Landslagsledningens linje i Zlatan/Inter-härvan är tydligen att fortsätta sprida rökridåer och lögner. Taktiken är att inte kalla internmatchen för ”match” utan ”normal träning” men för mig är det skitsamma – Zlatan var frisk nog att träna för fullt trots att VM-kvalet sades vara i fara en dag innan.

Att Gråskallen och kompani väljer den här linjen tyder på att jag var ganska rätt ute i går – de är inte överkörda av Inter utan vi talar om en avancerad och noga planerad bluff som inte bara lurade skjortan av media utan även av de svenska fotbollsfansen och framför allt den del av Ullevi-publiken som köpte sina biljetter på måndagen när Zlatan och Gråskallen satt och dillade på en presskonferens om att de kommit överens om 45 minuters spel.

Det och inget annat, är det sorgliga i den här historien. Inte att Zlatan missade en träningslandskamp.

På X2000 mellan Göteborg och Stockholm. Vagn två, plats…49!? På 37:an, där jag ju hade tänkt göra det lite hemtrevligt, sitter en tunnhårig lök. Ska jag flytta på honom?

Det kan inte vara kul att vara i Gråskallens kläder sedan det framkommit att Zlatan igår var frisk nog att spela en internmatch med Inter. Antingen har han ljugit de svenska fotbollsfansen rakt upp i ansiktet igen. Eller också är han grundlurad av Zlatan och Mourinho. Eftersom Gråskallen är en ganska slipad och rutinerad herre vid det här laget tror jag på det förstnämnda. Han plockade hem Zlatan till Sverige för att denne skulle vara under omstartssnacket i måndags. Sedan satte han sig ner med Inter-stjärnan och la upp följande taktik:
– Om du ljuger på presskonferensen i dag och säger att du ska spela 45 minuter på onsdag, så tar jag hand om gamarna på tisdag och säger att du har blivit skadad i knäet igen.

Som jag skrev i ett inlägg tidigare i veckan…alla nöjda, alla glada, utom möjligen publiken på Ullevi. Men tro inte att Gråskallen, Zlatan och Inter bryr sig om dem. De fick nöja sig med Kim Källström i gott slag.

Jag bryr mig egentligen inte heller om Ullevi-publiken, men jag tycker att de har rätt att få tillförlitlig information innan de kastar upp 400 kronor för en biljett. Säg som det är, skippa lögnerna och rökridåerna, det är inte första gången. Det är också illa skött gentemot lagkamraterna som måste undra varför det inte finns cojones nog att spela med öppna kort.

Det roligaste som hände efter matchen var annars när de franska journalisterna frågade sin förbundskapten om inte Frankrike också borde gå över till 3-5-2 och Domenech svarade att han inte hade tillräckligt många spelartyper som skulle klara det…

9-3 till konkurrenten i dag. Bara att bryta ihop och komma igen.

Inters Zlatan åkte hem, Barcelonas Henry spelade hela matchen. Jag hoppas ni noterar det innan ni börjar gnälla.

Nu ska jag ta en kopp kaffe innan det är dags att jobba med min allsvenska lördagssida.

Sett till matchen i går, enbart matchen, är jag beredd att satsa syrrans pojkvän på att Gråskallen aldrig nånsin kommer spela 3-5-2 i en match som betyder något.

Men då ska vi komma ihåg följande: Sverige har haft två träningar och tre teoripass om den här förändringen som faktiskt är ganska omfattande. Jag tror att gårdagens insats mot Frankrike gav tillräckligt mycket mersmak offensivt för att Gråskallen tänker jobba vidare med idéen, prova den på nytt mot Holland i november och sedan kanske systemet är flygfärdigt att användas då och då mot vissa motståndare från och med våren 2009 eller sommaren 2010, typ.

Det skulle vara en skräll om Sverige ställer upp i ett 3-5-2 borta mot Albanien, men visst, det är inte omöjligt, som Gråskallen sa. Även om jag tror att han för stunden nöjer sig bra med att ha fått ge folk framför TV:n lite underhållande fotboll i ett läge där han och hans landslag kanske inte stod så högt i kurs.

Mot Albanien spelar vi så här, tror jag:

Isaksson
–
Stoor, Mellberg, Hansson, Nilsson
–
Chippen/Elmander, Andersson/Linderoth, Svensson, Källström
–
Henke, Zlatan

Problemen är flera som jag ser det. De tre mittbackarna måste hitta ett naturligt samarbete där alla tre är klara över när de ska centrera, när de ska falla, när de ska stöta, vem som ska stöta. Mot Frankrike fanns en och annan skönhetsfläck i det samarbetet.

Problem två är kanterna. Chippen fungerade inte alls, Mikael Nilsson kändes betydligt tryggare, men bäst av alla i rollen tror jag ändå att Fredrik Stoor är. Över med Nilsson till vänster i så fall, fast där förlorar han sin trygghet. Oscar Wendt var inte alls dum, men känns lite junior i vissa moment. Om nu Gråskallen funderat på det här systemet ”ganska länge”, varför i helvete var då inte Wendt med i EM-truppen? Det förstår jag inte alls. Att hitta två fungerande kantspelare och alternativ till dem är den stora utmaningen – men det görs inte på två och en halv vecka

Offensivt såg jag inga större problem…förutom Chippen då. Flera snygga anfall med mycket folk inblandade. Enda bekymret var att Kim Källström hamnade i knäet på Larsson/Rosenberg emellanåt, framför allt Henke kunde hållit uppe den franska backlinjen bättre. Men det går att leva med, Kim försvann inte helt ur matchbilden som jag var orolig för utan dominerade den snarare i perioder. Men jag förstår inte varför han envisades med att löpa in i straffområdet varje gång det kom inlägg? Bättre att släpa och skjuta eftersom bollen ofta hamnar i ytan utanför. Det räcker om forwards går på mål, en på främre, en på bortre.

Vi gav Kim och Henke + + + + i betyg, sedan var det några treor, några tvåor och några ettor.

…och glöm inte… Zlatan var faktiskt inte med.

Jag gillade Markus Rosenbergs insats. Visst, han missade sådana där chanser som våra mostrar hade satt, men han var där och han löpte fint och rätt i djupled flera gånger. Får Rosenberg lite förtroende i det här gänget kommer målen snart att ramla in.

Gråskallens behandling av Sebastian Larsson ska jag gnälla på en annan dag.

Inför varje landskamp här på Ullevi bildar ett antal knattespelare Sveriges lag ute på planen i samband med att startelvan läses upp i högtalarna. En efter en knatar knattarna ut och ställer sig på respektive namns position. Till denna match har ju Gråskallen bytt från 4-4-2 till 3-5-2 men det sprack direkt; ungarna sprang nämligen ut och ställde sig i en prydlig och rak 4-4-2.

Det blev en promenad på dryga timmen, sedan fick jag vila upp mig hos Farsan där det blev åtminstone tre bättre hemgjorda kebaber i pitabröd. Inte riktigt lika fina som på Hammarkullens köttbutik, men jag är nöjd med kvantiteten.

Fitness och jag laddar på Göteborgs-redaktionen, matchstarten 21.00 känns ovanligt sen för en träningslandskamp, men den passar väl bra för franska TV-publiken. Det regnar i alla fall inte. Inte just nu. Fast nu kom ösregnet. Fy fan.

Inte bara jag som reagerar ganska kraftigt på att Sebastian Larsson inte fick plats när Gråskallen har chans att prova nytt. Det antyds till och med att han har något personligt emot Eskilstunasonen men jag undrar vad det skulle vara…? Larsson är en ganska rak och enkel kille. Däremot håller jag fast vid att det absolut konstigaste den här landslagshösten är när Dumskallen i U21 inte tog ut Robin Söder till en sketen träningslandskamp mot Finland.

Apropå mitt tidigare inlägg har jag inte glömt bort Erik Edman men har svårt att se att han tar en landslagströja under höstens tre kvalmatcher. Edman är tidigast tillbaka i oktober om jag förstått det hela rätt.

Eastern Promises var klart sevärd, men jag vill varna känsliga tittare, det var en del ”skär halsen”-scener. Viggo Mortensen var suverän som rysk skurk. The Assassination of Jesse James by the coward Robert Ford ska få en ny chans, det blev lite sent för ett tretimmarsepos i natt.

Sverige-Frankrike…1-3?

Det snackas mycket om att Kim Källström får en skräddarsydd roll och visst får han det, men det är fan ingen enkel roll. Det är lätt hänt att hamna i ett ingemansland, trångt och jävligt mellan egna mittfältare, forwards och massa fransoser, där bollarna susar över och bredvid. Det ställer stora krav på Kim, men det ställer också krav på forwards att hålla uppe laget, möta vid rätt tillfällen och skapa spelutrymme. Samt att lagkamraterna vågar sätta bollen på Kim. Risken är att Källström och Henke Larsson hamnar på samma yta.

…om jag tvingas upprepa mig, men som jag misstänkte blev det ett nytt system men samma spelare (min elva nedan satt).

Räkna alltså med att det är ungefär det här laget som ska ta Sverige till VM 2010, plus Zlatan/Elmander/Linderoth, minus Rosenberg, Henke/Daniel Andersson (Henke lär ju knappast spela VM 39 år gammal fast vem vet).

Inte ens Sebastian Larsson får plats, det kan jag tycka är väldigt synd.

Om nu Gråskallen väljer 3-5-2 i höst vilket jag fortfarande bedömer som tveksamt. Ett 4-4-2 skulle antagligen sett ut så här med alla friska och tillgängliga, enligt hans sätt att resonera:

Isaksson – Stoor, Mellberg, Hansson, Nilsson – Elmander, Linderoth, Svensson, Wilhelmsson – Henke, Zlatan.

Zlatans skada visade sig vara lindrig, Kim Källström ska ta chansen och Mikael Nilsson tror att 3-5-2-spelsystemet läggs ner vid ett riktigt dåligt resultat i kväll. Där har ni nyhetsrubrikerna inför kvällens match. Startelvan kommer runt 13-snåret och jag tror alltså på följande elva:

Isaksson
–
Mellberg, Majstorovic, Hansson
–
Nilsson, Andersson, Källström, Svensson, Chippen
–
H. Larsson, Rosenberg

Jag hoppas och misstänker att Sebastian Larsson kan komma att starta i stället för one touch-Danne, annars tror jag det är så här Gråskallen resonerar. Om han nu inte väljer ytterbackar som Stoor och Wendt på kanterna i vad som i så fall mer skulle vara ett 5-3-2. Men av träningarna att döma är det mer ett 3-5-2 han vill spela.

För övrigt har det slutat regna i stan och jag tänkte ta mig en längre promenad. Skadar aldrig.

Om någon nu bryr sig så hyrde jag The Assassination of Jesse James by the coward Robert Ford. Faktiskt inte bara för att det var den längsta titel jag kunde hitta i filmbutiken, utan också för att jag tycker Brad Pitt är en ganska underskattad skådis samt att västernfilmer har en särskild plats i mitt hjärta sedan jag som liten såg Den gode, den onde, den fule. Av den lärde jag mig att det finns två typer av människor här i världen: de med laddade revolvrar, och de som gräver.

…fast sedan insåg jag att The Assassination of Jesse James by the coward Robert Ford bara var tre timmar lång och säkrade upp med Eastern Promises också.

Tidigt färdigjobbad, då känns det som upplagt för en bättre filmkväll. Men 3:10 to Yuma är egentligen den enda nyare film jag känner till som jag är laddad för att se, och den får jag hemskickad av min filmklubb senare i veckan. Den kan jag alltså inte hyra. Någon som sett något bra på sistone?

Såg precis en svensk OS-supporter intervjuas i TV4. Han hade laddat för Stefan Holms höjdhopp i en vecka och varit säker på guld. Nu var han knäckt. Då undrar jag: hur kan man bry sig så mycket om hur det går för en svensk höjdhoppare att man laddar i en vecka? Okej att man lever sig in när Sverige spelar fotboll eller hockey eller handboll men kom igen…inte fan knäcker man ihop för att en svensk missar guldet i höjdhopp? Jag är mer taggad när Holm tävlar i På Spåret.

Apropå OS. Brasilien-Argentina blev kanske inte den match man hoppats på, men snacka om att lillebror tryckte till storebror så det kändes. Brassarna som kallat in både Ronaldinho och Pato för att vinna det där guldet de saknar…0-3 mot Messis Argentina svider nog en del. Fast i ärlighetens namn bryr jag mig rätt lite om OS-fotbollen också.

Sverige-Frankrike på Ullevi i Göteborg i morgon. Regnet har vräkt ner större delen av eftermiddagen. Det blir en liten rysare att se hur den nylagda gräsmattan suger i sig vätan. Eller för all del…hur Kim Källström trivs på en regnsjuk plan. Om nu Gråskallen låter honom spela då regnvädret verkar hålla i sig.

Något av det roligaste med att jobba med det svenska landslaget är när man får chansen att lyssna på Mikael Nilssons teorier om fotboll och livet. Om nu lagkaptensuppdraget enbart bestått av att sitta och gagga med journalister hade Nilsson varit som klippt och skuren. I dag frågade jag om han var sugen på att bli kapten.
– Nä, jag tror inte att jag blir tillfrågad. Jag är ingen kapten. Jag var det mot Norge en gång, i Hongkong, då förlorade vi med 3-0. Nästa match var jag inte ens på bänken, sa Nilsson med ett garv.
Vem vill du se?
– Det mest logiska är att välja Tobias Linderoth eftersom han är vicekapten. Jag tycker att han är ett ett bra alternativ i alla fall.

Sedan pratade Nilsson öppet och ärligt om både EM-missen mot Ryssland och det nya spelsystemet. Mer om det i tidningen imorgon, men jag bjuder på en liten knorr till. Det var när Nilsson fick en fråga om hur det grekiska EM-fiaskot togs emot i hemlandet (Nilsson spelar ju i Panathinaikos):
– De var mest missnöjda med förlusten mot oss. Sedan kom kritiken upp igen när nästan samma spelare blev uttagna nu.
Precis som Lagerbäck gjort?
– Vi har ju massor med nya spelare!
Som ni tränade i dag blir det samma gamla vanliga namn i morgon igen?
– Ja ja…kollade man träningen i dag såg det väl kanske ut så, sa Nilsson med ett snett leende.