Jag fick aldrig äran att träffa Nils Liedholm och är alldeles för ung för att ha sett någon av hans matcher. Mitt enda minne av Liedholm är från ett reportage i Sportspegeln häromåret där han vandrade runt på sin vingård i Cuccaro, strax utanför Alessandria i nordvästra Italien. För mig var Liedholm en mytomspunnen legendar från en annan tid, ett annat liv. Jag överlåter till de som var med då att minnas och beskriva honom, precis som jag precis gjorde när BBC ringde och ville intervjua mig om Liedholms betydelse för svensk fotboll och Milan.
– Ring Lasse Sandlin, svarade jag och gav reportern numret.

Som jag misstänkte fick Andreas Isaksson inte chansen från start i går heller. ”Svennis” anser att han saknar matchtempo (eller vad det nu kallas för en målvakt) samt att Joe Hart är bättre på fötterna. Har jag förstått det hela rätt så vill ”Svennis” värva en ny keeper under januari-fönstret och därmed lär väl Isaksson säljas. Det är bara att hålla tummarna för att Andreas hamnar i en klubb där han får speltid, att potentialen finns vet vi, även om nu inte ”Svennis” verkar hålla med.

Om några timmar presskonferens med Lagerbäck och kompani. Truppen som ska spela Sverige till EM presenteras. Jag misstänker att Ljungberg, Alexandersson, Chippen och Linderoth är med. Sedan får träningarna avgöra om någon faller bort.

Har sett en hel del matcher med Zlatan genom åren men aldrig sett honom bli så knockad som av Giorgio Chiellini i går (givetvis i den där landskampen mot Ungern på Råsunda för en herrans massa år sedan också, men det var innan Zlatan blev den världsstjärna han är i dag). Annars har Zlatan en ovanlig förmåga att gå hårdast in i duellerna, alltid med full koll på var, när och hur motståndaren kommer. I går tittade han boll och blev fullständigt rammad av Chiellini, som givetvis borde fått kort.

Zlatan såg lite skakad ut när han till slut reste på sig, men spelade färdigt matchen. För en normalbyggd man hade det blivit flytande föda i ett par veckor efter den kindkyssen.

Apropå kyssar läste jag en rolig sak om Ulrica Schenström i gårdagens Aftonbladet. Reportern Staffan Lindberg skriver ett dokument om kvällen på Judit och Bertil:
”Hon förefaller så berusad att Aftonbladets utsända tar ett steg åt sidan, i fall hon skulle falla”.
Var inte det lite elakt? Borde de inte tagit ett steg fram, för att ta emot henne?

Det ska som sagt bli spännande att se om ”Svennis” tar ut Andreas Isaksson i kvällens startelva. Jag är inte helt säker på det, men kan ha fel.

I morgon: truppen som ska spela Sverige till EM tas ut. Med Alexander Farnerud?

I dag: vet jag inte riktigt vad som händer. Hört nåt?

Sägs från lite olika håll att Andreas Isaksson nu MÅSTE vara ”Svennis” förstaval. Jag är inte så säker på det. Tydligen lyser matchovanan igenom och det sägs vara tveksamt om han i dagsläget är ett bättre alternativ än Joe Hart.

Berth Milton jr hävdar att han köpt tio procent av aktierna i AIK. Vi får väl se hur det är med den saken. Men det är så verkligheten ser ut för idrottsbolag som är noterade; oljebolag, krogkungar, porrkungar, Firman, Madsen – vem som helst kan köpa deras aktier. Det är ingen jätteskandal, men inte så kul för AIK och lite småjobbigt för svensk fotboll.

Sökte Lennart Johansson för hans kommentar om detta i går kväll men fick aldrig tag på honom. När jag vaknade vid tolv i dag hade Lennart talat in fyra meddelanden på min telefonsvarare. Respekt.

Hammarby jagar externa finansiärer för att kunna matcha Djurgårdens bud i kampen om Johan Oremo. Men ännu har de inte fått in de pengar de tror behövs. Under nästa vecka ska Gefle utvärdera de bud som inkommer i dag och under helgen.

Efter två dagars mörker fungerar mitt bredband här hemma igen. Att vara utan internet 2007 är ingen lek.

Ledig över helgen, på tisdag presenteras truppen som ska spela Sverige till EM. Alexander Farnerud är namnet på mångas läppar, men jag undrar om inte Niclas Alexandersson är ok tills dess. Men Farneruds plats i truppen känns given sett till skadeläget och vad han har presterat i Champions League.

Till sist; det var inget bra år för oss som tippade allsvenskan. Visa helst inte den här länken för någon, tack.

Nomineringarna till Fotbollsgalan har kommit och det är många som tycker väldigt mycket om denna händelse.
Jag noterar till exempel att bloggkollegan Lur anser att Petter Hansson ska få pris som Årets back med motiveringen ”enbart Spanien-matchen på Råsunda borde vara tillräckligt”.
Ursäkta en frågvis men…var det inte därför Hansson fick priset i fjol?

Här är min egen lista:

Årets målvakt:
Petter Wastå, Kalmar. För sin kommentar om Afrika under ett parti Risk med sina lagkamrater: ”Det finns ju ingen annan jävel som försvarar den här satans böghalvön”.

Årets back:
Erik Edman, Rennes. För sin analys av Sveriges mindre lyckade VM: ”Det var för mycket fokus på annat. Bland annat kom Ledin dit och spelade in en video. Inget ont om honom, men vi tappade det vi är bra på”.

Årets mittfältare:
Christian ”Chippen” Wilhelmsson, Bolton. För kommentaren ”Frankrike är skräp. Allt som har med Frankrike att göra är riktigt skräp. Maten, folket, att leva där, vänlighet…allt. De kan ju inte umgås med folk från en annan kultur. Jag försökte lära mig franska, men det hjälpte inte”.

Årets anfallare:
Daniel Nannskog, Stabaek. För sin sammanfattning om bråket med Petter Furuseth Olsen (aka ”Den Lilla Råttan”):”Hade Petter spelat i MFF när jag var där hade han legat begravd nånstans i dag”.

Årets tränare:
Paul Lindholm, Djurgården. För sin egen tolkning av Djurgårdens regel att inte kritisera egna spelare utåt: ”För mig känns Felix Magro som en hypokondriker. Vad jag har hört har han haft svårt att ta petningar och har dålig karaktär”.

I går såg jag Die Hard 4.0 och det var en film som påminde en hel del om matchen mellan Sverige och Nordirland – en stor besvikelse.
Men McClanes dialog med den fete datahackern är en klassiker.
Hackern: – Ut! Det här är mitt hus.
McClane: – Håll käft! Annars slår jag ihjäl dig. I ditt hus.

Det som nu kallas ”OLÈ!-debatten” bör avslutas omgående. Jag menade inte bokstavligt att publiken skulle ställa sig upp och ropa OLÈ! varje gång en svensk passning gick fram, jag pekade på det absurda i att bua när Sverige försökte hålla bollen inom laget vid ledning 1-0 i 65:e minuten med EM-platsen hemma.
Om ni inte håller med om att det absurt att bua när Sverige leder med 1-0 i 65:e minuten och EM-platsen är hemma…om ni inte håller med om det…ja då får ni börja gå på hockey istället. En sådan publik ska inte fotbollen behöva dras med.

Nu lämnar vi det här. Hur har er helg varit? Min har varit lugn med go mat, bra vin och…alltså, hur kan ni INTE hålla med om att det är idioti att bua när ett svenskt landslag försöker hålla bollen inom laget vid ledning 1-0 i 65:e minuten och EM-platsen är hemma? Ekwall för fan, be din spanske TV-kollega återgå till tjurfäktningen och sluta uttala sig om sådant han inte begriper.

Så, nu anser jag att jag har vunnit den här debatten.

Mitt hjärta klappar naturligtvis extra för Ljungskile eftersom jag själv spelat i klubben. Men om inte Hasse Hagberg och kompani gör en ordentlig satsning kommer jag gnälla lika mycket på LSK som jag gnäller på Gefle. Oroa er inte. Men i dag skriver jag i Sportbladet om mina år i klubben och det kan inte bli annat än positiva rader.

Blev en sån där kväll där allt hände på en och samma gång. Vi börjar väl med matchen. Det blev en märklig skitmatch där inte mycket fungerade. Så blir det i bland. Här en snabb resumé av den märkliga skitmatchen:

Ett trögstartat Sverige, Nordirland hetare, vann alla dueller. Sedan från ingenstans: frispark Linderoth, nickskarv Kim (!) och måltjuv Mellberg (!!).
Sverige med i matchen, tog över, kändes tryggt. Sedan från ingenstans: sju svenska spelare på offensiv planhalva, Linderoth nästan vid nordirländskt straffområde (!), Concha högerytter (!!) och lång boll mot ensam Petter Hansson (!!!). Detta alltså vid ledning 1-0 i 70:e minuten och EM-platsen klar.

Visst, man kan ha en dålig dag, spelet fungerar inte, chanserna kommer inte, man halkar, det blir en skitmatch – men inte fan går man upp med sju man när man leder 1-0 i 70:e minuten och har EM-platsen hemma? Varför så högt upp, Linderoth? Varför tjuvrusade du, Concha? Varför satsa så våldsamt på en glashal plan, Hansson? Jag förstår det inte.

Det är så billigt och onödigt att jag förstår att publiken buade efteråt. Spelarna förtjänade inget annat.

Men.

Sedan kommer vi till nästa punkt den här märkliga kvällen. Jag vet att jag brukar håna Lars Lagerbäck för att han verkar tycka att fotboll borde spelas utan publik. Men publiken som gick på den här skitmatchen borde aldrig släppts in på Råsunda. Eller så borde de aldrig släppts ut. Eller radats upp en efter en i straffområdet och fått sig en sträckt i arslet av Kim. För hur i helvete tänker man om man buar åt ett svenskt landslag som håller bollen inom laget med ledning 1-0 i 65:e minuten och EM-platsen hemma? Varför inte ett OLÉ! för varje rätt passning. Överallt i hela världen hade det låtit OLÉ! varje gång hemmalagets passning gick fram utan att motståndaren lyckades bryta – men inte på Råsunda. Jag förstår det inte.

Den märkliga kvällen övergick till slut i natt men inget blev normalt för det. Då gick nämligen Zlatan och ”Chippen” och Ljungberg och ett gäng andra landslagsspelare på krogen. Varför går man på krogen direkt efter att man gjort en provocerande dålig landskamp? Jag förstår inte det heller. Möjligen förstår jag ”Chippen” som har haft ett tufft dygn.

Framför allt förstår jag inte hur Island kunde förlora mot Liechtenstein. Med 3-0.

En märklig kväll alltså. Ändå har jag inte ens nämnt något om hur Sportbladets förstasida i dag blev till, samt att vi har en faksimil från en över tio år gammal Expressen i tidningen.

Mer om det en annan gång. Nu ska jag vara ledig till måndag.

…när Fredrik Ljungberg plötsligt haltade av uppvärmningen och Roland Andersson sa till Kim Källström att börja värma upp. Speakern tog tag i mikrofonen och annonserade den sena ändringen i startelvan – fem minuter före avspark!

Journalistlandslaget i blågult ställ fick stryk med 3-0 mot Svenska Spels ”stjärnlag” med gubbar som Björn Nordqvist, Glenn Schiller, Putte Ramberg, Benno Magnusson och Niclas Rasck. Efter en spelmässigt jämn först halvlek rasade vi i andra när ”stjärnlaget” flyttade upp Rasck på centrala mittfältet. Om jag säger att jag och Pelle Blohm inte riktigt hängde med så är jag snäll.

– Siggi Jónson hade sett fram emot att möta dig på mitten, men han blev tyvärr magsjuk, sa Djurgårdens hedersmedlem Pelle Kotschack efteråt.
Skulle Siggi Jónson – järnkaminen, de vindpinade viddernas man – vika ner sig för lite krångel med magen? Nej, det tror inte jag heller på.
Handlar nog snarare om den relativt okända ”isländska kycklingsjukan” som kan drabba även de hårdaste av män när de inser att de står inför besvärliga uppgifter.

Kan bli liknande siffor om några timmar – fast i svensk favör.

Fick precis startelvan som vi avslöjar på nätet. Så här blir det i kväll:

Andreas Isaksson
Matias Concha, Olof Mellberg, Petter Hansson, Erik Edman
Christian Wilhelmsson, Anders Svensson, Tobias Linderoth, Fredrik Ljungberg
Zlatan Ibrahimovic, Johan Elmander

Ingen Mikael Nilsson alltså. Ändå sa landslagsläkaren Magnus Forssblad så här i går:
– Jag tror att han är spelbar. Det har gått så jäkla bra framåt för honom. Han har dålig matlust, men det tror jag inte ska hindra honom.

Vi hade starka indikationer på att Ljungbergs tester i går kväll föll väl ut, men ett sista test under morgonen avgjorde det definitivt. Vi drog ändå hårt på Ljungberg i dagens papper – alltid en liten chansning – men med facit i hand ett klockrent beslut.
När det gäller att bedöma spelares fitness går det ju så klart inte att ha en bättre kollega än just Fitness.

Det handlar inte om att chansa i den bemärkelsen, utan om hur stort utrymme man ska ge en artikel när det finns en risk att förutsättningarna förändras under dagen. Det fanns en liten risk att Ljungberg skulle vakna upp i dåligt skick, men den risken var väldigt liten, och med facit i hand var bedömningen klockren.
Men så har man ju också en kollega vars hela liv och gärning går ut på att hålla sig i form.

Till sist; jag vet att ni skiter i det här, förlåt, men det handlar om heder. Nu har konkurrenten i allmänhet och Lur i synnerhet återigen stulit en av mina nyheter. 12.31 låg startelvan ute på sportbladet.se, 12.39 kom den ut på expressen.se (några minuter senare under vinjetten AVSLÖJAR). Vem försöker de Lura?

Det var på tiden, men nu har det i alla fall hänt. Äntligen har Erik Edman gett sin syn på Tomas Ledin. Det har jag väntat på sedan den där hemska presskonferensen i Dublin våren 2006 där det presenterades att Ledin skulle göra Sveriges VM-låt.
Enligt Erik Edman började Sveriges VM-problem där och ingen annanstans:
– Det var för mycket fokus på annat. Bland annat kom Ledin dit och spelade in en video. Inget ont om honom, men vi tappade det vi är bra på, sa Edman på gårdagens presskonferens.

Erik Edman borde få Guldbollen. Varje år.

Duracellkaninen grävde fram dagens bästa nyhet (Alexandersson missar guldstriden). Klockan var runt sju på kvällen. Vi resonerade länge om vi skulle hålla den till papperet eller dunka ut den på nätet. Vi kom fram till att hålla den till papperet. Det tyckte jag också. Klockan tolv på natten kom den ut på TT, City hade den. Nyhetsjournalistikens framtid i pappersformat är helt klart hotad. Exempel på exempel visar på det.

Efter att vi jobbat klart i natt stack jag upp och tränade medan Fitness tog en kopp kaffe. Tiderna förändras, som sagt.
Eller som Janne Flash uttryckte det när han fick syn på Fitness häromdagen:
– Fan, har du gått upp i vikt?

I dag fick jag landslagschefen Lars Richt att skratta. Det har jag inte lyckats med på nästan ett år. Jag tyckte att han varit ohederlig och gick hårt åt honom på bloggen. Kanske lite väl hårt. Nu känns det som att jag och Lasse Tick-tack har börjat hitta tillbaka till varandra igen och det känns så klart bra.

Vad han skrattade åt? När jag frågade Olof Mellberg om Lars Lagerbäck – likt Nordirlands Nigel Worthington – brukar hänga upp tidningsartiklar i omklädningsrummet som tändvätska inför viktiga matcher. Då kunde Tick-tack inte hålla sig.

En dag kvar nu. Sedan är Sverige förhoppningsvis i EM – och det här nio dagar långa arbetspasset slut.