Där här lilla filmen är inspelad timmarna efter EM-finalen mellan Tyskland och Spanien. Vi är färdigjobbade, har åkt tillbaka till Albatrossen för att ta en öl, men får plötsligt – klockan fem på morgonen – infallet att köra en Gris på gatan utanför hotellet. Spela Gris gick som en röd tråd genom EM, men detta är första gången Niva är med, och det skär sig direkt…
Det finns några ögonblick här i livet värda att vänta på…som att komma hem efter en månad på fältet, köpa en påse grill, en påse löst och en cola…hyra Alien vs Predator 2 och glida ner i soffan. Ingen match, ingen stress, inget vettigt, bara skit, underbart.
Här sammanfattar jag Sveriges EM ur en reporters perspektiv. Ska se om jag orkar göra en bloggsammanfattning också…jag gjorde nämligen precis en, men tre timmars jobb försvann precis genom en ynklig feltryckning.
…and like that…pfff…it was gone.
Bara att gratulera Spanien som är solklart värdiga mästare efter en imponerande insats i finalen. Jag tycker inte att Tyskland var riktigt nära någon gång egentligen. För mig är Spaniens bragd deras försvarsspel – inte ett insläppt mål under kvartsfinalen, semifinalen eller finalen. Otroligt imponerande.
…och sedan har de ju Torres där framme.
…och ett hyfsat mittfält.
…och en rätt bra målvakt också.
…och en hygglig förbundskapten.
Ganska bra drag inne på Ernst Happel-stadion, trots att avslutningsceremonin pågår. Det är musik och dans och ballonger, ungefär som det brukar vara. Nu sjunger Enrique Iglesias den officiella EM-låten…det är första gången jag hör den och den är rätt usel.
Däremot gillar jag sången de spanska fansen sjunger…vad det nu är de sjunger. Spanjorernas sång är det man kommer att minnas i musikväg från det här mästerskapet, tillsammans med Seven Nation Army av The White Stripes som spelas när lagen marscherar in.
…mäktig allsång på arenan under den tyska nationalen!
Nu åker vi.
Det viktigaste först: Simon Bank åkte aldrig karusellen. Karusellen är en lång stång med plats för fyra människor i vardera ände. Den är hög som Jacks bönstjälk och snurrar runt i ett jävla tempo. Man hänger relativt fritt i någon slags konstruktion och snurrar även runt i denna konstruktion. Förstår ni? Hur som helst, gungan är från helvetet sänd. När personerna i den nedre änden släpps av och det fylls på med nytt folk, hänger stackarna i den andre änden upp-och-ner typ hundra meter upp i luften. Jag förstår att Bank aldrig åkte den.
Bank hävdar:
– Jag ringde dig klockan tre och frågade om vi skulle ses vid gunghelvetet. Då skyller du på att du har ont i huvudet och måste ställa in.
Bank hänvisar även till Niva som också skyller allt på mig:
– Mästerskapens största skandal.
Jag får inte ihop det här.
Så här var det: Wennman jr, Blanco, Niva, jag och Bank hade bestämt möte vid den rosa grisen som är insläppet till tivolit klockan 16.00. Men jag var tvungen att stiga upp i vargtimmen i morse och jobba klart ett EM-dokument till morgondagens tidning. För att överhuvudtaget klara kvällens final behövde jag några timmars sömn på eftermiddagen och meddelade att de får ta gungan utan mig och rapportera senare. Då ställs hela projektet in. Hur kan detta vara mitt fel? Det måste ju ändå vara Bank som är f * * * * * n i den här historien?
Min kompis Kalle som hejar mer på Tyskland än Sverige SMS:ar:
– Är Frings med tas tjuren utan problem.
Sitter i mediecentret nu, har precis skrivit klart dokumentet som ska gå i morgondagens tidning. Timme till avspark, vi väntar på startelvorna.
Träffade Igor i dag igen. Han hämtade in två kalla från hotellbaren. Då var klockan strax efter lunch. Gruppbilden på Igor, Lauler och Lena är på väg ut så fort jag får tag på en sådan där sladd mellan dator och kamera.
…f * * * * * n = fegisen.
I morgon är det dags att åka hem. Det kanske låter drygt, men det ska bli jävligt skönt. I kväll ser jag min sista mästerskapsmatch som fotbollsreporter. Det är lite vemodigt, men allting har ett slut.
På väg ut till arenan nu efter en fika på stan (läs; tre cheeseburgare).
Solen skiner över Wien igen, ett Spanien som har imponerat ska möta ett Tyskland som varit upp och ner. Eftersom allt talar för att Tyskland ska förlora vinner de väl med 2-1 i förlängningen efter straffmål av Ballack?
I dag smäller det, äntligen EM-final och jag fick biljett. Precis färdigjobbad med inför-joxet.
Tyskland körde träning samt presskonferens med förbundskapten Löw och mittfältaren Hitzlsperger. Det mesta handlade om Ballacks skada, men jag kan aldrig tänka mig att en vadkaka stoppar en tysk kapten från hans första mästerskapsfinal.
Spanien körde först presskonferens med Puyol, Casillas och Senna…sedan presskonferens med förbundskapen Aragonés…sedan mixad zon med övriga spelare. Den medietillgängligheten har det svenska landslaget en del att lära av, dagen före match är ju bara Gråskallen och Ljungberg tillgängliga.
…eller inte Ljungberg förresten, han har ju slutat. Det beskedet ledde för övrigt till det här mästerskapets första, största och egentligen enda bråk reportrar vs chefer. Beskedet kom nämligen när vi satt och väntade på huvudrätten under vår avslutningsmiddag och cheferna beordrade först Bank att bryta upp för att skriva en krönika och det kan väl kanske accepteras…men sedan tvingades även stackars Niva lomma hemåt för att sätta ihop ett dokument om Ljungberg. Jag protesterade mot chefernas order med ett par beska men (i mitt tycke) balanserade SMS, och det fick jag senare höra att så får man tydligen inte göra.
Vad jag egentligen vill ha sagt med den lilla anekdoten är att jag aldrig skulle kunna bli chef. Jag hade aldrig haft hjärta att beordra en så lojal arbetare som Niva, som slitit så hårt under det här mästerskapet, att bryta en avslutningsmiddag för att på tre timmar skriva sagan om Ljungbergs karriär genom sökningar på internet. Men jag antar att det ur ett chefsperspektiv var helt rätt agerat.
När det gäller Ljungbergs avsked till Blågult ställer jag mig i klungan som skriker efter Zlatan som lagkapten. Då hade han blivit tvungen att börja svara på mina frågor igen. Antar jag.
Ljungberg minns jag bäst för VM 2006 då han ensam bar Sverige på sina axlar. Det han presterade i år var inte ens nära. Men väldigt få klarar av att sluta när de står på sin topp.
Senaste nytt om Austria Trend Hotell Albatros i Wien är att jag och Bank har fått byta rum. Nu bor vi på andra respektive tredje våningen och här går det faktiskt att sova på nätterna.
Många av ”ryssarna” är kvar. Vi har blivit kompis med en av dem, vi kallar honom Igor. Igor är cirka 50 år, kommer från Kiev och har sällskap av en vacker ung tjej, också från Kiev, som vi kallar Lena. Man kan lugnt säga att Igor och Lena är ett omaka par, men det har väl sina förklaringar.
I förrgår var Igor nära att ramla ner för trottoarkanten redan vid åtta på kvällen, dagen efter stötte vi på honom vid 11.30 då han varit ute och handlat lunch…
…i samma linne som kvällen innan.
I dag är det alltså EM-final, men i dag är också dagen då Simon Bank lovat att åka helveteskarusellen på tivolit. Klockan 14.00 ska det ske. Vi har inte sett det ännu, därför tror vi inte på det.
Jag ska ge en närmare beskrivning av karusellen senare, men den får alltså det här att framstå som en dag på zoo.
…i någon internetguide som Niva snokat fram:
TRAVELAGENTNY
New York City, New York
Mar 21, 2006
I might recommend this hotel to someone I dislike intensely. The rooms looked like they were left over as a bunker from the war. My room overlooked an apartment building, with everyone’s laundry hanging out on their terrace. What a view!
The elevator was so small, my boyfriend and I couldn’t fit at the same time with even one piece of luggage. Staff was very unhelpful and there wasn’t one place to eat breakfast on the entire block of this residential neighborhood. We checked out within the hour.
Nu har Bank och jag i alla fall bytt rum, till andra respektive tredje våningen där det sägs vara svalare. Bara att hoppas att vi inte har fått rummen där ryssarna sköt från höften i natt.