Skriver mer senare men det är bara att säga Grattis Gnaget. Sett till hur lagen hanterade andra halvlek är de värdiga mästare. När det behövdes som mest klev Mutumba, Flavio, Dulee, Bojan och ”Tjerna” fram och vände matchen. IFK Göteborg var ett Selakovic-stolpskott från SM-guld men på det stora hela tog AIK över helt i andra och vann matchen rättvist. Därmed vann de också SM-guldet rättvist, den här allsvenskan avgjordes i en final och AIK vann den finalen med 2-1.

Det finns väldigt mycket mer än så att säga men först måste en tidning produceras.

Jag vandrade mot Gamla Ullevi och det första jag såg var en AIK-buss som fick poliseskort. Det märkliga vara att bussen var tom. Här och var under min promenad mötte jag människor med blåvita halsdukar och tröjor. Jag såg inga AIK:are förutom deras buss. Den som var tom.

Utanför Gamla Ullevi var ganska många människor samlade trots att portarna inte hade öppnats. Jag blev insläppt bakom avspärningarna av IFK:s pressman Ulf Jörnvik.

En stor klunga IFK-fans stod och laddade vid ett av insläppen. De ropade efter mig, någon ropade ”Laul” och jag vinkade, någon jublade och jag vinkade ännu mer, då ropade någon ”tjockis”, alla började skratta och jag knallade vidare.

I pressrummet har jag bland annat hälsat på Jens Fjellström, Lasse Granqvist och Ledstjärnan, TV-folket är alltid tidigt på plats. Jag har ätit tre ostmackor, druckit en kopp kaffe och en flaska mineralvatten.

Klockan är 13.37 och det är mindre än en och en halv timme till avspark, det börjar bli dags att att ta plats inne på arenan.

Det är grådisigt väder, termometerna står på 7,4 grader men inget regn. Jag gick till sängs i tid i går kväll, släckte lampan strax efter tolv och sov djupt till halv tio. Jag vet inte riktigt vad jag drömde, jag har bara ett vagt minne om att någon tyckte att jag var solbränd vilket inte stämmer.

Jag har tagit på mig min uniform som består av svarta kalsonger och svarta strumpor, ett svart skidunderställ, vi t-shirt, blåjeans, svart jacka, svarta skidvantar och svart mössa. Jag ska lämna Aftonbladets lägenhet och jag ska vandra bort till Gamla Ullevi, och jag kan inte komma på en enda plats på jorden där jag hellre skulle befinna mig mellan klockan 15.00 och 17.00 i dag. Det är där det händer, det är då det händer.

Det är en match tiden står stilla för. De som inte får plats på arenan ser den på pubarna, de som inte får plats på pubarna ser den framför TV:n, de som inte får plats framför TV:n (eller saknar kanalen), lyssnar på radion, de som inte har någon radio följer på nätet, de som inte har något nät bläddrar på text tv och de som saknar TV de får lyssna efter vrålet, det är en match som kommer att höras.

IFK Göteborg-AIK, 1 november 2009, en direkt avgörande guldmatch, bara dårar tippar hur en sådan kan gå och jag har sagt 2-0 till Blåvitt.

Snart åker vi och jag är redo.

Hade knappt hunnit sätta sista punkten på det förra inlägget då den här nyheten dök upp:

– Jag hoppas fortfarande att jag blir förbundskapten. Matchen är inte över förrän domaren har blåst och det kan ske saker på övertid, säger Hamrén på en presskonferens i dag.

Så ska det låta. Nu är det bara att se till att ta sig ur kontraktet eller få norrmännen att förstå att de ska vara jävligt glada om de lyckas kräma ur oss tre miljoner att stapla på sina oljemiljoner.

Annars är det dags att dra igång en storslagen kampanj i riktning Norge: SLÄPP VÅR HAMRÉN.

…i utbyte kan de få Runar, honom skickar vi tillbaka direkt, han har mig veterligen inte gjort mycket nytta senaste åren.

Nu när vi ändå kastar skit åt alla olika håll, glömmer vi inte Erik Hamréns roll i det hela? Om, jag skriver OM det nu inte blir något, var det nog tur att vi inte fick en så vek fan till förbundskapten. Stäng gränsen, säger jag.

Tycker ni att att jag är överdrivet hård? Tänk då ett varv till. Hamrén hade när som helst kunnat sätta sig på ett flyg till Stockholm, skriva under Lagrells kontrakt och sedan varit vår nye förbundskapten. Om han haft kulor att göra det hade han varit en utmärkt man att leda vårt svenska landslag, för fotbollskunnandet har han.

Det hade blivit lite livat ett tag från Rosenborgs sida, kanske en juridisk process som slutat med någon halv miljon i skadestånd som förbundet betalat, och sedan hade alla varit nöjda och glada förutom Rosenborg men vad fan…det är norrmän, vem bryr sig? Dessutom erbjöd vi dem tre miljoner, tre jävla miljoner att stapla på oljemiljonerna.

Hela historien illustrerar svensk fotboll: vi ska inte maska, vi ska inte filma, vi ska inte mygla. I alla fall inte så att någon ser. Därför vinner vi heller inga avgörande matcher när det gäller som mest.

Kom igen, Hamrén. Visa att du har respekt för din nation. Lämna det där penningstinna landet som har nog med olja att locka en ny tränare och gör en insats. Annars behöver du inte sätta din fot här igen.

Nåväl, OM det nu inte blir Hamrén så blir det till att börja om för förbundet igen och när de väl blir klara och kallar till presskonferens ska jag försöka hinna först med att ställa den här frågan till Lennartsson, Jönsson, Nanne eller vem det nu blir:

Hur känns det att vara fjärdevalet?

Okej, här har ni veckans Laul Calling med AIK-tränaren Mikael Stahre som gäst. Personligen gillar jag vår taktikdiskussion bäst, kanske för att jag är extra intresserad av sånt. Stahre avslöjar att han lockas av tanken att bli svensk förbundskapten – även om det ligger långt fram i tiden.

– Nu ska man inte drabbas av någon hybris men skulle man någon gång få göra det skulle det vara fantastiskt, säger han.

Apropå Podcast:

”Vi har fortfarande vissa problem, men ska byta system vilket förhoppningsvis löser problematiken. Problemen är: Uppdaterar sig inte automatiskt – lösning: Välj ’uppdatera podcast’ i iTunes. Hamnar i fel ordning. Länk till podcasten: itpc://www.aftonbladet.se/ab/podcast/laulcalling/laulcalling.xml.”

Ni kan se programmet i stor skärm, eller här i lite mindre:

Oj, det blev visst stora bokstäver i rubriken. Vet inte riktigt hur man ändrar så skit samma.

I alla fall, AIK-tränaren gästar fredagens program och Bank, Stahre och jag snackade i 45 minuter med kamerorna på och 45 till med kamerorna av, sedan klippte vi ner till 35 minuter, lite för långt men är det tidernas allsvenska guldfinal så är det, vi bjuder på fem extra minuter.

Fredag 12.00 på sportbladet.se, mycket nöje utlovas för såväl Änglar som Gnagare och andra fotbollsintresserade som är nyfikna på den 34-årige succétränaren som beskylls för att vara dryg men som själv menar att en skopa ödmjuk arrogans aldrig är fel.

Oavsett var man har sina sympatier och oavsett hur mycket elände vissa supportrar ställt till med kring Hammarbys matcher samt hot och jävelskap mot personal går det inte att komma ifrån att nästa års allsvenska blir lite fattigare.

Mjällby och Åtvidaberg i all ära men svensk fotboll behöver klubbar som Bajen för att det ska bli drag runt serien. Det kommer det så klart att bli ändå – men inte samma drag, i synnerhet inte i Stockholm utan det är som Lars-Åke Lagrell skulle ha sagt: ”Inte bra för svensk fotboll”. Det går inte att komma ifrån.

Hammarby har bara sig själva att skylla, de har genom olika felbeslut skapat en nedåtgående spiral under senaste två-tre åren som snurrat allt fortfare. Med tanke på vissa fansreaktioner under årets säsong kanske det på något sätt är nödvändigt att Hammarby får börja om från början. Klubben hade inte haft muskler att resa sig och nå en topplacering 2010, då hade det troligen blivit ny bottenstrid – och nytt kaos.

Hammarby har en hyfsat välfungerande ungdomssatsning i form av HTFF, de har en ny arena på gång, de har alla möjligheter att komma tillbaka. Om Bajen gör rätt saker kan komma tillbaka med kraft – men det lär nog dröja ett par år.

Tårar var det också på Olympia. Bilderna från TV4 på en gråtande Henrik Larssons efter sista matchen var starka och gripande, det måste jag medge. Henke hyllades och HIF förtjänar cred för att de gjorde avskedsmatchen till något mäktigt. Jag förutsätter att Sten-Inge regisserat tillställningen?

För att knyta ihop dagens säck: ni har väl sett Erik Hamréns möte med den norska skolklassen? Det skiljer en del mellan honom och Lars Lagerbäck – eller tror ni att Lasse Lager rörts till tårar över detta?

…men som jag skrivit tidigare; tro inte att vi blir av med Larsson bara för att han slutar lira. Om fem-tio år står han där som förbundskapten för vårt blågula landslag – med Tord Grip som assisterande.

Annars står vi där vi står: Blåvitt vs AIK och Öis vs Djurgården. Söndag blir en ovanligt intressant dag.

Själv kommer jag att göra fajten på Gamla Ullevi och jag måste säga att jag har inte varit så laddad för ett jobb sedan åttondelen mot Tyskland i VM 2006. Mycket, mycket mer inför matchen i fredagens Laul Calling som gästas av ingen mindre än AIK:s succétränare Mikael Stahre. Jag är glad och stolt över att han tackade ja till vår inbjudan.

Det är naturligtvis ganska roligt att Adidas går i taket över Sportbladets bild på Kenny Pavey där han kör en doublefuck och trycker Adidas-handskarna rakt in i kameran.

– Adidas som varumärke kan naturligtvis inte stå bakom en gest som denna, säger PR-Emma som är en smart tjej och jag undrar om hon egentligen ser så allvarligt på det – snacka om klockren exponering, kolla bara in Jimmy Wixtröms sköna bild.

Nöjesguiden är en tidning jag sällan läser och det finns väl en anledning men den här artikeln kastade jag mig över. Ett antal allsvenska spelare med Jeffrey Aubynn i spetsen snackar fotbollsjournalister och Aubynn kapar mig och hyllar Lur (?). Jag tror jag vet vad det handlar om, vi i Jonsered brukade piska Gunnilse i juniorserien och även om Jeffrey alltid var ett hot mot vår backlinje hade vi oftast bra koll på honom. Nu fick han lite revansch och det är han värd, Jeffrey är en skön pjäs.

Dagens bästa nyhet hittar vi på nätet, Vikingstad & Målvakten avslöjar: Örlund lämnar AIK för Rosenborg.

Till sist; visst är det vackert att vår nye förbundskapten får flytta hem till kärleken igen?

Är det den hetaste allsvenska matchen genom tiderna? Jag vet inte, men jag kan inte komma på något bättre exempel under tiden jag följt allsvensk fotboll. Kan den äldre generationen kliva in och hjälpa mig med vad som historiskt skulle kunna slå drabbningen på söndag?

IFK Göteborg mot AIK i sista omgången av allsvenskan, en direkt avgörande match om vem som vinner SM-guldet, Sveriges två största städer, den största klubben mot den mest framgångsrika…kan det bli så mycket hetare i lilla Sverige?

Blåvitts match ikväll var ett drama. Ett passivt och ängsligt IFK Göteborg, tydligen med tankarna på söndagens match, låg under med 2-0 i paus och det var inte så mycket att säga om det, Halmstad bättre. Styrka att gå ut och ta kommandot direkt i andra, två nya klassmål av skyttekungen Tobias Hysén – 2-2 och guldfinalen är ett faktum.

…”klassmål” reagerar ni på angående Blåvittts andra och jag förstår er, HBK-målvakten Magnus Bahne bjöd på den. Men IFK har gjort en mängd mål på just det här sättet och det är absolut ingen slump att det är ett inlägg från Selakovic mot Hysén på första stolpen som håller gulddramat vid liv.

Den stora frågan inför söndag: Blåvitt verkar inte kunna förlora på Gamla Ullevi – men kan de vinna utan Gustav Svensson som fick ett (avstängnings)gult då han skulle reparera sin egen slarviga passning.