”I’m on my way” skriver Zlatan Ibrahimovic på sociala medier (var det möjligen via det där Instagramkontot hans parfym sköter?) och snart kanske jag får anledning att säga det samma.

Redan igår föreslog jag för Nätchefen (som blivit Sportchef) att vi kanske borde ta ett annorlunda grepp inför Malmös nya Champions League-äventyr: ”Laul flyttar dit” (lite som ”Berg flyttar in” fast ändå inte).

Nätchefen (som blivit Sportchef) flög väl inte upp ur stolen direkt men vi kom överens om att suga på karamellen ett par dagar.

När vi hördes efter Lottningen, alltså den lottning som innebär att MFF ska möta PSG och Real Madrid (och Sjachtar Donetsk) – och Zlatan Ibrahimovic kommer him till Malmö – fick jag snabbt följande svar:
– Det kan vara ett jävligt piggt grepp när jag tänkt en minut till…

Zlatan Ibrahimovic säljer så klart men min tanke var aldrig på Zlatan, jag lanserade idén för att hjälpa min vän och kollega mr Flinch och Sportbladets expert på skånska att punktbevaka Malmö FF nu när Champions League blivit vardag i stan.

Frågan är bara var man ska bo? Mr Flinch har ett någorlunda isolerat garage i Helsingborg och Sportbladets expert på skånska äger en kolonilott nånstans utanför Malmö. Skulle duga gott om det inte blir för mycket snö.

…synd att Zlatan sålt sin kåk, annars kunde jag kanske hyrt den för en symbolisk slant.

Eller inte.

Lottningen ja. Jag utvecklar mina tankar om Drömmarnas grupp i tidningen i morgon men Zlatans PSG har en ganska bra chans att vinna den, särskilt som Real Madrid måste klara sig utan Eero Markkanen vad det verkar.

Vad gäller MFF:s chanser blir det så klart svårt mot PSG och Real, åtminstone på bortaplan men när det gäller Sjachtar Donetsk säger jag som dåvarande Djurgårdstränaren Zoran Lukic sa när Trelleborg gick upp i allsvenskan 2004: ”Sex säkra poäng”.

Jag vet inte om Malmö eller övriga Sverige har förstått hur stor matchen mot PSG kan bli? Om vi leker med tanken, jag betonar det, leker med tanken, att hoppet lever för Malmö när Zlatan ska dit i november, och PSG fortfarande inte är hundra klara, ja då är det definitivt årets största idrottshändelse för svenskt vidkommande, större än U21-EM-guld och om A-landslaget skulle nå EM (möjligen kan Sarah Sjöströms insats i sim-VM hota).

…förutsättningarna behöver inte ens spela någon roll, det kommer bli gigantiskt ändå.

Eller säg så här: Alla som redan nu tycker det är för mycket MFF och Zlatan i medierna, risken är att you ain’t seen nothing yet.

Matchen? Tja, om Carvalho får i uppdrag att markera Ibrahimovic, är det enda vi kan vara helt säkra på att endast en av dem kommer att lämna planen för egen maskin.

Malmö är en skön stad enligt min uppfattning, de har ett för jävla bra kebabställe som heter Saras, och så mycket mer vet jag inte om man behöver ha koll på under den begränsade tid det här ändå skulle handla om. Det skulle vara nånstans att köpa snus då, och kanske blanda sig en bättre påse löst.

Från Malmö är det dessutom snudd på cykelavstånd till Göteborg och Borås, så att följa allsvenska guldstriden blir inget problem. Det är Stockholmslagen som får stryka på foten i så fall men de har min poddvän EP-Månsson stenkoll på.

Veckans avsnitt av 51 procent fotboll – Folkets podd – hittar ni här, btw. Spetsiga utspel lovas.

Prioritet Finans-loggan är tillbaka på IFK Göteborgs bröst, och därmed hörs och syns också frispråkige vd:n Nils Wiberg runt föreningen igen.
Finansbolaget sponsrar nu fyra fotbollslag i Sverige: Blåvitt, Djurgården, Halmstads BK och Utsiktens BK.
– Jag tycker väldigt illa om ordet hat så det är en liten markering från min sida: Varför skulle inte jag kunna sponsra flera lag? säger Nils Wiberg som dock drar gränsen vid AIK och Malmö FF.

IFK Göteborg är på plats i Polen för Europa League-kval mot Slask Wroclaw.
Samtidigt som Blåvitt flög från Landvetter, reste Elfsborg till Århus för deras kvalmatch mot danska Randers. På flygplatsen kommer Elfsborgs hjälptränare Reine Almqvist förbi.
Han berättar om när Helsingborg kvalade mot Slask Wroclaw 2012. Reine var i HIF då som vann dubbelmötet med hela 7-1.
– Då hade Slask precis vunnit ligan. I år kom de bara fyra. När jag pratade med Jörgen (Lennartsson) menade han att ”Det är ett jävla bra lag” men jag sa till honom att 10-1 till IFK är godkänt, skrockar Reine.
Och tillägger:
– Polska lag brukar vi från Sverige ta.

När Nils Wiberg dyker upp en stund senare i sällskap med två andra representanter för Prioritet Finans grämer han sig över att han missade just Almqvist som han håller som en av IFK Göteborgs fem bästa spelare genom tiderna:
– En av mina favoriter. Som han sköt 1969. Sedan drog han baksidan hela tiden 1970, han var lite för tung då. Sedan kom han tillbaka 1976 och vann skytteligan. Jag träffade min hustru då, vi har aldrig gift oss i och för sig men jag kallar henne min hustru ändå, vi lever fortfarande ihop. Vi var nykära, du vet hur det är, vi åkte på varenda bortamatch.
Du missade Reine med två minuter idag, han la över favoritskapet på IFK Göteborg inför matchen i morgon?
– Ja han är i Elfsborg nu. Han anlitas av förbundet och av alla möjliga men jag tror nog att han har ett Blåvitt-hjärta ändå.

Nils Wiberg, 67, har på sig ett par spegelblåa solglasögon, han är fortfarande ljuskänslig sedan en ögonoperation för en månad sedan.
– Jag gjorde operationen när jag inte såg skillnad på Sören Rieks och Gustav Engvall längre, förklarar Wiberg.

När vi kommer fram till Wroclaw slår vi oss ner i en hotellobby. Prioritet Finans var IFK Göteborgs tröjsponsor 2011-2014 men i vintras gick parterna skilda vägar.
Varför?
– För att ge dig ett tydligt svar: Vi tyckte att sponsringen skulle vara mer prestationsbaserad. Alla moderna kontrakt bygger på att man bygger in prestation. Sedan pratade vi vidare under våren, säger Nils Wiberg som inte tycker det är konstigt att hans företag och Blåvitt nu kommit överens om ett nytt avtal:
– Det var fullt naturligt. Vi är så nära varandra genom det nya arenabygget vid Kviberg också. Där ska blåvita lag träna från morgon till kväll.

Multisportssanläggningen som bland annat består av ett hotell, skidspår och en konstgräshall med plats för upp till 5000 åskådare heter Prioritet Serneke Arena, och är ett samarbete mellan Wibergs Prioritet-koncern och byggkoncernen Serneke.
– Alltihop kostade 700 miljoner och vi är 50-procentiga ägare. Jag ser det som ett monument över Göteborg. Snart kan ungdomarna från Bergsjön komma ner för att se Charlotte Kalla och Marcus Hellner träna skidåkning, säger Nils Wiberg som själv bott i stan i hela sitt liv.

Han vägrar bekräfta uppgifterna att avtalet med IFK Göteborg ligger på cirka sju miljoner om året:
– Pengar vill jag inte prata om. Det går inte.
Hur mycket har ni investerat i IFK Göteborg totalt?
– Det får jag inte säga. Det går rykten om allt möjligt. Jag vill inte prata pengar, det blir så fel.
Nu sponsrar du både Blåvitt och Djurgården. Hur går det ihop?
– Så här enkelt är det: Längst inne i hjärtat har man ett lag man håller på. Det kan man aldrig ta bort. Sedan kan man respektera olika lag, tycka om olika lag. I England tycker jag två klubbar är fantastiska: Manchester United och Manchester City. Det är inte klokt egentligen. Sedan tycker jag om Liverpool också. I Spanien tycker jag i olika situationer om både Real Madrid och Barcelona. Jag respekterar bra klubbar och är gärna med. Plus att jag är galen i fotboll.
Är det svårt med lojaliteterna mellan till exempel IFK Göteborg och Djurgården?
– Nej. Jag säger: Må bästa lag vinna. Det gäller att vara bäst. Blåvitt och Djurgården har haft sponsorsamarbeten tidigare. Vi fans kan heja på våra lag, vi kan skoja med varandra men jag tycker väldigt illa om ordet hat. Det är en liten markering från min sida: Jag ska inte bara kunna sponsra ett lag. Varför ska jag inte kunna sponsra andra lag också? Lag man respekterar och tycker bra om. 1959 såg jag Djurgården med spelare som Sven Tumba, ”Tjalle” Mild och ”Knivsta” Sandberg. De slog Blåvitt och besvikelsen var enorm. Samtidigt gladdes jag med de här fantastiska hockey- och fotbollsspelarna.
Finns det gränser?
– Jag fick en fråga i en annan intervju om det. Om vi tar AIK ska jag svara rakt upp och ner: Nej, jag tycker det är för mycket strul i den klubben. Jag vet inte vad som händer i AIK, det känns väldigt knepigt där. Malmö FF…nej. Och vi jobbar inte i Malmöregionen, vi har ett dotterbolag som sköter den regionen så det kan aldrig bli aktuellt.
Apropå att det skulle vara ”knepigt i AIK”: Ditt eget företag var under kraftig granskning för några år sedan.
– Vi blev väldigt kända av det. Vår business är att hjälpa små- och medelstora företagare i vårt land. Om de får problem är man ofta inte välkommen hos bankerna sedan. Jag jobbade själv på bank i 15 år.
– De som har sökt sig till oss har varit seriösa men också en del inte så jätteseriösa alla gånger. Nu i efterhand har vi blivit ännu mer noggranna med att inte få in oseriösa människor som kunder. Vi är väldigt noga med det.
Idrotten och fotbollen står för starka moraliska värden. Ser du någon krock här, ser du något oetiskt med den bransch Prioritet Finans verkar inom?
– Nej, jag gör inte det. Man har väl rätt att misslyckas här i livet, varför ska man inte få en andra chans? Där tycker jag bankerna är dåliga. Har du en betalningsanmärkning slänger bankerna ut dig, lite överdrivet. Där har jag ett finansbolag som hjälper de som inte platsar hos banken. Om vi ska vara ärliga så granskades jag av Finansinspektionen, Datainspektionen och hade en skatterevision. De hade inga synpunkter. Många i Jannes (Josefssons) program avgår eller råkar illa ut. För mig hände ingenting. På så sätt är jag helt ren. Jag ska inte klaga men man blir så nervös när de kommer.

Nils Wiberg fortsätter sedan att prata om sin supporterresa: Hans pappa var Öisare men ”gjorde misstaget att inte ta med mig på några matcher så jag hittade Blåvitt i tabellen i stället och började läsa om dem”. Han har följt laget från SM-guldet 1958 – ”Maratonallsvenskan” – via jojo-åren 1969-70 då IFK först vann guld, sedan åkte ner i dåvarande division två. Han var på plats under Europaframgångarna på 1980- och 90-talet men inte i Hamburg 1982.
– Men jag var i Barcelona 1986 och Dundee 1987, poängterar han.
Varför var du inte i Hamburg?
– Jag vet inte. Jag var på alla matcher innan, Kaiserslauten och allt.
Men inte på Volkparkstadion?
– Nä. Jag minns inte varför. Jag minns banne mig inte varför. Det var en bra fråga (skratt).
Vad har du för förväntningar på den här Europaresan?
– Det är det bästa Blåvitt på tio år. Jag säger bara: Spring. Det gäller att visa sig för sina medspelare. Att springa mycket och dra isär sina motståndare. Spelarna är bra tränade nu. Det finns två riktigt bra killar här: Jag gillar Mats Gren och Jörgen Lennartsson.
Har du gjort det hela vägen?
– Lennartsson har jag jag aldrig tvekat på för Stahre var ju innan. De tränar mycket mer nu, tidigare var min uppfattning att de tränade för lite.
– Mats Gren…säg så här: Han började lite tveksamt men har verkligen överraskat positivt. Han tänker och planerar.
Vad kan du egentligen om fotboll?
– Jag spelade mycket som ung, inte i något lag men jag har spelat allsvenskan i badminton. Jag har alltid varit idrottsintresserad. Fotboll och handboll, förstås. Många frågar om hockey men nej, jag kan inte hockey. Jag kan fotboll. Och jag vill vara med i fotbollen.

Nils Wibergs mest omtala uttalande var när han totalsågade Tobias Sana som 2012 lämnade IFK Göteborg för Ajax 23 år gammal. Wiberg dundrade i medierna:
– Jag är inte arg på Sana, jag är irriterad över att det inte finns någon förståndig människa som kan säga till Sana att han ska stanna i Göteborg i ett par år innan han är landslagsspelare och kan gå ut i Europa som en stjärna och få ett jättekontrakt. Inte att han går till ett B-lag som klubben skickar vidare till Sibirien.

Tre år senare har Sana svårt att ta en plats i Malmö FF, och nu menar Nils Wiberg att han var rätt på det:
– Jag tycker att jag fick rätt där. Jag tycker bra om killen, och tycker det som har hänt är synd. Men han hade varit landslagsspelare om han lugnat sig lite. Det är världens finaste kille. Jag önskar honom all lycka och framgång. Men han pillar för mycket, spelar alldeles för mycket juniorfotboll. Det är för att han missat de här tre åren vid 22-23 när man går från kille till man på fotbollsplanen. Då måste du spela fotboll varje söndag.
Lasse Vibe då? Hur ser du på om han lämnar IFK Göteborg?
– Får vi behålla Lasse går vi definitivt till gruppspelet. Då tror jag inte det är något snack. Men Lasse måste tänka på sig själv nu också. Får han ett bra bud är det klart han måste ge sig i väg. Han är lite äldre och har gjort så mycket för IFK Göteborg. Jag hoppas bara att han får ett bra erbjudande som han blir nöjd med. Men skulle han stanna tror jag Blåvitt både går till gruppspel och vinner allsvenskan, säger Nils Wiberg.

Det pågår en diskussion i Malmö FF vem som ska ha kaptensbindeln kommande säsong.

Guillermo Molins var kapten fram till skadan i fjol, Markus Rosenberg tog över bindeln, nu är Molins på väg tillbaka, då har MFF bestämt att Rosenberg ska ha bindeln permanent 2015. Detta har Molins kommenterat med viss besvikelse:
– Åge (Hareide) har utsett en ny kapten och jag har berättat för båda vad jag tycker om det. Vad vi sa stannar mellan oss men jag kommer att kriga för mitt lag oavsett jag är kapten eller inte.

Inget fel på Molins resonemang, han bryr sig verkligen om sin klubb men denna relativt unika situation – det är extremt ovanligt att det blir debatt om vem som får kaptensbindeln, både i Sverige och utomlands – har skapat en märklig bild av lagkaptensrollen på sociala medier.

Plötsligt verkar många tro att det normalt är en stor fråga i fotbollslag.

Det är det inte.

När laget kliver ut till match, så kan jag garantera alla oroliga själar att det max finns en spelare som springer runt och tänker på vem fan som har bindeln på sig.

Det finns olika typer av ledare i alla lag, de är de personer de är, oavsett de har en bindel på armen eller inte.

Självklart finns det undantag, som situationen som har uppstått i Malmö, som Gerrards betydelse i Liverpool eller Tottis i Roma eller Zlatans i svenska landslaget – men det är och förblir undantag.

Jag tycker att MFF:s kloke sportchef Daniel Andersson sammanfattade det helt korrekt häromdagen:
– För oss är det ingen stor fråga.

Inte ens i Malmö med den uppkomna situationen är det alltså någon stor fråga internt.

Men att övertyga den tv-spelande Fifa-generationen på Twitter om detta, ja då får man räkna med mothugg.

Självklart förstår jag att det i det aktuella MFF-fallet ändå blir en diskussion bland fans och i medier när två viktiga namn gör anspråk på samma roll (i synnerhet i en tid då ALLT ska diskuteras, hur smått det än är).

Men här handlar det mer om namnen än själva rollen då båda har en stark anknytning till Malmö, och är symboler för föreningen. Det hade nog inte varit viktigt för Molins att vara kapten i ett annat lag men i MFF är det viktigt för honom, eftersom han bryr sig om klubben, på riktigt.

…å andra sidan: Om – jag skriver om för jag tror det inte – det påverkar honom negativt på riktigt att inte ha bindeln vete fan om Molins är något så kallat ”kaptensämne”. För du kan vara en lika viktig ledare, oavsett du har något runt armen eller inte.

Lagkaptensuppdraget må vara ett stort hedersuppdrag men i vanliga fall är kaptenens viktigaste uppgift att singla slant, prata med domaren, hantera presskonferenser, vara tillgänglig för sponsorer och supportrar, representera klubben på ett gott sätt. Det här med att lagkaptenen alltid är någon slags sammanhållande kraft och länk i omklädningsrummet eller på planen, det är en myt. Alla som har befunnit sig i de situationerna vet att gruppdynamik inte styrs av det. Daniel Tjernström var Daniel Tjernström för hela AIK, med eller utan bindel. Anders Svensson har varit samma ledare för Elfsborg och landslaget även då han inte haft bindeln av olika anledningar. Det samma gäller Olof Mellberg som valde bort bindeln då han inte trivdes med att tvingas göra presskonferenser stup i kvarten. Han var samma ledare på planen och i gruppen även utan bindeln. Så fungerar det normalt.

Jag skulle vilja göra två invändningar mot mitt eget resonemang:

* I landslag kan kaptensuppdraget ha en något större betydelse rent generellt på grund av det medietryck som finns kring moralfrågor och allt annat mellan himmel och jord som dyker upp när du kallas under fanan.

* Problem skulle kunna uppstå oftare i både klubblag och landslag om ”helt fel” spelare får bindeln. Moestafa El Kabir, denna gudabenådade målskytt, kanske inte ska vara lagkapten, bara för att ta ett exempel. Men då tränare normalt har koll på sådana här saker blir det sällan eller aldrig något större ämne inom fotbollen.

I 99 fall av 100 är det en fråga som de flesta fotbollsspelare rycker på axlarna åt, är min bedömning efter 34 år i och kring elitfotbollen.

För övrigt tycker jag att Markus Halsti borde ha kaptensbindeln i MFF.

Det är på många sätt fantastiskt att följa den här Malmö FF-resan. Därför att du ser utvecklingen så tydligt från match till annan.

Från lite lätt chockskadade mot Salzburg borta men med ett bra resultat och tro på sig själva mot Salzburg hemma.

Och 1-2 blev 3-0.

Från försiktiga, ängsliga och försvarsinriktade mot Juventus borta till en ”De är inte bättre än oss”-attityd mot Olympiakos hemma.

Och 0-2 blev 2-0.

Och i kväll, borta mot fjolårsfinalisten Atletico Madrid, fortfarande försvarsinriktade (annat vore korkat) men med modet och beslutsamheten att flytta upp laget, få längd i anfallen, komma till avslut.

Ursäkta, det blev ju 0-5?

Visst, men första målet var mer än något annat väldigt onödigt. Sedan hamnade MFF i obalans i några minuter, pressen släppte för Atletico Madrid, två snabba till och plötsligt 0-3, matchen över. I slutet rasade MFF ihop, 0-5 är inget roligt resultat.

Men vi ska inte glömma att det är en riktigt dålig halvlek av sex hittills. Jag ser det mest som ännu en nyttig lektion, en instruktion i vad som händer när man tappar fokus på den här nivån och ett kvitto på att laget behöver en bättre vänsterback och kanske börjar bli lite slitet efter en lång säsong.

Det förändrar inte helheten, att det Malmö gör just nu är väldigt imponerande.

Malmö FF har inte bara öppnat Champions League-dörren på glänt, de har rivit ner hela jävla väggen på två månader. Det är bra för Malmö FF i det korta perspektivet, i det långa är det en fantastisk nyckel och möjlighet för svensk fotboll och framför allt övriga allsvenska topplag.

Jag påstår inte att Malmö ska hota de största och bästa. Men de fick fjolårsfinalisten att känna oro i åtminstone en halvlek. I match efter match visar MFF att de förtjänar  att vara i detta gruppspel.

För Malmö FF finns inga gränser, i alla fall inga som inte går att flytta en liten bit i varje match. Det gjorde det inte för IFK Göteborg på 1980- och -90-talet heller. Det behöver aldrig finnas några gränser för svensk klubblagsfotboll. Malmö FF har påmint alla om det.

Tiden då svensk fotboll på avstånd betraktade Champions League och Europa League som ointagliga fort är för alltid förbi. Det är bara för någon annan att plocka upp handsken och bli nästa lag som tar sig dit. Annars kommer Malmö att göra det igen.

Svensk fotboll har gått in i en ny fas även om det kanske inte känns så just i kväll.

Han såg faktiskt inte särskilt engagerad ut där på Parc des Princes när PSG sänkte Barcelona. Och Helena Seger behöver tydligen en ordentlig arenaupplevelse för att slita sig från smartphonen.
Så vad säger ni, är det inte dags för Zlatan Ibrahimovic att flytta him?
Den där jävla Champions League går ju tydligen inte att vinna även från Malmö nuförtiden.

Med ytterligare tio miljoner in på kontot, och hopp om ännu fler framöver, kan Malmös intäkter stiga bortom 250-miljonerssträcket totalt. Det är möjligt att skattmasen ska ha lite mer än föreningen först trodde men MFF har råd med det också.

Även rankingpoängen trillar in och hur var det nu – bra eller dåligt för svensk fotboll?

Zlatan Ibrahimovic i allsvenskan, bra eller dåligt för svensk fotboll?

Ja, jag är seriös.

Zlatan har visserligen muttrat om att han aldrig ska spela i allsvenskan igen men det gjorde väl Henke Larsson också i många år. Sedan ändrade han sig, och grät av glädje och tacksamhet när Helsingborgsfansen firade hans sista match på Olympia.

Tiderna förändras, det blåser nya vindar i svensk fotboll och då kan vi lika gärna låta oss svepas med.

Malmö FF dominerar snacket i fotbollsvärlden just nu – från New York Times till Gnagarforum. Allt medan Markus Halsti firade segern mot Olympiakos på Burger King.

Som en mästare, eller hur är det fansen brukar säga?

Halsti och Ibrahimovic i samma fotbollslag, det finns länder som skulle pantsätta sina oljekällor för att få se det hända.

Zlatan Ibrahimovic och Markus Rosenberg på topp i Malmö FF:s representationslag, bättre sent än aldrig. Skulle Åge Hareide hitta ett nytt taktiskt genidrag i att spela med en forward får han väl gå ner på högerbacken.

Zlatan alltså.

Skämt åsido, Hareide spelar alltid med två forwards.

Så småningom ska Simon Bank dela ut guldbollen och även om Blåvitt låg bra till i måndags tror jag att Rosenberg har seglat upp som favorit nu.

Eller som det låter på fotbollsarenor runt om i Europa som vill se mål: ”Ge Mackan bollen”.

Jag tror ju inte Zlatan skulle spela gratis men gör upp ett kontrakt där han får en miljon för varje allsvensk arena han säljer ut så är det åtminstone 30 millar per säsong.

Om vi ska vara helt ärliga, seriösa och uppriktiga: Det kanske är en omöjlig dröm att få se Zlatan Ibrahimovic spela allsvensk fotboll igen men oddsen har åtminstone inte försämrats.

Tiderna förändras, det går fort i hockey och som MFF-fansen skulle uttrycka det:

Har han flyttat hem ännu, Zlatan?

Efter Malmö FF:s fina resultat i Österrike – min matchanalys här – satt Islands förbundskapten i en svensk tv-studio och dömde ut både Malmö FF och svensk klubblagsfotboll som helhet.

Det handlade om Lasse Lavas gamla vanliga käpphäst: Försvarsspelet.

Malmös var för dåligt men nu med ett mer oväntat tillägg: Malmö förlorade för många närkamper.

Jag vet inte riktigt hur det isländska närkampsspelet står sig på internationell nivå men det är säkert jättebra.

Men Lava glömmer en sak: Malmö FF är en svensk fotbollsförening som deltar i en tävling som heter allsvenskan.

De fotbollsföreningar som är kvalificerade för allsvenskan delar samma vision: Att vinna den. Några av de större och mer resursstarka klubbarna har det rentav som ett verksamhetsmål: Att vinna allsvenskan.

För att vinna allsvenskan behöver du vara bättre än samtliga 15 konkurrenter, följaktligen försöker du hitta den tränare och den spelartrupp som har bäst möjligheter att förverkliga visionen eller målet.

Malmö FF har, mig veterligen, varit skickligast på detta senaste tiden. De vann serien i fjol, de leder med sju poäng efter två spelade tredjedelar i år.

Som en bonus när man vinner allsvenskan får man chansen att kvala till Champions League där man ställs mot ännu bättre lag, exempelvis FC Red Bull Salzburg vars spelartrupp är värderad till fem gånger så mycket pengar och vars omsättning är åtta gånger så hög.

Rimligen avslöjas då vissa brister hos Sveriges för stunden bästa klubblag, konstigt vore annars.

Skulle Malmö FF då ha valt en annan strategi? Skulle de satt ihop en trupp som betår av mer fysiska spelare, bytt ut den norske tränaren mot en mer tacklingsinriktad chef, kanske någon islänning, och sagt: ”Okej, det här ger oss inte de bästa förutsättningarna att vinna allsvenskan men om vi ändå råkar göra det, kommer vi i alla fall att klara närkampsspelet bättre i ett eventuellt Champions League-playoff”?

Visst, det går alltid att önska att man har kvar kakan efter man käkat upp den men om jag inte minns fel så var det i samband med att Lasse Lava blev svensk fotbolls viktigaste opinionsbildare som svenska klubblag slutade att kvalificera sig för Champions League. Och inget lag har nått dit sedan dess.

Men att sitta i en studio och tycka och spekulera och hiva ur sig hypotetiska resonemang som du inte behöver ta ansvar för är förstås ingen större konst.