Nej, det blev ingen läggmatch. AIK var det bättre laget, men den ineffektivitet som präglat hela säsongen blev Gnagets fall igen.
Den ende som verkade ha lyssnat på de önskemål som framförts i vissa supporterkretsar var Jimmy Tamandi. Först släppte han Bjärsmyr helt ensam vid målet, i andra halvlek drällde han med bollen som tredje sista man för att i nästa sekund grina mot Norling/Novakovic innan han började jogga hemåt för att delta i försvarsarbetet.
Helt klart ett misstänkt beteende – eller såg jag fel?

Om jag lärt mig något av Quirino så är det att hur dålig en brasse än är på en vinterträning i ett kallt och främmande land, så kan han ändå spotta in åtta mål i allsvenskan ett halvår senare.
Jag hade blivit mindre förvånad om Quirino klyvt Mälaren i två delar o sedan vandrat över, jämfört med det som nu har skett.

Apropå Jimmy Tamandi. Han pratar inte med Sportbladet. Anledningen är att Sportbladet avslöjade att han inte skulle förlänga sitt kontrakt med AIK. Han förlängde inte sitt kontrakt utan sticker till Norge som bosman i stället. Ändå pratar han fortfarande inte med Sportbladet. Är inte det ganska löjligt? Okej att Zlatan bojkottar oss, men kom igen…Jimmy Tamandi?

Kan Blåvitt missa SM-guldet nu?
Absolut.
Quirino har gjort åtta mål i årets allsvenska, han gör förmodligen åtta till mot Brommapojkarna på söndag.

Inför kvällens allsvenska matcher tänker jag så här: fan vad kul om både Blåvitt och Djurgården spelar oavgjort. I så fall är Kalmar en poäng före inför sista omgången och har en svår match mot AIK medan både Blåvitt och Djurgården har bonkegäng (Trelleborg respektive Brommapojkarna) – vilken dramatik!
Därför:
AIK-IFK 1-1.
HBK-Dif 2-2.

Min vän och ledstjärna inom sportjournalistiken gör naturligtvis helt rätt som sätter ner foten. Springer runt alldeles för mycket bögar och annat löst folk på landslagets träningar.

Har försökt få tag på Ljungskiles klubbdirektör Hasse Hagberg hela dagen, men han svarar inte. Tänker givetvis erbjuda mig att göra comeback – det skiljer bara fem kilo sedan jag spelade där. Något klipp i steget hade jag aldrig och spelförståelsen har bara blivit bättre, jag tycker att jag borde få en provträning i alla fall. Hagberg har tyvärr inte ens svarat på mina samtal, så jag vet inte…jag ska ge det ett par försök till. Detta ska inte tolkas som ironi utan är dagens sanning.

Nu bär det snart av mot Råsunda. Tror på 1-1 alternativt 3-0 till Blåvitt om det nu blir en ”sån” match.

I går såg jag Die Hard 4.0 och det var en film som påminde en hel del om matchen mellan Sverige och Nordirland – en stor besvikelse.
Men McClanes dialog med den fete datahackern är en klassiker.
Hackern: – Ut! Det här är mitt hus.
McClane: – Håll käft! Annars slår jag ihjäl dig. I ditt hus.

Det som nu kallas ”OLÈ!-debatten” bör avslutas omgående. Jag menade inte bokstavligt att publiken skulle ställa sig upp och ropa OLÈ! varje gång en svensk passning gick fram, jag pekade på det absurda i att bua när Sverige försökte hålla bollen inom laget vid ledning 1-0 i 65:e minuten med EM-platsen hemma.
Om ni inte håller med om att det absurt att bua när Sverige leder med 1-0 i 65:e minuten och EM-platsen är hemma…om ni inte håller med om det…ja då får ni börja gå på hockey istället. En sådan publik ska inte fotbollen behöva dras med.

Nu lämnar vi det här. Hur har er helg varit? Min har varit lugn med go mat, bra vin och…alltså, hur kan ni INTE hålla med om att det är idioti att bua när ett svenskt landslag försöker hålla bollen inom laget vid ledning 1-0 i 65:e minuten och EM-platsen är hemma? Ekwall för fan, be din spanske TV-kollega återgå till tjurfäktningen och sluta uttala sig om sådant han inte begriper.

Så, nu anser jag att jag har vunnit den här debatten.

Mitt hjärta klappar naturligtvis extra för Ljungskile eftersom jag själv spelat i klubben. Men om inte Hasse Hagberg och kompani gör en ordentlig satsning kommer jag gnälla lika mycket på LSK som jag gnäller på Gefle. Oroa er inte. Men i dag skriver jag i Sportbladet om mina år i klubben och det kan inte bli annat än positiva rader.

Det bor 3500 personer i den där jävla lilla byn, och så gör ni det igen! Från djupet av mitt hjärta – ett enormt stort grattis.

Kan inte tänka mig att Svenska Dagbladets bragdguldsjury behöver särskilt långa överläggningar i år – om det finns något som är en bragd så är det att Ljungskile SK tagit sig tillbaka till fotbollsallsvenskan.

Blev en sån där kväll där allt hände på en och samma gång. Vi börjar väl med matchen. Det blev en märklig skitmatch där inte mycket fungerade. Så blir det i bland. Här en snabb resumé av den märkliga skitmatchen:

Ett trögstartat Sverige, Nordirland hetare, vann alla dueller. Sedan från ingenstans: frispark Linderoth, nickskarv Kim (!) och måltjuv Mellberg (!!).
Sverige med i matchen, tog över, kändes tryggt. Sedan från ingenstans: sju svenska spelare på offensiv planhalva, Linderoth nästan vid nordirländskt straffområde (!), Concha högerytter (!!) och lång boll mot ensam Petter Hansson (!!!). Detta alltså vid ledning 1-0 i 70:e minuten och EM-platsen klar.

Visst, man kan ha en dålig dag, spelet fungerar inte, chanserna kommer inte, man halkar, det blir en skitmatch – men inte fan går man upp med sju man när man leder 1-0 i 70:e minuten och har EM-platsen hemma? Varför så högt upp, Linderoth? Varför tjuvrusade du, Concha? Varför satsa så våldsamt på en glashal plan, Hansson? Jag förstår det inte.

Det är så billigt och onödigt att jag förstår att publiken buade efteråt. Spelarna förtjänade inget annat.

Men.

Sedan kommer vi till nästa punkt den här märkliga kvällen. Jag vet att jag brukar håna Lars Lagerbäck för att han verkar tycka att fotboll borde spelas utan publik. Men publiken som gick på den här skitmatchen borde aldrig släppts in på Råsunda. Eller så borde de aldrig släppts ut. Eller radats upp en efter en i straffområdet och fått sig en sträckt i arslet av Kim. För hur i helvete tänker man om man buar åt ett svenskt landslag som håller bollen inom laget med ledning 1-0 i 65:e minuten och EM-platsen hemma? Varför inte ett OLÉ! för varje rätt passning. Överallt i hela världen hade det låtit OLÉ! varje gång hemmalagets passning gick fram utan att motståndaren lyckades bryta – men inte på Råsunda. Jag förstår det inte.

Den märkliga kvällen övergick till slut i natt men inget blev normalt för det. Då gick nämligen Zlatan och ”Chippen” och Ljungberg och ett gäng andra landslagsspelare på krogen. Varför går man på krogen direkt efter att man gjort en provocerande dålig landskamp? Jag förstår inte det heller. Möjligen förstår jag ”Chippen” som har haft ett tufft dygn.

Framför allt förstår jag inte hur Island kunde förlora mot Liechtenstein. Med 3-0.

En märklig kväll alltså. Ändå har jag inte ens nämnt något om hur Sportbladets förstasida i dag blev till, samt att vi har en faksimil från en över tio år gammal Expressen i tidningen.

Mer om det en annan gång. Nu ska jag vara ledig till måndag.

…när Fredrik Ljungberg plötsligt haltade av uppvärmningen och Roland Andersson sa till Kim Källström att börja värma upp. Speakern tog tag i mikrofonen och annonserade den sena ändringen i startelvan – fem minuter före avspark!

Journalistlandslaget i blågult ställ fick stryk med 3-0 mot Svenska Spels ”stjärnlag” med gubbar som Björn Nordqvist, Glenn Schiller, Putte Ramberg, Benno Magnusson och Niclas Rasck. Efter en spelmässigt jämn först halvlek rasade vi i andra när ”stjärnlaget” flyttade upp Rasck på centrala mittfältet. Om jag säger att jag och Pelle Blohm inte riktigt hängde med så är jag snäll.

– Siggi Jónson hade sett fram emot att möta dig på mitten, men han blev tyvärr magsjuk, sa Djurgårdens hedersmedlem Pelle Kotschack efteråt.
Skulle Siggi Jónson – järnkaminen, de vindpinade viddernas man – vika ner sig för lite krångel med magen? Nej, det tror inte jag heller på.
Handlar nog snarare om den relativt okända ”isländska kycklingsjukan” som kan drabba även de hårdaste av män när de inser att de står inför besvärliga uppgifter.

Kan bli liknande siffor om några timmar – fast i svensk favör.

Fick precis startelvan som vi avslöjar på nätet. Så här blir det i kväll:

Andreas Isaksson
Matias Concha, Olof Mellberg, Petter Hansson, Erik Edman
Christian Wilhelmsson, Anders Svensson, Tobias Linderoth, Fredrik Ljungberg
Zlatan Ibrahimovic, Johan Elmander

Ingen Mikael Nilsson alltså. Ändå sa landslagsläkaren Magnus Forssblad så här i går:
– Jag tror att han är spelbar. Det har gått så jäkla bra framåt för honom. Han har dålig matlust, men det tror jag inte ska hindra honom.

Vi hade starka indikationer på att Ljungbergs tester i går kväll föll väl ut, men ett sista test under morgonen avgjorde det definitivt. Vi drog ändå hårt på Ljungberg i dagens papper – alltid en liten chansning – men med facit i hand ett klockrent beslut.
När det gäller att bedöma spelares fitness går det ju så klart inte att ha en bättre kollega än just Fitness.

Det handlar inte om att chansa i den bemärkelsen, utan om hur stort utrymme man ska ge en artikel när det finns en risk att förutsättningarna förändras under dagen. Det fanns en liten risk att Ljungberg skulle vakna upp i dåligt skick, men den risken var väldigt liten, och med facit i hand var bedömningen klockren.
Men så har man ju också en kollega vars hela liv och gärning går ut på att hålla sig i form.

Till sist; jag vet att ni skiter i det här, förlåt, men det handlar om heder. Nu har konkurrenten i allmänhet och Lur i synnerhet återigen stulit en av mina nyheter. 12.31 låg startelvan ute på sportbladet.se, 12.39 kom den ut på expressen.se (några minuter senare under vinjetten AVSLÖJAR). Vem försöker de Lura?

Truppens ende målvakt, Henrik Strömblad, Viasat, har drabbats av ett akut möte och blir borta fem timmar – och missar därmed fajten.
Förbundskapten Jakob Sillén ringde precis.
– Vi får ställa Simon Bank i mål. Jag får inte tag på honom men om du snackar med honom, säg åt honom att han också köper ett par målvaktshandskar och tar kvittot. De billigaste han hittar så klart.

Fyra timmar till avspark.

Det var på tiden, men nu har det i alla fall hänt. Äntligen har Erik Edman gett sin syn på Tomas Ledin. Det har jag väntat på sedan den där hemska presskonferensen i Dublin våren 2006 där det presenterades att Ledin skulle göra Sveriges VM-låt.
Enligt Erik Edman började Sveriges VM-problem där och ingen annanstans:
– Det var för mycket fokus på annat. Bland annat kom Ledin dit och spelade in en video. Inget ont om honom, men vi tappade det vi är bra på, sa Edman på gårdagens presskonferens.

Erik Edman borde få Guldbollen. Varje år.

Duracellkaninen grävde fram dagens bästa nyhet (Alexandersson missar guldstriden). Klockan var runt sju på kvällen. Vi resonerade länge om vi skulle hålla den till papperet eller dunka ut den på nätet. Vi kom fram till att hålla den till papperet. Det tyckte jag också. Klockan tolv på natten kom den ut på TT, City hade den. Nyhetsjournalistikens framtid i pappersformat är helt klart hotad. Exempel på exempel visar på det.

Efter att vi jobbat klart i natt stack jag upp och tränade medan Fitness tog en kopp kaffe. Tiderna förändras, som sagt.
Eller som Janne Flash uttryckte det när han fick syn på Fitness häromdagen:
– Fan, har du gått upp i vikt?

I dag fick jag landslagschefen Lars Richt att skratta. Det har jag inte lyckats med på nästan ett år. Jag tyckte att han varit ohederlig och gick hårt åt honom på bloggen. Kanske lite väl hårt. Nu känns det som att jag och Lasse Tick-tack har börjat hitta tillbaka till varandra igen och det känns så klart bra.

Vad han skrattade åt? När jag frågade Olof Mellberg om Lars Lagerbäck – likt Nordirlands Nigel Worthington – brukar hänga upp tidningsartiklar i omklädningsrummet som tändvätska inför viktiga matcher. Då kunde Tick-tack inte hålla sig.

En dag kvar nu. Sedan är Sverige förhoppningsvis i EM – och det här nio dagar långa arbetspasset slut.