Det blev en promenad på dryga timmen, sedan fick jag vila upp mig hos Farsan där det blev åtminstone tre bättre hemgjorda kebaber i pitabröd. Inte riktigt lika fina som på Hammarkullens köttbutik, men jag är nöjd med kvantiteten.

Fitness och jag laddar på Göteborgs-redaktionen, matchstarten 21.00 känns ovanligt sen för en träningslandskamp, men den passar väl bra för franska TV-publiken. Det regnar i alla fall inte. Inte just nu. Fast nu kom ösregnet. Fy fan.

Inte bara jag som reagerar ganska kraftigt på att Sebastian Larsson inte fick plats när Gråskallen har chans att prova nytt. Det antyds till och med att han har något personligt emot Eskilstunasonen men jag undrar vad det skulle vara…? Larsson är en ganska rak och enkel kille. Däremot håller jag fast vid att det absolut konstigaste den här landslagshösten är när Dumskallen i U21 inte tog ut Robin Söder till en sketen träningslandskamp mot Finland.

Apropå mitt tidigare inlägg har jag inte glömt bort Erik Edman men har svårt att se att han tar en landslagströja under höstens tre kvalmatcher. Edman är tidigast tillbaka i oktober om jag förstått det hela rätt.

Eastern Promises var klart sevärd, men jag vill varna känsliga tittare, det var en del ”skär halsen”-scener. Viggo Mortensen var suverän som rysk skurk. The Assassination of Jesse James by the coward Robert Ford ska få en ny chans, det blev lite sent för ett tretimmarsepos i natt.

Sverige-Frankrike…1-3?

Det snackas mycket om att Kim Källström får en skräddarsydd roll och visst får han det, men det är fan ingen enkel roll. Det är lätt hänt att hamna i ett ingemansland, trångt och jävligt mellan egna mittfältare, forwards och massa fransoser, där bollarna susar över och bredvid. Det ställer stora krav på Kim, men det ställer också krav på forwards att hålla uppe laget, möta vid rätt tillfällen och skapa spelutrymme. Samt att lagkamraterna vågar sätta bollen på Kim. Risken är att Källström och Henke Larsson hamnar på samma yta.

…om jag tvingas upprepa mig, men som jag misstänkte blev det ett nytt system men samma spelare (min elva nedan satt).

Räkna alltså med att det är ungefär det här laget som ska ta Sverige till VM 2010, plus Zlatan/Elmander/Linderoth, minus Rosenberg, Henke/Daniel Andersson (Henke lär ju knappast spela VM 39 år gammal fast vem vet).

Inte ens Sebastian Larsson får plats, det kan jag tycka är väldigt synd.

Om nu Gråskallen väljer 3-5-2 i höst vilket jag fortfarande bedömer som tveksamt. Ett 4-4-2 skulle antagligen sett ut så här med alla friska och tillgängliga, enligt hans sätt att resonera:

Isaksson – Stoor, Mellberg, Hansson, Nilsson – Elmander, Linderoth, Svensson, Wilhelmsson – Henke, Zlatan.

Zlatans skada visade sig vara lindrig, Kim Källström ska ta chansen och Mikael Nilsson tror att 3-5-2-spelsystemet läggs ner vid ett riktigt dåligt resultat i kväll. Där har ni nyhetsrubrikerna inför kvällens match. Startelvan kommer runt 13-snåret och jag tror alltså på följande elva:

Isaksson
–
Mellberg, Majstorovic, Hansson
–
Nilsson, Andersson, Källström, Svensson, Chippen
–
H. Larsson, Rosenberg

Jag hoppas och misstänker att Sebastian Larsson kan komma att starta i stället för one touch-Danne, annars tror jag det är så här Gråskallen resonerar. Om han nu inte väljer ytterbackar som Stoor och Wendt på kanterna i vad som i så fall mer skulle vara ett 5-3-2. Men av träningarna att döma är det mer ett 3-5-2 han vill spela.

För övrigt har det slutat regna i stan och jag tänkte ta mig en längre promenad. Skadar aldrig.

Om någon nu bryr sig så hyrde jag The Assassination of Jesse James by the coward Robert Ford. Faktiskt inte bara för att det var den längsta titel jag kunde hitta i filmbutiken, utan också för att jag tycker Brad Pitt är en ganska underskattad skådis samt att västernfilmer har en särskild plats i mitt hjärta sedan jag som liten såg Den gode, den onde, den fule. Av den lärde jag mig att det finns två typer av människor här i världen: de med laddade revolvrar, och de som gräver.

…fast sedan insåg jag att The Assassination of Jesse James by the coward Robert Ford bara var tre timmar lång och säkrade upp med Eastern Promises också.

Tidigt färdigjobbad, då känns det som upplagt för en bättre filmkväll. Men 3:10 to Yuma är egentligen den enda nyare film jag känner till som jag är laddad för att se, och den får jag hemskickad av min filmklubb senare i veckan. Den kan jag alltså inte hyra. Någon som sett något bra på sistone?

Såg precis en svensk OS-supporter intervjuas i TV4. Han hade laddat för Stefan Holms höjdhopp i en vecka och varit säker på guld. Nu var han knäckt. Då undrar jag: hur kan man bry sig så mycket om hur det går för en svensk höjdhoppare att man laddar i en vecka? Okej att man lever sig in när Sverige spelar fotboll eller hockey eller handboll men kom igen…inte fan knäcker man ihop för att en svensk missar guldet i höjdhopp? Jag är mer taggad när Holm tävlar i På Spåret.

Apropå OS. Brasilien-Argentina blev kanske inte den match man hoppats på, men snacka om att lillebror tryckte till storebror så det kändes. Brassarna som kallat in både Ronaldinho och Pato för att vinna det där guldet de saknar…0-3 mot Messis Argentina svider nog en del. Fast i ärlighetens namn bryr jag mig rätt lite om OS-fotbollen också.

Sverige-Frankrike på Ullevi i Göteborg i morgon. Regnet har vräkt ner större delen av eftermiddagen. Det blir en liten rysare att se hur den nylagda gräsmattan suger i sig vätan. Eller för all del…hur Kim Källström trivs på en regnsjuk plan. Om nu Gråskallen låter honom spela då regnvädret verkar hålla i sig.

Något av det roligaste med att jobba med det svenska landslaget är när man får chansen att lyssna på Mikael Nilssons teorier om fotboll och livet. Om nu lagkaptensuppdraget enbart bestått av att sitta och gagga med journalister hade Nilsson varit som klippt och skuren. I dag frågade jag om han var sugen på att bli kapten.
– Nä, jag tror inte att jag blir tillfrågad. Jag är ingen kapten. Jag var det mot Norge en gång, i Hongkong, då förlorade vi med 3-0. Nästa match var jag inte ens på bänken, sa Nilsson med ett garv.
Vem vill du se?
– Det mest logiska är att välja Tobias Linderoth eftersom han är vicekapten. Jag tycker att han är ett ett bra alternativ i alla fall.

Sedan pratade Nilsson öppet och ärligt om både EM-missen mot Ryssland och det nya spelsystemet. Mer om det i tidningen imorgon, men jag bjuder på en liten knorr till. Det var när Nilsson fick en fråga om hur det grekiska EM-fiaskot togs emot i hemlandet (Nilsson spelar ju i Panathinaikos):
– De var mest missnöjda med förlusten mot oss. Sedan kom kritiken upp igen när nästan samma spelare blev uttagna nu.
Precis som Lagerbäck gjort?
– Vi har ju massor med nya spelare!
Som ni tränade i dag blir det samma gamla vanliga namn i morgon igen?
– Ja ja…kollade man träningen i dag såg det väl kanske ut så, sa Nilsson med ett snett leende.

Dagens träning kan ha gett fler svar på hur Gråskallen tänker kring sitt nya spelsystem. Att döma av träningen ska Sverige spela med tre backar, fem mittfältare och två anfallare. Alltså mer av ett 3-5-2 än ett 5-3-2.

På träningen i dag matchades Micke Nilsson till höger och Chippen till vänster i en uppställning som såg ganska offensiv ut, trots att one touch-Danne hade en av de tre centrala mittfältsplatser. Men träning är träning och först när startelvan presenteras i morgon förmiddag vet vi exakt hur Gråskallen tänker. I och med Zlatans ”skada” tror jag på följande elva:

Isaksson
–
Mellberg, Majstorovic, Hansson
–
Nilsson, Andersson, Källström, Svensson, Chippen
–
H. Larsson, Rosenberg

Nytt spelsystem, (nästan) samma spelare. Det var den generationsväxlingen, det.

Zlatans skada, ja. Antingen är han på väg att bli idrottsinvalid eller också tog han chansen på uppstuds: en liten reaktion i knäet, inga problem för Gråskallen att i stället känna mer på Rosenberg och Berg mot Frankrike, hem till Mourinho, match på söndag, alla nöjda, alla glada. Utom möjligtvis Ullevi-publiken. Men de får ju i alla fall se Kim Källström från start. Om nu inte affischförbannelsen gör sig påmind, det är Källström som är dragplåstret i Göteborg och ni vet hur sådant brukar sluta.

Efter träning och presskonferens blev det en bättre kycklingfilé på Jensen’s Böfhus (jag fick två bitar!), sedan bjöd Fitness på en latte med lättmjölk och mörk choklad på Espresso House i Nordstan.

Jag har fortfarande inte förstått vad som var så farligt med SVT:s intervju med Sanna Kallur. Men ändå; respekt för Kallur som svarade på fråga efter fråga från en lång rad journalister i det känslosamma läget.

Känns som det händer en hel del just nu. En före detta allsvensk ”stjärna” misstänks för inblandning i ett 70-miljonersrån i Danmark, Elfsborgs Daniel Mobaeck losar ett shotrace mot sina lagkamrater och backar dyngrak in i en husbil och i morse hade jag en norsk journalist i telefonen som meddelade att Steffen Iversen försovit sig efter en tyngre krogrunda och skickats hem från landslaget.

Händelserna får tala för sig själva, men jag jag tycker att Elfsborgs agerande som klubb är beklämmande. Ingenting på hemsidan, ett lamt uttalande av ordföranden i lokalpressen, representanter som gör sig oanträffbara, inga konsekvenser för spelaren, ingenting.

Självklart vilar ansvaret på individen och det är samhället som ska sköta bestraffningen, men som Norges förbundskapten Åge Hareide sa i dag:
– Det är inte för att kapa huvudet av Steffen Iversen utan för att statuera exempel. Steffen har svikit gruppen och får ta konsekvensen av det. Steffen kommer att få stå över en landskamp, inte några fler.

Att Elfsborg inte tar tillfället i akt att på något sätt markera mot olämpligheten och allvaret i Mobaecks rattfylla är fegt, oansvarigt och ett svaghetstecken för en klubbb som har som målsättning att ligga i framkant på många områden.

5-3-2 i försvar, 3-5-2 i anfall.

Med tre centrala mittfältare behöver forwards inte längre jobba hemåt för att hjälpa två centrala mittfältare utan kan koncentrera sig på offensiven.

Tre centrala mittfältare innebär att det finns plats för Kim Källström.

Så långt är jag med.

Så långt är testet logiskt eftersom landslagets största problem de senaste åren varit att man blivit överkörda på mitten när det bränt till mot bättre motstånd. Gråskallen har visserligen aldrig erkänt det direkt efter en förlorad match, men då ska man komma ihåg att i Gråskallens krig att veta bättre än media är sanningen första offret. Men ibland har vi runtomkring uppenbarligen rätt och det är positivt att Gråskallen nu sväljer stoltheten och söker en lösning på det centrala mittfältsproblemet som i grund och botten naturligtvis inte är hans fel, utan helt enkelt beror på att Sverige inte har tillräckligt bra centrala mittfältsspelare och inte haft det sedan Jonas Therns och Stefan Schwarz dagar.

Däremot vet jag inte om det är lika positivt att fyrbackslinjen överges. Det förstår jag inte riktigt. Jag tycker det hade varit betydligt mer intressant att se ett 4-2-3-1 med Zlatan ensam på topp.

Dessutom får jag inte riktigt ihop hur Gråskallen har tänkt spela. Det besvaras egentligen först när startelvan mot Frankrike presenteras senare i kväll. Är det mer av ett 5-3-2 (alltså med ytterbackar som Stoor och Wendt på kanterna) eller är det mer av ett 3-5-2 (med till exempel Chippen och Micke Nilsson på kanterna)?

Min spontana tolkning var att det mer handlade om ett 5-3-2 där ytterbackarna ska kunna att gå framåt, snarare än ett 3-5-2 med yttermittfältare som hjälper till i defensiven. På gårdagens träning var det också så Sverige spelade…5-3-2 med Stoor till höger och Wendt till vänster. Men att döma av hur ”alla andra” tolkar saken kanske jag har fått allt om bakfoten?

Som sagt, träningslandskampen mot Frankrike ger svaret, även om svaret faktiskt kan vara att det växlar utifrån motståndet. Vissa matcher kanske det blir Stoor och Wendt, andra matcher Chippen och Micke Nilsson (jag exemplifierar med de ytteralternativ som är med i truppen den här gången).

Ska Sverige till exempel spela trebackslinje mot Portugal i VM-kvalet senare i höst? Mot Ronaldo och kompani? Jag har svårt att se det hända.

Sedan får vi inte glömma en sak; 0-3 mot Frankrike och modellen lär skrotas för gott, även om Gråskallen hävdar att han ska ha mer tålamod än efter 4-5-1-försöket mot Tyskland 2006.

Henke Larsson blir lagkapten mot Frankrike, men verkar inte vara sugen på bindeln resten av hösten.
– Den ska någon som ska spela i landslaget sex sju år framöver bära, sa Henke på presskonferensen i eftermiddags.
Samtidigt öppnade Henke för att spela vidare en säsong till.
– Det känns ju bättre nu än det gjorde i fjol, menar Henke.
Vi får alltså dras med Larsson ett år till och inte mig emot.

Så vem blir ny lagkapten för Blågult? Inte Zlatan, i så fall hade detta presenterats nu och inte inför Albanien-matchen. Det troliga är alltså att Gråskallen avvaktar hur det går för Tobias Linderoth. Är Linderoth tillbaka i speldugligt skick till VM-kvalet blir han också kapten. På annat sätt kan jag inte tolka dagens knapphändiga information. Eller också har Zlatan begärt att få fundera på saken med tanke på att landslagsledningen knappast utser en lagkapten som inte pratar med Sveriges största tidning.

Jag tror att Kim Källström hade blivit en utmärkt lagkapten för Sverige, men i så fall måste han ha en självskriven plats i startelvan och det är väl rätt tveksamt om Kim någonsin får det under Gråskallens styre, även om han just i onsdagens träningslandskamp ska få en fri, offensiv mittfältsroll.

Ställde frågan halvt på skämt, halvt på allvar här på bloggen efter presskonferensen i förra veckan: är Gråskallen på väg att gå över till 5-3-2? Och jodå, på dagens presskonferens släpptes den smått sensationella nyheten att Sverige på onsdag mot Frankrike ska spela just 5-3-2 (eller 3-5-2 om man nu vill). Just nu tränas det på detta på Rambergsvallen i Göteborg och laget mot Frankrike skulle alltså bli följande:

Isak
–
Stoor, Mellberg, Majstorovic, Hansson, Wendt
–
S. Larsson, Källström (off), Svensson
–
Zlatan, Henke

Det är i alla fall så de tränar och Chippen och Micke Nilsson blir därmed ganska feta förlorare. Sebastian Larsson lär också ryka om/när Linderoth kommer tillbaka, men på det här sättet finns i alla fall plats för Kim Källström i en friare, offensiv mittfältsroll.

Varför gör då Sverige detta test? Tja, det är inte svårare än att landslaget fortfarande brottas med sitt eviga problem att man är för svaga centralt på mittfältet. Mot VM-kvalmotståndare som Portugal och Danmark ska Sverige slippa att bli numerärt underlägsna på mitten med det nya systemet. Tanken är att använda 5-3-2 mot just den typen av motstånd – bra lag som spelar med en ensam forward och mycket folk centralt. Frågan som hänger i luften är om systemet kommer att permanenteras och användas i samtliga landskamper framöver?

En bättre idé än att göra en så stor förändring försvarsmässigt, vore att testa 4-2-3-1, men Gråskallen menar att Sverige har för dåligt passningsspel för att spela med en forward. Å andra sidan har Sverige en forward (Zlatan) som är extremt bra på att ta emot och hålla i bollen.