Okej, om jag har förstått saken rätt.

Erik Hamrén ringer upp vår lagkapten Zlatan Ibrahimovic:

Hej Zlatan, Hamrén här. Jag ska ta ut truppen till Italien-matchen –  sugen?

– Njae…

Okej, det förstår jag, du har en skavank, varken du eller Barca vill att du spelar matchen eftersom det är träningslandskamp. Men du är vår lagkapten och du kan väl ansluta till samlingen och vara med i min första trupp så får vi snacka lite?

– Njae, jag är tveksam om jag ska fortsätta i landslaget. Vet inte om jag har motivationen längre.

Oj, det var som fan, det visste jag inte. Men okej, hur ska vi göra då, jag ska ha presskonferens i morgon, vad ska jag säga?

– Säg att jag är tveksam till landslaget, det har jag själv sagt tidigare, på en presskonferens till och med.

Okej, men det hade varit bra om vi kunde träffas mellan fyra ögon för att snacka igenom saken innan du tar ett definitivt beslut.

– Självklart. 

Bra, då gör vi så. Jag kommer ner i december.

– Kanon, hörs då.

Sedan åker Erik Hamrén till Malmö, sätter sig på presskonferensen och berättar exakt hur det har gått till. 

Det gick ju fint det här, tänker Hamrén, kliver upp på Fotbollsgalans scen, gör ett gott intryck i sitt första möte med den breda allmänheten och går sedan upp på hotellrummet för att pusta ut.

På väg tillbaka till Trondheim dagen efter köper han kvällstidningarna – och finner sig själv totalsågad: ”HAMRÉNS DUNDERTABBE”. För första gången i världshistorien står en klok man som Simon Bank på samma stridande sida som Mino Raiola.

Vad är det som händer? tänker Erik Hamrén.

Om du läser den här bloggen, Erik, kan jag lugna dig. Det är ingen fara. Välkommen till dokusåpan ”Svenska Fotbollslandslaget”. Det är så det fungerar här. Om du hade valt den andra vägen – kört en rökridå à la Lagerbäck med halvsanningar och trekvartslögner – hade du fått Lund och Ledstjärnan och undertecknad efter dig i stället. Och vi är betydligt mer uthålliga. Den här stormen blåser över. Ur ett långsiktigt perspektiv valde du helt rätt väg. Grattis.

För om vi sansar oss lite och är ärliga mot varandra…Zlatans vara eller icke vara i landslaget påverkas knappast av vad Erik Hamrén sa på en presskonferens igår. Däremot vet vi nu att Erik Hamrén kör med raka rör och det är det väsentliga.

Allt annat som sades där och då är självklart totalt ovidkommande för det beslut som ska fattas om några månader.

L L L L L

Klas Ingesson. Vilken hjälte, vilket tal, vilket mottagande. Det blir aldrig mer känslosamt och genuint på en fotbollsgala. Jag var klart tagen i TV-soffan.

L L L L

Caroline Seger. Visst, hon kunde talet utantill (eller hur Seger?) men det var ovanligt bra för det. Skrattade flera gånger och kom på mig själv med att nicka medkännande. 

Lagrells bordsdam.

L L L

Lagerbäck-hyllningen. Vi har tjafsat en del genom åren men det där var han värd, märkbart tagen dessutom. Inte sett så ofta.

Martin Mutumba. Balanserar precis på gränsen att bli en parodi på sig själv, än så länge på rätt sida.

L L

Henke-hyllningen. Fin den också, men vart fan var Larsson själv?

Zlatans Guldbollen-tal. Helt okej, men inget extra. Vad handlade hyllningen till Ajax-scouten om?

Hamrén på scen. Gjorde ett gott intryck.

Hyllningen till gamle Lennart, nyligen 80 år fyllda, var värdig i all sin enkelhet.

David Batras första entré.

Mina tips (satte fem av åtta prisvinnare, knappt godkänt)

L

Jessica Almenäs röda klänning, övriga tal, övriga segerintervjuer, övriga intervjuer, TV4:s sketcher undantaget Johan Glans Elm-sketch, Prins Carl Philip, Lunds byxor, Banks emblem (?), Reinfeldts tillslag, Kents scenframträdande, David Batras andra entré.

L

Adam Alsings miss om Caroline Seger som årets anfallare, Almenäs försök att rädda situationen, Alsings eget försök att rädda situationen en kvart senare…och sist men också sämst; Johan Glans Elm-sketch – ärligt talat, hur fan gick snacket där? Kan någon hjälpa mig, hur kan något bli så fel?

Först: 

Zlatan tvekar om landslaget. Det är egentligen inget nytt. Jag tror det ligger till så här; det är långt till nästa kvalmatch och Zlatan har ingen lust att harva med på betydelselösa träningsmatcher. För att slippa eventuell kritik för detta ligger Zlatan lågt fram till hösten då kvalspelet börjar. Då gör han bejublad comeback. Annars hade han väl meddelat sitt beslut redan nu? Varför inte, liksom. Det är trist att vår största stjärna inte värderar landslagströjan högre men så var det även på Ljungbergs tid. Hur många träningsmatcher gjorde han sedan han blev kung i Arsenal? Eller så gör Zlatan en ”Henke Larsson” och ger fan i kvalspelet också och kommer till EM 2012 om övriga skulle klara av att ta oss dit.

Sedan:

Marcus Allbäck assisterande förbundskapten? Tja, varför inte. Det var faktiskt en ganska pigg överraskning. Även om det bara är för en enstaka match. Sedan om han bli en permanent lösning får vi svar på längre fram, men det känns tveksamt. Jörgen Lennartsson var förstavalet men ”ville” (?) inte lämna U21 nu, men lär säkert få frågan igen. Tills vidare ska det bli kul att se Allbäck skälla på Anders Svensson om denne såsar på träningen inför mötet med spaggarna.

Till sist: 

Truppen var ungefär den jag själv tog ut häromdagen. Mikael Dorsin var en liten skräll (eller inte…Rosenborg-spelare), det är fortfarande för lite speed på kanterna men det finns i form av Elmander och Hysén…men nog fan skulle Emir Bajrami varit med, enda riktiga plumpen i Erik Hamréns första trupp…eller finns en förklaring? Kul med Gustav Svensson och Wernbloom som är tillbaka. Annars inte så mycket att säga om förutom att balansen är lite skum: två målvakter, en högerback, fyra mittbackar, tre vänsterbackar och 14 mittfältare/anfallare varav fem forwards om man räknar Elmander och Hysén som just forwards.

Veckans Laul Calling är ute och själv är jag mest nöjd med den fantastiska danstävling vi fick till. Flamsigt och tramsigt, visst, men lite humor har vi väl plats för under 32 minuter. Håller ni med Niva och Bojan att ”Bulten” är den självskrivne vinnaren?

Någon konstaterade att Bojan varit med i programmet nyligen…han var med i våras och jag hoppas att han kommer tillbaka nästa vår också.

Jag antar att vissa kommer reagera på att vi viker en del av programmet åt de bråk som uppstod i samband med guldfinalen. Jag tycker det är motiverat eftersom det är ett stort samtalsämne i vissa läger. Däremot är bilden att vi fokuserar väldigt mycket på detta helt fel. Vi gick igenom veckans Aftonbladet och Sportbladet och tittade på vad de totalt 32 artiklarna om guldmatchen samt AIK och IFK Göteborg har handlat om:

Fotbollsmatchen (renodlade fotbollsvinklar): 11 artiklar.

Guldfirandet (guldlöften, tatueringar, omklädningsrummet, Kungsgatan, Råsunda med mera): 15 artiklar.

Här ser ni programmet i stor skärm och i lite mindre här:

Apropå Hamrén. Lur hamrade fast att han kostade fyra miljoner häromdagen vilket är fel, Lund hade en siffra på sex miljoner vilket är närmare sanningen, själva skrev vi att prislappen sjönk med ett par miljoner från Rosenborgs utgångspris på tio oljemillar då sanningen är att priset inte är bestämt ännu utan det beror på när Hamrén lämnar.

Apropå Hamrén 2: Backe förstavalet? Tja, i kombination med ”Svennis” gällde detta, enligt mina uppgifter. När det visade sig att ”Svennis” inte var särskilt intresserad och det blev en duell mellan en ensam Hamrén och en ensam Backe samt uppgifterna om missnöjet med Backe från spelartruppen dök upp var Hamrén förstavalet.

Apropå Hamrén 3: Vad tror ni om Erik-Robert?

Erik Hamrén är Lars Lagerbäcks efterträdare. Han stannar som klubbtränare för Rosenborg fram till 31 augusti 2010 och hans arbete begränsas fram till 31 augusti enbart till landskamperna. Jag tror säkert att han kan komma loss tidigare, den dagen Rosenborg hittar en efterträdare.

Konstig lösning? Nej, det är varken första eller sista gången en sådan uppgörelse görs. Jag ser det inte som speciellt negativt. Huvudsaken var att det löste sig.

Förbundskaptensfrågan har säkert förvillat många då mediarapporteringen svängt fram och tillbaka. Men om jag ska sammanfatta den med vad som faktiskt har hänt låter det så här:

Lars-Åke Lagrells styrelse var tidigt ense om att gå på Erik Hamrén i första hand, Hans Backe i andra hand och Jörgen Lennartsson var också med i diskussionerna men kanske ännu hellre som assisterande till någon av de två förstnämnda. Sedan svepte ”Cirkus Svennis” in över landet…det som från början var en kontrollfråga där Lagrell och kompani väntade sig ett nej blev en utdragen process där ”Svennis” hade en plan om att sköta Notts County med ena handen och hjälpa Backe att ratta Sverige med den andra. När Notts Countys ägare inte gick med på detta hade ”Svennis” inget större intresse längre och drog sig ur diskussionen i stället för att lämna sin post i engelska division fyra. Förbundet gick då all in på Hamrén medan Backe blev ett tydligt andraval. Övriga namn som nämnts, Hodgson och Baxter, har aldrig varit aktuella på allvar.

Mot den bakgrunden tycker jag att man kan betrakta Erik Hamrén som förstavalet även om andra hästar försvann på vägen. Annat vore om man inte nått en lösning med Hamrén, det hade varit tidernas fiasko. Nu tycker jag att förbundet klarar sig väl godkänt ur det som säkert sett ut som en härva. De har dessutom fått den kandidat som sett till fotbollskunnandet troligen är det absolut bästa valet, och blir det Hamrén tillsammans med Jörgen Lennartsson – Erik-Jörgen – är det en närapå hundraprocentigt perfekt lösning.

Det enda området där man möjligen kan känna sig lite osäker är hur Hamrén hanterar de sprickor som finns i landslaget, om han klarar att hantera Zlatan Ibrahimovic men å andra sidan hade jag inte känt mig särskilt mycket tryggare med ”Svennis” och Hans Backe.

Det här blir nog bra, så bra det kan bli i alla fall och mer kan man knappast begära.

En intressant detalj är hur mycket förbundet behövde betala. Knappast några tio miljoner. Som jag skrivit tidigare har Hamrén och SvFF juridiken på sin sida. Hamrén kunde när som helst lämna klubben och skriva på för Sverige utan att riskera särskilt mycket. Hotade han till slut med den rättigheten för att få oljebaronerna att sluta krångla och acceptera Lagrells bud? Frågan hänger i luften.

Japp, det blir som jag har sagt. Källor säger nu att affären är Erik Hamrén är så nära att gå i mål att den kan betraktas som klar. Troligen officiellt på fredag eller måndag.

Jag har fått mycket skit för att jag var kaxig och redan för länge sedan slog fast att det skulle och borde bli Hamrén, men det är en blogg, här ger jag uttryck för tankar och känslor, rykten och skvaller. I tidningen har vi haft en försiktigare linje, även när jag tyckt annorlunda, vilket med facit i hand varit bra, affären blev krångligare än jag trodde, men linjen har hela tiden varit Hamrén.

Nu gäller bara att ta reda på vad som egenligen öppnade upp för affären, förutom att Rosenborg kan värva Jan Jönssons som hans ersättare.

Ja det gjorde ju det.

Djurgården lyckades med det nästan omöjliga, att ta nio poäng tre sista matcherna och fixade därmed kvalplatsen välförtjänt. Tack och lov slipper jag nu att åka Vasaloppet eftersom Öis rasade ur…Vasaloppet ska däremot Johan Mjällby åka, då hans AIK tog guld. 

Så här slutade journalisternas tipsliga; Svab på Henkeborgs Dagblad spurtade förbi både Thylin och mig, jag säger grattis och är hyfsat nöjd med mitt brons.

Erik Hamrén blir svensk förbundskapten, jag håller fast vid det även om det inte sker lika smärtfritt som jag först trodde. Antagligen får U21:s Lennartsson och Söderberg ratta laget mot Italien 18 november om inte norrmännen ger med sig innan dess. Men visst låg det en hel del i Fitness uppgifter om att de gnidna oljebaronerna i vårt västra grannland skulle streta emot ordentligt, jag trodde det var spel för galleriet men så var det alltså inte. Däremot lär jag få rätt till slut.

Bank och jag sitter på tåget mot Stockholm, trötta och inte särskilt lyckliga. Var ett tufft jobbrace i går, nu är det bara att bita ihop och börja planera torsdagens Laul Calling.

Hade knappt hunnit sätta sista punkten på det förra inlägget då den här nyheten dök upp:

– Jag hoppas fortfarande att jag blir förbundskapten. Matchen är inte över förrän domaren har blåst och det kan ske saker på övertid, säger Hamrén på en presskonferens i dag.

Så ska det låta. Nu är det bara att se till att ta sig ur kontraktet eller få norrmännen att förstå att de ska vara jävligt glada om de lyckas kräma ur oss tre miljoner att stapla på sina oljemiljoner.

Annars är det dags att dra igång en storslagen kampanj i riktning Norge: SLÄPP VÅR HAMRÉN.

…i utbyte kan de få Runar, honom skickar vi tillbaka direkt, han har mig veterligen inte gjort mycket nytta senaste åren.

Nu när vi ändå kastar skit åt alla olika håll, glömmer vi inte Erik Hamréns roll i det hela? Om, jag skriver OM det nu inte blir något, var det nog tur att vi inte fick en så vek fan till förbundskapten. Stäng gränsen, säger jag.

Tycker ni att att jag är överdrivet hård? Tänk då ett varv till. Hamrén hade när som helst kunnat sätta sig på ett flyg till Stockholm, skriva under Lagrells kontrakt och sedan varit vår nye förbundskapten. Om han haft kulor att göra det hade han varit en utmärkt man att leda vårt svenska landslag, för fotbollskunnandet har han.

Det hade blivit lite livat ett tag från Rosenborgs sida, kanske en juridisk process som slutat med någon halv miljon i skadestånd som förbundet betalat, och sedan hade alla varit nöjda och glada förutom Rosenborg men vad fan…det är norrmän, vem bryr sig? Dessutom erbjöd vi dem tre miljoner, tre jävla miljoner att stapla på oljemiljonerna.

Hela historien illustrerar svensk fotboll: vi ska inte maska, vi ska inte filma, vi ska inte mygla. I alla fall inte så att någon ser. Därför vinner vi heller inga avgörande matcher när det gäller som mest.

Kom igen, Hamrén. Visa att du har respekt för din nation. Lämna det där penningstinna landet som har nog med olja att locka en ny tränare och gör en insats. Annars behöver du inte sätta din fot här igen.

Nåväl, OM det nu inte blir Hamrén så blir det till att börja om för förbundet igen och när de väl blir klara och kallar till presskonferens ska jag försöka hinna först med att ställa den här frågan till Lennartsson, Jönsson, Nanne eller vem det nu blir:

Hur känns det att vara fjärdevalet?