiskt jobba lite också.

Minus jävla nio när Vesslan rullade mot Arlanda i morse, men det blir snart ändring på det…vädret i LA är 25-30 grader, strålande sol och vårt hotell ligger av en händelse i Santa Monica.

Mellanlandning i Zürich, Swiss IAL hela vägen, framme på Lax någon gång under lördageftermiddagen, alltså kvällen svensk tid. Om vi nu inte landar i Hudsonfloden vill säga.

Precis köpt mig två böcker, Vi som hade all rätt (Thulin/Östergren) och Låt den rätte komma in (John Ajvide Lindqvist). Flygläsning i fall det nu inte är fri bar hela vägen. TT-Skiöld slog till med Rebus sista fall av Ian Rankin men så har han varit med lite längre också.

Blanco från Bildbyrån och Leffes stand in från Scanpix är också på plats och kunde meddela att bil är hyrd – en riktigt fet och automatväxlad Chevrolet Tahoe. På ren svenska: en mindre stridsvagn. Den ska vi pimpa runt med på Santa Monica Boulevard i solnedgång.

Sista kvällen på svensk mark på ett tag. På Spåret, pizza och en riktigt bra påse löst. Det är väl kanon. Samt en film om jag inte kan sova. Hyrde Reservation Road med Joaquin Phoenix och Jennifer Connelly som hade en lockande baksida.

…inte Connelly alltså, utan filmfodralet.

…eller ja, det är väl inget större fel på Connellys baksida heller.

Nu hejar vi på Filip och Fredrik.

Det här avslöjandet slog ner som en liten bomb i ankdammen i dag, att Trelleborg ringt Hammarby för att få igång en budgivning på Rasmus Bengtsson. Jag förstår TFF.

Jag skrev precis att Erkan Zengin nu är klar för Besiktas på lån och Hammarby tjänar inte många miljoner på det, inte ens om Besiktas köper loss honom lär det bli särskilt stora pengar (knappa fem millar). Men de tjänar ändå några miljoner på det. TFF är rädda att Bengtsson kör ut sitt kontrakt och alla pengar hamnar i hans egen och agentens ficka. Zengins Besiktas-lösning tyder däremot på en hyfsad dialog mellan alla inblandade: klubb, spelare, agent.

Det viktiga för klubbarna – och det brukar jag få skit för när jag skriver – är att vara ute i extremt god tid med sina kontraktsförlängningar. Zengin-dilemmat har uppstått för att Hammarby legat efter på den punkten. Det finns andra exempel i samma klubb, Petter Andersson bland annat. Fansen brukar rasa när man skriver att ”snart kan klubben komma i en besvärlig situation” men det är allvarligare än de tror. Djurgården är ett exempel på en förening som har det extremt kämpigt på den här fronten just nu. Vänta bara tills Daniel Sjölund lämnar för en spottstyver. Om Dif nu inte lyckas förlänga med honom.

Frågan är vad som händer kring Rasmus Bengtsson – kan Trelleborg övertyga honom att skriva på för ett år till? Eller går han till Hammarby/Malmö/utomlands? Det är en spännande historia även om den kanske inte välter några kiosker. Man ska inte glömma att Malmö sitter med en klausul som ger dem rätt att matcha alla bud TFF accepterar. Det är väl det som händer just nu, att Hammarby lägger ett bud som Malmö synar i dagarna.

Mysteriet med Petter Furuseth (som tidigare Furuseth Olsen) är löst. VG reder ut det här.

…men som vi säger nuförtiden: vem fan bryr sig om norsk fotboll?

Enligt hemsidan anderlecht-online.be är förutom Anderlecht även Ajax, Feyenoord, Hamburg och Twente intresserade av Suleyman Sleyman som just nu provtränar med…trumvirvel…Nordsjälland! Med den källgranskningen ska MFF-supportrarna vara glada att de inte bor i Belgien.

…däremot stod det inget om att Sleymans rådgivare är advokaten Martin Klette. Klette som även är rådgivare åt…ny trumvirvel…Petter Furuseth!

Dagens roligaste uppgift är annars att Andres Vasquez – ni minns han med målet som spreds över världen via Youtube – lämnar FC Zürich. Just det kanske inte är så roligt, men enligt rådgivaren, pappa Vasquez, jagas han av italienska klubbar. Vilken liga det handlar om framgår inte men alfabetet lär knappast räcka till.

Nu ska jag sova, fredag är sista dagen på svensk mark, på lördag lyfter planet till LA. Har inte hört så mycket om Oakland på några dagar, däremot damp det tydligen ner ett flygplan i Hudsonfloden utanför Manhattan precis. Samtliga passagerare rapporteras ha överlevt.

…själv reser jag med TT-Skiöld som är lång och grov och händer något liknande med vårt plan kan jag lova att han inte blir glad.

Petter Furuseth (ni vet han som tidigare hette Furuseth Olsen) är klar för Lyn rapporterar TV-kanalens Fotbollshemsida. Samtidigt avslöjas det hemliga spelet bakom att han först slutade med fotbollen under stort palaver, sedan gjorde mirakulös comeback: Furuseth var egentligen pappaledig! Nu är han klar för Lyn, läs allt om det på TV-kanalens Fotbollshemsida.

Men om vi ska vara allvarliga… egentligen finns det kanske en story här. Furuseth slutade ju med fotbollen och kom därmed ur kontraktet med sin gamla klubb Midtjylland som han skrev tre år med. Om han nu gick gratis och kontraktslös till Lyn, är inte det lite skumt? Det här är rena rama spekulationerna och jag har inte för avsikt att rota i det, det får kollegorna i Norge och Danmark i så fall göra.

Precis som jag misstänkte tog Sten-Inge Fredin uppgifterna om att han återigen var utmanad på ordförandeposten med ro.
– Det visar väl att man sitter på en attraktiv post, sa Fredin som redan meddelat valberedningen att han vill köra ett år till.
Därmed kan vi kanske avskriva ”Hotell-Kjell” som ju sa så här till Henkeborgs Dagblad:
– Jag tar inte någon strid med sittande ordförande. Valberedningen ska föreslå mig.

Fredin kan alltså sittar kvar och så får vi se vem som drar fram lansen nästa år. Henke Larsson, kanske?

…Fredin hade inte lyft på ögonbrynen över det heller.

Angående Henke-deadlinen är den ännu inte spikad, handlar om början/mitten av februari trodde Fredin som också berättade att Larsson ”definitivt var irriterad över drevet”.
– Från sin sida tycker han att det är påhopp. Han tycker att eftersom han inte har kontrakt ska han få bestämma över sig själv.

Absolut. Klart att Henke bestämmer själv. Men han får nog räkna med att det kommer spekuleras och analyseras under tiden. Det är så vi människor fungerar, vi pratar och vi tycker. Ibland tänker vi också.

Mest lästa fotbollsartiklarna på sportbladet.se senaste dygnet:

1. Maradona och Zlatan i Inters omklädningsrum.

2. Laul: Bragd-Borg – Sveriges skickligaste.

2008 var det kvinnliga orgasmer och TV-apparater – 2009 är det Maradona, Zlatan, Laul och Hasse Borg som gäller.

Allt som det ska igen.

Ola Toivonen gör för övrigt ett riktigt klipp, åtta miljoner om året brutto ger en bra bit över fem millar netto. Nästan en halv miljon i månaden. Plus bonusar av olika slag. En riktigt bra deal i Holland för en snart 23-årig kille som i princip saknar A-landslagsmeriter.
Det råder ingen tvekan om att PSV tror på Toivonen – går han rakt in i truppen på söndag?
Pratade med transfersnubben Adrie van Kraaj tidigare om just detta:
– Det är vår manager (Huub Stevens) som svarar på fotbollsfrågorna men vi tänker oss i första hand Ola som en striker, sa van Kraaj.
PSV växlar mellan 4-3-3 och 4-4-2 vilket innebär att Toivonen antingen är tänkt som nummer nio (i 4-3-3) eller en av två anfallare (i 4-4-2). För Toivonens skull får man hoppas Stevens tänker spela 4-4-2 framöver.

Enligt Niva har Stevens vid något tillfälle sagt att PSV spelar ”fyra, tre och en halv, två och en halv”. Vi tolkar det som ett 4-3-1-2 med Toivonen i så fall i en nummer tio-roll. Det kan nog också fungera. Däremot som nummer nio i ett renodlat 4-3-3 är det mer tveksamt om han kommer till sin rätt.