Härlig fotboll på Fredriksskans där det egentligen aldrig var något snack. Kalmar stampade gasen i botten direkt…fick en loppa på stiftet i mitten av första…men så åkte Felix Magro på två tjusiga gula kort och ettan kom, tvåan kom och det kändes i luften att här händer mer så småningom.

Kristoffer Arvhage – han fyller tydligen år i morgon, grattis – gjorde så gott han kunde tillsammans med övriga i Norrköpings backlinje men det räcker ju som bekant inte så långt, och Elm kunde hänga ett par bollar till, vet inte hur många, jag tappade räkningen.

…vilken Elm? Viktor!

Kalmar FF svenska mästare 2008, det finns naturligtvis inte en chans i helvetet att Elfsborg når i kapp, och det är bara att lyfta på hatten och konstatera att det lag jag tippade fyra – efter AIK, Elfsborg och IFK Göteborg – slutar högst upp i tabellen.

Varför vinner Kalmar guldet? Vi gjorde den analysen redan i fredagens Laul Calling, en chansning som med facit i hand gick hem. Vi konstaterade där att Kalmar inte har den bästa truppen men pratade faktorer som öppenhet, ödmjukhet och kontinuitet.

Man ska inte glömma att Kalmar vinner allsvenskan ett år där samtliga Stockholmsklubbar inklusive Malmö FF floppar totalt, där IFK Göteborg knäcks av en snöplig Champions League-kvalsorti och där Elfsborg till slut fick för tunga skadesmällar.

…men även det säger en hel del om Kalmar som, precis som Blåvitt, åkte på en tung smäll i Uefakvalet – men kunde hantera den. Till skillnad från Elfsborg lyckades Kalmar hålla sina nyckelspelare friska.

Man ska inte heller underskatta lagkaptenen Henrik Rydströms betydelse i det här guldet…allmänt betraktad som en snickesnackare men i själva verket en bra fotbollsspelare – ni såg hans geniala passning till Elms 1-0 i dag. Tvåvägsmittfältare, riktigt bra passningsspelare, extremt klok i positionsspelet och med ovärderliga ledaregenskaper. Gråskallen! Ta med honom på landslagets januariläger, han skulle bli en bra ambassadör även för landslaget.

…vilken Elm? Rasmus!

Kalmar har den bästa tränaren, den smartaste värvningsstrategin, det starkaste laget mentalt sett, bästa träningsmetodiken, skickligaste fysteamet, de är allsvenskans mest öppna förening och de sålde inte sitt guld när Heerenveen viftade med miljonerna i höstas.

Den röda maskinen är värdiga mästare och jag tycker det är förbannat kul att de vann – det är ett jävligt sympatiskt gäng.

…vilken Elm har jag glömt? David!

…ett tag och laddar för Kalmar-Norrköping. Vi diskuterade Kalmar i senaste Laul Calling…på alla möjliga och omöjliga sätt…och jag vet inte om jag har så mycket mer att tillföra innan matchen är spelad.

Kan i alla fall meddela att den ses framför TV:n med inte bara halva, utan hela handen nere i chipspåsen.

Kalmar ska göra minst tre på Norrköping, i alla fall om Kristoffer Arvhage är med. Jag hoppas att KFF förlorar, det skulle innebära att guldstriden levde vidare, men tror inte att de får några större problem.

Spännande händelseutveckling i AIK där en mängd supportrar (AIK-alliansen) agerar på ett synnerligen intressant sätt. Genom sin insyn i föreningen har de tagit reda på att klubbledningen – med sportchef Ola Andersson och VD Charlie Granfeldt i spetsen – i onsdags bestämde sig för att Rikard Norling ska sparkas och att han ska delges beskedet på måndag. Kvällen innan hemmamatchen mot Helsingborg släpper supportrarna ut nyheten tillsammans med en svidande kritik mot just Andersson och Granfelt.

Jag måste säga att jag gillar det AIK-alliansen gör. Exakt precis just så här ska supportrar utnyttja sin makt. De vänder sig emot att Rikard Norling görs till ensam syndabock och kräver att även Andersson och Granfelt i så fall också avgår. De gör det inför öppen ridå till skillnad från hur de så kallade supporterföreträdarna i Djurgården agerade där informationen fortfarande inte kommit fram helt och fullt.

…jag skriver inte under på formuleringar som att chefernas namn eventuellt kommer ”släpas i smutsen” – i slutänden är det ju faktiskt styrelsen – inte fansen – som utser VD, och VD:n i sin tur – inte fansen – som är ansvarig för övrig personal.

Det jag gillar är att de agerar, tar reda på information, släpper ut nyhetsbomben, tar ställning, redovisar fakta om chefernas brister, bland annat det från början tokiga samarbetet med fuskagenten Terje Liveröd. Vilken briljant supporterjournalistik.

Det jag inte gillar, och som är väldigt svårt att förhålla sig till, är att AIK-alliansen samarbetar med våldssupportrarna som är med på ett hörn. Men just nu gör jag bedömningen att det inte räcker för att döma ut kvällens skolexempelsagerande på supportermakt. Skulle situationen urarta i hot och våld och osmakliga budskap och ramsor kommer frågan naturligtvis i ett helt nytt perspektiv.

Läs mer på svenskafans.com.

Tobias Linderoths tid i Galatasaray har verkligen inte varit någon succé, snarare ett sällan skådat skadehelvete.
Minns att jag i september satt ner med ”Tobbe” under landslagssamlingen inför Albanien, första VM-kvalet, och han var ovanligt känslosam kring hur jobbigt han tyckt att vinterns, vårens och sommarens skadebekymmer varit och den enorma glädjen över att äntligen vara tillbaka.
Men fem minuter in i matchen fick han en smäll på foten, skulle bli borta några veckor som blev månader, operation stod för dörren men bedömdes aldrig nödvändig och nu vet ingen vad som händer – mer än att när rykten om klubbar som vill göra sig av med spelare dyker upp brukar dessa stämma, lex Fredrik Ljungberg.

…Linderoth/Svensson på Elfsborgs mittfält 2009? Hade jag varit sportchef Stefan Andreasson hade jag omgående bokat en enkel till Istanbul och inte återvänt förrän Linderoth låg i bagaget.

…mjukt nedpackad, givetvis.

The Mist, Stephen Kings senaste filmrysare, är helgens rekommendation. Sällan har jag blivit så överraskad av ett filmslut. Men jag behöver hjälp med Kings budskap…att rädsla får oss att fatta ologiska och dåliga beslut?

En del kommentarer om att vi måste lyssna på Gråskallens och de aktivas kritik hur man gör kvällstidning. Jag tycker definitivt att vi ska bry oss om den kritiken…i alla fall lika mycket som Gråskallen bryr sig när kvällstidningarna tycker att Kim ska spela i stället för Anders. Om jag är en mytoman och tidningen består av lögner – anmäl! Det finns ett regelverk. Eller byt jobb om det är för jobbigt att vara förbundskapten för Sveriges landslag…det finns säkert en gäng andra tränare som skulle stå ut med att det granskas och hårdvinklas och ifrågasätts och spekuleras kring vårt mest intressanta landslag. Men det vore synd, för jag tycker att Gråskallen är en duktig förbundskapten.

När det gäller kritiken från den lilla klick läsare som kommenterar här, är det bara att konstatera att utbudet av sportjournalistik aldrig varit större. Det man inte gillar och inte bryr sig om, det läser man inte. Jag har till exempel inte läst Offside på ett halvår, sedan deras nummer inför EM som jag läste i fall där skulle finnas något passande att ta upp i Sportbladet. Vilket det inte gjorde den gången. Men jag ägnar inte min tid åt att gnälla på Offside. Däremot läser och gnäller jag gärna på TV-kanalens fotbollshemsida samt konkurrenten, som är Sveriges nästa bästa sporttidning, av den anledning att de gör sportjournalistik på ett sätt som berör och bidrar aktivt i nyhetsflödet.

I dag bänkad framför United-Hull med en Bomben som ser lovande ut. Två, tre eller fyra mål för United – noll, ett eller två mål för Hull.

Mats Jingblad får säkert ett nytt jobb, det funkar ju så i svensk fotboll, men han känns inte som framtidens tränare, precis.

…ny tränare i IFK Norrköping – Rikard Norling? Om han nu får sparken från AIK, alltså. Känns som en klubb Norling skulle kunna gå till (svårt för just honom att träna en annan storklubb) samt göra något bra med.

Johan Croneman, DN:s träffsäkre populärkulturkritiker, träffar huvudet på spiken igen. Skriver under på i princip varje ord i hans krönika i dag. Jag hade samma känsla efteråt.

…Jeffan tar dessutom debatten vidare i sin fredagsspalt till vad som verkligen är sportjournalistikens problem; inte att vi är för tuffa mot idrotten, utan att vi måste bli ännu tuffare i mening mer kritiskt granskande och grävande. Det är sportjournalistikens problem per i dag.

Välkomna dessutom att kommentera veckans Laul Calling.

David Beckham nu helt klar för Milan, officiellt bekräftat och allt…lägligt nog har vi lyckats fånga en ypperligt underhållande konversation mellan José Mourinho och ett par italienska journalister om just Beckham…missa inte detta i fredagens Laul Calling, stor underhållning.

Vågorna går fortfarande rätt höga efter Debatt, det roliga är att folk som normalt inte läser sportspalterna hör av sig och det är en viss sammanblandningsfrekvens…framför allt blandas jag och konkurrentens hockeytyckare Magnus Nyström ihop (eller Mats som Janne Josefsson kallade honom…men Mats Nyström är en helt annan journalist…)

…till och med en rutinerad räv som Hermann Dill förväxlade just oss, eller rättare sagt, vad vi sa. No offence.

Eller den här liraren som inte bara blandat ihop mig med den gode Nyström, utan även Aftonbladet och Expressen…

Robert,
det är ju ingen hemlighet för de som köpt Expressen under de sista 10 åren att mycket har hänt. Ni har ju blivit en riktig skittidning, gäller Aftonbladet också, som mer och mer sysslar med skvaller istället för journalistik. När du sitter och säger vi minsan har 1,8 miljoner läsare och just därför inte kan vara så dåliga som alla påstår så är det ett oerhört märkligt och dåligt resonemang från din sida. Har det slagit dig att de som köper tidningen idag kanske gör det för att man i princip får Hänt Extra i handen, eller kanske köper den för ett specifikt skäl som inte är journalistiskt!? Jag är en helt vanlig läsare i 37 årsåldern, akademiskt utbildad, jobb inom finanssektorn och med stort idrottsintresse.

…då mejlade akademikern ändå till min Aftonbladet-adress.

No offence där heller.

Daniel Nannskog är rubrikernas man i Norge efter en incident i samband med Stabaeks guldfirande (de sällsynt sensationslystna norska journalistsvinen har slagit till igen):
– Det är en skitgrej som har blivit en grej. Jag tycker det är trist att de ska skriva om en sådan sak när det finns annat som är värt att skriva om. Det var en kille som sparkade mig i röven, det var inte mer, och nu påstår han att han slagit mig på käften. Det är patetiskt. Jag har inte fått stryk, säger Nannskog till sportbladet.se.

Ledig fredag av en anledning jag inte förstår, men det gällde tydligen alla som jobbar kontorstider vilket jag för tillfället gör. Klagar inte alls, varit intensiva dagar.

Guldstriden lever, det går inte att påstå annat, men det går heller inte att påstå annat än att om Kalmar skulle missa detta…då har de slarvat bort guldet. De har pokalen på ett par ollons avstånd. Tegelsten, Vingelben, eller Patrik Ingelsten som han heter…kära ben har många namn…imponerar stort när han under sista kvarten i ett så viktigt läge kliver fram och hänger två.

…eller hänger och hänger…det första var ett slumpmål…men när det gäller skyttekungar är det svårt att prata bort mål som slumpmål.

I den andra matchen, den som gör att guldstriden fortfarande lever, bjöd Djurgårdens forward Mikael Dahlberg – återigen mittback – James Keene på friläget som gav Elfsborg matchens enda mål. Sådant som händer när man experimenterar med spelare på ovana positioner men Djurgården har inget att spela för, så det hade tränarna råd med.

…eller nja, de har ju Sportbladets ”bäst-i-stan”-pokal förstås.

Starkt – men inte oväntat – av Elfsborg att resa sig efter kölhalningen mot Blåvitt i söndags. Blåvitt som bara fick en poäng mot Trelleborg. Inget ont om Trelleborg, absolut inte, men samma fokus och inställning som mot Elfsborg hade gett tre nya poäng.

På Canal+ nyss: mr Svensk Fotboll intervjuade matchhjälten Keene. Jag säger ju det, han dyker upp överallt den mannern. Satt han inte med under Debatt också?

Som sagt; Kalmar ska inte kunna tappa det här, men försprånget är för litet för att upplösningen ska kännas avslagen. Jag tycker tvärtom att det känns riktigt intressant. Jag brinner.

Det enda rätta och riktiga att göra i det läge Kalmar befinner sig: att fortsätta göra allt på samma som sätt som man gjort under säsongen. Inte stänga till, inte resa bort, inte blåsa upp, inte avdramatisera, utan bara köra på som vanligt och luta sig mot vetskapen att man är jävligt bra.

…men Kalmar vore naturligtvis inte Kalmar om de inte redan bestämt sig för att göra precis exakt just så.

Jag redan tipsat om Birros kommentarer om Debatt, här har ni Nyström och Leman och Orrenius på konkurrenten. Även Gatu skriver om det, och Ledstjärnan så klart. I och med det har de flesta sagt sitt i en diskussion som helt klart berör, det är nog alla överens om, sedan går åsikterna i sär, precis som det ska vara.

Nu ska jag försöka koncentrera mig på mitt jobb ett tag.

Om ni undrar vad jag hade för tröja på mig i Debatt så gick jag dit i en vanlig mörkblå t-shirt, men den hade en logga som inte accepterades. Det stod Replay ungefär vid hjärtat och det gick inte för sig. Någon i redaktionen sprang och hämtade andra t-shirts – jag fick att välja på en blå, tajt jävel och en större turkosfärgad modell. Den turkosa var till och med under min nivå, även om Ledstjärnan flinade gott och tyckte jag skulle välja den. Men turkos, nä, då fick det hellre bli ett korvskinn.

…Patrik Sjöbergs tröjreklam släpptes däremot igenom men det är klart…jag har ju en bit kvar till 2.42.

Jag vet inte om vi kom så långt i debatten egentligen – min huvudpoäng är att sportjournalistiken har blivit klart bättre jämfört med om du går bakåt i tiden.

Att de aktiva reagerar på att den blivit bättre – eller tuffare i mening mer granskande och ifrågasättande – är naturligt. Tidigare kunde idrottsmakthavare och aktiva oftare gömma sig bakom ”inga kommentarer” eller utnyttja vänskapsband med sportjournalister när det brände till om något, i dag är detta på många områden utrotat. Att det nu finns en debatt, och att journalister och aktiva har olika åsikter är i grund och botten ett sundhetstecken – vi ska inte tycka samma om saker och ting.

När det gäller rubriksättning och hårdvinklingar som Tregaros artiklel syftade på är min bedömning att det ser ut som det alltid gjort i kvällspressen – vi är trea på bollen. Vi kommer ut efter TV-matchens eftersnack, efter morgontidningarna, då handlar det om att plocka upp en ny infallsvinkel eller ett nytt uttalande och vinkla på det.
– Ja men det var ju inte det viktigaste jag hade att säga? undrar idrottaren/förbundskaptenen förvånat dagen efter.
– Nä, men det var det mest intressanta som inte redan är sagt i radio, tv eller morgontidningarna.

Så går det till – men det är alltså inget nytt.

…det som är nytt är att innan sportbilagornas tid gjorde kvällstidningarna typ fem-tio sidor sport varje dag – nu görs 16-32 sidor varje dag. Procentuellt var de hårda vinklarna betydligt fler förr om åren. I dagens Sportbladet räknade jag till exempel till en rubrik av 37 som kan anses hårt dragen – att Bengt-Åke Gustafsson RASADE mot vadetnuvar. Å andra sidan var det precis det han gjorde, B-Å var fly förbannad på någon hockeyklubb.

De här 16-32 sidorna innehåller alltså, förutom enstaka hårdvinklade artiklar, en mängd mindre vinklade storys som inte fick plats tidigare, innan Sportbladet fanns. Tregaros beskrivning är inte korrekt, det ser inte ut i Sportbladet som han påstår att det ser ut. Ni som kommenterar här och också påstår det, köp tidningen sju dagar i rad och kom tillbaka och ge mig er bild. Jag menar alltså att sportjournalistiken har blivit bättre.

Självklart har tidningar gjort misstag, jag har gjort misstag och kommer säkert att göra fler, men i min värld skakar man hand och går vidare. Ingen jävel vill ju göra fel avsiktligt och det finns – om man granskar de enskilda fallen – oftast en rimlig förklaring bakom och alltid ett erbjudande om att korrigera felaktigheten. Ni som undrar över artiklar jag medverkat i som blivit tokiga är välkomna att mejla så försöker jag förklara.

…i mån av tid och förutsatt att listan inte blir för jävla lång, alltså…

Till sist; att Zlatan skulle bojkotta oss för det här Spy Bar-besöket har jag svårt att tro. Han ställde upp på flera intervjuer efter det (bland annat den klassiska jag gjorde). Att Gråskallen säger att det är så, är inte lika med att det verkligen är så. I de diskussioner vi haft med Zlatan har kontaktannonsen lyfts fram. Men om det nu är som Gråskallen säger så gärna för mig…jag var knappt inblandad alls i de skriverierna.

Allra sist; när det gäller den här komikern så hade jag inga som helst problem att ta det. Vem är jag att säga att någon inte får raljera över mig? Men att som Josefsson slå på stora trumman och kalla det samhällssatir…okej om TV4:s, Expressens, Sydsvenskans och Aftonbladets chefer suttit där…men nu var det Ledstjärnan, Nyström, Anja Gatu och jag…jag menar, vilka fan är vi? Egentligen? Jo, vi skriver, tycker och rapporterar om fotboll och hockey. Jag tycker att Birro skriver bra om det på sin blogg.

…men som sagt, jag skrattade själv åt inslaget, jag och Gråskallen skrockade ihop och det kan ha varit första gången.

Intressant dag i morgon, då jag tillsammans med Gråskallen, Yannick Tregaro, Hans Chrunak, Anja Gatu, Patrik Ekwall och Magnus Nyström ska diskutera sportjournalistik i Janne Josefssons Debatt på SVT. Utgångspunkten är en svavelosande debattartikel i Göteborgs-Posten som Tregaro skrev häromveckan. Jag tycker så klart att han är snett på det.

…jag har tidigare sagt att allsvenska lag med Kristoffer Arvhage som ordinarie sällan går särskilt bra. I dag tittade Arvhage boll och Mambo Mumba kunde ostört nicka in 2-1 till Gif Sundsvall – och nu är IFK Norrköpings degradering ett faktum både i teorin och praktiken. Naturligtvis ett stort underbetyg att en förening med ”Pekings” resurser inte ens kan hålla lag som Ljungskile bakom sig, men spelarmaterialet har helt uppenbart överskattats av både klubbledning och tränarteam.

Alltid stor parodi när klubbar inte lyckas få på sin plantäckning trots att regnet vräker ner – när ska den annars användas? Den här gången hände det på Starke Arvid, men man ska inte glömma att liknande saker hänt till exempel på Örjans Vall och Stockholms Stadion.

Ingen undgick väl att notera mitt whisky-vad när det gällde Bosse Lundquists framtid i Djurgården, nu är han tillbaka och jag kan inte påstå att jag är särskilt förvånad. Jag har nu ett par whiskyflaskor att casha in lite här och var. Aldrig fel.

Klart att Fredrik Ljungberg ska spela vidare om han känner för det…det jag inte förstår är vad han ska till det här nystartade gänget i USA att göra. Folk i Seattle verkar ju inte ens veta vem Fredrik Ljungberg är, i alla fall påstår ju amerikanska journalister det som uttalat sig lite här och var i dag. Jag tycker i så fall att Fredrik hellre borde satsat på någon av de här tjugo storklubbarna som jagade honom. Pengar har väl killen redan så det räcker och blir över.