Det är helg igen och det betyder arbete igen för en handelsresande i allsvensk fotboll.

Helsingborg-Mjällby fixar kollegor Alfelt och Flinck, själv är jag på plats i Göteborg i morgon (IFK-Åtvidaberg) och Norrköping på söndag (IFK-Malmö FF).

Skriver i dagens tidning om den omtalade fotbollsstrejken som är en svår fråga men jag landar ändå i att spelarna har vissa poänger med sina krav.

Listar också årets vackraste mål så här långt med tanke på ”drömmålsexplosionen” i förra omgången…(ja, jag vet att drömmål kan vara ett av sportjournalistikens mest slitna uttryck men men).

Pep Guardiola slutar och som jag förstår fotboll är det en klar förlust för Barcelona. Jag har aldrig begripit pratet om att laget är en självspelande orkester men det får framtiden ge svar på nu när Messi & Co. får en ny dirigent i form av Peps högra hand Tito Vilanova. En för mig relativt okänd herre, men jag köper tanken med att han tar över, klubben viker inte från den inslagna vägen, de tror på det de gör och konstigt vore annars – Barcelona är trots ligamissen och Champions League-förlusten världens bästa fotbollslag, ja ett av de bästa genom alla tider även om det är svårt att jämföra olika årgångar.

…då har jag svårare att förstå varför Pep väljer att sluta men han hävdar själv att energin är slut och det får man ha respekt för, jag tycker inte att han lämnar ett sjunkande skepp direkt. Har man inte energi själv är det svårt att ge energi till andra, kanske en av de viktigaste egenskaperna när man tränar ett lag som ofta är så överlägset som Barca.

Ett avsked som känns betydligt mer i hjärtat är att allas vår kära miss Modin lämnar Sportbladet efter sju år även om det är för en utmaning som var svår att säga nej till för en tv-journalist, nämligen fast tjänst på SVT. Lik förbannat kommer hon att vara väldigt saknad, som medarbetare och människa.

Var på plats på Strömvallen i går där AIK gjorde jobbet rent och snyggt mot Gefle, det handlar om att ta tre poäng oavsett hur det ser ut, krönika här, med följande intressanta reflektion:
”På Strömvallens bortaläktare utspelades en ovanlig händelse. En bit in i matchen, när bollen var någon annanstans, kastades det in ett knallskott som small på planen. Rörelse i leden och efteråt berättade AIK:s säkerhetschef Henrik Koch att ett antal supportrar helt enkelt hade plockat ut personen som kastade smällaren och överlämnat honom till polisen.
– Självsanering. Det tycker vi är positivt, sa Koch som menade att det aldrig tidigare skett så tydligt i en AIK-klack”.

Kan det ha varit det definitiva slutet på knallskottskastandet från svenska fotbollsläktare?

En märklig kväll det här.

Jag var i Göteborg och jobbade i måndags och hade bokat hemresa onsdag klockan 18.42.

Det kan ha varit en av tidernas sämsta tågbokningar.

Missade första halvlek Real Madrid-Bayern München och förstod av Twitter att det var en sjuhelvetes halvlek.

Givetvis var tåget försenat, och jag när jag insåg att andra halvlek hade börjat gick jag direkt till O’Learys på Centralstationen för att se det som återstod.

Vakten ville dock inte släppa in mig, det var fullt hävdade han trots att det gick ut åtminstone 20 personer under tiden jag stod där tillsammans med lite annat löst folk som också ville in. I en halvtimme stod vi utanför och tittade på TV-apparaterna genom entrén. Bredvid stod vakten och jag tror att han flinade hela tiden. Det var sista gången jag försökte gå in på O’Learys, jag har till och med kört ett uppsnack på den aktuella restaurangen. Okej om man inte blir insläppt när man är för packad – det har jag inga synpunkter på, det kan hända den bäste – men det här accepterar jag inte

Vid slutsignal hoppade jag in i en taxi och kom hem lagom till andra förlängningskvarten och noterade att mr Mourinho först hade bytt ut Khedira, sedan Özil, och inte gick för seger. Hur kan man inte gå för seger och samtidigt byta ut tyskar inför ett straffavgörande? Det är misstag i klass med Hannibals.

När Bastian klev fram för att avgöra var det förstås inget snack, mannen är själva definitionen av en inslagen straff.

Xabi Alonsos var också bra men så ser han ju ut som en tysk fältherre.

Bayern började med att skicka ut en 19-åring som jag inte ens kan namnet på som rullade in bollen hur enkelt som helst, det var häftigt.

Ronaldo missade men att stjärnor alltid missar är mer en känsla än ett statistiskt faktum. De flesta gör trots allt mål, och ännu fler icke-stjärnor missar. Däremot kanske Ronaldos guldboll rök där om inte Portugal gör något stort av EM.

Strafflägningar är ett intressant fenomen, möjligen står det att läsa i #pärmen varför tyska lag alltid vinner på straffar men jag har inte hittat just det kapitlet ännu, men jag vet att när man står där framme känner man sig ungefär som när man var liten och kastade ett äpple på en förbipasserande bil – och den stannade och började jaga dig.

Varken Barcelona eller Real Madrid i Champions League-final, det är en skaplig skräll som inte många förutspådde i höstas. Bayern München ska givetvis ta hem det på hemmaplan men vem trodde att Chelsea skulle slå ut Barca?

Jag skrev det tre timmar innan avspark på Twitter, den här matchen slutar 2-1 till Barca…

Okej, jag hade inte räknat med Fernando Torres, det hade jag inte.

Han har spelat för LITE vänsterback, det är vad han har gjort.

I min värld är detta den största fotbollsmatch som har spelats sedan Champions League-finalen 2011, kanske den största CL-semin i turneringens historia, kanske den mest laddade icke-finalen sedan Tyskland-England VM 2010.

Ja, jag tyckte det var intressant att Barcelona åkte ur, jag vill ha en fotboll – likt allsvenskan – där man inte vet hur det går, därför var det på många sätt fantastiskt att Chelsea slog ut världens bästa fotbollslag.

Det enda verkliga hotet som finns mot fotbollen är att den blir förutsägbar.

Det finns så mycket att skriva om denna match – herregud, Barca spelade 3-3-4, det har jag aldrig sett ett fotbollslag göra på den här nivån – jag hade gärna läst Simon Bank men så fungerar det tydligen inte längre, det är ungefär som att Pep Guardiola hade bänkat Leo Messi men det vore ju konstigt att göra.

Vad som avgjorde? Att Barcelona inte kan spela destruktivt, blir du pressad på mittplan av Lampard  i andra övertidsminuten av första halvlek och ledning 2-0 så Upp. Med. Bollen. På. Läktaren. Den enskilda situationen avgjorde matchen. Det är Barcas styrka att inte spela så men igår blev det deras förbannelse.

Jag släpper fram en läsare att sammanfatta:

”Mellan 1992-93 och 2010-11, alltså 19 säsonger:

A) En CL-seger har aldrig försvarats – av samma klubb.
B) En CL-seger har aldrig försvarats – ens av en ligakonkurrent (!).
CL-segrarna har ALLTID bytt ligor.

Kontentan: eftersom Barcelona vann i maj 2011, så skall bara inte Barca
eller Real kunna vinna – men däremot kan något av lagen nå final åtminstone.
Nu blev ju Barca utslaget, men Real har chansen. Årets CL-vinnare blir
alltså Chelsea eller Bayern München.

C) Under de 19 första säsongerna har CL-segrarna i nästan alla säsonger även
varit gruppvinnare. Det finns 5 undantag varav senaste är Inter:

2009-10 Inter
2004-05 Liverpool
2003-04 Porto
1998-99 Man United
1996-97 Dortmund (delad gruppetta)

Den 20:e CL-säsongen pågår och det stod klart redan inför semifinalerna att
någon gruppvinnare kommer att vinna finalen. Alltså har CL-vinnarna i 15
säsonger även vunnit gruppspelet. Skall man räkna snällare så kan man klassa
Dortmund som gruppetta (laget var DELAD ETTA men egentligen tvåa) och då har
vi 16 mästarlag som vunnit en grupp under 20 säsonger. De säsongerna där man
hade dubbla gruppspel räknar jag in det första gruppspelet. Men även i
fallen där det varit dubbla gruppspel så har CL-vinnarna oftast vunnit bägge
grupper.

Kontentan: vi kunde redan efter höstens gruppspel fastslå att Zlatans Milan
inte skulle vinna CL då Milan slutade 2:a efter Barca. Visst, chansen fanns
ju, men den var typ 21 procent (=4/19) att dom skulle lyckas. Nu är chansen
20 procent (4/20) att en gruppspelstvåa vinner hela turneringen.

D) Jag har inte lyckats klura ut något samband mellan resultaten i
gruppspelen och vem som kommer att vinna CL-finalen. Det lag som har störst
chans att vinna CL efter att gruppspelet är färdigspelat är i alla fall en
gruppetta som är från en annan liga än regerande mästarlaget.

* i 100% av fallen har CL-bucklan bytt liga
* i 80% av fallen har CL-bucklan gått till ett lag som VUNNIT sitt gruppspel

2010-11:     Barcelona        etta: 4-2-0 14-3
2009-10:     Inter            tvåa: 2-3-1 7-6
2008-09:     Barcelona        etta: 4-1-1 18-8
2007-08:     Man United       etta: 5-1-0 13-4
2006-07:     Milan            etta: 3-1-2 8-4
2005-06:     Barcelona        etta: 6-0-0 17-3
2004-05:     Liverpool        tvåa: 3-1-2 6-3
2003-04:     Porto            tvåa: 3-2-1 9-8
2002-03:     Milan            etta: 4-0-2 12-7, etta 4-0-2 5-4
2001-02:     Real Madrid      etta: 4-1-1 13-5, etta 5-1-0 14-5
2000-01:     Bayern München   etta: 3-2-1 9-4, etta 4-1-1 8-5
1999-00:     Real Madrid      etta: 4-1-1 15-7, tvåa 3-1-2 11-12
1998-99:     Man United       tvåa: 2-4-0 20-11
1997-98:     Real Madrid      etta: 4-1-1 15-4
1996-97:     Dortmund         tvåa: 4-1-1 14-8 (delad etta)
1995-96:     Juve             etta: 4-1-1 15-4
1994-95:     Ajax             etta: 4-2-0 9-2
1993-94:     Milan            etta: 2-4-0 6-2 (gruppspel efter cup)
1992-93:     Marseille        etta: 3-3-0 14-4 (gruppspel efter cup)

Kontentan: du kanske borde tänka annorlunda med ditt tips om Real Madrid som
CL-mästare för denna säsong 😉 Eller så är du spiksäker på att Real Madrid
kommer att bryta denna förbannelse?

E) Säsonger sedan en liga senast vann CL:

* La Liga: 1 (Real Madrid har chansen i år)
* Serie A: 2
* Premier League: 4 (Chelsea har chansen i år)
* Portugals liga: 8
* 1.Bundesliga: 11 (Bayern har chansen i år)
* Holländska ligan: 17
* Franska ligan: 19

CL-titlar för lagen som finns kvar i CL 2011-12:
* Chelsea: 0
* Bayern: 1 (senast: 11 säsonger sedan, näst senast: 1976)
* Real Madrid: 3 (senast: 10 säsonger sedan, näst senast: 12 säsonger sedan)

Senaste final för lagen som finns kvar i CL 2011-12:
* Chelsea: 2008 (förlust – mot Man United)
* Bayern: 2010 (förlust – mot Inter)
* Real Madrid: 2002 (vinst)

Kontentan: om detta spelar nån roll vet jag inte. Alla tre lagen har gott om
erfarna spelare. Både Chelsea och Bayern nådde final ”nyligen”: 2008 och
2010. Kanske har Bayern München en viss fördel av en nylig final och minns
så pass bra vad som krävs för att nå final. När Bayern nådde final 2010 så
vann man först hemma mot Lyon med 1-0 (Robben målskytt) och i returen på
bortaplan vann man med hela 3-0 (hattrick av Olic). Denna säsong vann man
med uddamålet hemma mot Real (nästan likt vinsten mot Lyon för 2 år sedan)
och frågan är om Bayern kan upprepa sin Lyon-bortakross mot Real?

Ja du Robban, nu har du nåt att bita i här…

Har vi blivit klokare av denna ”uppsats”? Det vete fan… Men Real Madrid
ska bara inte kunna vinna CL i år. I finalen kommer det i alla fall finnas
ett Chelsea med FYRA avstängda spelare (inkl John Terry). Så Chelsea kommer
få det svårt. Chelsea kommer inte ha råd att ha skadade nyckelspelare som
också missar finalen.

Jag tror banne mig att Bayern München tar hem hela skiten 😀

/Carl-Johan”

Det är väl typiskt. I går skrev jag en krönika om att allsvenskan har blivit galen eftersom det inte alls går att lita på de förväntade topplagen som inlett svajigare och ojämnare än någonsin tidigare med 16-lagsserie.

Vad händer?

Jo, alla tre som spelade i går vann – Malmö FF piskade Syrianska, Elfsborg körde över Örebro och IFK Göteborg vann derbyt mot Häcken.

Störst besvär hade IFK Göteborg, å andra sidan hade de tuffast motstånd. Det krävdes en hårt dömd straff från Jonas Eriksson – ”En Champions League-straff”, som Häckens Peter Gerhardsson fnös – för tre poäng. 

Jag tänker ändå inte hänga Eriksson, det var en bedömningssituation och jag tycker bara att vi ska hänga domare för rena misstag, annars går det att plocka fram tio situationer per match och debatten blir olidlig. Men jag håller med om att det var en billig straff. Jonas Eriksson var annars bra, han gjorde ett rejält misstag, när han varnade Joel Allansson för filmning när denne sparkade i gräset helt fri. Det var för övrigt en väldigt dråplig situation.

Efteråt menade Häcken att Blåvitt utnyttjade de domarmisstag de drabbats av tidigare under säsongen för att sätta press på Eriksson, att de gnällde och sökte straffar och frisparkar. Och visst, Tobias Sana svarade för en klockren filmning men blev också korrekt varnad. När jag frågade Eriksson efteråt om han tyckte att IFK-spelarna varit tjatigare och sökt fler situationer hade han inte den känslan:
– Nej, inte alls. Det var en helt normal match i det avseendet. Det var situationer i båda straffområdena.

Vad segern betyder för Blåvitt utvecklar jag i dagens papperskrönika (Plus).

Efteråt pratade jag med Mikael Stahre, bland annat om hur Nordin Gerzic reagerar på inte att ens få hoppa in.
– Om man ska vara helt ärlig…Nordin gjorde en riktigt bra träning i går. Först nu börjar man skönja den spelare vi har rekryterat.  

Klara besked.

Själv tycker jag att Allansson förtjänar mer speltid i Göteborg, han kan kan peta alla på mittfältet förutom Pontus Farnerud. Ja inte på en gång men ni fattar.

På Behrn Arena och Swedbank Stadion handlade det mest om snygga mål…Ishizaki, Wilton, Durmaz…och jag känner att jag börjar få underlag till en lista till min fredagssida – årets snyggast mål hittills. Det finns redan ett par att välja på, som Tobias Grahns mot IFK Göteborg och Alexander Milosevics mot Gif Sundsvall som jag nog håller som etta. Vad har vi mer?

Till sist – jag blir inte förvånad när jag i en mejldiskussion med en boråsare får lära mig det här uttrycket:
”Billigt är gott, gratis är gourmet”.

Elfsborgs år i år?

Tre högintressanta matcher i kväll och just nu rullar tåget mot Göteborg för BK Häcken-IFK Göteborg på Rambergsvallen. Träffade Häckens tränare Peter Gerhardsson på Kopparvallen i lördags, han var där för att komma underfund med hur hans lag ska lägga upp träningen inför bortamötet med ”Åtvid” då deras konstgräs är snabbare än andra plastmattor. Vattnas även flitigt inför match och i pausen.

Hur Gerhardsson tänker i kväll vet jag inte men Häcken är på en sådan nivå att jag tror mycket handlar om att gå ut och spela sitt eget spel. Det innebär inte nödvändigtvis att de låter sig tryckas tillbaka för att slå om snabbt, jag tror Häcken vill ha boll också.

…frågan är hur reaktionerna blir vid en ny poängförlust för Mikael Stahres IFK Göteborg? Scenariot är långt ifrån otänkbart med tanke på att allsvenskans kanske giftigaste offensiv möter ett av de hittills söligaste försvaren.

Kvällens mest intressanta fajt är nog ändå Örebro-Elfsborg. Om Elfsborg vinner har de tolv poäng på fem matcher och det är ungefär där det blivande guldlaget legat senaste åren:

Kalmar hade 13 poäng 2008, AIK 12 poäng 2009, Malmö FF 11 poäng 2010 och Helsingborg 13 poäng 2011.

Elfsborgs år i år? Nja, eftersom allsvenskan har blivit galen vet jag inte om det är så enkelt den här gången.

…dessutom kan min tipsvinnare Malmö FF gå upp på tio poäng vid seger mot Syrianska och i så fall är det bara att konstatera att 0-5-förlusten mot Häcken blev en väckarklocka mer än något annat.

Alexander Milosevics mål mot Gif Sundsvall är det värsta långskott jag har sett i allsvenskan. Om ni har andra förslag – vänligen presentera dem så diskuterar vi sedan. ”Alex” berättade efteråt att han redan i bussen funderade på vilken målgest han skulle göra vid eventuellt mål och var inne på någon av Cristiano Ronaldos.
– Jag hann med alla sex när jag sprang till norra stå, sa mittbacken.

…Wandersons pärla var ett klassmål men sådana har vi sett tidigare utan att förringa prestationen det minsta.

Gif Sundsvall är inget tokigt fotbollslag men som vi konstaterat tidigare saknar de spets framåt även om Pa Dibba rev hål i AIK:s backlinje med sina löpningar. Centraltriangeln Skúlason–Walker–Holster håller god allsvensk klass.

Erik Sundin tyckte det var fint att tysta hemmapubliken med två mål mot Åtvidaberg och det har han förstås rätt att tycka. Även om jag kan tycka att det borde finnas mer uppkäftiga fotbollsfans att tysta än de stillsamma och fridfulla människor som brukar hänga på Kopparvallen.

Gefle besegrade Kalmar och det är förstås ingen skam att förlora mot Pelle Olssons gäng men frågan är om inte Kalmar är den största besvikelsen hittills i allsvenskan bortsett från IFK Göteborgs poängskörd (men de har i alla fall spelat bra i tre av fyra matcher).

Barcelona-Real Madrid följde jag med ett halvt öga, kan inte påstå att den där matchen engagerar mig särskilt mycket men ett intressant maktskifte och mr Mourinhos segertåg i de europeiska ligorna fortsätter. Min Champions League-vinnare lär vinna spanska ligan – men tar de CL också?

Intressant nyhet som EP-Månsson jobbat fram om konflikten mellan spelarfacket och deras ”arbetsgivarorganisation” Svensk elitfotboll, Sef. Handlar bland annat om att spelarna vill ha högre ersättning vid skador. En eventuell strejks första stridsåtgärd kan till exempel vara att inte träna. 

Två böcker inköpta: Eldvittnet av Lars Kepler och Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist. Den förstnämnda ska vara en bladvändare av rang så det blir till att logga ut från verkligheten en stund.

Anton Hysén & Co. bjöd på samba i Let´s Dance i går kväll men frågan är om det inte var ett felval framför burken – det svänger ännu mer om fotbollsallsvenskan.

Mjällby, som först inte gjorde mål på två matcher och sedan fick stryk mot Häcken, har nu besegrat serieledaren Åtvidaberg och följde upp med fyra mål på en halvlek mot Djurgården.

Ändå blev det match på Strandvallen, 4-3 till slut, bland annat genom ett vackert James Keene-mål.

Det svänger, som sagt.

Att Djurgården tappade många poäng på grund av tavlor från ex-keepern Dembo Touray är allmänt känt, därför trodde jag – och många med mig – att det hade gjorts en noggrann research på nye målvakten Kasper Jensen.

Nu ska vi inte döma dansken bara för hans ”Dembo” mot Mjällby (Pärlans 1-0-mål) och det är heller inte det jag gör – känslan har funnits i bakhuvudet efter varenda match jag sett med Djurgården i år.

Det ser inte särskilt tryggt ut.

Snarare Dembo-svajigt.

Å andra sidan trodde jag att Bengt Frithiofsson skulle hålla sig kvar åtminstone en vecka till. Det har bara spelats fem matcher och jag kan förstås få fel även när det gäller Kasper Jensen.

Dags för en ny allsvensk omgång och det blir både smått och gott för egen del:

* Åtvidaberg-Helsingborg på lördag.

* AIK-Gif Sundsvall på söndag.

* Häcken-IFK Göteborg på måndag.

Mjällby-Djurgården i kväll får jag följa från TV:n, Listerlandet i all ära men från Stockholm går det snabbare att ta sig till Kiev.

Jag har räknat lite på det här med konstgräs vs naturgräs och noterar följande:

* Konstgräslagen har i snitt tagit 5,4 poäng.

* Naturgräslagen har i snitt tagit 5,2 poäng.

Det finns sju konstgräslag och nio naturgräslag i årets allsvenska. Poängen jämnt fördelade hittills som ni ser.

Men.

Av konstgräslagen har bara ett lyckats vinna på naturgräs – IFK Norrköping som besegrade IFK Göteborg på Gamla Ullevi.

Av naturgräslagen har bara två lyckats vinna på konstgräs – Kalmar (mot Gif Sundsvall) och AIK (mot Syrianska).

Det kanske är för tidigt att dra några slutsatser men det ska bli intressant att se hur Åtvidaberg – som hade tre raka segrar på plast innan de fick pisk på Mjällbys äkta matta – står sig hemma på sitt träfort mot regerande mästarna som har problem med anfallsspelet i allmänhet och Tomas ”Torres” Sörum i synnerhet.

Annan onödig statistik, nu från Infostrada:

* Den senaste nykomlingen som besegrade AIK på Råsunda i allsvenskan var Hammarby i maj 1998 (0-1). Ser tufft ut för Giffarna, alltså.

* Stefan Selakovic har nätat hela elva gånger på sina 14 allsvenska matcher mot Häcken på 2000-talet. ”Sella” tillbaka i Blåvitts startelva med andra ord? Där det väl snart borde göras plats även för Joel Allansson.

…reporter på Sportbladet som hävdar att han har knäckt allergikoden…

– Det stämmer. Min metod är förmodligen bättre än alla andra som finns. Jag har haft ett helvete med allergi i hela mitt liv men sedan sex år är det hur lugnt som helst.
Berätta.
– Jag hade en ovanligt jobbig vår med svullna ögon, svullen hals och det kliade lite överallt. Det tog flera timmar på morgonen innan jag var redo att gå utanför dörren.
– Då fick jag tipset av en kompis: ta ett par rejäla halsbloss. Jag trodde inte en sekund på det men det skadar ju inte att testa.
– En halvtimme senare hade himlens portar öppnats. Alla besvär var borta.
Detta fungerar varje gång, menar du?
– Absolut.
Något särskilt märke?
– Det vore en intressant uppföljningsstudie. Just nu kör jag på tjeckiska L&M. De fungerar utmärkt.
Vilken typ av allergi menar du att detta slår ut?
– Jag har pollenallergi. Björk, gräs och lite pälsallergi också. Det hjälper mot allt.
Ställt mot lungcancer, du menar att det är att föredra?
– Det räcker med tre-fyra halsbloss per dag när det är jobbigt. I år har jag bara rökt en cigg totalt. Det kan inte vara så farligt.
Du har uppmanat din pappa som är kemist att forska kring saken. Varför nappar han inte?
– Han hörde sig för på Kemicentrum i Lund bland professorskollegorna. De lanserade en teori att något i halsen fick fullt upp med cigarettgifterna och de allergena ämnena trillar rakt ner någon annanstans i stället. Men uppenbarligen har de fegat ur att forska vidare.
Okej. Vet du något mer som ingen annan vet?
– Ja. Men jag kan inte avslöja vad.
Till sist; vad önskar du dig mest av allt just nu?
– Jag vill bli trodd. Jag möts dagligen av skepcis.
Robbie Lauler

Tomer Chencinski, Örebro
Jag gilade framför allt räddningen på Tobias Hyséns bakåtnick plus hans starka spel i luften.

–

Johan Larsson, Elfsborg
Kryddade insatsen med ett viktigt mål mot Gefle.

Walid Atta, Helsingborg
Framstår allt mer som regerande mästarnas viktigaste värvning. 

Erik Johansson,  Gais
Killen är väl inte ens mittback men det är inget som märks.

Nils-Eric Johansson, AIK
Jag frågade nyligen ”Nisse” om han har blivit snabbare: ”Jag har altid varit snabb”, sa ”Nisse”. Nåja, han kommer fram fint på sin kant i alla fall.

–

Jiloan Hamad, Malmö FF
Ett mål och två assist sänkte Djurgården. Oj vilken fin förstatouch inför det avgörande 3-2.

Tobias Grahn, Örebro
Artisten lekte in en boll i krysset mot IFK Göteborg, sedan sjöng han ”SM-guld, SM-guld” på väg av planen. 

Reuben Ayarna, Gais
Stort och smart jobb mot HIF:s erkänt skickliga innermittfält.

Martin Mutumba, AIK
Till slut den i AIK som bäst kunde dyrka upp Syrianska.

–

Abiola Dauda, Kalmar
Fick chansen från start mot Häcken och hängde tre direkt. Någon som såg det komma?

Mathias Ranégie, Malmö FF
Svårt det här. Men ex-skyttekungen visade klass när han tog sig till alla chanser som han bommade men avgjorde trots allt till slut. 

TRÄNARE
Rikard Norling, Malmö FF
Bytte 4-4-2 mot 4-1-4-1 och så länge Erik Friberg och Wilton Figueiredo orkade centralt var MFF numret större än Djurgården. Sedan kunde Norling byta in Ivo Pekalski och Daniel Larsson och avgöra när Djurgården gått i kapp.

Andreas mejlar och förklarar läget:

”1901 års svenska mästerskap avgjordes i Göteborg och fyra lag ställde upp; AIK, ett lag från Göteborgs Idrottsförbund och två (!) lag från Örgryte IS. AIK ställdes mot Örgrytes förstalag i den ena semifinalen och AIK var, efter sommarens goda träning och talrika matcher, det klart bättre laget och vann med 3-0 efter 1-0 i halvtid. Finalen skulle spelas klockan sex samma kväll men friidrottstävlingarna, som arrangerades samtidigt, drog ut så på tiden att mörkret föll. Ingen människa kunde se att sparka boll, och då Örgryte-laget (andralaget alltså) ansåg sig chanslöst mot AIK – laget brukade regelbundet få stryk av Örgrytes förstalag med många mål – fick AIK SM på WO”.