Ny dag, nya tag i mixade zonen inför landslagets träning.

Den här gången ställde jag mig bredvid Pontus Wernbloom. Som släppte mininyheten att han inte tror det blir någon förlängning med CSKA Moskva:
– Fyra och ett halvt år är lagom, sa Pontus.

Sedan är han sugen på att prova ett nytt fotbollsland innan han återvänder till IFK Göteborg, som han berättar om i intervjun här.

Frågan är var Pontus då hamnar? Ni minns väl den klassiska formuleringen om förhandlingen med CSKA: ”Han avslöjade sina vänsterideal, svepte vodkan och skrev på”.

…om Milan hör av sig kanske det låter så här:

”Han bad Berlusconi dra åt helvete, svepte grappan men skrev aldrig på”.

I alla fall.

På träningen hade Elfsborgs assisterande tränare Peter Wettergren (som är landslagsspion också) en framträdande roll och ledde en passningsövning. Intressant.

Kim Källström var på hugget och gav bland annat Kristoffer Nordfeldt en hårtork när målvakten släppte första hörnet på ett Seb Larsson-avslut. Fast Källström riktade hårtorken ifrån Nordfeldt som troligen inte hörde vad han skrek.

…apropå Kim frågade jag om ett rykte jag snappat upp, att hans fru hade fått jobb på Migrationsverket i Norrköping.
Kim garvade:
– Du får nog kolla dina källor.

Bredvid gick landslagschefen Lasse ”Tick-Tack” Richt som väste:
– Och det gäller inte bara i det här fallet.

Min kollega Johan Flinck har en intressant intervju i dagens papperstidning: Mittbacken Mikael Antonsson berättar om en nära döden-upplevelse: ”Jag var sekunder från att dö”, säger Antonsson.

…det är något av mr Flinchs specialitet det där, att fråga idrottsmän ”Har du varit nära att dö någon gång?”. En oskyldig fråga som de flesta svarar på och som ofta ger en bra rubrik och nästan alltid en läsvärd story.

Jag är dock besviken på att mr Flinch aldrig ställt frågan till mig för då jävlar hade han en fått sig en story till livs.

Här är de sju gånger jag har varit nära att dö:

1. Åtta år gammal. Klättrar i berg med min kompis Samuel. Börjar glida ner för en klippavsats, får tag i en rot, dinglar över kanten innan Samuel kommer till undsättning. Med gemensamma krafter får vi upp mig på säker mark.

2. 15 år gammal. Är på väg till fotbollsträning på MT5:an. Samma dag har jag plockat av 65-kubiket och 20-förgasaren. I en kurva frontalkrockar jag med en Saab 9000. Hjälmen, som jag har glömt att knäppa, flyger av och jag efter. Jag flyger över bilen och landar tio meter längre bort, smalbenet klyvs mot en trottoarkant, armen bryts, huvudet klarar sig (vad jag vet). Min lagkamrat ”Di Leva” (vi kallade honom så) satt bakom på moppen, han landar på ett vägräcke och svanskotan tar smällen. Damen i Saab:en är så chockad att hon aldrig märker att vi var två på mopeden och jag får en ny på försäkringen. Vad som hände med Saaben vet jag inte men det såg ut som att Tor hade slagit med sin hammare på motorhuven.

3. 16 år gammal. Kör cross på bondens åker utanför Partille. Maxar rakt över och när jag ska bromsa har fotbromsen skakat ur fästet. Någon handbroms finns inte. Jag far ut över en brant, ner mot Säveån, rakt in i ett träd. Crossen kilas fast där stammen delar sig tre meter upp i luften. Farsan och en granne får dra loss den med rep. Jag klarar mig utan en skråma, crossen också. Bonden mindre glad över att vi kört på hans grödor.

4. 17 år gammal. Steg för steg har vi hoppat högre och högre upp från berget ner i Kanalen i Jonsered. Den högsta avsatsen mäter vi till 22,9 meter med ett arbetsmåttband vi stulit från ett bygge vid Jonsereds fabriker. Vi kallar toppunkten för Enen. En dag bestämmer jag mig. Kanalen är bara 3,5 meter djup, så jag har skor på när jag hoppar. Givetvis går jag rakt ner i betongbottnen ändå. Men inte värre än att jag står på benen i dag.

(Här visar jag upp Kanalen i ett tidningsreportage i Aftonbladet för några år sedan. Då vågade jag bara hoppa från 15-metersavsatsen, man blir ju klokare med åren tyvärr…).

5. 20 år gammal. Vi har en nöt kvar att knäcka. Att simma genom Kanalens vattenfyllda tunnel (ni ser den skymta på bilden). Den är 100 meter lång, vad som finns där inne vet ingen. Vattnet är strömt och vi flyter in. Till en början inga problem. Halvvägs blir det becksvart. Tre fjärdedelar från slutet slår jag plötsligt i huvudet – vattenytan och taket har gått ihop. Vi håller fast oss med händerna i taket för att inte dras med i strömmen, min kompis Kalle får panik och vänder för att simma motströms 75 meter. Jag tar ett djupt andetag, dyker och simmar ner i det okända under vattnet så länge jag orkar. När luften är slut stiger jag upp, tack och lov finns det mellanrum att andas på och jag kan glida vidare genom utgången. Kalle kommer en timme senare, helt slut av att ha simmat tillbaka hela vägen. Snart dyker brandkåren upp som fått larm om vad som varit på gång: ”Är inte ni lite för gamla för sånt här?”, undrar de. Sedan börjar det brinna i ett hus nånstans och brandmännen far i väg.

6. 35 år gammal. Har firat midsommar med Miss Modins släkt uppe i Liden. På natten ska det badas. Vi hoppar från ett tak ner i vattnet. Jag dyker utan att kolla förutsättningarna. Dagen efter har jag en stor reva längs sidan av ryggen. Om jag dykt en halv meter åt vänster hade jag aldrig kunnat bjuda mr Flinch på de här historierna.

7. 37 år gammal. Första veckan efter semestern. Coach Kalle Karlsson tar ut mig i truppen för en division VI-match med Gamla Karlbergare. I 70:e minuten byter han in mig, tre djupledslöpningar senare har jag svår andnöd, i den 80:e plockar Kalle av mig. Fem minuter till på planen och jag hade gjort farfar sällskap i stället.

Vad gör du rubbe på, Flinck?

Just nu slukar jag allt jag kommer över om krokodilen som polisen hittade i en trädgård i Malmö.

Det handlar om en två meter lång nilkrokodil, tillhörande en skånsk knarkbaron (typ) som är misstänkt för häleri och artbrott.

I tio år hade mannen krokodilen i ett växthus:
– Jag hade gärna använt växthuset till något annat, sa mannens fru när historien uppdagades.

Krokodilen omhändertogs av den myndighet som omhändertar krokodiler på vift, och fördes i ambulans till hemlig ort (upphittade djur förs tydligen ofta till hemlig ort, och den hemliga orten visade sig denna gång vara Höganäs i närheten av Helsingborg).

Ett tag var det snack om att krokodilen skulle placeras i Göteborg, få bo på Universeum, döpas till Old Glenn och skaffa säsongskort på Gamla.

I Göteborg har vi nämligen en mycket fin tradition av den här typen av kräldjur. Ett av mina bästa barndomsminnen är besöken på Sjöfartsmuséet. Där bodde en slö gammal alligatorhona som hette Smilet (Smajlet på göteborska). Jag har för mig att hon var 80 år nånting, rörde sig ytterst sporadiskt men rymde en gång ner i kanalen. Om det nu är sant.

En dag var Smajlet död men den oerhört populära alligatorn finns än i dag att beskåda, uppstoppad på Göteborgs Naturhistoriska museum…

…inte mer än rätt alltså om den stackars nilkrokodilen från Malmö får komma till en stad som vet att uppskatta en god reptil.

Men så hörde jag på radion att det inte längre var aktuellt. I stället skulle krokodilen undersökas av en veterinär, och i värsta fall avlivas.

Ett sådant beslut kan aldrig accepteras utan motstånd och kamp. Ge mig ett plakat och demonstrationståg, och jag ställer mig först i ledet. Ni som inte är med är emot.

Nog om det tillsvidare.

Landslaget har samlats för ödesmatcherna mot Österrike och Tyskland. Jag hann aldrig fram till Erik Hamréns presskonferens, jobbade med Häcken-Malmö FF på Hisingen i söndags, men i mixade zonen var jag på plats. Den första spelare jag såg var Tobias Hysén.

Med en ambitiös grund till ett helskägg.

Allsvenskt guldstridsskägg eller VM-kvalskägg?

Nej.

Och nej.

– Det är mer att jag inte har orkat göra något åt det. Det kommer nog ryka nån gång under den här samlingen. Det handlar om allmän lathet.

Jag frågade Tobbe hur det var att ta emot beskedet om Malmö FF:s förlust? Sved 1-2 mot Djurgården ännu mer då?
– Absolut. Jag förstår att vi gick för vinst i slutet men det är klart att man tänker lite grand att vi borde hållit igen och värderat den poäng vi hade ännu mer. Men det är lätt att säga i efterhand.

Frågan är bara hur man försvarar sig mot den här mittbackslöpningen från Daniel Amartey? I 95:e minuten. En av årets prestationer i allsvenskan, helt klart.

Sverige kan hamna i ett liknande läge. Vad göra vid ställning 1-1 mot Österrike med tio minuter kvar? Gå för seger och riskera förlust – eller bevaka poängen och tro på en poäng mot Tyskland också?

– Byt in mig så gör jag 2-1, sa Ola Toivonen och flinade när vi frågade om hur Sverige resonerar vid ett sådant scenario.

Ola har en viss erfarenhet av att skjuta Sverige till mästerskap, minns Holland 2011, han är dessutom i form, har spelat de tre senaste från start för PSV och första målet kom mot Waalwijk i helgen.

Vem vet, kanske blir det en favorit i repris – fast den här gången är det ”bara” en playoff-plats på spel.

Jag tror att matchbilden får avgöra det där. Man spelar för seger förstås men går vi på knäna sista tio och det står 1-1 finns ingen anledning att gå ner på trebackslinje om Österrike har oss i brygga.

Zlatans fot är ”okej”, sa Hamrén. Jag reagerade på ordvalet. Men så är jag ibland överdrivet konspiratorisk också.

I dagens tidning drar jag mitt strå till stacken för att hjälpa Sverige till VM. Frågan är inte om någon kommer att missförstå det.

Utan hur många.

1. Scouten Reine Almqvist har problem att hitta rörliga bilder på dagens nordkoreanska landslag. Samtidigt beskriver han Thailands spel som ”framtidens fotboll”.

2. Erik Hamrén informeras om ”världsmästartiteln” – som han lovar att Sverige ska göra allt för att bärga.

3. AIK har flest spelare i januaritruppen – det lag som har det brukar vinna SM-guld tio månader senare.

4. På första presskonferensen motiverade förbundskapten Erik Hamrén varför han valde bort Leo Messi i Ballon d’Or.

5. Jiloan Hamad och Pontus Jansson om hur det är att vara mitt i transfercirkusens öga.

6. Anders Svensson släpper nyheten att han fortsätter i landslaget tills vidare och vill förlänga med Elfsborg över 2014 – plus genomgång av alla spelare i januaritruppen.

7. Stor intervju med Robin Quaison – innan succén.

8. Erton vs Rydström – rond tre.

9. Så kan Sverige starta mot Nordkorea – rutin före talanger.

10. Jakob Johansson beordras att flyga hem mitt under lägret – av Mikael Stahre.

11. Japanen som flög till Thailand – för att träffa Anders Svensson.

12. Inför Nordkorea – det politiska perspektivet.

13. Inför Nordkorea – det fotbollsmässiga perspektivet.

14. Sverige nya världsmästare – Erik Hamrén jublar.

15. Snabbkrönikan om straffsegern mot Nordkorea.

16. Snackisen: den misslyckande ”Panenkan”.

17. Hamad och Jansson ”stoppas” från Argentina-truppen.

18. Krönika om landslaget vs klubblagen.

19. Erton vs Hamad – om YOLO-tatueringen.

20. Startelvan mot Finland – Hamrén ändrar om.

21. Landslaget om Bangura-bomben.

22. Krönikan om Bangura-bomben.

23. TV: Bollklubben s02e01 – direkt från Chiang Mai.

24. Operation: Hansson – så drillas han för att bli nummer ett.

25. Hansson är framtidens målvaktstyp.

26. Quaison hyllas – efter succén.

27. Snabbkrönikan efter segern mot Finland.

28. Sammanfattningen av januariturnén.

…lägg därtill ett tiotal längre blogginlägg, samt ett antal pappersartiklar som inte publicerats på nätet och därmed inte går att länka, och ni har en bra överblick över vad som hände under den här januariturnén.

CHIANG MAI. Så fick till slut Erik Hamrén två fina framtidsbesked under januariturnén.
Tyvärr på ”fel” position.

Tittar man på de två matcher Sverige spelade i King’s Cup stack Jakob Johansson ut i den första mot Nordkorea och Robin Quaison i den andra mot Finland. Båda är unga, 22 respektive 19, och går en fin fotbollsframtid till mötes.

Båda är också innermittfältare vilket inte är lika positivt ur landslagets perspektiv.

Kön till en central plats i Erik Hamréns startelva är lång. Kim Källström, Rasmus Elm, Anders Svensson, Pontus Wernbloom, Samuel Holmén, Albin Ekdal och Oscar Hiljemark är alla före.

Tills vidare får Jakob satsa på att leda IFK Göteborg till framgångar medan Robin Quaison har en U21-landslagsresa att göra. Generationen födda 1992-93 som i höst inleder kvalet mot Tjeckien 2015 ses som den mest talangfulla på många år och Quaison kommer att bilda en mittfältstriangel med Hiljemark och Oscar Lewicki som blir spännande att följa.

Det som talar till Robins fördel är att han kan användas på flera olika positioner, som släpande anfallare eller på en kant. Jakob är centralt mittfältare, eller möjligen mittback. Punkt.

Robin Quaison har en skön tro på sig själv. När det blev straffar mot Nordkorea anmälde han sig direkt till Marcus Allbäck och bad om att få ta en.

Jag gjorde en längre intervju med Quaison härom dagen (hans pappa är från Ghana om ni funderat över namnet) och frågade då om han tänkte förlänga kontraktet med AIK som går ut om ett drygt år (april 2014).
– Jag vet inte, svarade Robin och flinade.
Där har sportchefen Jens T Andersson ett jobb att göra.

Under den dryga veckan i Thailand har Sverige vunnit King’s Cup, lagt beslag på en inofficiell världsmästartitel och försvarat den. Mer går inte att begära resultatmässigt.

Fast just resultaten är underordnade när det handlar om januariturnén vars syfte är att testa spelare som står precis utanför det ”riktiga” landslaget samt låta de största talangerna bekanta sig med Blågult. Några veteraner brukar alltid vara med som övriga kan lära sig av. Den här gången Anders Svensson, Daniel Majstorovic och Tobias Hysén.

Svensson lär vara den enda som kommer med på tisdag då truppen mot Argentina på Friends Arena 6 februari presenteras. Möjligen också målvakten Pär Hansson men Hamrén har informerat de allsvenska klubbarna om att endast spelare som är aktuella för startelvan tas ut.

När det gäller Majstorovic måste Hamrén ta ett beslut – tänker han fortsätta att understödja mittbackens projekt att bli landslagsman igen? ”Maestro” var bra mot Nordkorea, klart sämre mot Finland, möjligen bidrog att han där spelade på högra mittbacksplatsen och inte hans naturliga vänstra. Argumenten för att satsa på 35-åringen är att skulle Sverige få Jonas Olsson eller Andreas Granqvist skadade eller avstängda under VM-kvalet finns då en rutinerad ersättare att kasta in.
Argumenten emot är tre grova felbeslut under en halvlek mot Finland som kunde resulterat i baklängesmål.

Den talang som ligger närmast att komma med i kvaltrupperna är Malmö FF:s Pontus Jansson, 21. En mittbackstyp som är som skapad för Erik Hamréns filosofi om spelande mittbackar. Den omskolade forwarden löser situationer lika bekvämt med fötterna som med huvudet, och det är inte alltid man kan säga det om mittbackar. Jansson är helt klart en spelare med potential att slå sig in i landslaget inom en inte alltför avlägsen framtid.

Samma läge för Jiloan Hamad men det är i så fall inte den här januariturnén som tar honom dit. Han har tränat och förberett sig och laddat och ville så mycket, tyvärr följde han upp den godkända insatsen mot Nordkorea med en underkänd mot Finland. En kombination av överambition och studsigt underlag.

Jag skrev inför årets januariturné att jag skulle bli förvånad om vi fick se ett genombrott à la Rasmus Elm, Emir Bajrami, Oscar Hiljemark och det tycker jag inte heller att vi fick. Jansson och Hamad har varit med tidigare, Johansson och Quaison har som sagt ”fel” position och Erton Fejzullahu behöver upp ytterligare en nivå även om han överraskat positivt i värmen. Frisparken i stolpen i går var värd ett bättre öde.

Många i truppen avfärdade jag samtidigt som utfyllnadsspelare och inget under de här dagarna har fått mig att ändra mig, den domen ligger fast.
Största besvikelsen, även om vi förhoppningsvis kommer att få se mer av honom i framtiden ändå, blev Elfsborgs Viktor Claesson. Men då handlar det också om att förväntningarna var höga.

+++++

++++
Robin Quaison, 19, AIK.
Jakob Johansson, 21, IFK Göteborg.
Pontus Jansson, 21, Malmö FF

KOMMENTAR: Quaison och Johansson svarade för de enskilt starkaste prestationerna under matcherna. Synd bara att båda är innermittfältare, den position det redan är tuffast konkurrens om i landslaget. Men ett bra besked för framtiden. Jansson har imponerat i både match träning.

+++
Anders Svensson, 36, Elfsborg
Pär Hansson, 26, Helsingborg
Tobias Hysén, 30, IFK Göteborg
Niklas Backman, 24, AIK
Erton Fejzullahu, 24, Djurgården
Erdin Demir, 22, Brann

KOMMENTAR: De erfarna spelare gör nästan alltid bra ifrån sig under januariturnéerna och det gäller Svensson, Hansson och Hysén i år också. Niklas Backman gjorde en prickfri insats mot Finland, Erdin Demirs inlägg till 1-0-målet var klass och Erton svarade för mål och skapade chanser.

++
Daniel Majstorovic, 35, AIK
Jiloan Hamad, 22, Malmö FF
Adam Johansson, 29, Seattle Sounders
Simon Thern, 20, Malmö FF
Ivo Pekalski, 22, Malmö FF
Christoffer Nyman, 20, IFK Norrköping

KOMMENTAR: Godkända utan att glänsa, kan man sammanfatta de här spelarnas insatser. Majstorovic och Hamad är aktuella för de ”riktiga” landslagstrupperna i år, Adam Johansson finns tillgänglig om Mikael Lustig skulle gå sönder, övriga hade behövt visa mer.

+
Viktor Claesson, 21, Elfsborg
Alexander Milosevic, 20, AIK
Oscar Jansson, 21, Örebro
David Nilsson, 21, IFK Norrköping
Viktor Prodell, 24, Åtvidaberg
Pierre Bengtsson, 24, FC Köpenhamn
Martin Lorentzson, 28, AIK

KOMMENTAR: Ser förstås hårt ut att underkänna spelare som inte gjorde en minut eller endast kortare inhopp. Men faktum är att på just den här turnén satte de inga eller svaga avtryck. Betyget ska dock inte ses som en stämpel på deras potential, då exempelvis Viktor Claesson och Alexander Milosevic är spännande framtidsnamn.

Jag vet på rak arm inte när det hände senast att ett svenskt landslag ställde upp med en backlinje med fyra spelare från samma klubblag. Så blir det inte mot Finland i morgon – men bra nära.

Martin Lorentzson till höger, Daniel Majstorovic och Niklas Backman centralt – bara Nisse Johansson som saknas för till vänster spelar Erdin Demir.

Som jag varit inne på ett gott betyg och något Gnaget lär ha nytta av när allsvenskan drar i gång.

…även om Elfsborg är allas guldfavoriter just nu efter lånet av Mohamed Bangura.

Men som Backman sa:

– Nyss var det vi, det svänger fort.

Mycket snack om Bangura, förstås. Daniel Majstorovic ryckte dock på axlarna och menade att Gnaget har tillräckligt bra spelare ändå.

Niklas Backman kopplas ihop med Röda Stjärnan som vill låna honom med köpoption. Jag frågade AIK-backen om det som skrivits:
– Jag hörde om det, jag har inte läst det själv.
Vad vet du om det?
– Jag vet att det finns intresse men inte mer än så.
Är du intresserad själv?
– Jag vet inte, jag vet inte vad de har för plan, jag vet väldigt lite för tillfället.

Min vän och kollega Flincks och mitt avslöjande att Malmö FF ”stoppar” Jiloan Hamad och Pontus Jansson från Argentina-truppen blev omdiskuterat. Förbundskapten Erik Hamrén gjorde sitt för att visa att det var galet. Men om man lyssnar exakt på de frågor jag upprepade under presskonferensen – ”Du har alltså inte gett MFF en information om att du inte kommer att ta ut Hamad och Jansson” – så vägrar Hamrén att svara det enklaste och mest naturliga om det inte vore så, nämligen:
– Nej, det har jag inte gjort.

…i stället svävar han iväg om att truppen inte är uttagen ännu.

På tisdag vet vi. Självklart finns en möjlighet att våra källor har fel men något har helt klart varit i görningen. Sedan om det ändras utifrån att vi rotat i det må vara hänt.

Erton Fejzullahu i startelvan igen. Kul. Om Pontus Jansson framstår som den störste talangen i truppen utifrån vad vi har sett hittills är det tveklöst Erton och Jakob Johansson som överraskat mest.

Mininyhet som TT-Skiöld drog fram ur landslagschefen Lasse Richt i dag: Landslaget jobbar på en vänskapslandskamp på Friends Arena 3 eller 4 juni. Motstånd ej klart.

STARTELVAN MOT FINLAND
Pär Hansson
Martin Lorentzson, Daniel Majstorovic, Niklas Backman, Erdin Demir
Jiloan Hamad, Anders Svensson, Ivo Pekalski, Viktor Claesson
Erton Fejzullahu, Tobias Hysén

…de innebär att semestern är över men att skägget blivit kvar.

Underifrån…

…och ovanifrån…

…till skillnad från många andra skäggväxter har jag en klar plan med min men kan inget avslöja ännu. Enligt en undersökning på Vikingstads matchblogg från i går tycker 60 procent att skägget ska vara kvar, och så kommer det att bli – i alla fall till att min långsiktiga plan är genomförd.

Det verkar ha hänt en del under mina fem lediga veckor men det är historia nu; i kväll ska vi träffa Gråskallen och de andra goa gubbarna i landslaget som är sämre rankat än Gabon igen.

Såg ni förresten vad Gråskallen sa om Pontus Wernbloom?

– Pontus är väldigt allround. Vi hoppas att han kan komma att bidra till A-landslagets resultat många år framöver, sa Gråskallen.

…sådant gillar vi så klart.

Tjuvstartade med Djurgården-Hammarby i går och det var verkligen en sorglig historia. Att inte Djurgården, med all rutin de hade på planen, kunde ta åtminstone en poäng mot ett på papperet svagt Bajen gör att superettan känns logisk snarare än förvånande.

– Det är ingen Mallorcastämning i omklädningsrummet, suckade Jan Tauer.

Tauer på Mallorca? En härlig syn.

Hammarby var inte bättre men tre poäng är tre poäng. Samtidigt blir man trött av att se Tony G mitt under matchen vända sig mot klacken och sjunga med i en ramsa. När Igor Armas drar igång en sång efter slutsignal är det en sak, Armas är en kämpe och profil – Tony G känns som en snickesnackare som försöker köpa sig tid men som antagligen är glömd på Söder om några år.

Djurgården försökte för övrigt värva Yussif Chibsah innan fönstret stängde men Gefle satte hög prislapp. Chibsah kan däremot dyka upp på Stadion till våren – om Djurgården fortfarande är allsvenskt… Detta kan man tolka som att det är på mittältet de största problemen finns men jag undrar om ine Djurgården skulle varit i ännu större behov av en anfallare.

…eller kanske en fungerande organisation.

Missa för övrigt inte Simon Bank i SVT:s Fotbollskväll. Hans insats ska synas i sömmarna, Niva noterar, jag formulerar.

PunktSE-Polacken stormade in på redaktionen i dag. Han var på ett strålande humör.

– Det kan bli en jävla match i Malmö i kväll. Två lag som verkligen vill lira, hojtade han.

Nu såg jag i och för sig inte matchen men…det verkar ha blivit 0-0 mellan MFF och Örebro.

För två omgångar sedan förlorade Hammarby rättvist med 2-0 mot ÖSK borta. Jag och många med mig menade att klubbledningen i allmänhet och Tony G i synnerhet måste ställa om fokus från orimliga målsättningar om fjärdeplatser och skönspel till krig och gris för att rädda kontraktet. Det har man gjort – och nu kommer poängen i strid ström.

Halmstad förlorar med 2-0 hemma på Örjans och jag konstaterar att Party-Janne har satt sin prägel på laget; resultaten svänger som en kväll på Kinge Creole i Nordstan (då det begav sig).

Även om det naturligtvis är en stor och tung nyhet är sådana aldrig roliga att avslöja. Lider med Anders – men Kim och one touch-Danne funkade ju bra mot Portugal hemma.

Precis tränat med Vasasällskapet. Vi kör tvåtimmarspass men jag pallar sällan längre än en och en halv. I dag körde jag en timme och 40 minuter, sedan fick jag ont i båda stortånaglarna och klev av. På fredag möter vi serieledarna från Farsta. Tycker att ”Grimman” på DN ska pallra sig ut för att se matchen. ”Grimman” är vanligtvis en stabil murvel men inför säsongen tippade han Vasasällskapet sist i trean och det riskerar han att få käka upp.