Kollade klassikern på O’Learys i Göteborg i goda vänners lag och ska därför inte försöka mig på någon analys.

…men fan vet om det inte känns som att Real Madrids chanser att nå en Champions League-final ökade med 1-1? Grymt imponerande press-spel.

AIK spelade ungefär likadant på Borås Arena i går, inga jämförelser i övrigt.

Efter matchen (Elfsborg-AIK alltså) frågade jag Magnus Haglund på presskonferensen varför hans lag varit så uselt i första halvlek. Haglund höll en lång utläggning som han avslutade med:
– Men det där vet ju du, du har ju spelat själv…konstpaus…även om du mest åker skidor nu för tiden.

Bra match annars. Elfsborg tunga i andra halvlek, Niklas Hult är jag redan kär i, nu gjorde han dessutom mål vilket är bra för mitt lag i Drömelvan (tror ni förresten inte att min budgetvärvning Markus Falk-Ohlander nätade för IFK Norrköping också).

…men Elfsborg har inte råd att tappa poäng i var och varannan match. Om de nu tänkt att jogga hem allsvenskan.

Andreas Alm fick just den frågan på presskonferensen.
Tror du fortfarande att Elfsborg kommer jogga hem allsvenskan?
– Över tid ser jag dem som favoriter. Sedan är det klart att de inte kan jogga mot enskilda motståndare under 90 minuter. Men med det här spelet kommer de emellanåt att få lättare resor än AIK. 

Jag gillar Alm, han verkar ha något på gång.

Så har Mohamed Bangura visat sin höga klass i årets allsvenska också. Han var inte någon dagslända. Frågade AIK:s sportchef T om Bang-Bang är värd 40 miljoner nu:
– Han ökar i värde för varje dag. Framför allt efter en sådan här match. Fortsätter han bara med det kommer vi rädda upp vår jävla ekonomi och kan börja handla.

Rädda upp vår jävla ekonomi och börja handla – ett ärligt svar.

Syrianskas manager Özkan Melkemichel var rolig efter brakförlusten 1-5 mot Häcken:
– Det är en katastrof, alltihop från oss. Vi gör juniormisstag och försvarar oss som höns.

…men Borås Tidnings krönikör Janne Hansson var ännu roligare i sin Syrianska-analys:
– Du kan åka med häst och vagn genom deras försvar.

…Häcken har också något på gång. 

I går spekulerade jag i vem som kan vinna den allsvenska skytteligan och nämnde förutom Wanderson även Bangura, Gerndt, Hysén, Mehmeti, Hadad och Lasse Nilsson. Efter att Mathias Ranegie gjort tre mål undrade en mellanchef varför jag inte tog med honom. Jag är nöjd med mitt svar:
– Gamla nyheter. Jag tippade Ranegie som skyttekung redan i fjol.

Annars finns det några lag som börjar få det lite jobbigt, bland annat Syrianska. Men också Halmstad, Trelleborg och Djurgården.

Och IFK Göteborg förstås.

Det vore onekligen intressant om de förlorar mot Helsingborg i kväll.

Ett spelmål, två frisparksmål, tre assist och en bommad straff.
AIK:s fjolårssäsong?
Nej, Wandersons facit efter två matcher.
Blir han kvar i Gais efter sommaren vinner han väl skytteligan igen.

Som ganska nyinflyttad i Stockholm i början av 2000-talet spelade jag i dåvarande division tre-laget Arameiska Syrianska. Vår tränare under en period hette Conny Bååth som ville bygga laget enligt en brasiliansk modell. Bååth hade besökt Fortaleza Esporte Clube i nordöstra Brasilien och kom tillbaka med en vision om ett blixtrande omställningsspel och en taktisk formation som jag vid den tidpunkten vare sig hört talas om eller själv spelat i: 4-2-3-1 (jag fick den offensiva högerkanten, en besvärlig position där du ska vara kantspelare, komma in centralt för att hota i djupled samt försvara din kant).

Varje gång vi gjorde något bra i träning eller match vrålade Bååth ”Fortaleeeeeza” som blev vårt stridsrop innan han plötsligt avgick efter en 7-3-förlust mot Hammarbys talanglag HTFF med Erkan Zengin i spetsen.
På Örjans Vall i går var det inte mycket ”Fortaleza” över Gais spel – men de har en snubbe som inledde sin proffskarriär i just den klubben: Wanderson do Carmo, 25.

Innan han skruvade in sitt andra raka frisparksmål på två matcher hade Halmstad varit det bättre laget trots spel med tio man sedan minut tolv då Joe Sise visades ut. Fram till att Wanderson la upp bollen på exakt samma ställe som mot Trelleborg fanns inte något i matchbilden som tydde på att Gais skulle utnyttja sitt numerära övertag. Men när den allmänt vårdslöse Tomas Zvirgzdauskas onödigt vräkte omkull Alvaro Santos strax utanför straffområdet förändrades förutsättningarna. Wanderson bytte hörn och bollen tog mark exakt där det är som jobbigast för en målvakt att nå bollen.

Där och då, en kvart från slutet, var matchen avgjord och Gais-fansen kunde börja sjunga ”Vi har sex mer än Blåvitt” utan att ta ut något i förskott. Om sången syftar på allsvenska poäng eller regelrätta samlag är fritt för tolkning, gaisarna var glada i alla fall.
Jag förstår dem.

Efter år av bottenstrider tippades Gais återigen i de nedre regionerna och det började illa med 0-2 mot nykomlingen IFK Norrköping. Två segrar senare är det bara att konstatera att Gais mycket väl kan sluta på övre halvan. Själv har jag dem på kvallplats men det tipset lämnades innan Razak Omotoyossi och framför allt Wanderson värvades. 

Mycket handlar förstås om hur länge brassen blir kvar och om Omotoyossi överhuvudtaget blir spelklar. Wanderson har öppnat för att stanna i Sverige säsongen ut och gör han det blir jag inte förvånad om han vinner skytteligan igen som han gjorde 2009. Definitivt poängligan med tanke på att han slår straffar, frisparkar och hörnor samt att allt Gais anfallsspel går genom hans fötter. Wanderson har redan sex poäng på två matcher – Gais-fansen kunde alltså satt in honom i stället för sig själva i sin ramsa.

Efterspelet kom att handla om att HBK återigen drabbades av röda kort. Jag har inte så mycket att säga om domaren Andreas Ekbergs bedömning i de två situationerna men när det gäller utvisningen på Joe Sise föregicks den av att Mervan Celik sopade undan benen på Emil Salomonsson med frispark som enda följd. Där kändes Ekbergs bedömningsnivå ojämn, Celik skulle haft ett gult.

Paradoxalt nog växte Halmstad när Sise klev av. I stället för att söka den enkla lösningen, ett lyft på den långe forwarden, tvingades HBK att börja spela fotboll. Så länge de gjorde det ägde de matchen. Det mesta gick genom Ivan Diaz som hittade fina kombinationer med landsmannen Raúl Ruiz och på kanterna stormade Salomonsson och Marcus Olsson framåt med en inställning som osade ilska över att återigen drabbats av en utvisning. Plötsligt började samtliga spelare ta ansvar och bara ribban var i vägen för ett ledningsmål.

Exakt vad som hände inför andra halvlek råder delade meningar om. Men efter snacket i omklädningsrummet var det återigen ett försiktigt och säkerhetstänkade Halmstad som lämnade över initiativet. ”Spelarna orkade inte”, hävdade hyllade tränaren Josep Clotet Ruiz och vi får väl tro på det. Om det däremot var spanjorerens order att dra tillbaka styrkorna var det ett klart misstag att inte låta HBK-spelarna själva skriva matchens historia.

Halmstad är tvivelsutan bättre än vad många trodde på förhand men har flera svaga punkter och riskerar att bli kvar i den bottenstrid de redan är indragna i. Ska de dessutom fortsätta att ta röda kort får ”Pep” göra som José Mourinho planerar inför Champions League-semifinalen mot Barcelona: träna på att spela med tio man.
Eller till och med nio.

Ni vet känslan när man har försovit sig. I samma stund du slår upp ögonen känns det att något är fel. Lite ljusare i rummet, du är lite piggare än du borde och du vänder dig om för att kolla på klockan: 08.58. 48 minuter efter att du skulle suttit på ett tåg mot Göteborg.

Sedan paniken som en tryckvåg genom kroppen innan man samlar sig, betänker konsekvenser och överväger alternativ. 

Kan jag skita i Halmstads BK- Gais? Nej.

Flyg? Nej.

Nästa tåg? Ja, funkar.

Upp ur säng, på med kalsonger, strutta runt i lägenheten efter mer kläder, ingen dusch, tandborstning som inte hade fått O K av flourtanten, ringa taxi, snabbt ut med halvpackad väska, resten får lösa sig.

Köpa ny biljett? Nej, vi chansar, rakt in i förstaklassen, tåget fullbokat sägs det i högtalaren, motherfuckers jävla fan.

Biljetttant närmar sig, hon är i 45-årsåldern, bär glasögon som vittnar om noggranhet, ser ut att heta Marie, en kvinna som tar sitt kontrollantjobb på ett allvar värdig en amerikansk flygplats.

Det blev lite fel här, säger jag och räcker fram biljetten.

– Just det, du är på fel tåg, säger Marie som inte heter Marie utan Carola.

Jag berättar att jag inte har försovit mig sedan gymnasiet och hon granskar biljetten igen.

– Egentligen ska du betala en ny biljett men nu är jag schyst mot dig, säger Carola-Marie.

Och lägger till med myndig stämma:

– Nu vet du det till nästa gång!

Som om jag inte redan visste…

Ringer biluthyrningsfirman, får arg blick av äldre man bredvid eftersom jag sitter i SJ:s TYSTA AVDELNING, jag visar tänderna och han vänder sig snabbt bort. Bilfirman svarar, jag berättar att Fitness-Wagner får plocka upp fordonet som ska rulla från Göteborg till Halmstad, inga problem. Messar Fitness-Wagner om försovningen som svarar ”Du skojar?” men accepterar fakta efter viss korrespondens. 

Sedan andas, äntligen. Damage control.

Med lugnet kommer skammen. Varför blev det så här? Jag är ett patetiskt skämt. Jobbade i går, hem tidigt, inget krogbesök, ingen alkohol, i säng i hyfsad tid, ringde verkligen iPhonen? Fan jag har inget minne av något alarm. Jag kommer att missa Mats Persson Informerars presskonferens före matchen.

Det måste vara Gais fel alltihop.

Nu ska vår trailer för Laul Talking ligga ute på sportbladet.se…

…här har ni länken om ni inte orkar leta upp den själva.

Branschpressen har rapporterat ganska flitigt, dagensmedia.se vinklar på att vi skalat bort alla inslag, gäster och tokroliga klipp för det renodlade fotbollsnörderiet.

Resume.se tar upp att vi kommer tappa tittare, blir det ens över 10 000 jämfört med Laul Callings högsta säsongssnitt 180 000 unika webläsare?

Frågan är om det är rätt väg att gå för att höja kvaliteten? Det får mottagandet avgöra.

Till och med Newzglobe gör en blänkare om vårt program (den var de i och för sig skyldiga mig).

Till sist: missa inte vår Facebook-sida, tids nog ska programmet delvis göras av er som tittar, hade jag tänkt.

Bank.

Niva.

Laul.

Laul Talking.

Vi drar igång nästa vecka.

Ett litet smakprov här.

Signa upp på vår Facebook-sida tills vidare: www.facebook.com/LaulTalking.

(För att förstå detta, läs inlägget under först).

Det omdiskuterade pressmeddelandet – som ligger ute på svenskfotboll.se där DN-Esk mer eller mindre anklagas för uppvigling i bengalfrågan – har nu ”tvättats” och formuleringen är borttagen. Men någon info att en ändring har gjorts får vi inte.

Tack och lov finns den ursprungliga skrivelsen kvar här (tack @blisk).

Har Informationschef Nystedt något att kommentera?

Laul Talking

EDIT: Eftter det här inlägget publicerades ”tvättade” förbundet även den andra versionen, som tur var hade jag gjort en skärmdump…

…där ni ser bisatsen om DN-Esk om ni kollar noga. Det står att DN-Esk via sin krönika om att beslutet bör ligga hos varje enskild klubb ”uppmanar att genomföra en förbjuden gärning” vilket förbundet sent omsider tyckte var en olycklig formulering. Det har de förstås helt rätt i.

Jag vet att det är en diskussion som i första hand rör några få storstadsklubbar men nu är det på tapeten och då ska man ha en åsikt. Min är ganska klar i bengalfrågan: det är förbjudet, då är det fel att elda.

Punkt?

Nej.

Jag tycker som många andra att fotbollen borde gå tillbaka till som det var tidigare, att du kan ansöka om tillstånd, sedan får arrangören och brandmyndigheten göra en individuell prövning i varje enskilt fall. Det är enda rimliga vägen.

Mest snett ute är som vanligt Svenska Fotbollförbundet (SvFF) och Svensk elitfotboll (Sef) som till årets säsong infört spelavbrott om bengaler tänds. Välj era strider, säger jag. Bengalbränning bör inte likställas med huliganism. Att föreningarna får böter räcker om en majoritet av föreningarna nu enats om att totalförbud ska råda.

Sedan tycker jag att SvFF med Informationschef Nystedt i spetsen är på gränsen till obehagliga i sitt pressmeddelande där DN-Esk i princip anklagas för uppvigling efter en krönika. Nog för SvFF och Nordkorea har en del gemensamt men de måste väl ändå förstå att det är en grundlagsskyddad rättighet att uttrycka sitt stöd för bengaler?

Tydligen inte.

Till sist, och detta är också viktigt att påpeka: det här är inte svensk fotbolls största fråga. Den drivs däremot högljutt av Svenska supporterunionen (SFSU) plus ett begränsat antal supportrar kring AIK, Djurgården, Hammarby, Malmö FF och IFK Göteborg och möjligen någon förening till. Eftersom det också finns goda argument till stor försiktighet kring bengalerna är jag inte beredd att ställa mig upp för att skrika SKANDAL om nuvarande regler blir kvar.

Bara man backar på spelavbrotten.

Laul Talking

Nej, jag gick aldrig igång på Champions League i dag. Det kan ha berott på att matcherna var avgjorda, det kan ha berott på att jag tränade innefotboll med Blattnicksele IF (div VI) tidigare under kvällen. Föga anade jag att träningen skulle inledas med en timmes stationsövningar (upphopp, knäböj, höga knän med mera). Min stackars kropp.

Schalke 04-Manchester United.

Barcelona-Real Madrid.

Det är vad som väntar.

Jag tar för givet att United går till final, när det gäller Barca-Real finns en intressant fråga:

Kan Barcelona vinna alla fyra möten lagen har framför sig närmaste tre veckorna (ligan och spanska cupfinalen också)?

Egentligen räcker det med cupfinalen och en av CL-semifinalerna plus ett kryss i den andra eller en förlust med förre mål. För ligan är väl avgjord…?

Å andra sidan känns det som att första matchen, El Clásico nu på lördag, ger vinnaren ett mentalt övertag. Åker Real Madrid på samma kölhalning där som i höstas är det upplagt för fyra raka Barca-vinster. De har redan, just tack vare 5-0-fajten, ett visst grepp. Sedan väntar alltså cupfinalen, och inte fan vill Barca skicka vidare vinnarkänslan och bjuda rivalen på energi där. Då är vi framme vid semifinalerna…kanske landar vi ändå vid att Barcelona måste sikta på att göra det här racet obesegrade? Tänk om det händer, vilken förnedring.

Fördel Barcelona, hur som helst.

…men ska José Mourinho bli odödlig på riktigt har han ett gyllene läge nu. Portugisen har nu nått semifinal i Champions League med fyra klubbar, utöver Real även Chelsea, Porto och Inter (han vann med de två sistnämnda).

Laul Talking

Skriver om allsvenskan i dag vilket blev omdiskuterat som vanligt. Men jag slår inte fast att lokomotiven kört ifrån, jag gör iakttagelsen att tabelltoppen är den samma efter två omgångar som sluttabellen i fjol och resonerar om serien är på väg att skiktas. Håll med om att frågeställningen är intressant?

Här läser ni artikeln.

I objektivitetens namn borde jag kanske nämnt något om botten också, det kommer här i form av tre elaka frågor:

Kommer Mjällby göra några mål alls i årets allsvenska?

Ska IFK Göteborg ta några poäng?

Tänker Trelleborg snitta fyra insläppta/match resten av säsongen?

Laul Talking

En fotbollsmatch går att analysera och hacka sönder in i minsta beståndsdel vad gäller taktik, matchplan, spelare och förutsättningar. Man kan också konstatera att det som egentligen avgjorde mötet mellan Manchester United och Chelsea var ett antal spelare som gjorde det de är allra bäst på i en och samma sekvens.

Wayne Rooneys cross (jodå, hans crossbollar är fantastiska), Ryan Giggs förstatouch och spelsinne, John O’Sheas tajming och perfekta passning, Giggs förstatouch och spelsinne igen och Chicharito som alltid är först på den typen av inspel (15 mål på 22 avslut i Premier League & Champions League den här säsongen).

Jag pratar om 1-0-målet, brittiske fotbollsskribenten Henry Winter sammanfattade det på 140 tecken på Twitter och jag vet inte om vi behöver säga så mycket mer i kväll?

Eller ja, vi kanske ska nämna Wayne Rooney en gång till. Jag kollade fajten uppe i Blattnicksele, och när vi bytte över till hockeyfinalen en kort stund är jag nästan säker på att jag såg Rooney ta ett hemjobb för Skellefteå också. För han var tamejfan överallt.

…och vi får nog nämna Ryan Giggs lite till. Chippen till Kinesen – den speluppfattningen. Giggs har nu assisterat till Uniteds fyra senaste CL-mål. Behöver jag påminna om att han fyller 38 i november?

Chicharitos offsidemål blev omdiskuterat på Twitter och visst, det kanske var offside men i så fall med så lite att det är omöjligt för ett mänskligt öga att upptäcka i stunden. Då undrar jag: existerar inte inofficiella regeln ”Hellre fria än fälla” längre? När försvann den i så fall?

Blattnicksele alltså…i dag har det körts skoter…

…två timmar rakt ut i ödemarken, en härlig upplevelse.

Jag måste erkänna att det känns fint att nämnas i den här rubriken.

…men vad säger Zlatan?

Man ska aldrig glömma sin moderklubb och när jag fick chansen att ge mitt kära gamla Jonsereds IF publicitet tvekade jag inte.

Apropå publicitet kan Ola Lindholm inte vara helt nöjd med konkurrentens namnpublicering på förstasidan i dag. Om det nu bevisas att han är oskyldig, vilket han hävdar, så borde formuleringen ”Tagen för knark” kunna fällas medan ”Testad för knark” hade varit lugn?

Barcelonas bortaställ + Peter Cechs strumpor = sant.

Till sist: Fernando Torres från start, Drogba på bänken och alla snackar om att Chelseas tränare Ancelotti är överkörd av Abramovitj. Kan det inte vara så att det gjordes klart innan köpet att om de enorma pengarna skulle investeras måste Torres få chansen ordentligt? Och att Ancelotti sa ja till detta för att han tror på Torres kapacitet i grund och botten? Måste det vara konstigare än så? Jag har ingen aning.

PS Å andra sidan var den här som Emil Diego skickade ganska rolig:
Torres, vad säger du om att ha kommit till Chelsea?
– Jag är mållös.