Tillbringade måndagskvällen på utsålda Borås Arena (16 014) där klackarna visade upp två läckra tifon. IFK-fansens stack ut mest…

…och så här såg det ut på Guliganernas sida…

…matchen avhandlar jag i krönika och artiklar i dagens tidning och på nätet.

Om Elfsborgs straff kan jag säga att just sådana situationer ska inte vara straff enligt den information Michael Lerjéus gav på årets upptaktsträff. Du får ha armen utsträckt i marken om du fläker dig, då är det en naturlig position, det är fysiskt omöjligt att slänga sig med armarna intill kroppen (testa gärna), då ska det inte vara straff om bollen träffar armen enligt den föreläsning Lerjéus höll, det var det budskapet domarkåren ville skicka och de visade till och med rörliga exempel från fjolåret. För debattens skull vore det bra om Bosse Karlsson i det här läget går ut med en kommuniké om att Markus Strömbergssons bedömning var fel, annars kommer folk aldrig lära sig regeln eftersom folk kommer hänvisa tillbaka till denna situation om en domare friar när en glidande spelare får bollen på en utsträckt arm i samband med ett fall eller en fläkning trots att domaren som då friar tar ett korrekt beslut. Eller så får de förklara skillnaden mellan gårdagens situation och den de visade på upptaktsträffen. Lerjéus och Karlsson läser ju det här så det är bara att mejla eller skriva i kommentarsfältet.

…å andra sidan kompenserade Strömbergsson straffen (nåja) genom att bara blåsa två frisparkar till Elfsborg på hela matchen. Det har jag aldrig varit med om tidigare. Två frisparkar på 90 minuter! Jag gillar inte utropstecken men här kommer ett till!

…Blåvitt fick 14 vilket är ganska normalt.

Tycker att Elfsborg vann rättvist. De var tajtare defensivt och vassare framåt. Blåvitt spelade långsamt och omständligt, det var först sista 20 minuterna de började skapa chanser. Joel Allansson skulle förstås ha spelat från start men han hade en känning i en baksida och Mikael Stahre vågade inte chansa med honom från start. Lite ödets ironi att ersättaren Daniel Sobralense gick sönder i stället (sträckning).

Pratade med Tobias Hysén efteråt och frågade om han hade koll på att EM-truppen tas ut på måndag. Det hade han inte.
– De säger olika datum hela tiden.
Nu är det måndag som gäller, den presenteras samtidigt som ni spelar mot Malmö, sa jag.
– Jag får göra två snabba då, sa Hysén.

Jag tror att ”Tobbe” kommer med trots att målen uteblivit i år. Han, Anders Svensson och Pär Hansson från allsvenskan. Oscar Hiljemark reserv på hemmaplan.

Örebro har inte vunnit på åtta matcher, förlust hemma mot Kalmar i går. Jag är inte den som skriker efter att tränare ska sparkas hit och dit, jag har gjort det tre gånger vad jag minns – Zoran Lukic från Djurgården 2009, Jens T Andersson från Sirius 2009 och Jonas Olsson från IFK Göteborg 2011 – men frågan är om Sixten Boström är tränartypen som vänder den här uppförsbacken. Jag har en magkänsla att har kört fast. Jag kan förstås ha fel.

Man ska inte glömma att Mjällby faktiskt bara har förlorat en av åtta matcher. Det är starkt. Å andra sidan har de bara vunnit två. Mjällby och Gais har spelat fem oavgjorda, när de möttes i går blev det…just det, 2-2.

I dag kör vi tillbaka till huvudstaden för kvällens Stockholmsderby AIK-Djurgården. Känns som kryss där också.

…apropå Stockholm har jag inte sett ett enda tecken på att där spelas ett hockey-VM, förutom en och annan flagga i någon lyktstolpe. Jag är ändå ganska säker på att Sverige vinner guld med Karlsson, Zäta och Partilles egen stolthet Daniel Alfredsson i storform.

Varit en fin dag på fältet.

Hyrde en svart Volvo S60 i Stockholm – inte helt olik batmobilen – och tog mig till Sundsvall på ganska exakt tre timmar.

På Norrporten Arena träffade jag Nisse på Bildbyrån som undrade om jag ville följa med på en kurs på temat: ”Så jagar du björn”. 

Den chansen får du bara en gång i livet.

Messade Bank som var skeptisk:
– Björnar går inga kurser hur man jagar människor.

Det har han förstås en poäng i, känns inte riktigt fair.

Beslut söndag morgon.

Lasse Lava pratade inför Gif Sundsvalls sponsorer och avslutade allt med att sticka ut hakan med ett vågat 1-1-tips med tillägget: ”Jag är ingen bra tippare”. Utöver det fick han inte sagt ett vettigt ord vad jag hörde.

Helsingborg besegrade till slut Giffarna med 1-0 inför en publiksiffra som höll hockey-VM-klass – 2503. I fjol hade Sundsvall ett snitt på 3500 – i superettan. Var sitter felet? Laget spelar ganska trevlig fotboll. Särskilt kallt var det inte heller.

HIF:s Emil Krafth byttes ut tidigt men ingen fara med talangen, han kände sig bara kraftlös.

Mattias Lindström utsågs av någon outgrundlig anledning till matchens bästa spelare – och fick en trälåda ost i pris.

– Nu skulle man haft ett bra rödtjut också, menade mittfältaren.

Helsingborg flög till Sundsvall i fredags, bussade till Stockholm efter matchen, hotell över natten och flyger hem till Helsingborg under söndagen. Två dygn för en allsvensk match, det gick nämligen inga flyg från Sundsvall på lördag kväll.

Så det blir en natt i huvudstaden för regerande mästarna.

– Jag får ta rygg på ”Sudden”, flinade Lindström.
Han måste väl varit ute redan i går? undrade jag.
Då garvade LIndström.

…faktum är att Erik Sundin var ovanligt blek i matchen.

Sedan åkte jag till hotellet för att skriva men innan det en sväng på stan för att få tag på snus. Konstaterade tre saker:

1. I Sundsvall stänger till och med Pressbyrån 18.00 på lördagar.

2. Här och var gick det omkring människor på gatan och skrek utan synbar anledning.

3. Jag såg en sådan där stor bil, en amerikanare. En hårfager man körde med nedvevade rutor och rockabillyn dånade ut.

Blev en krönika om Conny Karlssons taktiska genidrag och att Thomas ”Torres” Sørums måltorka är över, samtidigt som hockeyn pågick på TV:n. Biljettpriserna sänktes till slut, nu var det nästan femsiffrigt i Globen.

Jag är ganska säker på att Sverige vinner VM-guld med Karlsson, Zäta och Partilles egen stolthet Daniel Alfredsson i storform men mest fascinerande så här långt är ändå Tre Kronor-kepsen…

…jag har aldrig sett fotbollskillarna i landslagskepsar under ett mästerskap, å andra sidan är det mer gelé över fotbollsspelare och de har heller ingen hjälmfrilla att skydda världen från.

Men jag gillar Tre Kronor-kepsen, det gör jag. Skulle bära den med stolthet.

Ingen dag är fullbordad utan ett bättre bad, det är också avklarat.

I morgon kör vi tillbaka till Stockholm eller så fäller vi vår första björn. Sådan variation bjuder livet som handelsresande i allsvensk fotboll.

Valborgsmässoafton i kväll och jag säger som jag brukar – det är bara fyllon, amatörer och studenter som är ute och festar då. I morgon däremot, första maj, då kliver vi ut på huvudstadens gator för att känna historiens vingslag.

Tycker att jag kan ta ledigt i två dagar med gott samvete, den här artikeln går in på min topp tio-lista över mest bisarra jag skrivit, den handlar om Party-Jannes utbrott på fjärdedomaren som han ansåg söla med skylten för byte.

Vad jag inte fick in i artikeln är vad en sådan skylt egentligen heter?

– Fjärdedomarens skylt, tyckte Niva.

– Det står i regelboken, menade Bank.

Någon som vet eller har ett bättre förslag?

EP-Månsson upplyser om en annan sak det inte finns något namn för: grejen som avskärmar olika kunders varor på rullbandet i affären. Vad ska man kalla en sådan?

Min topp tio-lista över bisarra artiklar toppas för övrigt av Anders Svenssons hemliga pizza. Den har varit ohotad sedan 2005.

På onsdag är vi tillbaka igen, Syrianska-Elfsborg på Södertälje Arena.

Det är helg igen och det betyder arbete igen för en handelsresande i allsvensk fotboll.

Helsingborg-Mjällby fixar kollegor Alfelt och Flinck, själv är jag på plats i Göteborg i morgon (IFK-Åtvidaberg) och Norrköping på söndag (IFK-Malmö FF).

Skriver i dagens tidning om den omtalade fotbollsstrejken som är en svår fråga men jag landar ändå i att spelarna har vissa poänger med sina krav.

Listar också årets vackraste mål så här långt med tanke på ”drömmålsexplosionen” i förra omgången…(ja, jag vet att drömmål kan vara ett av sportjournalistikens mest slitna uttryck men men).

Pep Guardiola slutar och som jag förstår fotboll är det en klar förlust för Barcelona. Jag har aldrig begripit pratet om att laget är en självspelande orkester men det får framtiden ge svar på nu när Messi & Co. får en ny dirigent i form av Peps högra hand Tito Vilanova. En för mig relativt okänd herre, men jag köper tanken med att han tar över, klubben viker inte från den inslagna vägen, de tror på det de gör och konstigt vore annars – Barcelona är trots ligamissen och Champions League-förlusten världens bästa fotbollslag, ja ett av de bästa genom alla tider även om det är svårt att jämföra olika årgångar.

…då har jag svårare att förstå varför Pep väljer att sluta men han hävdar själv att energin är slut och det får man ha respekt för, jag tycker inte att han lämnar ett sjunkande skepp direkt. Har man inte energi själv är det svårt att ge energi till andra, kanske en av de viktigaste egenskaperna när man tränar ett lag som ofta är så överlägset som Barca.

Ett avsked som känns betydligt mer i hjärtat är att allas vår kära miss Modin lämnar Sportbladet efter sju år även om det är för en utmaning som var svår att säga nej till för en tv-journalist, nämligen fast tjänst på SVT. Lik förbannat kommer hon att vara väldigt saknad, som medarbetare och människa.

Var på plats på Strömvallen i går där AIK gjorde jobbet rent och snyggt mot Gefle, det handlar om att ta tre poäng oavsett hur det ser ut, krönika här, med följande intressanta reflektion:
”På Strömvallens bortaläktare utspelades en ovanlig händelse. En bit in i matchen, när bollen var någon annanstans, kastades det in ett knallskott som small på planen. Rörelse i leden och efteråt berättade AIK:s säkerhetschef Henrik Koch att ett antal supportrar helt enkelt hade plockat ut personen som kastade smällaren och överlämnat honom till polisen.
– Självsanering. Det tycker vi är positivt, sa Koch som menade att det aldrig tidigare skett så tydligt i en AIK-klack”.

Kan det ha varit det definitiva slutet på knallskottskastandet från svenska fotbollsläktare?

Det är väl typiskt. I går skrev jag en krönika om att allsvenskan har blivit galen eftersom det inte alls går att lita på de förväntade topplagen som inlett svajigare och ojämnare än någonsin tidigare med 16-lagsserie.

Vad händer?

Jo, alla tre som spelade i går vann – Malmö FF piskade Syrianska, Elfsborg körde över Örebro och IFK Göteborg vann derbyt mot Häcken.

Störst besvär hade IFK Göteborg, å andra sidan hade de tuffast motstånd. Det krävdes en hårt dömd straff från Jonas Eriksson – ”En Champions League-straff”, som Häckens Peter Gerhardsson fnös – för tre poäng. 

Jag tänker ändå inte hänga Eriksson, det var en bedömningssituation och jag tycker bara att vi ska hänga domare för rena misstag, annars går det att plocka fram tio situationer per match och debatten blir olidlig. Men jag håller med om att det var en billig straff. Jonas Eriksson var annars bra, han gjorde ett rejält misstag, när han varnade Joel Allansson för filmning när denne sparkade i gräset helt fri. Det var för övrigt en väldigt dråplig situation.

Efteråt menade Häcken att Blåvitt utnyttjade de domarmisstag de drabbats av tidigare under säsongen för att sätta press på Eriksson, att de gnällde och sökte straffar och frisparkar. Och visst, Tobias Sana svarade för en klockren filmning men blev också korrekt varnad. När jag frågade Eriksson efteråt om han tyckte att IFK-spelarna varit tjatigare och sökt fler situationer hade han inte den känslan:
– Nej, inte alls. Det var en helt normal match i det avseendet. Det var situationer i båda straffområdena.

Vad segern betyder för Blåvitt utvecklar jag i dagens papperskrönika (Plus).

Efteråt pratade jag med Mikael Stahre, bland annat om hur Nordin Gerzic reagerar på inte att ens få hoppa in.
– Om man ska vara helt ärlig…Nordin gjorde en riktigt bra träning i går. Först nu börjar man skönja den spelare vi har rekryterat.  

Klara besked.

Själv tycker jag att Allansson förtjänar mer speltid i Göteborg, han kan kan peta alla på mittfältet förutom Pontus Farnerud. Ja inte på en gång men ni fattar.

På Behrn Arena och Swedbank Stadion handlade det mest om snygga mål…Ishizaki, Wilton, Durmaz…och jag känner att jag börjar få underlag till en lista till min fredagssida – årets snyggast mål hittills. Det finns redan ett par att välja på, som Tobias Grahns mot IFK Göteborg och Alexander Milosevics mot Gif Sundsvall som jag nog håller som etta. Vad har vi mer?

Till sist – jag blir inte förvånad när jag i en mejldiskussion med en boråsare får lära mig det här uttrycket:
”Billigt är gott, gratis är gourmet”.

Elfsborgs år i år?

Tre högintressanta matcher i kväll och just nu rullar tåget mot Göteborg för BK Häcken-IFK Göteborg på Rambergsvallen. Träffade Häckens tränare Peter Gerhardsson på Kopparvallen i lördags, han var där för att komma underfund med hur hans lag ska lägga upp träningen inför bortamötet med ”Åtvid” då deras konstgräs är snabbare än andra plastmattor. Vattnas även flitigt inför match och i pausen.

Hur Gerhardsson tänker i kväll vet jag inte men Häcken är på en sådan nivå att jag tror mycket handlar om att gå ut och spela sitt eget spel. Det innebär inte nödvändigtvis att de låter sig tryckas tillbaka för att slå om snabbt, jag tror Häcken vill ha boll också.

…frågan är hur reaktionerna blir vid en ny poängförlust för Mikael Stahres IFK Göteborg? Scenariot är långt ifrån otänkbart med tanke på att allsvenskans kanske giftigaste offensiv möter ett av de hittills söligaste försvaren.

Kvällens mest intressanta fajt är nog ändå Örebro-Elfsborg. Om Elfsborg vinner har de tolv poäng på fem matcher och det är ungefär där det blivande guldlaget legat senaste åren:

Kalmar hade 13 poäng 2008, AIK 12 poäng 2009, Malmö FF 11 poäng 2010 och Helsingborg 13 poäng 2011.

Elfsborgs år i år? Nja, eftersom allsvenskan har blivit galen vet jag inte om det är så enkelt den här gången.

…dessutom kan min tipsvinnare Malmö FF gå upp på tio poäng vid seger mot Syrianska och i så fall är det bara att konstatera att 0-5-förlusten mot Häcken blev en väckarklocka mer än något annat.

Alexander Milosevics mål mot Gif Sundsvall är det värsta långskott jag har sett i allsvenskan. Om ni har andra förslag – vänligen presentera dem så diskuterar vi sedan. ”Alex” berättade efteråt att han redan i bussen funderade på vilken målgest han skulle göra vid eventuellt mål och var inne på någon av Cristiano Ronaldos.
– Jag hann med alla sex när jag sprang till norra stå, sa mittbacken.

…Wandersons pärla var ett klassmål men sådana har vi sett tidigare utan att förringa prestationen det minsta.

Gif Sundsvall är inget tokigt fotbollslag men som vi konstaterat tidigare saknar de spets framåt även om Pa Dibba rev hål i AIK:s backlinje med sina löpningar. Centraltriangeln Skúlason–Walker–Holster håller god allsvensk klass.

Erik Sundin tyckte det var fint att tysta hemmapubliken med två mål mot Åtvidaberg och det har han förstås rätt att tycka. Även om jag kan tycka att det borde finnas mer uppkäftiga fotbollsfans att tysta än de stillsamma och fridfulla människor som brukar hänga på Kopparvallen.

Gefle besegrade Kalmar och det är förstås ingen skam att förlora mot Pelle Olssons gäng men frågan är om inte Kalmar är den största besvikelsen hittills i allsvenskan bortsett från IFK Göteborgs poängskörd (men de har i alla fall spelat bra i tre av fyra matcher).

Barcelona-Real Madrid följde jag med ett halvt öga, kan inte påstå att den där matchen engagerar mig särskilt mycket men ett intressant maktskifte och mr Mourinhos segertåg i de europeiska ligorna fortsätter. Min Champions League-vinnare lär vinna spanska ligan – men tar de CL också?

Intressant nyhet som EP-Månsson jobbat fram om konflikten mellan spelarfacket och deras ”arbetsgivarorganisation” Svensk elitfotboll, Sef. Handlar bland annat om att spelarna vill ha högre ersättning vid skador. En eventuell strejks första stridsåtgärd kan till exempel vara att inte träna. 

Två böcker inköpta: Eldvittnet av Lars Kepler och Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist. Den förstnämnda ska vara en bladvändare av rang så det blir till att logga ut från verkligheten en stund.

Anton Hysén & Co. bjöd på samba i Let´s Dance i går kväll men frågan är om det inte var ett felval framför burken – det svänger ännu mer om fotbollsallsvenskan.

Mjällby, som först inte gjorde mål på två matcher och sedan fick stryk mot Häcken, har nu besegrat serieledaren Åtvidaberg och följde upp med fyra mål på en halvlek mot Djurgården.

Ändå blev det match på Strandvallen, 4-3 till slut, bland annat genom ett vackert James Keene-mål.

Det svänger, som sagt.

Att Djurgården tappade många poäng på grund av tavlor från ex-keepern Dembo Touray är allmänt känt, därför trodde jag – och många med mig – att det hade gjorts en noggrann research på nye målvakten Kasper Jensen.

Nu ska vi inte döma dansken bara för hans ”Dembo” mot Mjällby (Pärlans 1-0-mål) och det är heller inte det jag gör – känslan har funnits i bakhuvudet efter varenda match jag sett med Djurgården i år.

Det ser inte särskilt tryggt ut.

Snarare Dembo-svajigt.

Å andra sidan trodde jag att Bengt Frithiofsson skulle hålla sig kvar åtminstone en vecka till. Det har bara spelats fem matcher och jag kan förstås få fel även när det gäller Kasper Jensen.

Dags för en ny allsvensk omgång och det blir både smått och gott för egen del:

* Åtvidaberg-Helsingborg på lördag.

* AIK-Gif Sundsvall på söndag.

* Häcken-IFK Göteborg på måndag.

Mjällby-Djurgården i kväll får jag följa från TV:n, Listerlandet i all ära men från Stockholm går det snabbare att ta sig till Kiev.

Jag har räknat lite på det här med konstgräs vs naturgräs och noterar följande:

* Konstgräslagen har i snitt tagit 5,4 poäng.

* Naturgräslagen har i snitt tagit 5,2 poäng.

Det finns sju konstgräslag och nio naturgräslag i årets allsvenska. Poängen jämnt fördelade hittills som ni ser.

Men.

Av konstgräslagen har bara ett lyckats vinna på naturgräs – IFK Norrköping som besegrade IFK Göteborg på Gamla Ullevi.

Av naturgräslagen har bara två lyckats vinna på konstgräs – Kalmar (mot Gif Sundsvall) och AIK (mot Syrianska).

Det kanske är för tidigt att dra några slutsatser men det ska bli intressant att se hur Åtvidaberg – som hade tre raka segrar på plast innan de fick pisk på Mjällbys äkta matta – står sig hemma på sitt träfort mot regerande mästarna som har problem med anfallsspelet i allmänhet och Tomas ”Torres” Sörum i synnerhet.

Annan onödig statistik, nu från Infostrada:

* Den senaste nykomlingen som besegrade AIK på Råsunda i allsvenskan var Hammarby i maj 1998 (0-1). Ser tufft ut för Giffarna, alltså.

* Stefan Selakovic har nätat hela elva gånger på sina 14 allsvenska matcher mot Häcken på 2000-talet. ”Sella” tillbaka i Blåvitts startelva med andra ord? Där det väl snart borde göras plats även för Joel Allansson.

Tomer Chencinski, Örebro
Jag gilade framför allt räddningen på Tobias Hyséns bakåtnick plus hans starka spel i luften.

–

Johan Larsson, Elfsborg
Kryddade insatsen med ett viktigt mål mot Gefle.

Walid Atta, Helsingborg
Framstår allt mer som regerande mästarnas viktigaste värvning. 

Erik Johansson,  Gais
Killen är väl inte ens mittback men det är inget som märks.

Nils-Eric Johansson, AIK
Jag frågade nyligen ”Nisse” om han har blivit snabbare: ”Jag har altid varit snabb”, sa ”Nisse”. Nåja, han kommer fram fint på sin kant i alla fall.

–

Jiloan Hamad, Malmö FF
Ett mål och två assist sänkte Djurgården. Oj vilken fin förstatouch inför det avgörande 3-2.

Tobias Grahn, Örebro
Artisten lekte in en boll i krysset mot IFK Göteborg, sedan sjöng han ”SM-guld, SM-guld” på väg av planen. 

Reuben Ayarna, Gais
Stort och smart jobb mot HIF:s erkänt skickliga innermittfält.

Martin Mutumba, AIK
Till slut den i AIK som bäst kunde dyrka upp Syrianska.

–

Abiola Dauda, Kalmar
Fick chansen från start mot Häcken och hängde tre direkt. Någon som såg det komma?

Mathias Ranégie, Malmö FF
Svårt det här. Men ex-skyttekungen visade klass när han tog sig till alla chanser som han bommade men avgjorde trots allt till slut. 

TRÄNARE
Rikard Norling, Malmö FF
Bytte 4-4-2 mot 4-1-4-1 och så länge Erik Friberg och Wilton Figueiredo orkade centralt var MFF numret större än Djurgården. Sedan kunde Norling byta in Ivo Pekalski och Daniel Larsson och avgöra när Djurgården gått i kapp.

Andreas mejlar och förklarar läget:

”1901 års svenska mästerskap avgjordes i Göteborg och fyra lag ställde upp; AIK, ett lag från Göteborgs Idrottsförbund och två (!) lag från Örgryte IS. AIK ställdes mot Örgrytes förstalag i den ena semifinalen och AIK var, efter sommarens goda träning och talrika matcher, det klart bättre laget och vann med 3-0 efter 1-0 i halvtid. Finalen skulle spelas klockan sex samma kväll men friidrottstävlingarna, som arrangerades samtidigt, drog ut så på tiden att mörkret föll. Ingen människa kunde se att sparka boll, och då Örgryte-laget (andralaget alltså) ansåg sig chanslöst mot AIK – laget brukade regelbundet få stryk av Örgrytes förstalag med många mål – fick AIK SM på WO”.