Jag är inte dummare än att jag förstod att jag skulle få massa ilskna kommentarer för det jag skrev om Zlatan. Men inget som har skrivits har fått mig att vika en millimeter från min principiella åsikt: Zlatan är i sin fulla rätt att bojkotta Aftonbladet. Men då ska han heller inte vara lagkapten för ett svenskt fotbollslandslag.

Många verkar tro att jag kräver att Zlatan måste snacka med mig. Fel. Jag har inga invändningar mot att Zlatan bojkottar mig resten av sitt liv, det får han gärna göra, jag accepterar det även om det är långsint och barnsligt och jag trodde i min enfald att han som lagkapten för det svenska fotbollslandslaget skulle stå över sådant. Däremot är hans kollektiva vendetta mot hela Aftonbladet fel och omöjlig om han ska vara lagkapten.

Jag kan köpa att Zlatan som lagkapten bojkottar mig, men inte att han bojkottar hela Aftonbladet. Det är en omöjlig situation. Och tyvärr för alla som vill se Zlatan som lagkapten, det kommer inte att hända. Han kommer att bli tvungen att häva bojkotten, inte mot mig, men mot Aftonbladet. Eller också blir någon annan kapten. Annars tar landslagsledningen ett beslut som historiskt saknar internationellt motstycke.

Det var en gullig syn när tävlingsmatchdebutanten Behrang Safari först gick fel väg in i mixade zonen, sedan knuffades in på rätt väg av Micke Nilsson. När han väl kom fram dök Zlatan upp strax bakom och reportrarna bytte snabbt fokus. Safari var inte alltför bekymrad.
– Jag tycker ni ska fokusera på han där i stället, sa ”Berra” och nickade åt Zlatans håll.

…för oss på Aftonbladet var just det inte särskilt lätt. Trots sin nya roll som lagkapten – och därmed den som för övriga spelares talan – vek Zlatan inte från sin tre år långa bojkott.

Min åsikt i det fallet är klar och ganska enkel och borde delas av alla som vill kunna kalla sig fotbollsjournalister och ha hedern i behåll: Zlatan är i sin fulla rätt att bojkotta Aftonbladet. Men då ska han heller inte vara lagkapten för ett svenskt fotbollslandslag. Ibland är det inte svårare än så.

Heder därför åt Olof Lundh på fotbollskanalen.se som håller med om just detta:
”Kan inte heller hesta upp mig så fruktansvärt över bojkotten. Även om jag fattar de från Bladet som är sura. Däremot är det kanske konstigt att ha en lagkapten som struntar i vissa frågor”.

I sak spelar det ingen roll, vi står bredvid när frågorna ställs och fångar upp alla Zlatans citat ändå. Det är principen. Svenska Fotbollförbundet ska inte uppmuntra och möjliggöra den här typen av situationer. Jag får ibland kommentarer om att vi ska be Zlatan om ursäkt. Det har vi gjort. Jag har gjort det personligen under ett möte på ett hotellrum i Turin för tre år sedan. Bollen ligger inte hos oss.

När landslagschefen Lars Richt sedan spänner ögonen i reportrar och väser ”ni vet vad som gäller” till reportrar som bara gör sitt jobb är det något som är rakt igenom ruttet. Någon kommer säkert invända att det är frågorna det är fel på men i det aktuella fallet i går ställde Aftonbladets mycket oförargerliga, vänliga och ödmjuka webb-tv-reporter Jenny Modin – hon var inte ens anställd, knappt född, när jag skrev den där bildtexten ett frimärke stor på tre rader som kommit att beskrivas som en kontaktannons – följande tre frågor och Zlatan mötte knappt hennes blick:
* Pratade du med domaren om varningen?
* Hur var känslan att bära kaptensbindeln?
* Vad säger du om mötet i matchen, Ronaldo mot dig, Zlatan?

Annars var det en ganska trevlig match där Sverige var fyra plus i första halvlek men tappade i andra. Orken tröt, menade Johan Elmander som också höll med om en iaktagelse jag gjorde – att han och Zlatan ofta kommer för långt ifrån varandra.
– I första halvlek gjorde det inte så mycket. Vi hade så många som fyllde på bakifrån. I andra orkade vi inte komma upp med mittfältet. Då blev vi ensamma och gled i sär. Vi tog ut oss i första halvlek och hade inte riktigt orken i andra.

…då kan man fråga sig varför Gråskallen inte gjorde några byten? Eller njä…har man Patrik Ingelsten på bänken kanske det inte är aktuellt. Men Marcus Berg kunde definitivt fått tio minuter plus tillägg i alla fall.

Petter Hansson talade varmt om Zlatans insats som lagkapten. När han pressades på detaljer om vad Zlatan konkret gjorde berättade Petter att Zlatan stått för snacket i den ring spelarna samlas i ute på planen strax före avspark.
Vad sa han då?
– Det kommer jag inte ihåg, sa Petter.

…Petter Hansson var kvällens chef i mixade zonen. Känn på den här dialogen apropå när Ronaldo gick in fult i ryggen på honom:
Vad sa du till Ronaldo?
– Det var han som sa åt mig.
Och vad sa han?
– Att jag som är så stark ska sluta slänga mig.
Och vad svarade du?
– Jag gör ju bara samma sak som du…
På vilket språk då?
– Engelska.
Slängde de sig mycket?
– Det är väl så. Ju längre söderut man kommer, desto mer ramlar de.

Min man på planen var Sebastian Larsson. Han gjorde inte ett misstag, vann sina närkamper, bröt i svåra lägen, gick i fronten, drog med sig sina lagkamrater. Jag vet att vissa vill hylla Zlatan för hans inats som lagkapten men jag vet inte…att dra på sig ett andra gult kort på tre matcher som forward…nja. Nu missar han Portugal-matchen. Och vad hade han…ett avslut på mål?

Gråskallen brukar vara enormt pricksäker i att släppa fram nya spelare i rätt tid. Ofta känns det som en chock när beskedet kommer, men på planen visar det sig att Gråskallens fingertoppskänsla varit klockren. Däremot undrar jag om det var rätt läge att släppa fram Behrang Safari. ”Berra” gjorde ingen dålig match, men sattes obegripligt nog inte under större press av ett fegt Portugal. Fredrik Stoor är på sikt ett bättre alternativ. Fast då måste ju Mikael Nilsson spela till vänster och jag tror inte att han är så pigg på det. Däri ligger nog förklaringen.

…och jodå, jag noterade att uppgifterna inte stämde, jag såg också att Safari spelade från start och att Stoor satt på bänken. Däremot tippade jag 0-0 när vi körde ”resultat, första målskytt” i Laul Calling-inspelningen i torsdags. Dessvärre klipptes den delen bort. Så då är frågan…tror ni på det?

Känslan efter matchen var positiv. Trots skadekrisen klev många spelare fram och tog ansvar och visade att Sverige har hyfsad bredd. Men på vårhimlen 2009 finns mörka moln. Det krävs snudd på sex poäng i de närmast förestående matcherna, Portugal borta och Danmark hemma, för att inte resterande kval ska spelas med kniven mot strupen. VM 2010 känns avlägset.

Mycket jobb senaste dagarna. Nu funderar jag på att gå hem och sova tills det är dags att jobba igen, alltså till måndag klockan 09.00. Händer väl ändå inget speciellt i dag söndag. Eller också blir det som min vän och kollega Johan Flinck brukar säga:
– Jag ska sova till jag pissar.

Det är sällan man kommer till Råsunda och blir förvånad när den officiella laguppställningen kommer. Den här gången var en sådan gång. Den såg nämligen inte alls ut som den jag hade fått uppgifter om (uppgifter som ni vet brukar stämma). Ingen Fredrik Stoor, men väl en Behrang Safari. Jag frågade vår vän Nystedt om Stoor hade blivit sjuk men han skakade på huvudet och mycket riktigt, Stoor sitter på bänken. Ännu märkligare blir det av att alla andra som brukar vara med i startelvsracet (Lur och Lund) också gick ut med en backlinje med Stoor. Det känns alltså som att något har hänt under eftermiddagen – men vad?

…å andra sidan, enligt det officiella startelvspogrammet lirar one touch-Danne högerytter medan Källström och Seb Larsson ligger centralt. Det är nog däremot ett tryckfel.

Ronaldo finns till höger hos Portugal, så tanken med mittfältsbalansering åt vänster är god.

Ingen Andreas Johansson på bänken, men däremot – Patrik Ingelsten! Vingelben på en svensk VM-kvalbänk mot Portugal, håll i hatten.

Sov en timme förrut och när jag vaknade var det med nöd och näppe att jag kunde veckla ut kroppen i lodrätt läge. Stegen från sängen till duschen såg jag ut som Toulouse Lautrec.

Vann startelvsracet i dag (det blev den förväntade), även om jag inte riktigt fick ihop hur Sverige taktiskt skulle ställa upp de elva spelarna.

Med Samuel Holmén som renodlad vänstermittfältare, för att hjälpa Mikael Nilsson med Ronaldo och Bosingwa, och Kim med det offensiva ansvaret – skulle one touch-Danne ensam stångas med Portugals tre centrala? Nä, om jag förstår det rätt tar Sebastian Larsson ett kliv in i banan i defensiven och Johan Elmander får droppa lite till höger. Vi snackar om ganska små takitiska nyanser som kanske knappt kommer att märkas.

I alla fall, elvan:

Isaksson
–
Stoor, Majstorovic, Hansson, Nilsson
–
Larsson, D. Andersson, Holmén
–
Källström
–
Elmander, Zlatan

Efter en halvlek i går blev det två matcher till i dag…2×25-minuter…i en cup arrangerad av Nordic Bet (eller något sådant). Trots att jag knappt spelat boll den här säsongen var jag ganska bra i första matchen (1-1 och assist till Daniel La Placas kanonhöger). Sedan var det vila en timme och när den matchen blåstes igång var jag stel som ett 30 dagar gammalt lik.

Det gällde dessbättre inte bara mig, utan hela Vasasäsällskapet föll ihop som ett korthus mot Rågsved och förlusten 1-3 innebar respass, tack och lov. En match till hade jag inte fixat. I turneringen deltog samtliga Stockholmfotbollens seriesegrare i division IV och V så motsåndet var tufft. Men det var skoj att spela igen. Kanske blir det en satsning mot division III trots allt…nu när man är TV-stjärna har man ju mer tid  till att träna.

Snart Sverige-Portugal.

Jodå, det kunde bli en bomb, det kunde verkligen det. För vem fan hade trott det här? Ingen jag pratat med i alla fall. Zlatan Ibrahimovic lagkapten, det känns ganska tungt och för oss utanför flyttas fokus från skadeproblem och annat. I alla fall lite grand.

Vice kaptenen Daniel Andersson fick inte bindeln som allt talade för. Så varför blev Zlatan inte kapten i förstaläget (när Henke utsågs)? Det kan man fråga sig.

Jag blev intervjuad om det tidigare under kvällen och tolkar utnämningen så här:

1. Gråskallen vill få fart på Zlatan. Som kapten kan han inte jazza runt som han gjorde mot Ungern.

2. Det råder just nu fullständig harmoni i den svenska landslagstruppen. Det är ur ett grupperingsperspektiv inte kontroversiellt att utse Zlatan till kapten längre. Med Henke borta (för gott?) var tiden helt enkelt mogen för Zlatan – Sveriges klart mest lysande stjärna.

3. Zlatan har äntligen gått med på att begrava sin barnsliga bojkott av Sportbladet. Som lagkapten representerar man laget och svarar på frågor för laget. Där kan personliga vendettor inte styra. Det blir en intressant mixad zon.

…nu funderar jag bara på vad min första fråga ska bli…”Fick du Helena tack vare kontaktannonsen?” kanske jag ska vänta med ett tag, eller vad tycker ni?

PS Om det inte framgått: självklart tycker jag att det här är kanon.

Dagens presskonferens var en välbesökt sådan och eftersom bara tre spelare fanns på plats var det en ganska lustig tillställning.

Överallt stod TV-journalister och intervjuade tidningsjournalister…radiojournalister intervjuade TV-journalister…webb tv-journalister intervjuade TV-, radio- och tidningsjournalister…TV-, radio-, tidnings- och webb TV-journalister intervjuade portugisiska journalister och portugisiska journalister intervjuade svenska TV-, radio-, tidnings- och webb TV-journalister.

Jag vet inte exakt, men rit-Bank vart nog intervjuad i sex olika kanaler. Om han haft taktiktavlan med hade det blivit det dubbla.

Själv intervjuade jag one touch-Danne som flinade rejält när taktiken kom på tal. Danne avslöjade kanske liiite mer än vad som var planerat i onsdags. Det mynnade ut i den här nyheten (4-3-1-2-taktiken). I dag sa Danne mest ”vi får se” följt av ett smajl när någon frågade hur det ska spelas i morgon.

…till Dannes försvar ska sägas att han i onsdags resonerade om hur han själv trodde det skulle bli vilket nu visat sig stämma ganska bra.

Lagkaptensvalet håller Gråskallen på till i kväll då den först ska delges spelarna, sedan skickas ut via förbundets hemsida. Är det en bomb på gång?

…hur mycket bomb ett lagkaptensval nu kan vara.

Nu jobb, sedan fotbollsmatch i Stockholmscupen (eller vad den heter). Vasasällskapet gick ju dessvärre och vann fyran så nu siktar vi på att ta hem svenska cupen nästa år. Men då ska man först genom det här nålsögat som kallas Stockholmscupen (eller något sådant).

Sista träningen och presskonferensen innan match, då skickas one touch-Danne, Micke Nilsson och Seb Larsson fram. Lär samtidigt komma en bekräftelse på kaptensfrågan – Daniel Andersson.

Men först chatt.

Sedan andra delen av Laul Calling.

Kommentera gärna programmet, ämnena, våra kläder, frisyrer, tics, dialekter…men:
1. Vad spelar vårt utseende för roll?
2. Vad vill ni att vi ska göra åt det, plastikoperera oss?
3. Hur fan ser ni själva ut?

Alltså…ni får inte missförstå mig här…Daniel Nannskog eller Patrik Ingelsten är en ickefråga, jag reagerade bara på principen. Gråskallen kan ju mala till helvetet fryser till is om att åldern saknar betydelse…sedan fyller Roland Andersson i och smälter ner allt igen med ett kraftfullt agiterande om exakt hur betydelselöst det är med ålder. Mot den bakgrunden borde Nannskog givetvis blivit uttagen alla dagar i veckan, men jag är inte upprörd…jag säger bara att jag förstår Nannskogs upprördhet.

…värt att poängtera en gång till: det är en ickefråga.

Birro bloggar numera hos konkurrenten och lanseras i dag under slagorden ”initierat och snabbt uppdaterat”. Inlägget efteråt handlar om ”fransmannen” Rafa Benitez.

Snabbt? Absolut.
Initierat? Nja.
Vilken Birro? Det vete fan…

Bank blir Rit-Bank med sportbladet.se:s tittare i Laul Calling i dag när han genom ett avancerat diagram som blir en romb försöker förklara varför bara anfallare och mittfältare vinner den franska guldbollen – och sågas snabbt av Jeffan:
– Jag tycker det är svårt att jämföra målvakter med utespelare, även om det är en fantastisk romb du har ritat upp.

Det regnar in mejl om disciplinnämndens straff i matchen mellan Syrianska FC och Västerås SK. Just nu har jag ingen möjlighet att fördjupa mig i detta, men om följande är en sann och en korrekt verklighetsbeskrivning – ”VSK får 10 000 kronor i böter för en tom petflaska medan SFC får 25 000 för en kvaddad supporterbuss, bengal inkastad på plan, bengaler på läktaren, stenkastning mot VSK-sektionen, raketer mot den samma” – då hoppas jag att någon från disciplinnämnden mejlar hit en förklaring.

Man lär sig något nytt varje dag. I morse smorde jag in mig med någon slags ansiktskräm, det är ju surt och bistert ute och skönt med lite olja i hyn. Resultatet blev att jag satt och glänste som en riddarutrustning i solsken i studion. Detta noterade jag alltså nu när jag kollade igenom råmaterialet från inspelningen. Missa gärna det.

Annars har en godkänd Laul Calling-debut lyft sig ett par snäpp. Man undrar var det ska landa.

Apropå TV låter Ledstjärnan hälsa via de kanalar som finns för sådant att han inte färgat håret, bara klippt sig.

Klockan 12.00 i morgon börjar program två sändas. Vi snackar Ronaldo, världens bästa fotbollsspelare, sätter Lagrell under press och Wennman den store tar en gruvlig revansch på sina belackare. Stor underhållning.

Var inte på landslagets presskonferens i dag, i morgon är jag på plats igen. Men jag förstår Daniel Nannskogs upprördhet, självklart ska han gå före Patrik Ingelsten alla dagar i veckan. Nannskog har ett oförtjänt dåligt rykte, det är en skön lirare som jag snarare upplever som en stämningshöjare än ett störningsmoment. Om Gråskallen valde bort honom för att han tar en del plats, då är något riktigt snett. Jag tror det handlar om ålder. Nannskog, 34, är inget framtidsnamn direkt och även om Gråskallen nu brukar säga att ”åldern spelar ingen roll, de bästa ska vara med” gör givetvis även han den typen av värderingar. Inget att bli jätteupprörd över, men jag förstår att Nannskog reagerar och Gråskallen viker från sin egen linje.

Har som sagt en lite mer tillbakadragen roll nu när Fitness och Kaninen går i första ledet. På gårdagens presskonferens tog de hand om Sebastian Larsson och Kim Källström, medan jag fick sitta med one touch-Danne. Inte mig emot egentligen, Danne är en skön snubbe och sa bra saker och vi satt en halvtimme medan andra murvlar kom och gick. Bra snack för tidningen som passar perfekt som långintervju på lördag.

…den här delen ryckte jag dock loss och brände av redan i dagens papper, om Sveriges taktik. Det ser ut att bli en liten förändring – 4-3-1-2 med det manskapet jag tidigare varit inne på…

Isaksson
–
Stoor, Majstorovic, Hansson, Nilsson
–
S. Larsson, D. Andersson, Holmén
–
Källström
–
Ibrahimovic, Elmander

…med frågetecken för Rosenberg är det inget snack längre, Elmander på topp. Vad ska överaskningen nu bli – att Safari går in till vänster och Nilsson får spela på sin vanliga högerbacksposition medan Stoor bänkas igen? Det brukar ju alltid bli minst en skräll. Eller också har skadeparodin fått Gråskallen att lägga allt hemlighetsmakeri åt sidan.

4-3-1-2 känns helt rätt. Måste vara det spelsystem som passar det svenska spelarmaterialet allra bäst. Fortsätt så om det funkar mot Portugal.

…men Patrik Ingelsten? Jag hade gärna sett Daniel Nannskog, 34. Fast det är klart, då hade Gråskallen åkt på en ny diskussion om det här med ålder.

I dag klev jag självmant upp i vargtimmen, och rakt ut för en halvtimmes löpning. Det kostar att vara TV-stjärna.

I dag spelas för övrigt fredagens Laul Calling in.