Har haft en liten mejlväxling med Ledstjärnan eftersom vi inte var riktigt överrens i en fråga här på förmiddagen. Saken är nu utklarad och vi kan båda gå vidare i livet. Passade samtidigt på att fråga om jag fick låna hans TV-skjorta från i söndags till mitt eget premiärprogram och det var inga problem sa Ledstjärnan som innerst inne har ett gott hjärta.
– Men den passar dåligt till kortbyxor, la han till för säkerhets skull.

Stabaeks Daniel Nannskog har tydligen rykt ihop med Fredrikstads Anders Grönhagen borta i Norge:
– Jag hörde att Grönhagen lipade som min dotter. Han betedde sig som mina barn gör ibland. ”Varför fick inte jag glass när han fick det”, säger Nannskog till Verdens Gang.

…denne Nannskog som har en stämpel på sig att vara en stökig fan, men jag minns januariturnén i Sydamerika häromåret; Nannskog är en stämningshöjare av rang. Han hade lyft temperaturen i Stockholmsfotbollen på egen hand. En klockren värvning för AIK eller om Bajen och Dif nu skulle ge sig in i jakten. Mål gör han ju också.

…jag minns framför allt sista kvällen i Ecuador, vi var färdigjobbade efter 1-1-landskampen där Nannskog gjort målet.
Slog du in bollen med kuken? undrade Scanpix-Leffe när vi träffade Nannskog och två andra landslagslirare på en av Quitos bättre barer.
– Ja för fan. Så här bara, garvade Nannskog och gjorde en juckrörelse och det var faktiskt precis så målet kom till.
Sedan började Nannskog gnälla på Zlatan…det här var några månader efter utekvällen där han, Mellberg och Chippen brutit mot landslagets regler och blivit hemskickade…
– Det är fan Zlatans fel att vi måste vara tillbaka på hotellet nu, muttrade Nannskog när spelarna var tvungna att stjälpa i sig sista paraplydrinken och avvika vid 23-snåret.

En profil.

Till sist; hur kunde vi missa den här storyn?

Bara en vecka kvar nu till inspelning av första LAUL CALLING…jag är fortfarande för fet och har ingen aning om vad ska göra, säga eller ha på mig…det är ju inte så att man har gått någon programledarskola direkt. Dessutom sprack min saltdiet innan den hann börja; i går var jag på Max, sedan blev det en chokladboll på derbyt och en chorizo med bröd på natten. Nya tag i dag, Fitness är i stan och han har lovat att ta med mig upp på gymmet.

Resume.se skriver i bästa kvällstidningsanda om att Niva och Bank inte fick någon information och det är möjligt att det blev en miss där, men de överlever nog.

Kalmar darrar och nu väntar Elfsborg på söndag. Men jag håller fast vid mitt guldtips nummer två, svackan kommer i rätt läge, Kalmar har tid att reparera detta. Det hade varit värre om Rydström och kompani börjat svaja fyra omgångar från slutet, nu finns tid att reparera. Men jäklar vilken fin guldstrid vi har att se fram emot.

Även om Helsingborg inte når ända fram i år så har HIF gjort en mer än godkänd säsong, det måste man ge dem. Säsongen som kan bli Henke Larssons sista, eftersom han oftast gör tvärtemot vad alla tror.

Ledstjärnan gnyr på sin Facebook-blogg om att vi skrev för mycket om derbyt. Men vi gjorde tre sidor inför och fem sidor efteråt (i Stockholmseditionen alltså, betydligt färre i riket).

Är det för mycket för en match som lockar drygt 22 000 åskådare och är huvudmatch på Canal+? Jag hade köpt kritiken om vi som konkurrenten dundrat på med sju sidor bara på matchdagen, men att göra 3+5 (i Stockholm) är en ganska rimlig bedömning. Det är ju inte så många år sedan vi mer eller mindre tryckte specialbilagor om de här derbyna. Men intresset sjunker här uppe och det är klubbarnas egen förtjänst.

…jag förstår att Ledstjärnan behöver plocka populistpoäng, men om det varit lite stake i honom hade han vågat kritisera sin egen Bonniertidning i stället, då hade kritiken träffat mer rätt. Men det är förstås för känsligt.

I ett tillägg till min nyhet att Djurgården har 13 spelare med utgående kontrakt under 2008 och 2009 står att Enrico har kontrakt till december 2008. Det är fel, han har till december 2009. Jag skyller allt på redigeraren.

…poängen är den samma, ingen klubb vill hamna i ett läge där så många spelares kontrakt går ut inom ett år, fråga Hammmarby. Men Super-Bosse har haft annat att tänka på under hösten och supporterföreträdarnas palatskupp kommer heller inte direkt lägligt i det perspektivet.

Rikard Norling hävdar plötsligt, efter månader av tystnad, att han blir kvar i AIK. Intressant. Vad är på gång?

Angående din salt- och vattendiet,

vanligt salt är ingen bra idé om det är natrium vi talar om (vilket det vanligtvis är). Det binder nämligen vätska mellan hud och muskler, något som rent visuellt kommer ge intryck av att du är betydligt degigare än du är.

Nej vill du formtoppa med salt är det istället kalium du får titta närmare på. Det har nämligen den omvända effekten och drar istället in vätskan i musklerna vilket kommer att ge dig en mer definierad look i sändning.

Problemet med kalium är att överdosering kan leda till kaliumförgiftning och det är relativt otrevligt för hjärtat.

Nej vill du se bra ut i teve är istället följande metod att rekommendera:
1. Några veckor innan sändning kan man med fördel köra på din metod, dvs mycket vatten och salt. Detta för att få bättre effekt när man senare kapar det. (Men nu är vi för sent ute – detta steg får du skippa.)
2. Kapa kolhydraterna en vecka innan sändning. De binder vätska och när du kapar dem kommer du därför hårdna till relativt snabbt.
3. Två dagar innan sändning tar du bort allt salt ur maten (dvs allt natrium).
4. Dagen innan drar du ner markant på vätskeintaget och börjar ladda med lite kolhydrater (exempelvis banan som innehåller kalium, men då i moderata mängder). Kolhydraterna kommer göra att du har bättre tryck i musklerna under sändningen (du vill ju inte se ut som Niva).
5. På dagen D är det ännu mindre vätska och ännu mer kolhydrater som gäller.

Voilà – en klassisk tömning och laddning enligt bodybuildingkonstens alla regler. Jag förväntar mig att vi får se dig i sällan skådad form när det väl är dags för sändning;)
 
Med vänlig hälsning
Andreas Guiance
BODY Magazine (www.body.se)

PS. Eller struntar du helt i formen och inser att en klädsam rondör bara skänker mer legitimitet åt ens åsikter; något som kan komma väl till pass om man ska gå i polemik med det vandrande vegetarianska uppslagsverket från norrland. DS.

Många kloka åsikter i kommentarfältet till senaste inlägget. Där finns gott om argument för att inte minska antalet lag efter en halv säsong. Nu slipper jag själv dra dem för Polacken från Punkt SE. Som dock har startat en ordentlig debatt, det får jag ge honom.

Besöket på SvFA som det förkortas var intressant. VD:n Ingvar ”Putte” Carlsson gav Djurgården ett par kängor (”pissdåliga på ungdomssidan”) medan han tyckte att Hammarby och AIK börjat komma nånstans. Vi får se vad det mynnar ut i tidningsmässigt, om ens något.

Sverige slipper både Carvalho och Deco i VM-kvalet om knappt tre veckor. Jag vet inte om det blir så mycket lättare för det, även om one touch-Danne och kompani på mitten säkert är rätt nöjda.

…apropå one touch-Danne; hans MFF måste ikväll klara sig utan skadade Rick Kruys. Man undrar hur det ska gå. Och vad händer i Malmö vid en förlust mot IFK Norrköping? Det är frågor man kan ta med sig till eftermiddagskaffet.

Magasinchefen mejlade precis och beställde en ny krönika till sitt magasin. Han ville ha en som inte handlar om fotboll. Mitt svar:

”Hmm…då blir det om Batman eller liknande. Andra sporter skriver jag av princip inte om eftersom de är ointressanta.
/R”

…det fick jag inget svar på och känner därmed att Magasinchefen och jag inte talar riktigt samma språk just nu.

Läser en artikel i Stockholm City i dag om Bengt, 50, som klipper sönder sitt säsongskort på Norra Stå. Möjligen lite väl arrangerat, men samtidigt intressant.
– Jag har följt AIK i vått och torrt, men bråken på läktaren och utanför, det blir för mycket. Man blir för besviken, tappar fokus. Allt blir fel, berättar han.
Bengt försökte en gång ta med sin djurgårdskompis för att ta en öl inför ett derby.
– Men det går inte. Då började folk skvätta öl på honom och mucka bråk.
Bengt har följt AIK i 46 år, även hans 17-årige son har nu tappat intresset.
– Jag älskar ju AIK och kommer säkert att stödja dem sådär, men man har ingen lust med matcher längre. Och försöker man säga till de som bråkar får man stryk. Då blir man nedslagen.

På onsdag är det dags igen, Djurgården-AIK (sorry). Två lag som har ”Bäst-i-stan”-pokalen och Europaplatser att slåss om. Jag hoppas att det blir fotbollen och matchen som hamnar i fokus efteråt.

Lasse Anrells söndagssida var rolig i går. Framför allt när han gav den där hejdlöst pretentiöse fotbollskulturskribenten en känga:
”Sveriges sämsta kulturskribent. Offside. Expressen. Recenserar böcker utan att läsa dem. Gissar på innehållet. Gissar fel”.

…annars känns ju det här Stockholmsderbyt ungefär lika hett som…tja…kvällens två matcher?

Nej, det där var elakt. Bottenstriden är viktig och framför allt Sundsvall har tre tunga poäng att spela om.

När vi ändå talar om fotbollsjournalister: någon som gick igång på Ledstjärnans skjorta i TV4-sporten i går? Bör jag köpa en likadan nu när jag ska göra TV?

Det krävdes en blåvit armé för att stoppa den röda maskinens segertåg. I frontlinjen, en 17-årig kamikaze som allt mer kliver fram som en av de största talanger vi haft på år och dag. Robin Söder gjorde varken mål eller sköt straff men skapade chanser och spelade fam Hysén till ett antal lägen. Robin Söder, min kille alla dagar i veckan.

Jag vet att landslaget en gång fick kritik för att inte varit tillräckligt förberedda på en straffläggning, det var efter kvartsfinalen mot Holland 2004, men vad ska man då säga om Petter Wastå. Såg han inte helt ointresserad ut?

…dansken däremot, honom var det bra fart på.

Två chanser kvar för Kalmar. Som jag ser det, är enda hotet mot SM-guldet att det går bra i Europa.

…å andra sidan, Blåvitt fick sig en rejäl knäck när det gick åt skogen i Basel. Hur skulle Kalmar reagera om de slarvade bort drömläget mot Feyenoord?

Vissa morgonar är värre än andra. I dag varknade jag en kvart före väckarklockan, det var ett jävla väsen. Min första tanke var att ryssen kommit över sjön, men så kom jag på att de fräschar upp parkeringsplatsen utanför och just denna morgon hade den stora borrmaskinen tagits fram. Jag kanske inte ska gnälla på sådant, men man kan få en bättre start på veckan.

Nu är jag fri att berätta om TV-projektet jag just nu jobbar med. Så här ligger landet lite kortfattat.

* Programmet heter LAUL CALLING och börjar sändas fredag 3 oktober och en gång i veckan från det.

* Ses på sportbladet.se och ligger ute i en vecka.

* I studion förutom jag själv: Wennman & Wegerup, Bank & Niva.

* Inslag och diskussioner om internationell fotboll, svensk fotboll och livet i allmänhet. Högt och lågt, djupt och platt.

* Varje program cirka tjugo minuter långt.

* Ett stående inslag kommer att vara en tittarfråga som jag ställer till mig själv, eller till någon av de andra. Ni kan redan nu mejla era frågor på robert.laul@aftonbladet.se.

* Läs mer om satsningen här och här.

…i kväll börjar det…som jag har väntat…Elitserien i ishockey 2008/09. 255 omgångar med puckar i sarghörn och häftiga slagsmål. Ikväll bänkar jag mig i Kintorps Arena för HV71 mot Frölunda.

…eller kvällens match missar jag visserligen men det går ju fler tåg om man säger. Jag får se den på TV istället.

…förlåt, det kan jag inte alls, den krockar med Ljungskile-Trelleborg såg jag precis – långa inkast och bottenstrid i snålblåst är mitt val.

Det beror säkert på okunskap, jag har bara sett två hockeymatcher på plats i hela mitt liv, det var 2001 när jag var vikarie och blev utskickad till Södertälje en gång och Globen en annan. Jag tyckte det var fruktansvärt tråkigt, man skulle räkna plus/minus på alla spelare och det var ett jävla statistikpill åt alla håll och sarger. Efteråt skrev jag en artikel om att någon av spelarna tappat en tand och där var min karriär som hockeyreporter över.

– Patric Blomdahl…du ska se när Frölundas nya buse Patric Blomdahl kör över Martin Thörnberg i HV71, förklarar en hockeykille på redaktionen när jag frågar varför jag ska se kvällens match men jag vet inte…eller jo det gör jag, det blir inget med det.

Jag tycker helt enkelt att ishockey är en rätt ointressant sport där den enda taktik som verkar finnas handlar om att skicka ner pucken i ena sarghörnet. Hockeyrinken är dessutom den enda civiliserade del av vårt samhälle där slagsmål både accpeteras och uppmuntras. Jag har aldrig förstått varför.

Tydligen var det inte riktigt läge att gå ut med informationen om min nya roll. Fick precis ett irriterat SMS av Chefen som inte är den som blir irriterad i första taget…nåväl, så mycket information släppte jag trots allt inte ut, egentligen bara den del som rör mig själv, vilket dock räckte för en artikel på resume.se. Och all publicitet är bra publicitet, eller?

…nja, kanske inte just den här artikeln.

Å andra sidan, när Andreas Granqvist gör ett solomål och jämförs med Ingemar Stenmark då vet man inget längre är vad det ser ut att vara.

…solorajden är ju en sak, men har ni sett avslutet…herregud. Träningspassen som anfallare – Granqvist har gjort ett par sådana i Blågult – har uppenbarligen gett resultat.

Efter en helg med syster och hennes pojkvän på besök, en ganska tung fredag på Patricia (av alla ställen), fyra TV-matcher på lördagen och sedan helt bortkopplad på söndagen är måndagen – det vill säga i dag – en historisk dag.

I dag tog nämligen Sportbladets nya superprojekt ordentlig fart och det måste jag säga är det mest omvälvande jag har gjort på många år. Istället för nyhetsreporter kommer det att stå programledare på mitt visitkort (om jag hade haft något). Jag säger inte att det gör mig till en bättre människa, snarare tvärtom, men det ska i alla fall bli skoj att prova något nytt.

Bloggen lever vidare med oförminskad kraft, men jag kommer inte längre att synas i tidningen på samma sätt.

Nya tider, som Lasse Richt brukar säga ett par gånger per landslagssamling.