På en kvart fick vi se fler mål än vad landslaget normalt producerar på ett mästerskapsläger.
”Granen” var het, och Berg, och till slut satte även Rosenberg sin chans.
Många som vill visa upp sig. Det här kan bli kul.
En timmas träning är över.
Nu går vi hem.

Första träningen i Graz, det är kallt och planen är en typisk vinterplan.
Kim Källström och Mikael Nilsson tar det lugnt och kör bara uppvärmningen, slitna efter ligamatcherna på söndag kväll. Fast Kim verkar ärligt talat inte så trött, han ropar och tjoar och har rätt skoj när han låter Petter Hansson jaga i mitten.
Olof Mellberg kommer sent, först 23-tiden i kväll.
Varför? frågade jag Lars Lagerbäck före träningen.
– Det får du fråga Olof, svarade Lagerbäck.
Enligt Saleteg var det dock bestämt i förväg. Men varför vet vi fortfarande inte.
Presskonferensen klarades av snabbt. Erik Edman såg ut att trivas, men medgav att det är upp till bevis, Bröderna Elm fick en massa frågor om – bröderna Elm. Och de österrikiska journalisterna pratade med Eddie Gustafsson, Salzburgproffset.

Så har man blivit med blogg, bara så där. Tack för förtroendet, Laul och ha det gott i alperna!
För er som väntat hela helgen på något spännande kan jag bara säga: this is what you get. En två barns mamma som närmar sig 40 med hysteriska steg (kris? absolut!). Antalet landskamper slutade jag räkna på 90-talet.
Och om du föredrar den grabbiga stilen får jag vänligen hänvisa vidare, det finns ju en del att välja på…

Graz ja! Med på planet var både GP:s utsända, SVT-teamet och U21-kaptenen Jörgen Lennartsson (som skulle vidare till Italien för match). Ja, bara Anders Svensson saknades egentligen.
Men jag hade gott sällskap av Anders lagkamrat Emir Bajrami. Vi snackade fotboll och journalistik. Men vad är det med dessa elfsborgare och flyg – det var inte långt borta att U21-landslagets fått sin egen ”flygskandal”, Emir och Elmin Kurbegovic checkade in en kvart före avgång…

Graz var det ja!
Har varit i Graz en gång tidigare, 2000. Det ösregnade hela matchdagen och på kvällen slet Stefan Schwarz av sin hälsena. Jag minns hur jag efter matchen jagade den stackars mittfältskämpen i spelargången. Han lämnade arenan på kryckor och hoppade in i en framkörd bil. En kommentar, Stefan? sa jag och förväntade mig några tårdrypande ord. Men Stefan böjde sig fram och viskade: Ja, en sak. Jag vill tacka Andreas (Herzog spelare i Österrike) pappa som kör mig till sjukhuset.
Vilken hjälte!
Presskonferens klockan fem. En annan hjälte är tillbaka, välkommen Erik Edman.
/Petra Thorén, Graz

Nu kanske ni tror att den här bloggen tar semester bara för att jag gör det. Helt fel. En annan bloggare tar vid. Håll utkik på måndag.

När Sverige möter Österrike i Graz sitter jag på en alptopp i Val Thorens och halsar jäger framför TV:n.

Men bloggen kommer att vara igång.

Var snälla mot min temporära ersättare som kanske inte är lika hårdhudad som jag.

Jag är tillbaka 16 februari.

Allt gott.

Marcus kommenterar roligt hur det kanske skulle kunna låta:

Reporter: Varför valde du den här målningen?
Henke: Nääeej men den är fin tycker jag. Det är inga konstigheter.
Reporter: Kan du utveckla det?
Henke: Nääeej men konstnären använder penseln på duken och då blir det så här va. Det är bara att måla vidare.

…den här gången från Dunkers kulturhus i Helsingborg:

”STENBOCKS KURIR – MÅNADENS VAL
Månadens föremål 5 februari 2009 på Dunkers kulturhus
Månadens föremål på Dunkers kulturhus ska på ett spännande och lite annorlunda sätt tillgängliggöra föremål och konstverk ur Helsingborgs museers samlingar. Föremålet för februari är målningen Stenbocks kurir valt av fotbollsspelaren Henrik Larsson.”

Längre ner får vi veta att Stenbocks kurir är en målning av Nils Forsberg från 1911, baserad på en strof ur en dikt av Carl Snoilsky och att Henke inte kan medverka vid tillställningen men att hans ”egen berättelse om varför han har valt denna målning visas genom en filmad intervju i en monitor bredvid montern i foajén”.

Han har många strängar på sin lyra, den gode Henrik.

Helsingborg gick precis ut med ett pressmeddelande att Henrik Larsson fortsätter i HIF. Det kan knappast ha kommit som en överraskning för någon. I alla fall…pressmeddelandet är i all sin enkelhet fullständigt briljant och kan inte vara författat av någon annan än Sten-Inge Fredin himself.

Läs bara sista utgången:

”Det är med glädje vi kan meddela att Henrik Larsson fortsätter med fotboll och HIF under 2009. Turerna i media har varit många under vintern, men att Henrik fortsätter där det slutade i höstas gläds Sten-Inge över”.

Gläds Sten-Inge över!?

– Fullständigt Jävla Briljant, som Niva precis uttryckte det.

Ingen petar Sten-Inge från tronen.

Mina åsikter om Larsson drog jag för över en vecka sedan, när det blev klart. Känns onödigt att upprepa sig.

Det är en ganska intressant diskussion, den här om att se och föutspå talang, samt värdera olika spelares skicklighet. Jag och TT-Skiöld diskuterade detta under en promenad i solnedgång på Santa Monica beach.

I vissa fall är det hur lätt som helst. Jag hade inte sett mycket av Rasmus Elm när jag åkte på januariturnén. Han var valpig och försiktig de första träningspassen men tog mer och mer plats och växte till en jätte. Mitt citat ”Vi kommer att luta oss mot Elm gånger två tidigare än ni anar” var ingen chansning efter att ha sett Rasmus i träning och ett inhopp mot USA. Sedan kunde jag skriva det en gång till efter Mexiko-matchen.

Sedan har vi en kille som Anttonen som vissa retar sig på att jag skojade med eftersom han gjorde en bra insats mot Mexiko. Jag tycker att Anttonen är en spelare som håller hög allsvensk klass. Men jag tror inte att det blir så mycket mer. Jag förstår varför förbundskaptenerna tar ut honom – det ger stadga åt en ung trupp och det behövs för att träningar och matcher inte ska bli test utan värde för Elm och andra stora talanger. Lik förbannat finns en poäng i att konstatera att spelare som Markus Jonsson, Dahlberg, Anttonen, Andreas Johansson och Marcus Lindberg knappast har så mycket i ett riktigt landslag att göra.

…Andreas Johansson invänder ni kanske nu. Visst, överraskande bra mot Mexiko. Men inte tillräckligt bra för att komma med till en träningslandskamp mot Österrike. Jag sträcker mig till att säga att det ska bli intressant att följa honom i allsvenskan som läget är nu.

Alexander Farnerud och Daniel Nannskog är två spelare som efter resan fick höga betyg av såväl media som förbundskaptener. Ni vet att de egentligen inte skulle ha varit med alls? De kom med som reserver. Nu är Nannskog – som vi i media tjatat om i många år – till och med uttagen i landslagstruppen mot Österrike och har goda chanser att spela VM-kvalet i vår. Trots att förbundskaptenerna alltså inte ens var intresserade av att testa honom på januariturnén från början.

Exemplet Nannskog finns det självklart inget försvar för, där gjorde förbundskaptenerna bort sig, men ingen har facit, det är ibland omöjligt att veta hur en spelare reagerar när han plötsligt kommer till en bättre miljö. Du kan dominera i ditt klubblag – när tempot skruvas upp ett snäpp är du ingenting. Andra bara lyfter och lyfter i takt att nivån höjs – som Teddy Lucic.

Adam Johansson är ett bra exempel. 26 bast, inga A-landskamper fram till i år, likt Anttonen en spelare som håller hög allsvensk klass men inte så mycket mer. Sedan placeras han plötsligt i en bättre miljö och växer och växer. Omöjligt att veta på förhand.

Eller är det tjänstefel av förbundskaptenerna att inte ha tagit ut denna spelare tidigare? Nej, jag tycker inte det. Johansson gav under fjolårssäsongen en fingervisning om att det fanns mer än han visade. Högerbacken placerades plötsligt som vänsterytter och löste uppgiften bra. Förmågan att spela på olika positioner vittnar om kapacitet. Då fick han chansen under januariturnén. Och tog den.

Ledstjärnan: ”Adam Johansson har alltid varit min man”.

En presskonferens som börjar med att Lars-Åke Lagrell och TV4:s Max Grindahl diskuterar SMS-teknik kan aldrig bli tråkig.
– Det här T9, använder du det? undrar Grindahl.
– Nä, jag har bara hört talas om det, säger Lagrell.
– Ja nä, jag förstår det inte heller.
– Jag kan bara skriva JA och OK. Jag är bättre på mejl, avslutar Lagrell den fascinerande diskussionen.

Sedan klev Roland Andersson upp på scenen. Att han skulle inleda med att såga medierna för bevakningen av januariturnén var ingen högoddsare.
– När jag kom hem ringde min dotter och undrade hur det varit på ”lallarresan”, sa Roland och sedan hänvisade han minst fem gånger till hur medierna beskrivit detta som en ”lallarresa” – vilket det minsann inte är utan den är väldigt viktig för svensk fotboll.

Fem gånger!

Efteråt frågade Lund om det var jag som skrivit ”lallarresa” men det har jag inte, inte Lur heller. Så jag frågade Roland men han visste inte exakt:
– Nä, det var min dotter som hade läst det nånstans.

Slutsats: ni ska inte tro på allt förbundskapteners döttrar får för sig.

…eller är det trots allt Lur som är den skyldige?

Sedan började rubrikerna radas upp: ingen Henke (knasigt!), Rasmus Elm (klockrent)!, Adam Johansson (skrällen!), Nannskog (äntligen!), Fredrik Stoor (petningen!) och Erik Edman (comebacken!).

En riktigt spännande trupp om ni frågar mig, bortsett från att cirkusen kring Henke Larsson rullar ett par varv till.

…jag gillar inte utropstecken men här får ni ett till!

Jag fick en del skit under januariresan om min artikel om ett HEMLIGT MÖTE mellan Gråskallen och Lagrell i USA. Men de hade mycket riktigt haft ett möte om framtiden, Gråskallen ville inte säga så mycket om det och det får väl därmed betraktas som ganska hemligt.

Efteråt stod förbundsfolket i en klunga och några journalister i en annan och vi pratade över gränserna:
– Alla klara redan? sa Richt.
– Ja, det var raka besked, sa jag.
– Tolkar man det som att det var inget av värde? undrade Richt.
– Det går alltid att hitta något, sa jag.
– Typisk journalistkommentar, skrockade Gråskallen.

Ungefär så.