Efter första halvlek sa jag till Niva som inte varit med riktigt lika länge i de här sammanhangen:

– Jag har aldrig sett ett svenskt fotbollslandslag göra så många juniormisstag.

Jag har verkligen inte det.

Jag såg Adam Johansson ta sig runt på kanten, försöka sig på en högeryttersida som inlägg…Henke Larsson kom runt på samma vänsterkant och försökte med en likadan högeryttersida, det gick lika illa det…vad Mikael Nilsson försökte göra vet jag inte, men alla vet att en boll i det läget ska skickas ut till hörna om man inte är helt hundra på att få undan den…Kim Källströms straff var i målvaktshöjd…Zlatan blev frustrerad och kom djupt ner i planen, där gör han inga mål…med en halv munut kvar på första halvlek och hela svenska laget uppflyttat i väntan på en frisparkslyra springer Henke plötsligt och möter, det blir en kort passning som slarvas bort… jag skulle kunna hålla på hur länge som helst och rabbla juniormisstag men jag stannar där. Jag aldrig sett lika många under en och samma svenska halvlek.

Att Kim slog straffen köper jag däremot. Kims var bäst på plan första tio, han har gjort flest mål i landslaget senaste året och är normalt en bra straffskytt. Sedan att det var en dålig straff är en annan sak.

Adam Johansson på en kant där det ska anfallas i en match som ska vinnas visade sig vara ren idioti. Adam klarade sig inte alls bra. Jag kan inte begripa hur Gråskallen resonerade där med två bra vänsterfötter i truppen. Med facit i hand hade det varit bättre att ha Nilsson till vänster och Adam till höger, då hade Nilsson i alla fall inte bjudit på ett mål.

I efterhand har Gråskallen och spelarna lutat sig mot andra halvlek och mantrat ”vi gjorde en bra match”. Men herregud, att det blir ett svenskt spelövertag och att skapas flera målchanser mot ett lag som drar sig tillbaka för att bevaka sin ledning är fullständigt självklart. Det enda intressanta i det läget är hur. Många. Mål. Man. Gör.

Det blev noll och som jag förstår det finns det inte på kartan att Sverige når VM.

…vilket är lite synd eftersom truppen egentligen är rätt bra just nu. Framtiden ser intressant ut. Jag brukar upprepa att vi kommer luta oss mot Elm gånger två tidigare än ni anar och i Malta-matchen tror jag att vi är där. Rasmus var bäste svensk mot Danmark, Viktors inhopp lovade gott och Johan Elmander borde spelat från start i stället för Henrik Larsson. Det känns konstigt och obekvämt att kritisera Henke men han spelade matchen och då måste vi också kunna ta ställning till prestationen.

Vad gäller Gråskallen och hans framtid gör jag en större grej på det till morgondagens tidning.

Presskonferensen fortsatte med att jag utifrån reaktionerna på sportbladet.se – just nu har 70 000 röstat och 86 procent tycker att förbundskapten Lars Lagerbäck ska avgå, igår natt hade cirka 40 000 hunnit rösta med samma procentbalans – ställde frågor till honom hur han ser på sin framtid.

Jag frågade, Lagerbäck svarade:

Känner du att du utvecklar laget fortfarande med tanke på resultaten i det här kvalet?

– Ja, det tycker jag nog. Tar du den här matchen tycker jag att vi spelar en bra fotbollsmatch. Vad som definieras som utveckling kan du och jag diskutera. Vi befinner oss väl antagligen på väldigt olika planeter när det gäller fotboll.

Det skapar diskussioner om din framtid, hur ser du själv på den, är du motiverad att fortsätta?
– Självklart, jag har kontrakt (till 2010).

Finns det någon smärtgräns hur många poäng ni kan tappa i kvalet innan du själv tycker att det är dags för någon annan att ta över?
– Jag har aldrig reflekterat i de banorna.

Eftersom ingen annan ställde några frågor i den här riktningen är det intressant att ställa frågan om det är relevant att ta upp Lagerbäcks framtid utifrån hur anonyma personer röstar på en tidnings internetsajt? Och finns det någon anledning av Lagerbäck att svara att vi och han befinner oss på olika planeter?

Denna del av presskonferensen resulterade i en rak nyhetsartikel om kritiken mot Lagerbäck och hans svar.

Så här gick det till på presskonferensen, förbundskapten Lars Lagerbäck klev upp på podiet och sa:

– Jag skulle vilja göra det här ganska kort. Som jag förstått det vet ni om att Henrik Larsson haft ett dödsfall i familjen. Det är dubbla anledningar till att det är ganska tystlåtet där borta (i omklädningsrummet) så det känns inte så jätteviktigt att prata fotboll men jag tar gärna några frågor. Man kan prata om marginaler i fotboll och marginaler i livet, i dag tycker jag att vi hade marginalerna emot oss.

För mig och de allra flesta andra i lokalen var detta något vi inte kände till, rykten hade florerat under matchen men det var inget vi i det läget hade för avsikt att fråga landslaget eller spelarna om, det arbetet sköttes av folk på nyhetsredaktonerna som kontrollerade uppgifterna med polis och andra anhöriga vilket är brukligt i samband med den typen av händelser.

När Lagerbäck på eget initiativ tog upp tragedin hamnade saken i ett annat läge. Jag ställde två frågor till förbundskaptenen:

När fick ni beskedet om det här med Henke som du precis berättade om?
– Det tycker jag inte att du har ett dugg med att göra. Det är en helt privat sak om inte Henrik vill något annat.
Hur resonerade du när du lät honom spela?
– Han var kvalificerad att spela. Vad är det för jävla dumma frågor.

Efteråt menade de flesta journalister, inte bara på kvällstidningarna, utan även på dagstidningar, radio och TV, att frågorna var berättigade medan Lagerbäcks reaktion var onödig.

Till saken hör att landslagets presschef Thomas Saleteg efteråt, i den mixade zonen, besvarade exakt de frågorna och då var det inga problem att de ställdes:

Kände ni, Lasse och Roland, till detta innan matchstart?
– Nej.
Övervägde ni om han skulle spela eller inte?
– Nej, det här kom som en blixt från klar himmel.

Jag vet inte, går det en skiljelinje här mellan vad vi inom media anser är en relevant fråga och vad ni läsare tycker det är okej att fråga om? Fanns det anledning att via landslagets ledning söka svar på frågan om Henke spelade matchen vetande eller ovetande om hans lillebrors bortgång?

Resultatet i tidningen blev två artiklar samt att Simon Bank på ett finstämt sätt berör händelsen i sin krönika:

En rak nyhetstext och en om hur Henke stöttades av lagkamraterna.

Jag ska försöka sammanfatta den här kvällen. Men jag ska inte göra det nu. Jag ska göra det när jag sitter på tåget mot Göteborg i eftermiddag. Nu konstaterar jag bara att alla fotbollsintresserade, och säkert många andra också, känner med Henke Larsson, hans familj och anhöriga.

Den danska startelvan är precis som väntat, däremot var de första uppgifterna om den svenska inte helt korrekta: Mikael Nilsson spelar till höger, Adam Johansson till vänster. Det är betydligt mer logiskt. Tanken är väl att Chippen ska vara superoffensiv framför Adam. Anders Svensson är inte med på bänken, skadan stoppar honom helt. Oscar Wendt på läktaren med Marcus Berg.

Ni såg väl vårt lilla uppsnacksprogram som vi gjorde tidigare i dag?

Bra tryck på den danska publiken så här långt. Många rödvita är det.

Snackisen i pressrummet så här långt: den bragdbetonade 3-1-segern i journalistlandskampen. Inte sedan -92 har Sverige besegrat Danmark i dessa sammanhang. -92 möttes även Sverige och Frankrike och dåtidens stjärnor Kurt Martinsson och Patrick Ekwall spelade centralt på mittfältet och ställdes mot Alain Giresse och Jean Tigana i franska murvelgänget.

Vid avspark sa Martinsson:

– Ekwall, du tar den svarte.

…andra tider då.

Vad ska man säga om kvällens match då…3-1 till Sverige har vi rätt att kräva, allt annat är en underprestation.

Blev en del förändringar i laget eftersom Fredriksson (C+) lämnade sent återbud och Niklasson (GP) dök upp.

Vi spelade cynisk grisfotboll, lågt och kompakt framför Flinck i målet med blixtsnabba (nåja) omställningar. Det gav 3-1.

– Lite som en fiskhåv, kommenterar förbundskapten Sillen som efter en tung period nu kan sola sig i glansen av sina tre senaste resultat – en oavgjord och två segrar.

Danskjävlarna hade en bra period i början av andra när de kvitterade men vi grävde oss in i matchen igen. Här ser ni hur Ekwall och jag bygger upp ett av många giftiga anfall…

…fotograf: Daniel Granqvist.

BETYGEN

Johan Flinck (Aftonbladet) ++ Svarade för ett par halvräddningar men också ute och cyklade vid ett par danska inlägg.

–

Mats ”Mulle” Olsson (Offensiv media) ++ En av svensk journalistlandslagshistorias bästa mittbackar var utflyttad på högerbacken. En svår uppgift som ”Mulle” löste.

Robert Tennisberg (Radiosporten) +++ Det Tennisberg missade i uppspelen, tog han igen i närkamps- och positionsspelet. En stark insats defensivt.

Ulf Niklasson (GP) ++++ Backlinjens gigant. Förlorade knappt en duell och bröt ofta bollarna med en perfekt passning framåt. En svensk hjälte.

Emil Karlsson (Aftonbladet) +++ Avsevärd uppryckning jämfört med fiaskoinsatsen mot Finland. Inblandad i två mål framåt men behöver jobba med inläggen.

–

Jakob Edling (TT) ++ Kreativ högerytter som fick anpassa sig till Hodgson-taktiken med ett uppoffrande defensivt arbete.

Robert Laul (K) (Aftonbladet) +++ Fick ta stort defensivt ansvar mot de på mitten numerärt överlägsna danskarna (så kändes det i alla fall). Kom inte med i offensiven som han önskade.

Christoffer Glader (Aftonbladet) ++++ Lungorna på mittfältet. Ena stunden brytning i eget straffområde, i nästa uppe och tog avslut. Gjorde det viktiga 1-0-målet.

Patrick Ekwall (TV4) ++ Klok och bolltrygg, vågade hålla i så laget kunde vila. Men hann sällan upp till motståndarnas straffområde.

–

Kalle Karlsson (Expressen) ++++ Debut som nummer tio i vårt 4-5-1, alltid spelbar och vårdad. Alltför sällan med boll i mållägen, men en gång räckte – då sköt Kalle 2-1-målet.

–

Alexander Rikner (TT) +++ Otacksam uppgift ensam på topp men Rikner rev och slet och fick till slut lön för mödan när han forcerade in 3-1 på en kontring.

INHOPPARE

Jacob Sillén (TT) +++

Niklas Holmgren (C+) ++

Staffan Stjernholm (SvFF) +++

Joakim Ulfvebrand (Länstidngen) ++

ÖVRIGT

Danmark +++ Vältränade, smala och bollskickliga. Det hade danskjävlarna inte mycket för.

Domaren +++ Nära fyra plus men viftade lite för ofta med det gula kortet.

Publik: 24.

Missade startelvsracet men jag bjuder på det och tror att ni förlåter mig eftersom jag tog en kula för nationen.

Och efter en heroisk kämparinsats och taktiskt klinisk fajt hade vi klätt av danskjävlarna med 3-1. Referat och betyg kommer senare.

Fanns alltså ingen möjlighet att delta i startelvsracet men om skrällarna stämmer; Adam Johansson kör till höger, Micke Nilsson till vänster, one touch-Danne lirar centralt med Källström och Svensson är borta. Kanterna tar Elm och Chippen.

Konstig backlinje, återstår att se om Gråskallen tänker rätt här.

Kvällen före match hängde vi hos min vän och kollega Flinck som bjöd på dansk pølse, Johnny’s senap, lösgodis och en färsk fotbollsdokumentär på DVD om danska landslaget 1979-92. Godbitarna i den rullen var fler än i ”24 Carat” och skulle ta hela natten att rabbla – men jag bjuder på en, ett ordstäv från VM 1986:

”Vad händer om Jesus återuppstår?

Då flyttar vi Preben Elkjær till vänsterkanten”.

Nu laddning för match gånger två mot danskjävlarna.

Jag är inte den som brukar säga ”vad var det jag sa” men den här gången kan jag inte låta bli:

11/5 2009 Robert Laul: Bygg EM-laget runt Harbuzi!

5/6 2009 Det nya landslaget vinner efter drömmål av Harbuzi.

…en läcker liten solorajd och ett hååårt skott sänkte Polen. Se det här.

Imorgon smäller det, Sverige-Danmark, och jag har genom mina bergsäkra källor kommit över startelvan. Källorna är så bergsäkra att ni kan betrakta elvan som bekräftad.

Bomb 1: Johan Flinck startar i mål trots att Rosvall höll nollan mot finnarna häromveckan när Flinck låg hemma och sov. Flincks största målvaktsmerit är att han släppte in tre senast vi mötte danskjävlarna.

Bomb 2: Ledstjärnan går rakt in till vänster på mittfältet. Ledstjärnan var inte heller delaktig när miraklet mot Finland grundlades på Stockholm Stadion. Han känns som Jesper Grönkjaer; lite till åren, trött, lever på gamla meriter.

Hela startelvan:

Johan Flinck (Aftonbladet)

Emil Karlsson (Aftonbladet), Robert Tennisberg (Radiosporten), Mats ”Mulle” Olsson (Offensiv media), Alexander Rikner (TT)

Jakob Edling (TT), Robert Laul (K) (Aftonbladet), Christoffer Glader (Aftonbladet), Patrick Ekwall (TV4)

Kalle Karlsson (Expressen), Anders Fredriksson (C+)

Journalistlandskampen har avspark 12.00 på Karlberg. Väl mött!