Cesc Fàbregas hade alltså aldrig slagit en straff tidigare framkom det när jag och några engelska murvlar fick två minuter med honom i mixade zonen. På frågan varför han då slog den sista och avgörande ryckte Cesc på axlarna och sa:
– Det var den vinnande straffen.

…skön snubbe och det blev ett bra snack där jag sparat några citat som kommer att gå i morgondagens tidning, precis som jag sparade en del snack med Bilyaletdinov som gav den här artikeln om Rysslands framgångsrecept.

Sovmorgon i dag, sedan promenad i ett stekhett Wien, en stad jag inte har mycket till övers för. Allt är stort och stenigt, torrt och kantigt, jag har inte sett en blomma på två dagar. Vägarna är gigantiska och tar evigheter att korsa och allt ser likadant ut, det finns inga bänkar nånstans. Till slut hittade jag i alla fall en fontän jag kunde slå mig ner vid och tänka på livet.

Tivolibesöket är uppskjutet eftersom Bank ska på opera. I stället får jag och Niva leta upp ett bättre kök och lägga upp strategin inför semifinalerna.

Ett sömnpiller anser säkert många om Spanien-Italiien fram till straffavgörandet, men jag tycker att sådana matcher har sin charm de också. Det är fascinerande hur Italien går in för att stänga varje yta, hur lite de släpper till (Chiellini!) trots att de ställs mot världens kanske passningsskickligaste landslag.

Glöm heller inte att målchansmässigt var matchen relativt jämn, det var i princip inga chanser alls och lagen skapade ungefär lika många mållägen vardera. Men Spanien försökte mer, det ska erkännas, även om jag tror att ryssarna skickar dem all världens väg…i alla fall hoppas jag det.

…det var säkert 30 grader varmt ute vilket kan ha bidragit en aning till det låga tempot. I mixade zonen var det 130 grader, vilket däremot inte påverkade tempot på samma sätt – de spanska radiojournalisterna rapporterade med en intensitet som om Jesus i egen hög klivit ner igen.

…själv lyckades jag efter en del armbågande samla ihop quotes från Cesc, Casillas och Buffon. Det var ungefär vad som behövdes till dagens tidning.

Vi hängde kvar i mediecentret en stund innan vi tog en taxi till McDonalds och promenerade sedan vidare genom den tropiska Wiennatten till vårt hotell med varsin bättre burgare i näven, Bank, Lastby och jag. Grann Garå gick åt ett annat håll och Niva fortsätter att spara pengar åt företaget, han tog tuben.

På hotellet insåg jag att jag för första gången under mina resor glömt av vilket rumsnummer jag bor på.
I think it is 129, sa jag till nattportiern.
– No, we made it easy for you – 222.

…att jag lyckades glömma det tyder på att jag haft en del att stå i.

I dag blir en dag för vila, kontemplation och eventuellt ett tivolibesök. Vi har nämligen lokaliserat ett tivoli som har en åkattraktion värre än helvetesgungan i Köpenhamn.

På väg in på arenan för vad alla – från Bank till Cesare – tror ska bli en målsnål och låst historia. Eftersom detta är EM:et då många begrepp välts över ända blir det väl 3-2 till Italien i stället. Fast det har till och med jag svårt att tro. En liten tumme hålls för Italien, jag vill se hur ryssarna tacklar dem i semin.

Har precis lämnat ett minidokument om Ryssland, eller möjligen en längre nyhetstext om hemligheterna bakom deras framgångar. Ni har den i papper eller på nätet i morgon.

…eller som GG nu säger om ryssarna i en intervju:
– I de träningslandskamper jag sett Ryssland har de inte imponerat på det här sättet.

Apropå underskttning, alltså.

Men nu: Spanien-Italien.

…med världens tredje bästa nationalsång i fotbollssammanhang, efter Marseilläsen och God Save the Queen. Fratelli d’Italia, alltså.

Det är ett galet mästerskap det här, inte bara fotbollsmässigt (Ryssland!), utan framför allt resemässigt för oss som bevakar det.

Färdigjobbade vid halv två i natt, mediecentret stänger egentligen ett men vi höll det öppet lite till. Sedan sexväxlad Passat från Basel till Zürich…Wennman jr i baksätet, fruktansvärt förkyld…Lauler bakom ratten och Bank bredvid. Vi snackade Arsjavin, sexväxlade bilar och bästa julkalendern (Hjältar och Monster på Himlavalvet).

Framme vid flygplatshotellet kvart i tre, checkade in, sov mellan tre och sex, sedan frukost, sammantaget mitt livs kortaste hotellbesök (nåja).

Flyg till Wien 08.00, första klass var enda möjligheten att ta sig till Wien med direktflyg i dag, jag hamnade en stol bakom Cesare Maldini, den gamle legendaren.

Frågade Maldini hur han ser på kvällens match, han mumlade något om ”solo italiano” och ett resultat ville han först inte bjuda på, men sedan fick jag lite tolkhjälp och Cesare gjorde en gest med knytnävarna och två fingrar som nog ska tolkas som att han tror på en jämn och målsnål tillställning, typ 1-1. Den skrockfulle forne storspelaren/tränaren anser säkert att det betyder otur att tippa resultat.

Nu är jag och Bank framme på Sofitel Vienna…Wennman jr kvar i Zürich, fruktansvärt förkyld…Niva är på ingång via Düsseldorf i något godsplan. I kväll Spanien-Italien, sedan en go dag i Wien i morgon innan vi flyger första klass tillbaka till Zürich, Bank, Cesare och jag.

Men från och med nu och fem timmar framåt – bara sömn.

Ja herre jävlar, man lär sig något nytt varje dag…i alla fall varje mästerskap. Jag hade aldrig sett detta ryska gäng spela fotboll innan EM, jag hade aldrig hört talas om Andrei Arsjavin (nåja) eller om den där anfallaren och framför allt inte om den där nummer sju.

Jag hade heller inte, trots att jag umgås ganska mycket med killar som Bank och Niva och massa andra fotbollsexperter hört någon nämna att Ryssland kan spela sådan fotboll som de gör, att Andrei Arsjavin är en av Europas bästa släpande forwards, jag hörde ingen prata om den där anfallaren och definitivt inte om den där nummer sju. Alla har vi pratat om Frankrike och möjligen Tyskland, men Ryssland…njet.

Jag tror helt enkelt att de flesta är ganska förvånade och jag är helt övertygad om att den som underskattade detta gäng mest – i alla fall där det fick störst konsekvenser – var Gråskallen, möjligtvis kan han skylla på spionen Göran Göransson. Annars hade det varit helt annat ljud i skällan inför Sveriges match. Att Sverige inte gick in i matchen med samma respekt som inför Spanien kostade oss en plats mot Holland i kvarten. Jag är inte så säker på att vi hade förlorat den.

…Sveriges EM kan med facit i hand sammanfattas som att vi hade full koll på Grekland, Spanien-matchen gav sig själv medan Ryssland på sätt och vis glömdes bort. Av alla.

I går stod jag i den mixade zonen och väntade på Arsjavin som satt fast i dopningskontrollen, i stället fick jag åtta minuter med lagkamraten Diniyar Bilyaletdinov (en av få ryssar som pratar engelska, läs artikeln här). Bilyaletdinov är mittfältare och byttes in en halvtimme från slutet. Jag bad honom jämföra skillnaden i mötena Sverige/Holland:
– Sverige var starkare, mer fysiska. Mot Sverige kom vi in i svackor, det gjorde vi inte i dag. I dag gjorde vi tre mål, mot Sverige blev det två och mot Grekland bara ett. Vi utvecklas för varje match, sa Bilyaletdinov.

…det gör Ryssland sannerligen och nu hoppas jag på drömfinalen som jag ser det i detta EM – Tyskland-Ryssland.

Snackade även med Henke Larssons gamle kompis Giovanni van Bronckhorst:
– Vi hade inte kraften att stå emot Ryssland i förlängningen. Du kunde själv se att många av våra spelare var helt slut, sa han och det är bara att instämma; ryssarna springer oerhört mycket och de springer snabbt, men framför allt – de springer rätt.

…sedan ska vi inte glömma att om ryssarna känner för att vila en sekund eller två skickar de bara fram den där nummer åtta, mittbacken Kolodin, som har ett skott jag inte vet när jag såg senast. Kolodin hade – skulle jag tro – spelat en central roll om han så fått chansen mot Operation Barbarossa, ett sådant skott har han.

Springa snabbt och rätt ska jag förhoppningsvis göra nu, till mitt flyg till Wien.

Vi sitter på femte raden nerifrån planen, lltså så nära att om jag velat hade jag kunnat rycka van Basten i stubbet när han reser sig och skäller som han gör rätt ofta. Lite utdelning har han fått, Holland har ryckt upp sig efter en matchinledning där Ryssland dominerade.

Både och att sitta så nära planen, det är svårare att få överblick, samtidigt en jävla känsla att komma så nära.

”Normalt slår vi Ryssland”, sa Gråskallen inför matchen och därmed är det väl bevisat att Sverige underskattade detta gäng ganska så jävla ordentligt.

Sverige slår nämligen inte alls Ryssland normalt. I alla fall inte när de spelar som i kväll.

Vem tror ni sitter till höger om Van Nistelrooy i Hollands omklädningsrum? Jag vet, vet ni?

Har precis tagit en tupplur under ett bord här inne på mediecentret, man tager vad man haver…

…Niva fångade ”skillnaden mellan journalister och journalister”, jag tyckte det var skönt att sluta ögonen en timme nu när jag inte har några gliser längre.

Startelvorna har kommit och den där sjuan är inte med den här gången heller. Däremot har den där nian kommit in i stället för den där femton som spelade mot Sverige. Den jävla tian och den jävla nitton är också med. Inga överraskningar i Hollands lag.

Nu ska vi äta lite innan match. Sömn, mat och sedan fotboll. En bra dag så här långt.

…nu har vi rullat från Lugano till Basel i 30-gradig värme, vi har lokaliserat Niva som satt i mediecentret och filade på någon längre text, vi har hämtat ut matchbiljetter, vi har fixat biljtter till både presskonferens och mixad zon, vi har egentligen bara ett problem kvar – mina glasögon är borta. Om någon har sett ett blått glasögonfodral innehållande ett par rätt skeva bågar som påminner om Armani men med suddiga glas någonstans i Österrike eller Schweiz – ring mig.

Niva och Bank diskuterar vem som ska göra vad ikväll.
– Det är fem matcher kvar och jag kan inte skriva fem texter till om tappra förlorare, suckar Niva.

Kollar även reprisen av Sverige-Ryssland här inne, den har väl pågått i tio minuter, och jag noterar att Arsjavin fått ta in bollen i den ”attraktiva ytan” mellan svensk backlinje och mittfält helt omarkerad tre gånger. Det verkar som att Sverige förlorar den här gången också. Och då är ändå inte nummer sju med den här gången heller.

Det har visat sig att ryssarna sprang nästan tre kilometer mer än det svenska laget totalt. Då ska man också väga in att Ryssland hade ett större bollinnehav. Om jag haft den informationen innan Gråskallens sista presskonferens, hade frågan hur det egentligen är möjligt varit intressant att ställa.

…den där nummer sju som alltså har det svåruttalade namnet Torbinski.

Mitt slutspelsskägg får ”fyra yviga plus” av Niva. Kanske ska behålla det ändå.

Vi har även diskuterat vad som händer när man återvänder efter en dryg månad på fältet. Jag minns att när jag kom hem efter EM 2004 var jag så jäkla trött på allting att jag sökte jobb som nattportier på ett antal hotell längs västkusten men fick inga napp.
Niva är inne på att sadla om till lastbilschaufför.
– Fan vad gött. Jag skulle ha cowboyboots, lyssna på Nashville-country och käka farmarbiff hela dagarna, säger Niva som alltså är världens minsta vegetarian.

Kvällens match? Det är väl två lag som bara kan spela på ett sätt – full fart framåt. Kan bli åka av. En rysk storförlust skulle vara intressant att höra Gråskallens kommentarer på.

Min EM-vinnare Tyskland marscherar mot final och gör det tack vare ett helt fantastiskt 1-0-mål mot Portugal där det blixtrade till på vänsterkanten, Podolski gick loss och Schweinsteiger stormade in i straffområdet med lika delar timing som urkraft.
Som min kompis Kalle som hejar mer på Tyskland än Sverige skriver i ett SMS:
– Tyskland spelar som man önskat att Sverige skulle spelat: stabilt i 25 minuter, sedan rusar en blonderad porrstjärna in i straffområdet och gör mål. Och det är inte Petter Hansson.

…Tyskland blir svårstoppade, ein, schwei, drei.

Sverige har åkt ut, mörkret har sänkt sig över vårt hotell i Lugano, Gråskallen har hållit sin sista presskonferens, de flesta ur vårt gäng har åkt hem. Kvar är Bank, Wennman jr, Fitness och jag. Fitness är dock färdigjobbad men ska semestra i någon vecka. Övriga drog hem i dag och så här såg det ut när några av oss tog avsked med en skål rosé…

…vi ser nog lite gladare ut än vi egentligen är, det är alltid trist med den här typen av avsked.

Nu går EM-bevakningen in i en ny fas. På lördag möter vi upp Niva i Basel och gör Ryssland-Holland, jag fick precis ackrediteringsbekräftelsen, det blir betydligt lugnare arbetsmässigt, men också lite tråkigare. Jag älskar att följa Sverige, jag kommer till och med att sakna Lasse Richt.

Ett mejl:
Lyssnade på dagens presskonferens med Lagerbäck och Andersson. Seriöst, har journalistkåren blivit skraj för dennna lallare?
Hörde att du försökte med nån fråga som Bagdad Bob slingrade sig ur. Varför inte grilla honom hårdare?
Ni är ju ett gäng kompetenta journalister som sitter med den ytterst ansvarige för som i väldigt många svenskar ögon är en katastrof och han svarar att det är ett perfekt EM!
Blev väldigt besviken över att man inte får några som helst svar om svensk fotbolls framtid och hela den samlade svenska presskåren verkar acceptera detta.
Nåväl, läser ofta din blogg och ha en bra sommar.
/Karl Heinz

…intressant tanke, var vi för veka mot Gråskallen?

Den här bloggen har i alla fall analyserat färdigt för stunden, ett definitivt svar får vi aldrig, allting kan lika gärna vara kostymens fel.

I dag är vi helt lediga, vi ska hyra en båt och korsa Lago di Lugano, sedan skjuta frisparkar på konstgräset. Så kan man också fira midsommar.

Det regnar så mycket i natt att när jag var ute och tog lite luft vid hotellpoolen höll den på att svämma över…då varken ljuger eller överdriver jag, poolen håller alltså på att svämma över, så mycket regnar det i Lugano i natt.

Det här tycker jag är så roligt att jag måste tipsa om det en gång till. Anledningen är att konkurrenten i natt stängde ner sin omröstning. Då det såg ut så här…

…jag kan förstå det, Lurs blogg får stryk av Lagrells, då hade jag fan börjat jobba som takläggare i stället.

Om några timmar ska vi in i den sexväxlade Passaten och rulla de knappa 40 till Innsbruck. Svensk presskonferens 15.15, Gråskallen och Ljungberg på podiet, sedan får vi se en kvart av träningen, men just den här träningen känns inte så noga att se, startelvan lär bli den samma.

…inget ont om takläggaryrket, men ni förstår vad jag menar.

När vi har slagit Ryssland (vi har ju Zlatan och Henke på topp), då är ledordet revansch:
Kvartsfinal: Holland, EM 2004.
Semifinal: Spanien, EM 2008.
Final: Tyskland, VM 2006.

Apropå Tyskland; Ballacks frispark gick rakt upp i krysset där målvakten stod. Han var ändå inte nära att få upp händerna. Min EM-vinnare ställs nu mot Portugal, det är en intressant match.

– Jag var aldrig orolig. Allt är lugnt. Nu ska bara Torsten piska in lite tyskt folkvett i Gomez så finns inga som helst hinder. Hittar du en matchtröja under 400 kr kan du slå till. Gärna nummer 20. Min gamla luktar as, skriver min kompis Kalle som hejar mer på Tyskland än Sverige.

Nu: ett eller möjligen två avsnitt 24 säsong V. Bauer är en konspiration som sträcker sig ända in i Vita Huset på spåren.