Måste säga att det var ett fantastiskt drag på Råsunda i dag…då snackar jag om AIK-publiken, inte om matchen, den var rätt slö. AIK klart bättre rakt över, kändes aldrig som IFK var nära. Under två gånger 90 minuter har Blåvitt och Tobias Hysén inte hotat bakom AIK:s backlinje en enda gång, det säger en hel del. Samtidigt hade Flávio ensam åtta avslut på mål bara i dag, det säger ungefär lika mycket.

Inte fullt så galet i omklädningsrummet denna gång…Hooiveld var nöjd med sin andraplats i danstävlingen, ”Bulten” hade kläderna på, Kenny Pavey försökte förklara för just Hooiveld att vi hade spelat i samma lag i två år med beskrivningen att jag var ”lika säker targetplayer som en schweizisk bank” och Bojan Djordjic som var hängig och började på bänken sa att ”jag ska supa mig så full ikväll att jag är sjuk med klass i morgon”.

Stökigt var det på IFK:s sektion där polisen sprutade tårgas (eller var det bara vatten?) och lyckades hålla supportrarna åtskilda, men varför hade AIK:s firma placerats precis bredvid, där brukar de väl inte stå? Det var hets mellan grupperna matchen igenom. Efter slutsignalen var IFK-spelarna framme och skulle tacka men ungefär just då var det som mest bråk mellan Blåvitt-fans och polis. Tobias Hysén och Håkan Mild försökte lugna, jag vet inte om det hjälpte så mycket. Dessbättre påverkades inte helhetsintrycket särskilt mycket som var en mäktig uppvisning av AIK-publiken. När såg vi senast ett sådant drag på en final i svenska cupen, har vi nånsin gjort det?

Veckans Laul Calling är ute och själv är jag mest nöjd med den fantastiska danstävling vi fick till. Flamsigt och tramsigt, visst, men lite humor har vi väl plats för under 32 minuter. Håller ni med Niva och Bojan att ”Bulten” är den självskrivne vinnaren?

Någon konstaterade att Bojan varit med i programmet nyligen…han var med i våras och jag hoppas att han kommer tillbaka nästa vår också.

Jag antar att vissa kommer reagera på att vi viker en del av programmet åt de bråk som uppstod i samband med guldfinalen. Jag tycker det är motiverat eftersom det är ett stort samtalsämne i vissa läger. Däremot är bilden att vi fokuserar väldigt mycket på detta helt fel. Vi gick igenom veckans Aftonbladet och Sportbladet och tittade på vad de totalt 32 artiklarna om guldmatchen samt AIK och IFK Göteborg har handlat om:

Fotbollsmatchen (renodlade fotbollsvinklar): 11 artiklar.

Guldfirandet (guldlöften, tatueringar, omklädningsrummet, Kungsgatan, Råsunda med mera): 15 artiklar.

Här ser ni programmet i stor skärm och i lite mindre här:

Apropå Hamrén. Lur hamrade fast att han kostade fyra miljoner häromdagen vilket är fel, Lund hade en siffra på sex miljoner vilket är närmare sanningen, själva skrev vi att prislappen sjönk med ett par miljoner från Rosenborgs utgångspris på tio oljemillar då sanningen är att priset inte är bestämt ännu utan det beror på när Hamrén lämnar.

Apropå Hamrén 2: Backe förstavalet? Tja, i kombination med ”Svennis” gällde detta, enligt mina uppgifter. När det visade sig att ”Svennis” inte var särskilt intresserad och det blev en duell mellan en ensam Hamrén och en ensam Backe samt uppgifterna om missnöjet med Backe från spelartruppen dök upp var Hamrén förstavalet.

Apropå Hamrén 3: Vad tror ni om Erik-Robert?

Visserligen hade vi en AIK:are i studion förra veckan också (Mikael Stahre) men vad fan…har Sveriges största klubb vunnit SM-guld så känns det självklart att fokusera på det.

Vi bjöd in Bojan och han gör knappast någon besviken. Han började med historien om hur Martin Mutumba ville ha med honom på 2LAX9-tatueringen, avslöjade vilken AIK:are som gjorde sönder Lennart Johanssons-pokal, sågade sedan i tur och ordning Simon Bank (som inte var med i studion), Rami Shaabans lön, Christian Traoré samt undertecknad på ett ganska underhållande vis.

Vi diskuterade även de bråk som följer med matcher som den mellan AIK och IFK Göteborg – går det att behålla euforin, engagemanget och rivaliteten utan att det slår över i våldsamheter? Våldsamheterna får ju till följd att samhället och förbundet slår tillbaka med kraft, polisen talar om att lagföra alla som sprang in och förbundet vill flytta prisceremonin till Fotbollsgalan i fortsättningen. Som Niva påpekar är det heller ingen bra väg att gå, att steg för steg ta efter den engelska stenhårda modellen. Så vad gör man? Vi kom inte fram till någon lösning, så mycket kan jag säga.

Riktigt nöjd var Bojan när Niva menade att han har gått från en som snackar till en som verkligen levererar på planen också. Jag skriver under på det och det bästa av allt är att Bojan fortsätter snacka samtidigt som han levererar, det är en bra kombination.

Erik Hamrén är Lars Lagerbäcks efterträdare. Han stannar som klubbtränare för Rosenborg fram till 31 augusti 2010 och hans arbete begränsas fram till 31 augusti enbart till landskamperna. Jag tror säkert att han kan komma loss tidigare, den dagen Rosenborg hittar en efterträdare.

Konstig lösning? Nej, det är varken första eller sista gången en sådan uppgörelse görs. Jag ser det inte som speciellt negativt. Huvudsaken var att det löste sig.

Förbundskaptensfrågan har säkert förvillat många då mediarapporteringen svängt fram och tillbaka. Men om jag ska sammanfatta den med vad som faktiskt har hänt låter det så här:

Lars-Åke Lagrells styrelse var tidigt ense om att gå på Erik Hamrén i första hand, Hans Backe i andra hand och Jörgen Lennartsson var också med i diskussionerna men kanske ännu hellre som assisterande till någon av de två förstnämnda. Sedan svepte ”Cirkus Svennis” in över landet…det som från början var en kontrollfråga där Lagrell och kompani väntade sig ett nej blev en utdragen process där ”Svennis” hade en plan om att sköta Notts County med ena handen och hjälpa Backe att ratta Sverige med den andra. När Notts Countys ägare inte gick med på detta hade ”Svennis” inget större intresse längre och drog sig ur diskussionen i stället för att lämna sin post i engelska division fyra. Förbundet gick då all in på Hamrén medan Backe blev ett tydligt andraval. Övriga namn som nämnts, Hodgson och Baxter, har aldrig varit aktuella på allvar.

Mot den bakgrunden tycker jag att man kan betrakta Erik Hamrén som förstavalet även om andra hästar försvann på vägen. Annat vore om man inte nått en lösning med Hamrén, det hade varit tidernas fiasko. Nu tycker jag att förbundet klarar sig väl godkänt ur det som säkert sett ut som en härva. De har dessutom fått den kandidat som sett till fotbollskunnandet troligen är det absolut bästa valet, och blir det Hamrén tillsammans med Jörgen Lennartsson – Erik-Jörgen – är det en närapå hundraprocentigt perfekt lösning.

Det enda området där man möjligen kan känna sig lite osäker är hur Hamrén hanterar de sprickor som finns i landslaget, om han klarar att hantera Zlatan Ibrahimovic men å andra sidan hade jag inte känt mig särskilt mycket tryggare med ”Svennis” och Hans Backe.

Det här blir nog bra, så bra det kan bli i alla fall och mer kan man knappast begära.

En intressant detalj är hur mycket förbundet behövde betala. Knappast några tio miljoner. Som jag skrivit tidigare har Hamrén och SvFF juridiken på sin sida. Hamrén kunde när som helst lämna klubben och skriva på för Sverige utan att riskera särskilt mycket. Hotade han till slut med den rättigheten för att få oljebaronerna att sluta krångla och acceptera Lagrells bud? Frågan hänger i luften.

Som ni vet så lämnade jag in Vesslan på besiktning häromveckan och fick inte mindre än sju tunga anmärkningar.

I dag kom domen, Säfström på Bilia menade att det skulle kosta 18 000 kronor att laga honom, ny katalysator behövdes med mera. Jag köpte Vesslan för 19 000 för ett och ett halvt år sedan och ser just nu ingen annan utväg än att skrota honom.

Eller kan någon hjälpa mig här?

Japp, det blir som jag har sagt. Källor säger nu att affären är Erik Hamrén är så nära att gå i mål att den kan betraktas som klar. Troligen officiellt på fredag eller måndag.

Jag har fått mycket skit för att jag var kaxig och redan för länge sedan slog fast att det skulle och borde bli Hamrén, men det är en blogg, här ger jag uttryck för tankar och känslor, rykten och skvaller. I tidningen har vi haft en försiktigare linje, även när jag tyckt annorlunda, vilket med facit i hand varit bra, affären blev krångligare än jag trodde, men linjen har hela tiden varit Hamrén.

Nu gäller bara att ta reda på vad som egenligen öppnade upp för affären, förutom att Rosenborg kan värva Jan Jönssons som hans ersättare.

Vi lämnar diskussionen om guldmatchen, jag hoppas att i alla fall några förstod vad jag menade. Ett bra exempel på vad jag ville åt är hyllningen på Råsunda i går; bara glädje och under ordnade former. Ett fantastiskt skådespel och jag skulle till exempel aldrig i mitt liv få för för mig att gnälla på de bengaler som tändes. Om scenerna på Råsunda i går finns bara positivt att säga, en värdig och mäktig hyllning till årets svenska mästare.

Eftersom jag numera har alla tänkbara och otänkbara Viasat-kanaler behöver jag inte längre gnälla om vilka matcher jag inte kan se, däremot är det jobbigt att komma fram till vilka matcher man ska se…men det blir nog Milan-Real Madrid…även om jag gärna hade sett Kloses Bayern också. Vi får se.

…först dags att ta tag i träningen som varit åsidosatt ett par dagar.

Till sist; den här diskussionen är intressant, följande TT-telegram damp precis ner:

”Facebook påverkar fotbollens kval
Får en domare på elitnivå vara Facebookvän med spelare han dömer?
Verkligen inte, tycker ledare i Skövde AIK, som rasar mot nätkontakten mellan en målskytt i motståndarlaget och domaren som dömde helgens match i kvalet till superettan.

Skövde AIK föll med 1-2 hemma mot Trollhättan på lördagen – men efterspelet har handlat mer om vad som hänt på nätet än på fotbollsplanen. Detta sedan Skövdes sportgrupp fått nys om att domaren Bojan Pandzic är vän med Trollhättans ena målskytt Alexander Faltsetas på nätverkssajten Facebook, skriver Skaraborgs Allehanda.

– Det får inte gå till på det här viset. Domare ska inte döma matcher där de känner spelare privat, säger Stefan Johansson i Skövde AIK:s sportgrupp till SLA.

Pandzic och Faltsetas bekräftar för SLA att de är vänner på Facebook, men båda beskriver bekantskapen som ytterst ytlig.

– Vår relation är att jag dömt honom några gånger i Frölunda och Trollhättan. Jag tror att han har fått kort i varje match, säger Bojan Pandzic.

Alexander Faltsetas tycker att reaktionerna från Skövde är överdrivna.

– Tycker bara det verkar lite löjligt. Vi hälsar när vi möts vid matcher, men pratar knappt med varandra.

Skövde AIK tänker informera Svenska fotbollförbundet om relationen.”

…vad är egentligen Facebook i det här sammanhanget?

Sprang på Martin Mutumba ganska tidigt i segeryran i går. Han visade stolt sin tatuering och sa:

– Kolla här, mannen, den gjorde jag för två dagar sedan, jag visste att vi skulle vinna, vi är bäst.

Vad fan står det, vad betyder 2LAX9? undrade jag.

– Kan du inte slangen, mannen? Bor du i en grotta eller?

Nej nej, jag bor i Solna.

– I Solna? Då är du AIK:are, mannen, det är bra.

Jag förklarade för Mutumba att jag inte är AIK:are, och just nu diskuteras det i kommentarerna till ett tidigare blogginlägg att jag har olika linjer för IFK:s planstormning 2007 jämfört med AIK:s 2009.

Ja, jag tycker det var stor skillnad.

Om IFK – eller AIK för den delen – stormar sin egen hemmaplan efter att man låt säga besegrat Trelleborg i sista matchen och bärgat guldet och sedan firar i ren glädje är det en sak. Men vad hade hänt i söndags om IFK:arna sprungit in också? Vad hände på vissa delar av läktaren? AIK-fans sprang omkring nere på planen och pekade finger och uppviglade medan IFK:are kastade diverse tillhyggen och till och med en brinnande bengal, det är ju vansinne. Skillnaden i stämning och atmosfär i söndags jämfört med till exempel i Kalmar i fjol eller Göteborg året innan var stor. Det är min bedömning efter att ha varit på matcherna och den beskrev jag.

Ja det gjorde ju det.

Djurgården lyckades med det nästan omöjliga, att ta nio poäng tre sista matcherna och fixade därmed kvalplatsen välförtjänt. Tack och lov slipper jag nu att åka Vasaloppet eftersom Öis rasade ur…Vasaloppet ska däremot Johan Mjällby åka, då hans AIK tog guld. 

Så här slutade journalisternas tipsliga; Svab på Henkeborgs Dagblad spurtade förbi både Thylin och mig, jag säger grattis och är hyfsat nöjd med mitt brons.

Erik Hamrén blir svensk förbundskapten, jag håller fast vid det även om det inte sker lika smärtfritt som jag först trodde. Antagligen får U21:s Lennartsson och Söderberg ratta laget mot Italien 18 november om inte norrmännen ger med sig innan dess. Men visst låg det en hel del i Fitness uppgifter om att de gnidna oljebaronerna i vårt västra grannland skulle streta emot ordentligt, jag trodde det var spel för galleriet men så var det alltså inte. Däremot lär jag få rätt till slut.

Bank och jag sitter på tåget mot Stockholm, trötta och inte särskilt lyckliga. Var ett tufft jobbrace i går, nu är det bara att bita ihop och börja planera torsdagens Laul Calling.

Vilka bilder ska vi egentligen att bära med oss? Vad ska vi minnas? Vad ska vi sätta för rubrik på söndag 1 november?

Är det den extremt laddade, nerviga och dramatiska fotbollsmatchen där IFK Göteborg manglade AIK i första halvlek men där Gnaget kom tillbaka från de döda och vann rättvist?

…eller är det bilden av hur hundratals kravallutrustade poliser och vakter står maktlösa när tusentals AIK-fans väller in på planen? Vad hade hänt om IFK:arna stormat in från andra sidan – blodbadet på Gamla Ullevi?

Är det Dulee Johnsons porrdans i omklädningsrummet, materialaren ”Bultens” nakna rumpa, Flávio som kör in en gigantisk champagneflaska i munnen på Lee Baxter som håller på att slå ut en tand, Andreas Alm som ropar att Rydström har ”ollat” pokalen medan han torkar den med en svettig tröja, Gabbe Özkan som tar sig för pannan och säger ”Jag som pussat på den tio gånger!”, Hooivelds betydligt mindre porriga men ganska charmiga danssteg och allt annat i en kaotisk och galen omklädningsrumsfest som slutade med att sportchefen Björn Wesström stod ensam kvar och sopade golvet när alla dragit?

…eller är det bilden av supportrar som börjar slåss mitt bland rullstolsbundna och barn strax nedanför presskläktaren? IFK-supportrar som kastar bengaler mot AIK:are och AIK:are som kastar tillbaka bengalen som efter några luftfärder ytterligare fram och tillbaka hamnar på en läktarsektion där den inte alls skulle hamna?

Är det Martin Mutumbas citat om Erik Lund: ”Jag mötte inte en ytterback i Barcelona, det var en kille i IFK Göteborg som hade tagit en snus” eller Martin Mutumbas citat om sin mamma Mary: ”Jag hoppas att jag får ett sms från min mamma. Min mamma kan inte så mycket om mobiltelefoner men jag hoppas hon skickat någon bild där hon gråter. Hennes son är ju bäst i Sverige”?

…eller är det att IFK-klacken kastar mynt på Mutumba när han ska slå en hörna?

Är det ett fantastiskt AIK-firande på Kungsgatan i Stockholm som visar på en passion och ett engagemang som vi ser i få andra sammanhang?

…eller är det att en gammal landslagshjälte som Glenn Hysén med familj attackeras ute på stan strax innan avspark och hur AIK-supportrar knuffar IFK-spelare av planen på deras egen hemmaplan?

Är det Mikael Stahres genidrag i paus; över med Mutumba till vänster och Bojan mer centralt?

…eller är det Stefan Selakovic stolpskottsinlägg vid ställningen 1-1?

Är det de 13 artiklar jag skrev efter matchen?

…eller är det Simon Banks krönika?

Jag vet inte, det var en kväll som innehöll allt det goda och allt det onda vi förknippar med fotboll.

Vad kommer ni att minnas?

Är det kanske så enkelt som att AIK tog sitt första SM-guld på elva år eftersom de slog IFK Göteborg i båda matcherna men att Blåvitt gjorde en fantastisk säsong som trots alla skador och försäljningar utmanade ända till 85:e minuten i sista omgången då AIK-trotjänaren Daniel Tjernström klev fram och sköt sitt första mål på tre år.