Noterar ytterligare en sak som hänt under semestern. Mitt kära Ljungskile är på väg upp i allsvenskan. Kanske dags att åka ner och göra ett reportage, även om det inte är många spelare kvar från min tid (1998-2000). Men jag vet en del om föreningen och det skulle bli en annorlunda betraktelse.

Derby mellan trean AIK och serieledande Djurgården på måndag. En poäng skiljer. Större blir det inte – i allsvenskan.

Under mina veckor på rivieran pågick rugby-VM. Överallt var det rugby – i TV, tidningar, på pubarna. Jag hade svårt att ryckas med i haussen, eller som en vän skrev i ett SMS: ”Vilken oerhört ointressant idrottshändelse”.

Men reklamen för mästerskapet var rolig. Zidane i ett rugbylag. Först omkulltacklad och överraskad, sedan ostoppbar genom att använda fötterna mot förvånade motståndare och till sist; en klockren språngskalle – under ribban…

Leif GW:s nya bok, Faller fritt som i en dröm, har börjat precis så lovande som jag visste att den skulle börja.

Efter att ha ätit färska baguetter och krämiga yoghurtar 17 dagar i rad är det fil och müsli som gäller igen. Inte kul, men nödvändigt. Har i alla fall franskt kaffe till.

Läste en annan bok under semestern, Murvel av Bengt Michanek, som beskriver sina år på Aftonbladet. Det här gillar han nog inte att höra, men jag hade faktiskt aldrig hört talas om Michanek innan hans bok.
Den var underhållande och jag fastnade framför allt för ett citat från Staffan Heimersson som intervjuas:
– Reporterskapet är den enda sanna journalistiken: att springa och fråga folk om saker som de egentligen inte vill ska komma i tidningen (…) Risken är sedan att du går upp i tyckarbranschen, som aldrig är en tiondel så rolig som reporterrollen.

Nu: damfotboll. Roligare än rugby i alla fall.

Tillbaka från landslagets presskonferens på Råsunda där kanelbullarna var lite torrare än vanligt. Skärpning.

Jag invigde min nyinköpta digitalkamera med en ruta på informationschef Nystedt som blev väldigt förvånad när jag berättade att jag inte kommer att bevaka Sverige-Danmark på grund av semester.
Det handlar om vad man prioriterar här i livet, förklarade jag.
– Har du äntligen förstått det? sa Nystedt.

Sedan tog Roland Andersson till orda.
– Då var sommaren slut…och äntligen Allsång på Skansen också, sa Roland och höll en mindre föreläsning om arbetet med att få spelarna att förstå vad de ska göra på planen.

Lasse Lagerbäck äntrade scenen och presenterade truppen samt lite om Sveriges gyllene förutsättningar vid en eventuell seger mot Danmark.
– Den här matchen känns lite extra viktig, menade Lagerbäck och tryckte på att försvarsspelet måste bli bättre.

Sedan hade det gått ytterligare en halv arbetsdag av en fotbollsreporters liv.

Intressant reflektion av Bank på sin lördagssida i dag. Han ställer frågan varför ingen under 16 år utmanat Lars-Åke Lagrell om posten som ordförande i Svenska Fotbollförbundet. En bra fråga som jag inte har något svar på.

Intressant läsning också i Expressen, fast på nyhetsplats där tidningen och Jan Guillou (en personlig favorit) gräver ner sin stridsyxa. Guillou intervjuas och säger bland annat:
– Jag tillhör dem som tycker att kvällstidningarna är viktigare än morgontidningarna. De är livaktigare. Skriver om fler saker. De är inte för fina för vissa saker. Jag tror inte att jag är ensam om den uppfattningen, upplagorna talar ju för det. Men det är ovanligt att någon säger det offentligt.

Kan inte annat än hålla med. Har sedan länge slutat läsa morgontidningarna (undantaget sporten). Kvällstidningar, tv (gärna SVT24), internet och text-tv håller mig uppdaterad om det som behövs vetas.

Har varit en del snack om Svennis och att han inte har några jobberbjudanden. Trodde inte riktigt på det förrän jag häromdagen stötte på en som borde känna till saken.
Och det är faktiskt så, att Svennis inte har fått några glamorösa erbjudanden. Visst, ett och annat tyskt mittenlag kanske har hört av sig, men särskilt mycket mer har det inte varit och enligt min uppgiftslämnare vill Svennis inte ta ett sådant jobb. Gör han det riskerar han att aldrig mer komma tillbaka på den stora scenen igen. Det kanske han aldrig gör ändå?

Nu bär det snart iväg till 30-årsfesten i Vasastan. Men någon karaoke blir det inte, i alla fall inte för mig.

Ska snart stämpla ut för att pyssla med mitt superhemliga projekt som är inne i sin slutfas. Sedan blir det till att fira helg till söndag klockan 16.00 då Djurgården möter Häcken på Stockholms Stadion.

Min nyhet om att Lars Lagerbäck PO-anmäler Expressen måste vara dagens mest upopmärksammade sportartikel; varenda tidning- och tv-hemsida har tagit upp den. Ändå hade jag problem att få sportbladet.se att förstå nyhetsvärdet i morse.

Till morgondagens papper har jag ytterligare en nyhet som kommer få brett genomslag, skulle jag tro.

Fest på lördag då en brud på nöjet fyller 30. Tillställningen hålls på en karaoke-bar i Stockholm och på en sådan har jag aldrig satt min fot tidigare. Inte en chans att jag kommer sjunga – oavsett promillehalt.

Lars Lagerbäck fortsätter sitt korståg mot svensk media. Den här gången genom att PO-anmäla Expressens bevakning av hans bostad kvällen ett ”Avgå-lakan” hängdes upp.

Tycker för en gångs skull att Lagerbäck har helt rätt i sak och Expressen kommer troligen åka dit. Men med tanke på alla småsaker Lagerbäck hängt upp sig på under åren känns det samtidigt som ett nytt rop om vargen.

Det är dock första gången Lagerbäck går så långt att han gör en rättssak av sitt missnöje. För övrigt första gången någonsin en svensk förbundskapten anmäler en tidning till PO.

Att Lagerbäck inte har pratat med Zlatan ännu verkar våra experter tycka är helt i sin ordning. Jag tycker det är tjänstefel.

Under loppet av tolv timmar har jag nu fått inte mindre än två mejl från kvinnor, alltså en ökning med 150 procent eller nått.
Vet inte riktigt hur denna mejlstorm ska sluta, så jag publicerar båda mejlen i sin helhet:

Ang. bloggen;
Tur för dig det att du la till den sista meningen. Kanske är det så att de fotbollsintresserade kvinnorna håller sig till mer seriösa ställen än din blogg och därav bristen på mail? Eller, var det där ett självmål? Å andra sidan får jag ofta höra att ”du är precis som en kille” så…
Nåja, ville bara öka skörden till 2 på 1000 och säga att vi nog är rätt många genuint fotbollsintresserade tjejer i det här landet. Jag har sällskap av flera stycken grymt kunniga, engagerade och insatta tjejer omkring min plats på Söderstadion. Bara så du vet.
/Pernilla

Hej Robert!
Skriver detta mail så att i alla fall två av tusen mail i din inbox kommer från kvinnor!
Det finns massor med fotbollsintresserade tjejer här ute, i samma utsträckning, eller mer, än män. Själv är jag tjugosju och galen i fotboll. Jag tittar på allt som är relaterat till fotboll och går ofta på matcher (har dock blivit lite mindre sedan mitt lag Landskrona Bois åkte ur allsvenskan).
Jag var på VM i somras och tittade på Sverige, samt såg Sverige-Spanien på Råsunda för några veckor sedan! Läser alltid Sportbladet och dina artiklar och din blogg!
Sen att tjejerna inte skriver in till din mailbox kan ju faktiskt ha en annan förklaring än att det inte finns några fotbollsintresserade tjejer!
Sport skulle kunna få mig att faktiskt titta på kanal 7, något jag inte gör idag!
Trevlig dag!
Therese

Har precis kunnat börja ta del av Aftonbladets nya satsning ”TV7” – en alldeles ny och fräsch TV-kanal.

Fast den saknar sport, vilket är lite tråkigt.

Sport skrämmer tydligen iväg kvinnor mellan 20 och 40 – som är målgruppen.

Trist för oss sportintresserade, men tanken kanske inte är så dum, trots allt. En titt i min mejlkorg skulle visa att max ett av tusen mejl är från kvinnor. De är uppenbarligen inte intresserade av sport, i alla fall inte av fotboll.

Intresserade i samma utsträckning som män alltså, bör kanske poängteras.

Apropå ingenting så har jag under min magsjuka hittat en ny favoritblogg; Alex Schulman på stureplan.se.

Lite väl mycket kändistjafs, kanske, men inlägget om varför han inte skulle kunna bli kulturminister var det roligaste jag läst på länge. Speciellt avslöjandet om Schulmans studiemetoder.

Apropå ingenting speciellt; så här ser listan över landets tio mest besökta hemsidor ut (unika webbläsare per vecka):

1. aftonbladet.se – 3 683 595
2. msn.se – 3 601 509
3. blocket.se – 2 861 091
4. eniro.se – 2 014 887
5. expressen.se – 1 706 972
6. hitta.se – 1 416 488
7. lunarstorm – 1 032 137
8. dn.se – 917 872
9. svt.se – 882 819
10. passagen.se – 875 409

Apropå turbulensen i landslaget; intressant att jämföra hur olika landets två ledande krönikörer beskriver saken:

Bank: ”Sveriges problem är av den handfasta sorten. Saknade spelare, skadade spelare, surande spelare, svaga spelare som är sämre än sina motståndare. Vi har varit här förut, många gånger. Lars Lagerbäcks situation kanske är lite gråare och hårdare än förut, men han har i alla fall inte avgått än.”

Olsson: ”Om högste chefen är i sån uppenbar obalans kan man undra hur fotfolket mår, spelarna, de som ska ta oss till EM, som ska rädda Lagerbäcks jobb – om de vill…”

Här kan ni för övrigt läsa vad Hans Backe och Patrik ”Bjärred” Andersson tycker om saken. Tror att det ligger en hel del i deras analys.

Fick tidningen Blått&Vitt från supporterklubben Änglarna i mitt postfack i dag. Här en smårolig anekdot:
”Stefan Selakovic, i B-lagsderbyt mot Qviding, efter att ha blivit tacklad så hårt att han tappade skon, ropar till domaren:
– Du får också vara med om du vill!”.

På väg till jobbet i dag såg jag Zoran Lukic i sällskap med en yngre blondin, troligen hans modelldotter Andrea. Verkade ett tag som de var på väg till Solna Tingshus, men så spännande var det inte.

Spännande var däremot .SE, Aftonbladets gratistidning som lanseras över landet i dag. Coolt format och bra nyheter – men det känns som man behöver en stjärnkikare för att se vad det står. Men det är nog bara en vanesak.

I mejlkorgen i dag:
Fan vad du är fet och äcklig.
/Martin

Precis vad jag behövde efter en helg framför tv:n med chips, bullar och mums-mums.

Snart avspark på Söderstadion. Känns som säsongens mest svårtippade match. Jag säger 5-5.