Det här lär bli en en följetong fram till 20 mars då Sef har årsmöte, vem som kommer att hålla i klubban framöver.

Blir det sittande ordföranden Bosse L – eller utmanaren Bosse J?

Just nu pågår ett rävspel kryddat med knep som hämtade från en politisk valrörelse, berättade personer för mig i går när jag började fördjupa mig i frågan.

Vi snackar röstfiske, heta mejlväxlingar, hemliga utredningar och personer som vägrar göra som majoriteten ber om.

Frågan är så känslig att SvFF-ordföranden Lars-Åke Lagrell avstod från att kommentera den med motivering att han inte vill lägga sig i. Förr eller senare, beroende på hur det utvecklar sig, tror jag att han kommer ge sin åsikt. Rimligen borde Lagrell stå bakom valberedningens kandidat – Bosse Johansson – som är den normala gången i en sådan här fråga, men det vill han av någon anledning inte uttrycka i det här läget.

Hur man än vänder och vrider på det är svensk fotboll ordentligt splittrad och kommer så att vara fram till årsmötet.

Det är nog första gången det händer sedan jag började som fotbollsjournalist 2001.

Jobbat med en rätt tung grej till torsdagens tidning, sedan blev det trappmaskinen och…läs noga nu…Chelsea-Juventus på någon av motorkanalerna som finns här på redaktionen.

Höll en liten tumme för Juve med Mellberg från start som gjorde en ganska clean insats till höger. Mer än man kan säga om övriga tre i backlinjen, i synnerhet mittbacksparet Legrottaglie/Chiellini.

Nog för att Kalou tittfintspassade lurigt och Drogba bara behövde ett tillslag sedan cleant avslut, men målet förklaras bäst med dåligt försvarsspel. Några minuter tidigare var Drogba dessutom på vippen att nicka bollen i mål då han tilläts dyka fram mellan mittbackarna. Men också det en bra prestation av ivorianen, så klart.

Efter en halvtimme på trappmaskinen lämnade jag TV:n för att styrketräna, såg inga tendenser till att Chelsea skulle tappa sin ledning vilket de inte heller gjorde.

Mer överraskande att Liverpool satte ner foten på Bernabeu (1-0). Försvarsmisstag där också, men det hade vi naturligtvis inget emot. Jag har aldrig träffat en enda människa över 16 år som håller på Real Madrid.

England dominerar. Igen.

Bara Klose som hotar just nu, känns det som.

Det är själva fan alltså…ända sedan i måndags har det inte gått att finna en enda jävla plastgaffel på hela bygget. I går käkade jag thaigryta med tesked, i dag pytt-i-panna med matsked. Vad sysslar norrmännen med? Nu får de frigöra lite kapital, så här kan vi inte ha det längre.

När jag ändå svept en salva mot mitt eget företag, kan jag lika gärna attackera mitt eget land också. I dag beviljade nämligen Riksdagen ett lån till Island på 6,5 miljarder kronor. Vad fan…? Låt ön sjunka…eller se i alla fall till att ta ordentlig ränta.

Haft en del med Sef:s generalsekreterare Tommy Theorin att göra i dag – mannen som vid ett par tillfällen varit beredd att sätta sin egen fru i pant för att få till stånd Royal League igen. Theorin hävdade nu att han hjälpte till att dra in pengar till ett museum i Malmö. I mina ögon något Ekobrottsmyndigheten borde titta närmre på. De pengar Theorin eventuellt lyckas få loss in i sken av ”till välgörande ändamål” lär oavkortat gå till en eventuell återuppstart av Royal League. Eller Royal Cup som den nu ska heta av skattetekniska skäl.

I morgon klubbas att Sverige och Norge söker EM 2016 tillsammans. Nationerna är överens, sista hindret lär ha varit just Theorin som krävde att Danmark skulle vara med också.

Om den här storyn – Madsens inblandning i Pildammarna Invest AB – finns som jag förstår det inte så mycket mer att säga. Madsen verkar ha kapat alla kopplingar till riskkapitalbolaget.

Det intressanta är att det skedde sent i höstas/vintras. Frågan som hänger i luften: om det nu är så viktigt att alla kopplingar är avvecklade, var det då inte väldigt känsligt att han en gång satte sig i den situationen?

Jag tycker egentligen inte det. Djurgårdens ordförande Bosse Lundquist är till exempel storägare i Dif:s riskkapitalbolag. Madsen verkar inte heller ha tjänat några pengar på sitt engagemang, då kunde väl föreningen öppet ha informerat om allt från början, här fanns egentligen inget att dölja.

Å andra sidan är det här med informationshantering inte MFF:s bästa gren.

Alla frågetecken uträtade och på fredag väljs Madsen till ordförande för en ny period?

Ringde Nattchefen ganska omgående när jag kom ut från bion och laddade med frågan direkt:
Hur gick det?
– 0-0. Zlatan var helt okej, ganska bra, men United var bättre. Det var närmare 0-1, sa Nattchefen och jag pustade ut – inte missat något av en match jag ändå inte hade kunnat se.

Upplagt för United i returen som jag misstänkte. Den missar jag nog inte.

Män som hatar kvinnor däremot…det var något att se. Jag funderar på om det är den bästa svenska filmen jag har sett. Efter Bröderna Lejonhjärta och Ronja Rövardotter då.

Men vad finns det mer för svenska storverk…Fucking Åmål…tja…Fanny & Alexander…nja…Änglagård…njä…Det sjunde inseglet…det sjunde vad?…

Men okej, om vi snackar genre och jämför med actionthrillers så är Män som hatar kvinnor det bästa svenska sedan Mannen från Mallorca, helt klart. Då vet ni vilken nivå vi är på, även om jag säkert glömt några.

Hur som helst; L L L L och det är inte så jävla illa om man snackar svensk film. Noomi Rapace gör exakt en så märkling tolkning av Salander som man hoppades på, hon är min idol just nu, och det där med att man hade läst boken, ingen nackdel. Storyn är tillräckligt bra för att man ska sitta heltaggad för att se hur det ser ut i rörlig bild. Viktigast av allt, jag blev egentligen inte besviken på någonting.

Det finns säkert en bra anledning, men med den information jag äger nu begriper jag inte varför övriga två delar ska gå på TV? Jag vill se fortsättningen på bio.

Dags att ta reda på hur det gick i Lyon-Barcelona.

En sak måste man ge Bengt Madsen, det är att han har humor.

Fick fatt på honom precis och han var då på väg till Trelleborgs lasarett eftersom hans fru tydligen gjort en knäoperation.

Jag avslutade intervjun med att säga att ”in till frun med dig nu och hoppas att allt har gått bra”.
– Jaa ja, sa Madsen, hon har fått ett nytt knä nu. Nu kan hon ställa upp. Vi behöver ju något nytt i laget.

Man kan tycka vad man vill om Prins Daniel från Ockelbo men ärligt talat…vem hade inte velat kunna säga som han sa på presskonferensen i dag?
– Jag har vunnit Kronprinsessans kärlek och har Kungens stöd.

…ändå en rätt tung mening.

Det enda som möjligen skulle kunna slå det är väl:
– Jag har vunnit Prinsessan Madeleines kärlek och har Kungens stöd…

MFF svarar nu och svaret är inte helt lättöverskådligt. Det handlar mest om hurvida de ekonomiska avtalen mellan Pildammarna Invest AB och föreningen Malmö FF kan anses rimliga.

Jag saknar ett svar på varför Madsen hoppat in och ut ur bolaget, och om det är som MFF-supportrarna hävdar, att denna information som nu kommer tidigare har undanhållits och mörkats.

Däremot står det klart och tydligt att ”de representanter för MFF:s styrelse och ledning som idag äger aktier i Pildammarna är Erling Pålsson och Håkan Jeppsson”. Alltså inte Bengt Madsen. Den uppgiften kan vara värd att syna.

En handfull Malmö-supportrar har senaste dagarna kontaktat mig med anledning av MFF-ordföranden Bengt Madsens eventuella inblandning i riskkapitalbolaget Pildammarna Invest AB.

I supporterled benämns detta som två företag, PI1 och PI2. Något Pildammarna Invest AB 2 existrerar dock inte, däremot existerar Pildammarna Invest AB, och har så gjort sedan 2003. I detta bolag har ordföranden Bengt Madsen en brokig historik:

* Han fanns inte med när bolaget bildades 2003 men var ordförande från 2004 till 2006, då han plötsligt försvann helt ur bolaget.

* 2008 var han tillbaka, nu som styrelseledamot.

* 18 februari i år, alltså för en vecka sedan, klev han ur bolaget på nytt.

Enligt MFF-supportrar som mejlar mig har Madsens roll i bolaget mörkats under årsmöten och liknande. Jag vet inte om det stämmer. Pildammarna Invest AB har skjutit till pengar i samband med spelarvärvningar och tjänat pengar på spelarförsäljningar. Om Bengt Madsen gjort personliga vinster på MFF:s spelarförsäljningar är det givetvis något som föreningen Malmö FF:s medlemmar kan kräva att ha varit informerade om.

Malmö har utlovat ett svar nu under eftermiddagen och vi får se om frågetecknen rätas ut eller förstärks.

Det är ett enormt pådrag i media inför kvällens Champions League-matcher. Jag säger inte att det är fel, jag säger att det är ett enormt pådrag.

Sportbladet har gjort 16 sidor, konkurrenten nio. Själv väljer jag bio. Viasat har obegripligt nog lagt Inter-United på någon av sina svåråtkomliga motorkanaler vilket gjorde att valet mellan Män som hatar kvinnor och Lyon-Barcelona blev ganska enkelt.

Returen ser jag däremot fram emot och hoppas att Viasat tar sitt ansvar och placerar den på en kanal som inte kräver motorabonnemang. Viasat har i ärlighetens namn rätt usla tittarsiffror på sina Champions League-sändningar. En anledning är att godbitarna undanhålls gemene man. De mest inbitna fansen skaffar extrakanalerna oavsett, vi normalintresserade förutsätter tillgång, annars får det vara.

Självklart rycks man med i försnacket ändå. Det är ett enormt tryck på Zlatan. Mister Mourinho säger att han betyder allt, Beckham är inne på samma linje. Sådant där brukar Zlatan gilla. Att på förhand lyftas fram som skillnaden. Att ha något att bevisa.

Men det är inte alltid det lyfter honom. Det har låtit ungefär likadant varje gång Zlatan och Inter varit i Champions League-slutspel och hittills har han väl inte gjort ett enda slutspelsmål? Men i kväll gör han ett och Inter vinner, men jag tror inte att det räcker inför returen i Manchester.