Den som läst branschtidningen resume.se vet att jag ansöker om tjänstledighet till vintern för att bo i Washington ett år där min flickvän har fått jobb som SVT:s korrespondent.

Jag ska bli hemmaman, ”kept man” som det heter på amerikanska. Jag ska baka pajer tills jag vinner priser, och dammsuga som om det inte finns någon morgondag, jag har redan valt maskin (det går att invadera ett bångstyrigt centralamerikanskt land med den här för att citera Erik Niva)…

…men först väntar OS i Brasilien. Här nedan kommer jag att samla alla mina krönikor därifrån.

Jag vill dock börja i en annan ände. Ni som följde bloggen i vintras vet att jag utkämpade en personlig kamp då. Den striden får jag fortsätta med hela mitt liv. Jag ångrar inte en sekund att jag förändrade mitt liv, inte heller att jag varit öppen och transparent med allting.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Fick det här mejlet i dag, från en man vi kan kalla J:
”Hej Robert
Har alltid gillat din blogg med den underbara humor som du har, blandat med vardagen och från sportens värld. Tror jag har läst alla inlägg. Och så i vintras så försvann du, jag fick senare reda på vad som hade hänt.
Du skrev ett inlägg om ditt missbruk, en mening som fastnade var: ’Det är inte hur ofta eller hur mycket det dricks som avgör, det är konsekvenserna av drickandet som är varningsklockan’.
Har tänkt på den mening till och från, även lördagsmornarna när jag vaknat bakis, men de enda konsekvensen som jag kunde komma på var att jag inte kom ihåg när jag lagt mig, så ingen fara…
Men allt eskalerade, och de senaste månaderna det blev värre, som lögner till min fru om vart jag gick, vem jag träffade och så vidare.
Nu tre månader senare: Det blev öppenvård i två månader, i dag mår jag som en kung, om man jämför med för ett år sen.
Vad vill jag ha sagt med det här? Jo inlägget om ditt missbruk var en liten öppnare för mig och det vill jag tacka dig för. Idag ser jag att du kommer flytta till USA och jag blir så jäkla glad för din skull! Men för oss som läser dig blir det lite fattigare, hoppas dock att du dyker upp med någon blogg på något sätt eller varför inte ”Trump vs Laul”, kan bara bli magiskt.
Tack Robert, du e fan min hjälte!”.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Det är precis den typen av effekt jag hoppades på när jag bestämde mig för att vara öppen med allt. Så tack, J, och grattis till tid som vi säger.

Snart lyfter planet till Manaus där pojk-Sveriges två första matcher i OS spelas, mot Colombia (natten mot 5 augusti) och Nigeria (natten mot 8 augusti). Japan möter Sverige i Salvador natten mot 11 augusti.

Förväntningar? Inga alls.

Det här är en fotbollsturnering utan större värde men sådana måste också bevakas ibland. Vinner Sverige guld kanske jag hetsar upp mig och dansar nakensamba på Copacabana men fram till dess kommer ni inte hitta många versaler i den här spalten.

Manaus är en stad som ligger mitt i Amazonas, just där Zikamyggan trivs som bäst. Därför har jag fått lämna hawaiiskjortan hemma, och ersätta den med skyddande långbyxor och långärmad skjorta i linne för att stå ut i värme och djungelfukt…

…jag vet, det är inte min stil det där, jag ser inte klok ut men så får det bli en dryg vecka innan vi lämnar Amazonas för att ta oss mot Salvador och senare kära, gamla Rio de Janeiro.

Då räknar jag med att vara klädd som folk igen…

…-82-tröjan sitter förstås alltid bra i Brasilien, det blir reskostymen på flyget från Stockholm via London till Rio och vidare till Manaus. Där åker linne-rustningen på.

Nog om förberedelserna, ni kan följa min och junior-Jönssons resa på Sportbladet – vi kallar den #djungelboken – och förstås via alla möjliga sociala medier som Twitter, Facebook, Instagram och Snapchat (jodå kids, visselpipan är nedpackad).

Här samlar jag mina krönikor, trevlig läsning och hoppas ni får ett fint OS framför tv:n:

1. Tyvärr – OS-fotboll är inte på riktigt
…men guld, ja då blir det en nakensamba på Copacabana.

2. Myggor, svett och sex
Första dagen och samtalsämnena var givna: Myggor, svett och sex.

3. Målsättningen: Mest boll i OS
Tibbling såg inte klok ut, Ajdarevic älskade att vara kapten.

4. Mänsklig dumhet dödade Juma
Jag besöker jaguaren som blev ensam kvar på mystiskt militärzoo.

5. Ajdarevic kan snacka, nu ska han visa det med boll också
ÖSK-kaptenen är Sveriges ledare på och utanför planen.

6. Klart godkänt, Sverige
…en Kalle Anka-turnering men en rolig Kalle Anka-turnering.

7. Betalt för att klaga – men inget att klaga på
Dagen efter slet jag mitt hår men det hjälpte inte.

8. Vägen mot kvartsfinal ligger öppen, Sverige…
…eller är jag överdrivet optimistisk?

9. Stjärnans överlägsenhet sa allt
Mikel John Obi var bäst – Sverige gick inte att känna igen alls.

10. Från djungeln – till en mardrömsresa
Vi åkte samma rutt som landslaget, till Salvador för ödesmatch.

11. 80 år senare – hög tid för revansch
…men nu är inte japaner, japaner, japaner Sveriges enda problem.

12. Börjar där jag slutade: Gör om, gör rätt eller stryk.
På det du inte har några förväntningar, kan du inte bli besviken.

En av de bästa sakerna med att bevaka landslaget är att du får träffa Reine Almqvist. Det är en riktig fotbollsmänniska. Han har varit med överallt, i alla tider, i ur och skur. Det är också en mycket varm och omtänksam människa, en lite udda fågel i landslagsledningen men framför allt är Reine en historieberättare av rang.

I dag bjöd han som vanligt oss journalister på visdomsord – ”Har man haft en bra kväll kan man inte ha en bra dag” – och tidigare i veckan drog han historien om ”Karla” Larsson.

Karl-Henrik ”Karla” Larsson var en bohem som spelade i Blåvitt och Bajen, och Reines historia handlade om ett Kamratmöte på Ullevi på 1960-talet. ”Karla” Larsson var vänsterytter och hade IFK Norrköpings ettrige högerback Bo la Fleur (namnet!) emot sig. Enligt Reine snurrade ”Karla” Larsson upp Bo la Fleur så till den milda grad att högerbacken efter matchen tog av sig skorna, slängde dem i soptunnan, förkunnade att ”Nu slutar jag!” och sedan satte han aldrig foten på en fotbollsplan igen. Bland annat ska ”Karla” Larsson ha promenerat fram mot la Fleur och ställt sig för att stretcha ljumskarna. När la Fleur trodde att han kunde ta bollen, då var ”Karla” Larsson snabbt på tå igen och stack förbi och slog ett inlägg.
– Inför 39 000 åskådare, sa Reine och höjde rösten:
– 39 000!

En annan gång, i en B-lagsmatch på Valhalla, berättade Reine, dribblade ”Karla” Larsson runt bland motståndarna, la bollen på mittpunkten, drog ner brallorna och visade röva, tog bollen och dribblade vidare.

Det bästa med Reine är att allt han säger är sant, tyvärr är de bästa av hans historier otryckbara eftersom de hade tvingat folk från hus och hem.

Som Reine säger: ”Har man haft en bra kväll kan man inte ha en bra dag”.

Mer då?

Jodå, det var träning också. Att döma av den blir startelvan följande (nya jämfört med Elfenbenskusten-matchen i fet stil):

Johan Larsson, Johansson, Sebastian Holmén, Augustinsson
Simon Gustafson, Lewicki, Rohdén
Niklas Bärkroth, Mikael Ishak, Elmander

…vem som står i mål vet jag inte. Antingen kör mr Shining vidare på Robin Olsen eller låter någon av Karl-Johan Johnsson och Oscar Jansson visa upp sig. Det framgick inte av träningen.

…men det är som Reine säger: Robin Olsen är riktigt bra.

Jag tycker det är lite konstigt att mr Shining inte ger Anton Tinnerholm chansen från start, det är han värd efter insatserna i Champions League. Tinnerholm har ”misshandlats” lite det här lägret, fått spela vänsterback på träningarna, byttes in som högerytter mot Elfenbenskusten, flyttades sedan över till vänsterbacksplatsen och nu är han alltså utanför laget igen vad det verkar.

…men det är som Reine säger: Bo la Fleur hade det värre.

Jag pratade med Anton i dag och frågade hur han såg på situationen och han var förståndig nog att vara diplomatisk:

– Att göra debut är stort, det är något man har drömt om sedan man var liten, klart att det är kul, sedan trodde jag kanske inte att jag skulle vara högerytter och vänsterback men…
…det trodde inte vi heller?
– Nä men jag spelar där Erik säger att jag ska spela, det är inte mer än så, det var bara roligt att göra debut. Sedan är det roligt att vara här.
Vet han inte att du är högerback?
– Nja, jag vet inte, jag har ju spelat högerytter några gånger i Malmö men inte så många gånger kanske. Det är perfekta förutsättningar här så det är upplagt för bra fotboll.
Finns det en besvikelse att du inte får spela på din riktiga plats?
– Nja, jag vet inte, jag kände ganska tidigt att jag skulle börja på bänken, då blev det mer en bonus att jag fick spela överhuvudtaget.

…det är som Reine säger: ”Karla” Larsson hade snurrat upp dem allihopa.

Efter en diskussion med en spelare som först tyckte att jag drivit en kampanj mot honom, sedan ändrade sig till att jag inte hade underlag nog att bedöma honom efter fyra träningar, susade vi ut till golfen. Vi är ju ett blandat och öppensinnat gäng som är här, med hjärtat på rätt ställe, med sunda värderingar, kanske inte alltid vid sunda vätskor men åtminstone ett gäng som vill väl. Dock kan jargongen ibland låta som den är tagen ur Familjen Flinta. Som i bilen nyss när vi mötte ett annat fordon:
– Var det en kärring som körde?
– Nä, det var en kines.
– Han tittade snett på dig.

…det är som Reine skulle ha sagt: Ni har en del att jobba med, ni också.

Tog taxi hem från golfen, chaffisen hde massa frågor om tävlingen, jag svarade ”Yes”, ”Yes” och ”Yes” innan han tystnade.

…vad han frågade om? Det vete fan.

Dagens Bild får bli Reine i full färd med att berätta en av sina anekdoter…