Medverkade i svenskafans.com:s Matchpuls i dag, ett trevligt program där vi diksuterade den allsvenska guldstriden och vår nye förbundskapten Erik Hamrén. Se den som en liten uppvärmning inför fredagens Laul Calling.

Snackas nu om att Rosenborg försöker stoppa Erik Hamrén och det är så klart en bra rubrik men inte mycket mer. Jag tyckte själv inte att vi borde gett grejen något utrymme men mot chefer och ivriga reportrar har du inte alltid så mycket att säga till om. Hamréen är beredd att bli svensk förbundskapten och förbundet vill ha honom, det är det enda som betyder något i sammanhanget. Så ta uppgifterna med en nypa salt. I sådana här situationer förlorar den som skriker högst 99 gånger av 100.

Som jag avslöjade i går blir Erik Hamrén vår näste förbundskapten, inget har hänt annat än att några norrmän gapade så högt att till och med svenska medier svalde det. Jag säger som polisen om Palme-mordet: fallet är polisiärt uppklarat, Hamrén och Christer Pettersson är våra män.

Eftersom folk gillar att debattera oss journalister vilket inte minst märks i kommentarerna till inlägget nedan kastar jag lite mer bensin på elden med den här länken.

…två omgångar återstår visserligen, men det kan väl inte förändras så mycket?

PS Glöm inte att klicka fram till sidan två.

Jag vet att ni inte bryr er så mycket om detta men om ni tänker ett varv till så är det faktiskt viktigt över tid att kunna leverera de tyngsta nyheterna först. Och det har Sportbladet gjort igen.

Avslöjade tidigare i dag att Lars-Åke Lagrell träffar Erik Hamrén i Trondheim, att Hans Backe väljer Notts County samt att enda hindret nu är det ekonomiska mellan förbundet och Hamrén/Rosenborg.

Det var den väntade utvecklingen som Kaninen, Fitness och jag har rapporterat om i några dagar, allt medan Lund och Lur gått på andra spår och hamrat fast att det blir Hasse Backe.

Lur tycker jag faktiskt lite synd om: först slog han fast att ”Svennis” skulle ta över landslaget med Tony G, sedan ”återstod bara detaljer” från att ”Svennis” skulle ta över landslaget med Backe, sedan gjorde Lur åtta (!) sidor på att Backe tar landslaget själv – och dagen efter par till på att förbundet valde bort Hamrén då han inte gick att lösa från Rosenborg.

…nåväl, det kanske vänder?

Lund utför ett nytt beställningsjobb (efter ”Svennis”-stoppad-soppan) och låter Backe säga att han ”nobbar förbundet eftersom han trivs bättre som klubbtränare”. Vilket kvalificerat skitsnack och det vet Fotbollskanalen själva om. Hamrén var förbundets förstaval och nu försöker Backe snygga till siffrorna med hjälp av några nyttiga idioter (tyvärr sprids nyheten med vindens snabbhet som en sanning).

Allt kan fortfarande falla, förbundet kanske inte kommer överens med Hamrén, och då uppstår en ny situation. Men det skulle förvåna mig oerhört och den här matchen vann vi.

Nu kanske ni förstår varför Lagrell inte ville sätta emot på mitt vad 7.30 in i det här klippet:

Tar ut årets Stockholmselva i dagens tidning och den enda AIK:are som inte kom med är Flavio där jag valde Charlie Davies i stället. Tio Gnagare och en bajare alltså. Niva protesterade mot att Flavio också borde varit med och efter derbyt måste vi kanske ge honom en poäng där; det borde varit 11-0.

Derbyt tände till efter Hammarbys kvittering. Farsan satt bredvid framför TV:n och för första gången i sitt liv höll han på Bajen och var riktigt laddad i miten av andra. Men tappade snart modet. Kul att just Kenny Pavey fick stöta in målet som håller guldstriden levande, annars är nog risken att AIK tappat modet.

…aproå drömelvor menade Farsan att inga AIK:are hade platsat i Blåvitt men jag hade nog startat med båda ytterbackarna, Hooiveld, en av Dulee/Ortiz, Bojan samt Obolo. Som läget är nu.

AIK leder serien med en poäng och vi går mot en härlig final på Gamla Ullevi där Gnaget troligen kommer kunna spela på kryss. Jag har ändå svårt att se att IFK Göteborg inte skulle vinna på sin hemmaplan.

Hammarby gjorde en bra kampinsats och har Trelleborg borta och Häcken hemma kvar. Tar de inte sex poäng mot lag som (troligen) inte har något att spela för förtjänar de inte att nå kvalplatsen.

Jag är helt på Ledstjärnans linje när han kritiserar Aftonbladet för de emellanåt vidriga kommentarer som släpps igenom till artiklar på vårt nät. Det är beklagligt att dessa fortsätter att slinka igenom trots att det görs insatser för att förhindra detta. Jag har påpekat saken för våra chefer och hoppas att de agerar. Att kommentera artiklar är i grund och botten något positivt men nivån måste upp.

Ny förbundskapten väntas bli klar i mitten av nästa vecka om jag vet inte om det egentligen har hänt så mycket sedan söndagen då Lars Lagerbäck avgick och vi skrev den här artikeln om att förbundskaptensracet blir en duell mellan Erik Hamrén och Hans Backe med Jörgen Lennartsson som assisterande, medan vi kunde glömma ”Svennis”.

Allt tyder på att förbundet fortfarande jobbar på den linjen men att Lagrell mitt i alltihopa fick signaler från ”Svennis” att han skulle gå att lösa och plötsligt gick all in på den hästen till ingen nytta. Att jag anser att ”Cirkus Svennis” därmed blåste oss allihopa har jag redan utvecklat.

Min känsla och mina uppgifter pekar mot Hamrén men jag är inte beredd att slå fast det – ännu.

Så vad händer om Backe tar Notts County och Hamrén lockas att vara kvar i Rosenborg? Tja, dels kan Jörgen Lennartsson då bli högaktuell som huvudkapten – om han nu vill. Vill han inte, då bör förbundet snabbt som ögat sikta in sig på Janne Jönsson innan norrmännen lägger beslag på honom för gott. Min gamle tränare från Ljungskile är ju aktuell för norska landslaget. Annars kan Norge bli en bra skola, så kan Jönsson ta över Sverige framöver, han är bara 49 år.

Det viskas som utländska namn, men jag är tveksam till de som nämns. Jag tror heller inte att det är Lagrells och styrelsens linje.

Efter Jönsson på listan kan jag tänka mig att typ Åge Hareide eller Nanne Bergstrand borde stå, en okej kombination med till exempel Lennartsson som assisterande.

…även om Nanne själv skrattade när jag pratade med honom och höll fast vid sitt uttalande att ”det vore kul med en journalist som förbundskapten”.

– Med ett bra team runt sig tror jag säkert att det finns journalister som har så mycket fotbollskunnande att de skulle klara det bra. Det är inte så märkvärdigt svårt, menade Nanne.

Frågan är bara – vad hade Zlatan tyckt?

3-0 borta mot Brommapojkarna efter en blek förstahalvlek och en blek andrahalvlek men med en tydlig och viktig skillnad – i första halvlek var Tobias Hysén feltajmad i sina löpningar, mötte i stället för att gå i djupled. I andra gjorde han precis tvärtom och låg bakom samtliga tre mål. En imponerande guldstöt av en blivande skyttekung?

…kul med Niclas Alexanderssons mål, ”Alex” fick applåder av hela publiken när han byttes in. Det var fint.

Själv var jag ledig och satt och frös bland publiken. Spelet värmde knappast men de tre poängen var nog så avgörande. Nu har IFK Göteborg två hemmamatcher kvar, Halmstad och sedan finalen mot AIK (jag förutsätter att AIK gör sitt jobb och det blir en ren final).

Klar fördel IFK tack vare sin styrka på hemmaplan som skadade landslagsbacken Adam Johansson beskriver bra i senaste Laul Calling (storbild på länken) där vi också diskuterar styrkeförhållandet mellan just IFK Göteborg och AIK:

Dagens gäst i Laul Calling satte vi på ett tåg från Göteborg igår förmiddag, erbjöd honom hotell men han ville hellre bo hos en polare, och sedan åka tåg tillbaka till framsidan 06.05 i dag för att hinna med sin rehabträning klockan 10.00. Adam Johansson är vad man skulle kunna kalla en vanlig kille från Göteborg, fast lite mer begåvad på fotboll än oss vanliga dödliga, och lite mer begåvad utanför fotbollsplanen än många andra spelare, kan jag tänka mig.

Det blev ett intressant snack om guldstriden mellan Blåvitt och Gnaget, hur det är att komma ny in i landslaget och den kanske bästa förklaringen jag har hört på varför det betyder så mycket med en bra hemmaarena. Adam avrundade sitt resonemang med:

– Om vi är med inför sista matchen, då lovar jag att vi kommer vinna.

Jag uppmanar alla Blåvitt-supportrar att lyssna på Adams resonemang, ni kommer att gilla hans snack om atmosfären på Gamla Ullevi.

…och alla AIK:are också för den delen, Dulee Johnson har en minst sagt central roll i programmet.

Mest snackade i och för sig Niva, men det kanske inte kommer som någon överraskning.

Klockan 12.00 på sportbladet.se, kommentera gärna, ris och ros.

Att Real Madrid-Milan var en otrolig fotbollsmatch kan du lätt förstå även om du inte hade möjlighet att se den. Gå bara in på SVT:s text tv så hittar du följande rubrik:

* Milan vann tokgalet möte med Real..303

…tokgalet? Det ordet har SVT:s text tv aldrig använt tidigare, vågar jag nästan lova.

Mnn tokgalet var precis vad det var, en klockren beskrivning. Matchen var stendöd i 70 minuter för att avslutas med en hejdlös offensiv sista tjugo. Den innehöll fyra mål efter tveksamma målvaktsingripanden, plus ett bortdömt Milan-mål som borde varit mål och till sist, Seedorfs lyftning, Patos volley, 3-2 för Milan borta mot Real Madrid – detta utan Pippo Inzaghi i protokollet trots att han spelade från start.

…till och med Ronaldinho såg pigg ut i andra halvlek, när hände det senast? Grupp C lever.

Förstår att vissa reagerar på hårda ord om ”Svennis” men i en sådan här härva går det av olika anledningar inte att berätta allt, till exempel vilka du får information ifrån, varför, när och hur. Men när ”Svennis”-spåret nu är dött är min ärliga bedömning utan att jag har några horn i sidan till vare sig ”Svennis” eller Lagrell att Sfinxen från Torsby, som han en gång kallades, blåste oss allihopa. Tro´t om ni vill, jag har ingen anledning att säga så om det inte vore min ärliga uppfattning.

Lur…ja Lur av alla…mannen som först slog fast att ”Svennis” skulle ta över Blågult tillsammans med Tony G och sedan hävdade att ”endast detaljer återstod” från att allt var klart mellan ”Svennis” och landslaget (det var väl en ganska stor detalj i så fall?) ger nu på sin blogg Sportbladet en känga för vår bevakning. Otroligt.

…eller till och med tokgalet.

I morgon spelar vi in nytt avsnitt av Laul Calling. Den här gången utan fokus på förbundskaptensjakt. Känns ganska skönt.

Nu berättar Sven-Göran Eriksson om varför han tackade nej till landslaget.

Som vi avslöjade i dagens tidning handlar det alltså inte om att några ägare/investerare stoppat honom, utan om att han ville fullfölja sina åtaganden i Notts County hellre än att ta över svenska landslaget. Naturligtvis kan man inte klandra ”Svennis” för det men frågan som hänger i luften är – var han någonsin intresserad?

Med tanke på att Lagrell kontaktade ”Svennis” redan samma dag som Lagerbäck avgick, kunde han inte kläckt ur sig sitt ”nej tack” lite tidigare? Dribblade han med Lagrell att tro att ett ja var möjligt för känna hur storyn växte, hur spekulationerna blev allt hetare, hur nätröstarna som klickade på hans namn blev fler och fler? Var Lagrell hela tiden medveten om att ”detta kommer aldrig att gå – men vi spelar med i teatern”?

Den bild jag har efter att ha följt varje steg i processen på nära håll är att ”Svennis” blåste oss. Jag är övertygad om att Lagrell och hans styrelse gick all in för att få ”Svennis” och därigenom också Hans Backe – båda favoriterna i ett och samma paket – och trodde stenhårt på det ända till ”Svennis” drog undan mattan.