Såg United-Roma med ett halvt öga i går och behövde inte öppna det helt särskilt ofta – även om Man U spelar med en helt otrolig speed, inget lag i världen har en lika snabb anfallsfotboll. Nu ställs de mot Barcelona medan Liverpool möter Chelsea och vilken match som är hetast behöver vi inte rösta om, det är väl ändå ganska givet.

Har ännu inte sett Sebastian Rajalakso spela annat än en halvlek mot Malmö FF på TV, men det blir snart tillfälle. Något måste ju grabben ha.

Tony G petar Erkan Zengin och det ska bli intressant att se vilka fler ordinarie spelare som faller offer för rotationssystemet – eller drog Tony G en vit där?

AIK-Gif Sundsvall i kväll och den som prickar AIK:s startelva utan inside lovar jag att försöka ordna en fast anställning åt här på bloggen.

Höll även ett litet getöga på Halmstad-Blåvitt men upptäckte inget värt att notera, förutom att vi talar om två svårslagna lag, femman och trean i mitt allsvenska tips.

När får vi se Davids miss på YouTube?
(klicka på länken för att läsa Rydströms senaste inlägg på www.barometern.se)

Min vän och kollega Johan Flinck ställde precis frågan:
– Hur går det för din elva egentligen?

Inte speciellt bra, konstaterar jag:

Rami Shaaban – släppte ett skott från 45 meter.

–

Mikael Lustig – Giffarna har åtta insläppta på två matcher.

Tomas Zvirgzdauskas – Bänkad bägge matcher.

Behrang Safari – knäckte Lill-Anders ben.

–

Bojan Djordjic – skadad.

Henke Larsson – missade straff.

Tobias Hysén – petad efter premiärflopp.

–

Quirino – inhoppare.

Bara en tidsfråga innan Teddy Lucic, Cesar Santin och Johan Oremo drabbas av förbannelsen?

Tänker länka till ett litet YouTube-klipp men jag måste först försvara reportern Nora Strandberg som alltså verkar få frågorna i sina hörlurar av någon inkompetent producent i mellanchefsskjorta (skulle jag tro).

Nora får ta skiten men det förtjänar hon egentligen inte, hon är kanon i Canal Plus-studion på söndagarna, men klippet är för roligt för att inte visas. Kolla särskilt in Magnus Haglunds blick de sista tre sekunderna.

Här har ni Haglund vs Strandberg.

Jag trodde på 1-1 och straffar vilket det länge såg ut att bli…och det var nog just vad Arsenal hoppades på, i alla fall om man köper min analys av vad som hände i första halvlek: Arsenal försökte spela italienskt efter sitt 1-0, drog sig tillbaka och gav bort matchen till Liverpool. När Arsenal väl anföll gick de upp med få spelare, var utspridda och viljelösa och blev ett enkelt byte. Jag trodde inte att Arsenal kunde spela så…och det kunde de inte heller. Jag skulle beskriva det som ett taktiskt misstag av hyllade Wenger, och på så sätt blev det en annan matchbild än den man hade väntat sig, men också en helt rättvis seger för Liverpool när Torres gjorde som stora spelare gör i stora matcher – vräkte upp avgörandet i krysset ur ingenting. Se och lär, Zlatan.

…satt jag och skrev med tio minuter kvar och kollade inte så noga vad som hände när jag plötsligt hör Strömblad gå upp i falsett, och innan jag hinner lyfta blicken från lilla skärmen till stora skärmen har den där spolingen Svennis plockade med till VM löpt från ena straffområdet till andra och serverat Adebayor öppet mål. Vilken chock, vilken sorg.

…jaha, vad ska jag nu skriva, tänker jag, men hinner inte fundera länge innan Strömblad börjar gapa på nytt, och jag ska erkänna att jag missade att Babel ens var inne på planen men straff fixade han, och fram kliver min favoritlagkompis Steven Gerrard och vräker upp bollen i andra krysset med tysk iskyla.

…i det här läget ger jag fan i att skriva och ringer Dagchefen för att kolla om han tycker matchen är het och Dagchefen är ju egentligen inte dum så det tycker han naturligtvis.

…nu vet jag inte om det finns så mycket mer att skriva egentligen, mer än att jag tycker ganska synd om Arsenal som gick miste om en solklar straff i första mötet, medan vår egen Peter Fröjdfeldt aldrig tvekade att blåsa i kväll med sex minuter kvar och 2-2 vid en situation som efter ett par repriser går att diskutera.

…Liverpool är på många sätt 2000-talets fotbollslag så här långt. Omöjligt att inte fascineras av den unika blandningen kvalitet/vinnarmentalitet som kryddas med Rafa Benitez taktiska fingertoppskänsla.

…till sist; när såg man senast ett så här intensivt och hett dubbelmöte i världsfotbollen? United-Roma följer jag via text tv.

Det här duger inte, mister Rydström
(klicka på länken för att läsa Rydströms senaste inlägg på www.barometern.se)

…till de kommentarer som tror att AIK har något att vinna på att stänga ute media: man förstår inte mycket om man tror att negativa rubriker undviks genom slutenhet. I så fall hade väl ingen jävel kritiserat Nordkorea eller det svenska fotbollslandslaget?

Jag tror inte att det finns ett enda exempel där den taktiken har lyckats. Tvärtom, ju mindre öppenhet, desto mer spekulationer. Det är grundläggande mediehantering.

Ta det senaste i Dulee Johnson-soppan som exempel: om Rikard Norling och Ola Andersson inte mörkat sanningen hade storyn varit död i söndags. Nu har man under ett antal dagar fått läsa spekulationer om 1) Dulee har slagit ner två lagkamrater på träning, 2) Dulee har allvarliga missbruksproblem och 3) Dulee var på krogen natten mot söndag.

Inte ens spelarna i AIK har en aning vad det handlar om, tro fan att det är ett orosmoment, även om AIK:s problem givetvis är betydligt större än cirkusen kring Dulee Johnson.

Jag har följt Rikard Norlings AIK på nära håll i drygt tre år nu. Jag har trott på idéerna, jag har sett framstegen och imponerats av spelet när det har fungerat och imponerats av tendenserna till spel när det inte fungerat.

Anledningen till min bergfasta tro på AIK har alltid varit den samma: det har handlat om en tränarduo med en klar spelidé, en förening med en tydlig värvningsstrategi och en bred trupp med mycket kvalitet där alla spelare vetat exakt vad de ska göra ute på planen. Sedan har AIK inte räckt hela vägen, men det har berott på tillfälligheter samt att någon annan varit lite bättre – AIK var nära både i fjol och förfjol.

Senaste tiden – men framför allt i går – såg jag ett AIK som fortfarande har en bred trupp med mycket kvalitet, men som uppträder helt utan spelidé, där nio av 14 man (undantagen är Pierre Bengtsson och Nils-Eric Johansson) agerade helt utan självförtroende och aning om vad de egentligen skulle göra ute på planen, antagligen förvirrade av ständiga ommöbleringar i startelvan och nya, fantasifulla spelsystem.

Hur kunde det bli så här, Rikard Norling och Ola Andersson?

Jag vet inte om det hänger ihop med att AIK som klubb blivit allt mer sluten, mer och mer stängd och svåråtkomlig. När AIK spelade i superettan knuffade Nebojsa in mig omklädningsrummet efter en match och sa att dit in skulle jag alltid vara välkommen. Nuförtiden får man vara glad om man blir insläppt på Råsunda, medan andra toppklubbar typ Elfsborg och Blåvitt kör med öppna armar. Malmö FF har under ett par år hållit på med samma skit som AIK nu börjat med och det verkar mest skapa negativa spiraler.

Eller hanteringen av Dulee Johnson-härvan…han grips för olovlig körning och misstänkt rattfylleri, men får träna och spela som vanligt, han spelar seriepremiären, SEDAN stängs han helt plötsligt av från all träning och match på obestämd tid utan att vare sig fans, lagkamrater eller media får reda på varför. Själv sitter han hemma framför tv:n och skickar svårtolkade bullentiner via sin egen hemsida om att han mår bra och allt är frid och fröjd, medan agenten uttalar sig om att det blir allt svårare att få honom såld till en acceptabel prislapp…detta är sanslöst dåligt skött av alla inblandade.

Till råga på allt börjar Norling på eget initiativ tala om att han kanske snart försvinner från klubben på ett eller annat sätt…bra tajming.

För AIK-ledningen handlar det om att rannsaka sig själva, börja om från noll, back to basic med allt man sysslar med. Det är inga tillfälligheter att krampar i match efter match och att kritiken växer utifrån om alla möjliga småsaker. Mardrömssäsongen kan vara ett faktum innan fotbolls-EM börjat.

Elfsborg? Jag tackar för uppvisningen. Både på planen och i bemötandet av oss journalister.

Att de allsvenska klubbarna är hopplöst långt efter sina europeiska konkurrenter när det gäller pressfikat är ingen nyhet. Däremot var det en nyhet att Elfsborg låg så långt fram. Jag klev precis in på Borås Arena och möttes av följande, uppdukade bord i pressrummet…

…vi snackar frukt, kakor och chokladbollar i mängder. Vad som inte syns på bilden är att här också finns en toastmaskin som eldas upp i detta nu för att mackorna ska vara varma i paus.

Samtidigt som jag strax ska smörja kråset ordentligt är det en jäkla tur att inte fler allsvenska klubbar tar efter Elfsborgs proffsighet, då hade den svenska presskåren varit ännu mer överviktig än den redan är. Ja, förutom killar som Fitness då.

Våren har kommit till Göteborg och i dag var det premiär för mina nyinköpta solbrillor…

…2500 på Ica Maxi i Sumpan, som hittat.

Laguppställningarna har kommit  och AIK spelar 4-4-2 med ett helt nytt forwardspar, Valdemarin är bänkad och Obolo spelar på mitten. Rikard Norling förnekar sig inte.

Elfsborg kommer med Sjöhage på topp och Anders Svensson i favoritpositionen.

Fick precis svar av AIK-Carlsson och det blir tydligen 1-1 i den här matchen också…AIK-Carlsson kanske alltid tippar 1-1 i sina matcher och råkade få rätt just i går…jag vet inte men…själv tror jag också på 1-1 så det är inget dåligt tips, absolut inte.

Alltså: Elfsborg-AIK 1-1.