Har ni hört historien om den tyske St Pauli-supporter som inte fått biljett till lagets cupmöte med Bayern München i morgon lördag? Ganska underhållande, faktiskt.

St Pauli är Hamburgs värsta hor- och knarkområde och deras fotbollslag Tysklands stora kultlag. Just nu är klubben hemmahörande i tredjedivisionen men för inte så många år sedan spelade de faktiskt i Bundesliga.

Hemmarenan Milerntor är en av Tysklands absolut sjaskigaste och när storlaget Bayern München i morgon kommer på besök är de 20 000 biljetterna sedan länge slutsålda.
– Vi kunde sålt dubbelt så många, säger klubbens biljettansvarige.

En St Pauli-supporter som inte lyckats få tag på biljett vädjar nu i ett brev till klubbens kansli. Han är beredd att gå hela vägen – bokstavligen – för att få se matchen:
– Ge mig en biljett och min kropp står till fritt förfogande för en kvinnlig anställd på kontoret.
Finns inga kvinnor har den hängivne supportern en reservplan:
– Då erbjuder jag min flickvän. Men där återstår i så fall vissa interna förhandlingar, skriver supportern.

St Paulis kansli har ännu inte tagit ställning till det lätt bizarra erbjudandet.

Han är ledig, han har inte uteslutit ett svenskt klubblag, han fick sitt genombrott där – varför inte Sven-Göran Eriksson som ny Blåvitt-tränare?

(Och allt som inte pekar åt det hållet tar vi nån annan gång).

Avslöjar i dag att Arne Erlandsen är på väg att få sparken. Alla Blåvitt-suportrar bör hålla koll på info från Kamratgården under eftermiddagen.
Som jag förstått saken är det Arnes attityd mot spelarna som fått det att jäsa i leden. Han har inte lyckats skapa någon harmoni i spelartruppen.
Kjell Pettersson sägs ta över tills vidare.

Stämmer inte riktigt in i kritiken mot landslagets insats i går. Det var trots allt jävligt svårspelat på Nya Ullevi i ösregn och blåst.

Men förbundskaptenerna är uppenbart pressade av situationen. Det brann till för Roland Andersson i den mixade zonen i går när Sportbladet ställde några frågor om de hemskickade spelarna.
– Hålla på och gräva i den här skiten. Håll er till fotboll i stället. Vi har precis spelat en fotbollsmatch, då vill vi ha fotbollsfrågor. Det räcker väl att Lagerbäck pratat om det där, fräste Roland.
När jag fortsatte att ställa frågor bröt Andersson intervjun.
– Jag har kommenterat det här nu. Jag har sagt vad jag ska.

Då är det annorlunda med Teddy Lucic. Han missade mixade zonen och jag och fitness-Wagner jagade honom febrilt på mobilen. Först svarade Teddy på mitt samtal, sedan ringde han upp Wagner som lämnat meddelande, trots att vi alltså jobbar på samma tidning. Respekt.

Lämnar Göteborg efter ett par intensiva dygn. Tillbaka till Stockholm för att fortsätta med mitt superhemliga projekt.

I dagen GT skriver Jimmy Fredriksson en mycket intressant ledare om Lars Lagerbäck.
Ni hittar den här eller läser nedan:

”Ledarsidor brukar vanligtvis inte bry sig så mycket om landslaget i fotboll och det är inget konstigt med det.
Vilket spelsystem som används, vilka spelare som slåss med varandra eller gör mål är något som brukar avhandlas på sporten.
Men när landslagets ledarskap bryter mot alla principer som finns i det öppna samhället, när frågor besvaras med ”vi svarar inte på några frågor”, när tystnad ersätter information och sanning bekämpas med desinformation, då blir det en politisk fråga.
För så här är det:
Lars Lagerbäck och gänget omkring honom är anställda för att de ska sköta ett antal fotbollsspelare som ska representera Sverige i ett antal matcher runt om i världen.
Naturligtvis kan man kalla Lagerbäck och hans spelare för ambassadörer.
Det de gör och inte gör påverkar hur folk ser på svenskarna, vad de tycker om Sverige.
Även vi medborgare i konungariket har naturligtvis ett förhållande till och diverse krav på fotbollslandslaget och dess chef.
Vårt viktigaste krav är att de ska vinna. Om det inte går kräver vi att de åtminstone ska förlora med värdighet.
Men det finns ett annat krav, underförstått men ändå glasklart:
Rätten att få veta.
Vi vill ha information om landslaget, om vad som händer eller inte händer. Men Lars Lagerbäcks informationspolicy tycks vara utformad i Nordkorea eller någon annan diktaturstat. Han vill inte berätta något alls.
Han förbjuder andra att säga något. Han vill tysta ner, gömma undan, få oss att glömma.
Lars Lagerbäck tycker inte att svenskarna har med landslaget att göra. Han ser det som sin privata klubb där inget – absolut inget – får komma ut.
Han fattar inte att han i symbolisk mening är anställd av svenska folket.
Sverige är ett land som brukar skryta över sin öppenhet. Om allas rätt att ta del av beslut och handlingar. Om insynen i det offentliga.
Lars Lagerbäcks policy går på tvärs mot allt det.
Hans iver att jaga pressläckor är ett hot mot meddelarfriheten.
Hans arroganta tystnad är ett hån mot öppenheten.
I vårt land ska vi vara öppna, ha möjlighet till insyn och ha rätt att informera media.
Den som symboliserar Sverige måste dela den uppfattningen.
Det gör inte Lars Lagerbäck.
Därför bör han skiljas från sitt uppdrag”.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

För så är det ju; Lars Lagerbäck kallade till presskonferens den aktuella kvällen (måndag) men vägrade svara på frågor. Han och övriga landslagsledningen lämnade fältet fritt för spekulation om vad de tre spelarna egentligen hade gjort. Detta trots nyligen inträffade sex- och kokainskandaler i idrottsvärlden.

När landslagsledningen dagen efter mötte media vägrade de inte bara att svara på ett antal centrala frågor, de ljög också alla fans rakt upp i ansiktet:

* I måndags kväll sa Lasse Richt – chef över landslagsenheten – att han hade ”spelarnas ord på att det inte varit alkohol inblandat”. Lasse Lagerbäck svar på samma fråga: ”Jag vet inte”. Det var aldrig uppe för diskussion”. Vem ljuger, chefen eller kaptenen?

* Det är också en lögn att det inte hänt liknande saker tidigare i landslaget. Spelare har krökat mellan lördag-onsdag-matcher (vi har haft bilder på det som av olika anledningar inte publicerats), smugit in genom garageingångarna, kommit sent… Varför ska det hållas hemligt? ”Inget jag känner till”, sa Lagerbäck. Hur fan kan jag veta det då?

* Efter att Zlatan 2003 stulit Kim Källströms straff hölls ett krismöte i omklädningsrummet där man enades om att inte säga vad man tyckte om Zlatans agerande till media. Sedan kom alla spelare kom ut och sa exakt samma sak.
Alla utom Niklas Skoog som missat mötet: ”För jävligt. Har vi en straffordning ska man hålla sig till den”, sa Skoog ärligt.
Kim Källström bekräftade detta i Sportmagasinet för en tid sedan.
I tisdags fick landslagschefen Lars Richt frågan av GP hur situationen efter ”straffstölden” hanterades: ”Jag kommer inte ihåg”, ljög Richt.

* Lagerbäck vägrade i går att svara på den mycket centrala frågan varför det hårdaste straffet dömdes ut. Varför räckte det inte med att be om ursäkt inför gruppen eller en petning mot Liechtenstein?
Jag – som har viss insyn i landslaget – vet ju att det fanns andra bakomliggande skäl att markera mot ”gruppen-i-gruppen”, men Lagerbäck döljer det, han ger inte fansen den information de har rätt att få.
I dagens Sportbladet nämns ett exempel på att konflikten inte är ny (Zlatans protest mot Lagerbäcks ”Chippen”-byte mot Paraguay i VM). Det finns garanterat fler.

* Lagerbäck hävdade i går att han insåg vilken mediestorm det skulle bli: ”Det var jag ganska överygad om. Även om jag kan verka naiv, så naiv är jag inte”.
Men enligt mina uppgifter lät det så här under mötet mellan Lagerbäck och de hemskickade spelarna:
Lagerbäck: ”Jag vill inte göra någon stor sak av det här, så ni får åka hem”.
Mellberg: ”Men förstår du inte vilken storm det kommer bli om du skickar hem oss?”.
Lagerbäck: ”Det kommer att bli ännu värre om jag inte gör det”.
Något som delvis bekräftas av förbundsordföranden Lars-Åke Lagrell: ”Vad hade ni skrivit i Aftonbladet och Expressen om ni fått reda på vad som hänt och Lagerbäck inte hade gjort så här?”.

Allt detta ger upphov till följande frågor; var det av rädsla för medias reaktion som Lagerbäck skickade hem sina spelare? Eller var det för att markera mot en ”grupp-i-gruppen” som blivit allt mer svårhanterlig? Och varför har det inte tidigare gjorts något åt de sprickor som varit så tydliga?

Innan fansen fått svar på dessa frågor bör Lagerbäcks och landslagsledningens framtid vara mycket osäker.

Jag trodde i min naivitet att korten faktiskt skulle komma upp på bordet i går, så naiv var jag.

Med tre spelare borta var Lagerbäck tvungen att kalla in reserver. Hade varit kul om det blivit… Alexander Östlund.

Annars finns väl inte så mycket mer att säga om det här… just nu.

Blir inte så mycket bloggande med tanke på att det är en och annan artikel som ska skrivas och ett och annat mail som ska läsas.

Tycker fortfarande att Lagerbäck gjorde både rätt och fel. Rätt i den uppkomna situationen, fel i långa loppet eftersom han sett mellan fingrarna tidigare och inte tagit tag i den allt mer ohållbara situationen med grupperingar och spelare som gör som de vill.

Mycket har man ju blivit beskylld för i sina dar, men den här brodern tar nog priset. Ger mig skulden för att Zlatan, Mellberg och ”Chippen” skickats hem.

Hej du Robert.
Antar att du är glad och stolt över dig själv nu, att du kommit med ”årets” avslöjande. Äntligen kunde du hitta nått som skickade grabbarna hem fast det var väl Zlatan du var mest ute efter?
Verkar som du inte är nån journalist längre utan en papparazi och springpojke till Lagerbäck. Man undrar när du ska börja skriva något kul, något som handlar om fotboll i stället för dina så kallade avslöjanden.
Sedan när är det fel att fira en födelsedag, kanske man ska hålla koll på dig vad du gör på nätterna och sedan berätta för din chef. Tycker att du ska sluta med dina tamms eller söka jobb på SE&HÖR.
/En mindre läsare av Sportbladet

Om jag då ska försöka ge min syn på det här tycker jag att Lars Lagerbäck gör rätt. Långsiktigt fanns inget annat val gentemot övriga spelartruppen, med tanke på vilken infekterad stämning det är inom gruppen. Men det är ett beslut som skapar en jäkla turbulens på kort sikt och som även kan få långsiktiga konsekvenser om nu Zlatan och Chippen nobbar Blågult till och med EM 2008 (då Lagerbäck slutar).

Lagerbäcks stora misstag är att det är han själv som bäddat för allt det här. Han har låtit grupperingarna gro sig allt starkare och blundat för varningssignalerna. Och tro mig, de har funnits.

Jag har på den här bloggen tjatat och tjatat om att det kommer bita honom i röva en vacker dag, och nu gjorde det verkligen det, eftersom Lagerbäck hamnade i en situation där hur han än gjorde, så blev det fel.

Om Lagerbäck tagit problemen på allvar i ett tidigt skede och gjort sin markering då hade konsekvenserna blivit betydligt mindre.

Lagerbäck kan fotboll och skog. Uppenbarligen inte mycket annat.

Tjenare Robert!
Läste just Zlatans citat:
”– Henke Larsson (förre anfallspartnern) är en världsspelare, Johan Elmander kommer bli en världsspelare. Skillnaden är väl att Henke bara behöver en chans för att göra mål, Elmander behöver två”.
Hur många chanser behöver Zlatan?
MVH
Peter E

Tog en powerwalk med Bank från landslagets pressträff genom den vackra staden Göteborg. Visade sig att Simon behövde köpa en ny skjorta och bad mig följa med. Eftersom ”följa med och shoppa” är något av det absolut tråkigaste man kan göra föreslog jag att jag skulle ta en kopp kaffe medan Simon köpte sin skjorta. Simon lovade att det skulle ta sex minuter.

Vad som sedan hände finns två versioner och en diskussion om.

1. Banks version:
Jag köpte en skjorta och fyra tröjor på tolv minuter vilket måste betraktas som snabbt. Dessutom var mitt kaffe perfekt tempererat när jag var tillbaka.

2. Lauls version:
Simon lovade att inhandlingen av en skjorta skulle ta sex minuter. Det tog tolv minuter och han köpte på sig betydligt mer än planerat. Shoppingrundan tog alltså längre tid än beräknat och innehöll inte mindre än fyra impulsköp. Ett bra exempel på kvinnlig shopping.

3. Diskussionen:
(Bank) – Visst, det tog lite mer tid än jag hade tänkt mig, men det är en gradfråga. Det tog ju extremt lite tid, jag var ohyggligt snabb i mitt handlande. Min shopping är också extremt okvinnlig så tillvida att den är inte ett dugg planerad. Den är spontan och snabb.
(Laul) – Men impuls- och spontanköp är väl utmärkande för en kvinnlig shopping.
(Bank) – Nej, en kvinna provar kläder, undersöker, går tillbaka, prisjämför, har en tydlig tanke när hon går in i affären. Min tanke var: ”en skjorta på sex minuter”. Jag går ut med fem plagg efter tio och en halv minut, ett strålande resultat. Och synnerligen manligt. Hur hade du handlat?
(Laul) – Öhh… om jag skulle göra det snabbt, eller vadå?
(Bank) – Nej, det här är del två i vår serie ”Säg mig hur du shoppar och jag ska säga vem du är”. Hur handlar Robert Laul?
(Laul) – Han handlar innan han ska på fest.
(Bank) – Planerat? Du tänker ”nu ska jag ha en blå tröja”.
(Laul) – Nej, jag tänker att ”kul att gå på fest, nu ska jag ha några nya kläder”. Det slutar med ett inköp som gör sig för den typ av tillställning jag ska på. Ofast en luvtröja och ett par schysta brallor.
(Bank) – Väljer du butik?
(Laul) – Nej, egentligen inte.
(Bank) – Du har aldrig haft en ”shopping sprea” som man säger i England, alltså att du kommer ut med en kasse som väger tungt.
(Laul) – Vad innebär det?
(Bank) – Att man handlar typ tre gånger om året, men tar i ganska mycket.
(Laul) – Jag skulle säga att jag handlar ungefär tre gånger om året, men tar inte i nån gång, för jag handlar inte så mycket kläder överhuvudtaget.
(Bank) – Inte ens underkläder?
(Laul) – Jag köpte faktiskt underkläder för första gången i mitt liv för en vecka sedan. Då köpte jag sju kalsonger på samma bräde.
(Bank) – Ska jag tolka detta som att du hade ett par innan?
(Laul) – Nej, jag brukar få i julklapp av farmor och mormor. Nu gick jag ut och köpte sju par dyra, fina märkeskalsonger.
(Bank) – Jag såg dem igår, de var rätt snygga.
(Laul) – Visst är dem.
(Bank) – De var, som en närstående profil skulle säga; svårt diviga.