Först och främst, den årligen återkommande traditionen under förbundets årligen återkommande julbord; bilden på Erik Nivas julbordstallrik. I år tristare än någonsin.
– Jag åt lunch innan eftersom jag visste vad som väntade, väste veganen.

Om truppen är inte så mycket att säga, mer än att FCK-svenskarna stoppades av tränaren Ståle Solbacken. Roland Andersson erkände att han gärna sett både Oscar Wendt och Mikael Antonsson på flyget till Costa Rica. Samt Tobias Hysén men han ska bli pappa i samma veva.

Fast en sak reagerade jag på – Jimmy Tamandi. Hur gick det till? Det står i trupplistan att han spelar i AIK så namnet kanske också är ett feltryck…?

Kul men väntat med Johan Oremo. Då har Djurgården snart en svensk landslagsman igen, det är viktigt för klubben vars ungdomssatsning i dag hyllades av förbundskapten Lasse Lagerbäck.

Lagerbäck drog för övrigt samma slutsats som jag själv om Albin Ekdahl och hans ”A-lagskontrakt” med Juventus:
– Jag tror ju inte han är tillräckligt bra för att spela tävlingsmatcher med deras A-lag, det tror jag inte, sa Lagerbäck.

Görs en del kommentarer om att det återstår många och långa förhandlingar mellan parterna innan förbundskaptensfrågan är löst, men jag skulle bli mycket förvånad om det ligger något i det. Lagerbäck/Andersson kommer att fortsätta, de kommer att få ett rejält lönepåslag och det hela kommer att presenteras relativt snart.

12.30 är det dags för förbundets årliga julpresskonferens. Lagrell kommer konstatera att publiksiffrorna ökat i år igen (det gör de alltid i någon serie), Lagerbäck presenterar framtidens landslagsmän som ska luftas i Costa Rica/USA (varav någon kanske får göra ett inhopp i VM 2018) och vi äter julmat (förbundsfolk, landslagsledning och Henrik Strömblad på ena halvan av bordet, övriga journalister på andra).
Jag återkommer naturligtvis med en rapport.

Jag får som ni vet en hel del mejl. De flesta är arga eller upprörda över något, men det här mejlet skiljer sig från mängden och gjorde mig glad, och jag tar det som en tidig julklapp.

Hej Robert!
Skulle bara vilja ge dig det erkännande som jag tycker att du förtjänar. Sedan barnsben läser jag dagligen all sport som kommer i min väg och tycker att Aftonbladets (Sportbladets) utveckling gått spikrakt uppåt. Jag läser såklart konkurrenten dagligen och förundras över hur de kan ligga steget efter hela tiden.
Vad jag egentligen vill säga är att det titt som tätt gnys i andra bloggar och medier om din impopularitet bland kollegor och fotbollsspelare som du har som uppgift att bevaka. Jag menar att det ger dig en trovärdighet de andra saknar. Jag upplever dig som en journalist som arbetar hårt med de tips du får och är beredd att tänja på den relationen du har till dina intervjuobjekt för att få ett balanserat, och ibland kritiskt, innehåll i artikeln.
Journalister(?) som Lühr eller Ekwall kan jag aldrig ta på allvar med tanke på att de verkar se sitt yrke som ett sätt att bli kompisar med de personer de är satta för att granska och rapportera om. När Ekwall blir kallad ”wanker” av Ljungberg reagerar han med förskräckelse eftersom han trodde att de var kompisar. Att han heller inte fattar att Zlatan gillar honom lika mycket som han gillar Hasse Borg är ju tragiskt. Vad gäller Lühr tar han varje tillfälle i akt att ”skämta” med Lagerbäck och namnge alla celebriteter som kommer i hans väg. Bortsett från det är han ju en journalistisk katastrof, såväl stilistiskt som undersökande. Sportreportar på alla små lokaltidningar ute i Sverige lär ha lagt ut en bevakning på AMS rörande tjänsten som sportjournalist på Expressen. Vad gäller Lund och ämnet trovärdighet bemödar jag mig inte ens att kommentera det.
Dina konkurrenter skulle aldrig uppleva dig som obekväm om det inte vore för att du gjorde ett väldigt bra jobb. Senast idag noterar jag i Ekwalls blogg en hyllning och en länk till Svabs intervju med Baxter. Synd bara att din var bättre skriven och nådde läsare som inte hejar på Helsingborg. Att Ekwall inte ens nämner din intervju måste ju på ett sätt ses som ett erkännande.
Ha nu en god jul!
MVH
Kristian

Snart julbord, men först över till Fröken Frändén för en kopp kaffe och gemensam avmarsch mot Råsunda.

Så där ja. Nu var det här racet över. Nu har jag jobbat varenda dag i två veckor, nu ska det bli skönt att flyga hem till Göteborg och vara ledig över helgen.

Efter att ha träffat Henrik Larsson efter matchen, efter att ha intervjuat honom i veckan och sett honom på träning, så är jag nu beredd att säga vad jag tror om hans omtalade framtidsbeslut.

Jag tror att Henke spelar vidare. Jag har inga fakta, vet inget mer, har inga ingångar och vet att de journalister som känner honom bättre tror tvärtom.

Men vad fan…varför ska han sluta, han är ju hur bra som helst fortfarande och det hade varit kungligt att se Zlatan och Henke stänka två var mot Grekland i EM-premiären.

Som jag ser det är den mest logiska lösningen att Henke kör ett halvår till; Uefacupen och allsvenska våromgången. Sedan…kanske…kanske…avslutar han med fotbolls-EM. Det vore en jävla högoddsare om det blir så, men det går inte att utesluta.

Juventus värvar verkligen Olof Mellberg. Jag trodde att den gamle mittbackens tid var förbi, men när Tuttosport kommer med den här typen av uppgifter borde det gå att lita på.

…säger jag och så skriver väl Mellberg på ett nytt kontrakt med Villa i morgon.

Det här är också en dag då jag plötsligt blev sugen på hamburgare och kort därpå gjorde upptäckte att Bordeaux är en stad som i princip saknar snabbmatsrestauranger. Här finns bara en massa flådiga restauranger och brasserier. I alla fall i den delen av stan jag befiner mig just nu.

Dagen elakaste kommentar fick jag av Nattchefen apropå att det inte blev något med Ljungskile:
– Det var väl efter de såg bilderna på dig i hotellsängen…?

Några timmar till avspark nu. Inte tidernas hetaste fotbollsmatch, men ändå en fotbollsmatch.

Sitter på tåget mot Zürich för flyg vidare till Bordeaux via Frankfurt. Alldeles nyss stod jag på perrongen och såg solen stiga upp bakom Luganos molnbeklädda alptoppar, och för ett ögonblick var livet bara enkelt och vackert. De svenska spelarna kommer att må bra här, och det ska bli underbart att återvända. Sedan dundrade tåget in på stationen och jag rycktes tillbaka till verkligheten.

Vi kör som sagt en repris på mitt av någon anledning ganska berömda hotelltest från 2004 i tidningen i dag och jag vill med kraft dementera att jag är så tjock som jag ser ut på bilden. Fitness, som höll i kameran, och Nattchefen samverkade i en ohelig alians. De hade gott om bilder där jag såg normal ut, det vill säga smärt och vältränad, men valde givetvis en där magen hamnade i konstig vinkel. Men jag kan som sagt dementera att det är så jag ser ut. Det här handlar om folk som vill skada mig och min person och det lyckades.

Nu ska jag försöka slumra lite om inte konduktören kastar ut mig från 1:a klass-vagnen. Han påpekade nyss ganska buttert att jag inte sitter där jag ska.

Tänkte försöka sammanfatta hela den här långa dagen i ett blogginlägg och vet inte riktigt var jag ska börja. Men jag kan ju säga att jag inte befinner mig i Luzern längre. Direkt efter lottningen hoppade jag, Fitness och redaktionschef Flash in i en hyrbil och körde de knappa 20 milen till Lugano. Vi åkte bland annat genom den 1,7 mil långa St. Gotthard-tunneln och en så lång tunnel har jag aldrig åkt genom tidigare.

Här, nära italienska gränsen, ska Sverige bo under EM och i natt bor vi givetvis på Villa Sassa, som är hotellet Blågult bokat. Läs mer om detta i Sportbladet eller på nätet under dagen.

Vi lämnade alltså vackra Luzern alldeles för tidigt, men ungefär så här ser det ut:

Jag tror inte att Lugano är så mycket sämre, men när vi anlände var det kolsvart ute, hittills har vi inte sett så mycket och särskilt mycket mer lär det inte bli, i alla fall inte för mig. 07.30 går taxin till tågstationen, sedan tre timmar till Zürich och flyg till Bordeaux via Frankfurt. Som ni hör är det snabba ryck.

Mästerskapslottningar är alltid kaotiska tillställningar och det blev inte bättre av att förbundskapten Lars Lagerbäck valde bort mixade zonen eftersom han hade ett tåg att passa. Nu fick svensk media visserligen två minuter med Lagerbäck men våra utländska kollegor var tydligen inte så glada, och det kan man förstå; ALLA andra förbundskaptener gick genom zonen. Sverige skickade fram Roland Andersson under tiden de flesta journalister befann sig på presskonferens.

Själv lyckades jag få snack med en av de mest påpassade, Hollands Marco van Basten, som pratade länge och gärna. Sverige kan ju få möta Holland i en eventuell kvartsfinal, men precis när jag skulle ställa min fjärde fråga undrade presschefen (den holländske) var jag kom från:
– Sverige, svarade jag förvånat.
– Sverige? Vi möter inte Sverige i gruppspelet, du får inte ställa frågor, dundrade presschefen och pekade på en journalist bredvid mig:
– Var är du från?
– Reuters.
– Det är okej.
Då bröt Marco van Basten in i samtalet:
– Vi möter inte Reuters heller. Och skulle vi göra det hade vi vunnit!
Sagt med mycket ironi, sedan svarade van Basten vidare på våra frågor.

Nu ska jag försöka få några timmars sömn innan det här livet börjar om på nytt.

Nu har jag och Fitness parkerat oss på level tre, rad fem i den enormt djupa kongresshall där EM-lottningen snart drar i gång. Vi sitter typ 50 meter rakt ovanför scenen och lockelsen att skicka ner ett pappersflygplan är stark.

Jag måste hylla hotellet vi bor på (Montana). Där ingick nämligen en badanka. Kolla själva när jag och ankan tog ett dopp i morse:

Nu klev det precis upp en man på scenen och beordrade oss att stänga av mobiltelefonerna, jag antar att det även gäller de bärbara datorerna. Återkommer när det blir tid, för nu börjar snart racet.

Kan inte riktigt släppa det här med att Sverige åker till Costa Rica för att kunna spela fotboll i januari – och sedan flyttas matchen till konstgräs.
Jag menar…då hade Lagerbäck lika gärna kunnat hyra Bosön, lyfta in ett par palmer och skruva upp värmen.
Men varken Lagerbäck eller Lasse Richt råder över omständigheterna (inte ens Lasse Richt) och eftersom Costa Rica normalt är förskonade från supporterbråk har Sverige helt enkelt haft en jävla otur.
– Det är inte optimalt att åka till Costa Rica och spela på konstgräs, men vi har inte så många alternativ. Vi har redan kommit så långt i förberedelserna att det vore en enorm apparat att hitta en annan motståndare, sa Richt när jag pratade med honom för en stund sedan.

Nyheten är alltså den här, att Sverige tvingas spela på konstgräs mot Costa Rica. En resa över halva jordklotet – för att lira på konstgräs. Det är så bra att jag knappt tror det är sant.

I skuggan av Helsingborgs fantastiska Uefa-prestation tog även FC Köpenhamn tre viktiga poäng borta mot Lokomotiv Moskva. Pratade med vänsterbacken Oscar Wendt efter matchen – han ska ha gjort en kanoninsats. Mikael Antonsson spelade högerback och Marcus Allbäck på topp.

Apropå Uefacupen har Elfsborgs spelande tränare – i den här bloggen även kallad De stora matchernas man – naturligtvis rätt när han återigen sätter fingret på boråsarnas problem. Han om någon vet hur hårt det blåser på toppen och hur man levererar när det behövs som bäst.

Rami Shaaban till Hammarby? Jag trodde inte på det tidigare, men saker och ting har förändrats och det är inte längre en omöjlighet.

Dennis Boskailo, Djurgården, är på väg till Ljungskile. Joakim Jensen, som precis lämnat Hammarby, kan hamna i Öis, i alla fall om blivande sportchefen Dick Last får som han vill. Johan Arneng lämnar Djurgården och återförenas med Sören Åkeby i Ålesund. Som sagt, mycket nu.

Någon som vet något kul man kan göra i Bordeaux? Ska hänga där i fem dagar. Bor i närheten av gamla stan.

Sitter på redaktionen, slår lite samtal, antecknar och noterar, nickar, hmmar och skakar ibland på huvudet…en ganska vanlig dag med andra ord innan jag upptäcker att jag också sitter och…fryser? Jo, det är precis vad jag gör, jag är iskall om händer och fötter och eftersom det gröna teet är slut överallt är jag redan inne på dagens tredje kopp kaffe (jag kom till redaktionen vid ett).
Om nu företaget dragit ner på värmen för att spara pengar eller något i den stilen så är det ingen bra idé gissar jag, eftersom konsekvensen blir att te- och kaffekonsumtionen ökar.

Nåväl, det var ett sidospår. Enligt färska rapporter har förbundets informationsavdelning nu kontaktat berörda klubbar att de svenska spelare som kan bli aktuella för landslagets januari-turné måste ordna visum till Filippinerna, Bolivia, Costa Rica, Mexiko och USA eftersom ingen ännu är helt säker på i vilket San José den bokade flighten landar.
Enligt ännu mer obekräftade uppgifter hade Per Nilsson dessvärre redan hunnit sätta sig på ett plan mot San Jose i USA, och där fastnat på LAX vars gränskontrollanter inte kände till något om att the swedish national team skulle spela soccer i USA mot Cousta Rrrica.
Informationschef Nystedt siktades senast i fören på en Atlantångare för att reda ut den besvärliga situationen, medan landslagschefen Richt kommer norrifrån, via Transibiriska järnvägen, hundsläde och Greyhoundbuss. Fortsättning följer.