Det börjar dra ihop sig till årets första näststörsta fotbollsmatch…och i alla fall jag åker till Råsunda nyfiken på att se om Rami Shaaban agerar med självförtroende och pondus i luftrummet. Det borde han göra med tanke på att han inte gjort några misstag i årets allsvenska.

Sedan är jag också nyfiken på om Dulee ”Gerrard” Johnson spelar från start. Gör han det hamnar Tjernström på högerkanten…eller får Rubarth flytta över och ”Tjerna” spela till vänster? Eller petar Norling sin nye favorit Jorge Ortiz? Bojan tror jag börjar på bänken. Resten av laget känns ganska givet för en gångs skull.

Just nu skiner solen men om det håller i sig är svårt att sia om. Jag säger som väderexperten Wolfgang Röder sa om midsommarvädret i gårdagens AB – det är 50/50 om det blir sol eller regn.

Ni vet säkert inte vem Roland Johansson är, men han är bland annat massör i Blåvitt och en hejare på skojiga rim. Eller vad säger ni det här som man kan läsa på hans presentation på ifkgoteborg.se:
”Att vara massör i Blåvitt är en obeskrivlig börda, eftersom de flesta spelarna är lätt utvecklingsstörda. Jobbigast är Sella som tror han är kung, fast han egentligen bara är en serbisk hängpung.”

Mycket snack om Sebastian Rajalakso nu…och som den fotbollsokunnige populist han är vill konkurrentens ende krönikör se Rajalakso i EM-truppen medan Bank är lite mer sansad i sin krönika och menar att Rajalakso har visat intressanta intentioner, men har en bit kvar. Jag såg Djurgården-Halmstad i går och blev inte särskilt imponerad. Men det är klart att något måste grabben ha, fyra mål på fyra matcher snackar man inte bort.

I morgon publiceras min debattartikel i Journalisten (och på journalisten.se hoppas jag) som sätter fokus på den växande mediefientligheten i vissa allsvenska storklubbar. En nödvändig diskussion som jag hoppas att fler journalister hakar på för att ifrågasätta vad vissa storklubbar sysslar med.

JP kommenterar mitt tidigare inlägg:
”Underbart osvensk inställning: ’Är sängarna inte perfekta? Byt dem.’  En svensk hotellmanager hade sagt att man skulle byta reporter istället.
/JP”.

Nu är det snart dags att röra sig mot Råsunda.

I dagens papperstidning – jag hittar inte artikeln på nätet – kan ni se hur jag drar mitt strå till stacken för en svensk EM-succé.
Punkt SE har varit och besökt landslagets hotell i Lugano, ni vet där jag hoppade i en säng häromveckan.
Hotellmanagern Silvana Redemagni säger nu till Punkt SE:
– När Sportbladets reporter Robert Laul var här och testade vårt hotell fick vi toppbetyg på allt utom sängarna. Därför har jag sett till att vi har bytt dem.

Att Zlatans nattsömn är tryggad kan ni alltså tacka mig för. Det var verkligen inga vidare sängar.

Derby ikväll och jag återkommer strax med fler synpunkter, men jag skulle tro att det blir oavgjort – varför inte 2-2.

Glömde ju helt av den stora nyheten på Råsunda i går. När vi anlände till pressrummet såg det ut så här…

…vi snackar, kakor, vi snackar choklad, vi snackar framför allt baguetter, grova baguetter med mozzarella och grejer. Jag vet inte vad denna oerhörda charmoffensiv beror på, ett liknande pressfika har Allmänna Idrottsklubben aldrig dukat upp.

…att man sedan behövde såg för att ta sig igenom baguetterna är en annan sak, det är tanken som räknas.

AIK tog en viktig seger och får lugn och ro fram till måndag. Jag tycker att Sundsvall gav bort matchen. AIK darrade första tjugo men Giffarna stod kvar på mittlinjen och lät AIK växa, skapa chanser och hitta självförtroende. Ivan Obolo var tillbaka på topp, tillsammans med Lucas Valdemarin som var petad mot Elfsborg. Varför Miran Burgic och Saihou Jagne bildade anfallspar borta mot Elfsborg får du gärna förklara när vi ligger i den där hängmattan om ett par år, Rikard.

Rami Shaaban bjöd på två nya mål men försvarades på nytt av Tony G. Vad säger lagkamraterna om det ledarskapet? Tony G ägnade större delen av fjolårssäsongen åt att döma ut Charlie Davies, nu vågar han plötsligt inte konstatera självklarheter om sin landslagsmålvakt. Känns inte det lite…ynkligt? Eller har Tony G och Shaaban rätt, det var inga misstag?

Nu har jag och Henke Larsson i alla fall en sak gemensamt: vi har nätat på Skarsjövall…f’låt Starke Arvid.

Missa inte Jeffs fredagskrönika i dag där hon bland annat beskriver ett minnesvärt möte med Blåvitts fiaskovärvning Mamadou ”Big Mama” Diallo. Det påminner mig om en anekdot från tiden före bloggar fanns. Det visade sig att Big Mamas storasyster bodde i Göteborg, hon drev en frisörsalong på Friggagatan, och en tid efter att lillbrorsan börjat spela fotboll i stans största klubb konstaterade hon dystert i ett reportage:
– Big Mama big trouble for big sister.

Big Mama färgade nämligen håret inför varje match…

Såg United-Roma med ett halvt öga i går och behövde inte öppna det helt särskilt ofta – även om Man U spelar med en helt otrolig speed, inget lag i världen har en lika snabb anfallsfotboll. Nu ställs de mot Barcelona medan Liverpool möter Chelsea och vilken match som är hetast behöver vi inte rösta om, det är väl ändå ganska givet.

Har ännu inte sett Sebastian Rajalakso spela annat än en halvlek mot Malmö FF på TV, men det blir snart tillfälle. Något måste ju grabben ha.

Tony G petar Erkan Zengin och det ska bli intressant att se vilka fler ordinarie spelare som faller offer för rotationssystemet – eller drog Tony G en vit där?

AIK-Gif Sundsvall i kväll och den som prickar AIK:s startelva utan inside lovar jag att försöka ordna en fast anställning åt här på bloggen.

Höll även ett litet getöga på Halmstad-Blåvitt men upptäckte inget värt att notera, förutom att vi talar om två svårslagna lag, femman och trean i mitt allsvenska tips.

Min vän och kollega Johan Flinck ställde precis frågan:
– Hur går det för din elva egentligen?

Inte speciellt bra, konstaterar jag:

Rami Shaaban – släppte ett skott från 45 meter.

–

Mikael Lustig – Giffarna har åtta insläppta på två matcher.

Tomas Zvirgzdauskas – Bänkad bägge matcher.

Behrang Safari – knäckte Lill-Anders ben.

–

Bojan Djordjic – skadad.

Henke Larsson – missade straff.

Tobias Hysén – petad efter premiärflopp.

–

Quirino – inhoppare.

Bara en tidsfråga innan Teddy Lucic, Cesar Santin och Johan Oremo drabbas av förbannelsen?

Tänker länka till ett litet YouTube-klipp men jag måste först försvara reportern Nora Strandberg som alltså verkar få frågorna i sina hörlurar av någon inkompetent producent i mellanchefsskjorta (skulle jag tro).

Nora får ta skiten men det förtjänar hon egentligen inte, hon är kanon i Canal Plus-studion på söndagarna, men klippet är för roligt för att inte visas. Kolla särskilt in Magnus Haglunds blick de sista tre sekunderna.

Här har ni Haglund vs Strandberg.

…till de kommentarer som tror att AIK har något att vinna på att stänga ute media: man förstår inte mycket om man tror att negativa rubriker undviks genom slutenhet. I så fall hade väl ingen jävel kritiserat Nordkorea eller det svenska fotbollslandslaget?

Jag tror inte att det finns ett enda exempel där den taktiken har lyckats. Tvärtom, ju mindre öppenhet, desto mer spekulationer. Det är grundläggande mediehantering.

Ta det senaste i Dulee Johnson-soppan som exempel: om Rikard Norling och Ola Andersson inte mörkat sanningen hade storyn varit död i söndags. Nu har man under ett antal dagar fått läsa spekulationer om 1) Dulee har slagit ner två lagkamrater på träning, 2) Dulee har allvarliga missbruksproblem och 3) Dulee var på krogen natten mot söndag.

Inte ens spelarna i AIK har en aning vad det handlar om, tro fan att det är ett orosmoment, även om AIK:s problem givetvis är betydligt större än cirkusen kring Dulee Johnson.

Jag har följt Rikard Norlings AIK på nära håll i drygt tre år nu. Jag har trott på idéerna, jag har sett framstegen och imponerats av spelet när det har fungerat och imponerats av tendenserna till spel när det inte fungerat.

Anledningen till min bergfasta tro på AIK har alltid varit den samma: det har handlat om en tränarduo med en klar spelidé, en förening med en tydlig värvningsstrategi och en bred trupp med mycket kvalitet där alla spelare vetat exakt vad de ska göra ute på planen. Sedan har AIK inte räckt hela vägen, men det har berott på tillfälligheter samt att någon annan varit lite bättre – AIK var nära både i fjol och förfjol.

Senaste tiden – men framför allt i går – såg jag ett AIK som fortfarande har en bred trupp med mycket kvalitet, men som uppträder helt utan spelidé, där nio av 14 man (undantagen är Pierre Bengtsson och Nils-Eric Johansson) agerade helt utan självförtroende och aning om vad de egentligen skulle göra ute på planen, antagligen förvirrade av ständiga ommöbleringar i startelvan och nya, fantasifulla spelsystem.

Hur kunde det bli så här, Rikard Norling och Ola Andersson?

Jag vet inte om det hänger ihop med att AIK som klubb blivit allt mer sluten, mer och mer stängd och svåråtkomlig. När AIK spelade i superettan knuffade Nebojsa in mig omklädningsrummet efter en match och sa att dit in skulle jag alltid vara välkommen. Nuförtiden får man vara glad om man blir insläppt på Råsunda, medan andra toppklubbar typ Elfsborg och Blåvitt kör med öppna armar. Malmö FF har under ett par år hållit på med samma skit som AIK nu börjat med och det verkar mest skapa negativa spiraler.

Eller hanteringen av Dulee Johnson-härvan…han grips för olovlig körning och misstänkt rattfylleri, men får träna och spela som vanligt, han spelar seriepremiären, SEDAN stängs han helt plötsligt av från all träning och match på obestämd tid utan att vare sig fans, lagkamrater eller media får reda på varför. Själv sitter han hemma framför tv:n och skickar svårtolkade bullentiner via sin egen hemsida om att han mår bra och allt är frid och fröjd, medan agenten uttalar sig om att det blir allt svårare att få honom såld till en acceptabel prislapp…detta är sanslöst dåligt skött av alla inblandade.

Till råga på allt börjar Norling på eget initiativ tala om att han kanske snart försvinner från klubben på ett eller annat sätt…bra tajming.

För AIK-ledningen handlar det om att rannsaka sig själva, börja om från noll, back to basic med allt man sysslar med. Det är inga tillfälligheter att krampar i match efter match och att kritiken växer utifrån om alla möjliga småsaker. Mardrömssäsongen kan vara ett faktum innan fotbolls-EM börjat.

Elfsborg? Jag tackar för uppvisningen. Både på planen och i bemötandet av oss journalister.

Att de allsvenska klubbarna är hopplöst långt efter sina europeiska konkurrenter när det gäller pressfikat är ingen nyhet. Däremot var det en nyhet att Elfsborg låg så långt fram. Jag klev precis in på Borås Arena och möttes av följande, uppdukade bord i pressrummet…

…vi snackar frukt, kakor och chokladbollar i mängder. Vad som inte syns på bilden är att här också finns en toastmaskin som eldas upp i detta nu för att mackorna ska vara varma i paus.

Samtidigt som jag strax ska smörja kråset ordentligt är det en jäkla tur att inte fler allsvenska klubbar tar efter Elfsborgs proffsighet, då hade den svenska presskåren varit ännu mer överviktig än den redan är. Ja, förutom killar som Fitness då.

Våren har kommit till Göteborg och i dag var det premiär för mina nyinköpta solbrillor…

…2500 på Ica Maxi i Sumpan, som hittat.

Laguppställningarna har kommit  och AIK spelar 4-4-2 med ett helt nytt forwardspar, Valdemarin är bänkad och Obolo spelar på mitten. Rikard Norling förnekar sig inte.

Elfsborg kommer med Sjöhage på topp och Anders Svensson i favoritpositionen.