Fitness-Wagner avslöjar i dag att svensk fotboll överger sin regel om att max tre spelare i varje trupp får vara från icke EU/EES-länder. Från och med nästa säsong jämnställs även människor från Afrika, Västindien och Stillahavsområdet med människor från EU/EES (tack vare det så kallade Cotonou-avtalet).

En självklar utveckling.

Givetvis kan det innebära vissa problem för svensk landslagsfotboll och talangutveckling, men jag tror att de blir marginella. Och diskussionen bör handla om hur man möter dem.

Nu återstår bara att öppna upp regelverket helt och även låta spelare från resten av världen vara fler än tre.

Sedan börjar jag jobba som fotbollsagent.

Till något helt annat. Min allsvenska lördagssida går i graven. Den heta guldstriden och ett ökat annonstryck är orsakerna. Mindre jobb för mig, men samtidigt lite tråkigt.

Nu ska jag snart bli intervjuad. Får se hur det slutar.

Noterar ytterligare en sak som hänt under semestern. Mitt kära Ljungskile är på väg upp i allsvenskan. Kanske dags att åka ner och göra ett reportage, även om det inte är många spelare kvar från min tid (1998-2000). Men jag vet en del om föreningen och det skulle bli en annorlunda betraktelse.

Derby mellan trean AIK och serieledande Djurgården på måndag. En poäng skiljer. Större blir det inte – i allsvenskan.

Under mina veckor på rivieran pågick rugby-VM. Överallt var det rugby – i TV, tidningar, på pubarna. Jag hade svårt att ryckas med i haussen, eller som en vän skrev i ett SMS: ”Vilken oerhört ointressant idrottshändelse”.

Men reklamen för mästerskapet var rolig. Zidane i ett rugbylag. Först omkulltacklad och överraskad, sedan ostoppbar genom att använda fötterna mot förvånade motståndare och till sist; en klockren språngskalle – under ribban…

Leif GW:s nya bok, Faller fritt som i en dröm, har börjat precis så lovande som jag visste att den skulle börja.

Efter att ha ätit färska baguetter och krämiga yoghurtar 17 dagar i rad är det fil och müsli som gäller igen. Inte kul, men nödvändigt. Har i alla fall franskt kaffe till.

Läste en annan bok under semestern, Murvel av Bengt Michanek, som beskriver sina år på Aftonbladet. Det här gillar han nog inte att höra, men jag hade faktiskt aldrig hört talas om Michanek innan hans bok.
Den var underhållande och jag fastnade framför allt för ett citat från Staffan Heimersson som intervjuas:
– Reporterskapet är den enda sanna journalistiken: att springa och fråga folk om saker som de egentligen inte vill ska komma i tidningen (…) Risken är sedan att du går upp i tyckarbranschen, som aldrig är en tiondel så rolig som reporterrollen.

Nu: damfotboll. Roligare än rugby i alla fall.

…Quirino spelade från start och gjorde dessutom två mål. Om jag får ihop tidsperspektivet rätt reagerade jag ungefär så här på det…

…sedan spelade Sverige-Danmark 0-0 i EM-kvalet…

… medan jag tog skalp efter skalp i strandfotboll på beachen i Les Lecques…

…en märklig idé om att slå ihop Öis, Gais och Häcken till FC Gothia presenterades – det måste man ju givetvis höja på ögonbrynet över – men idén blev snabbt lika kall som en sorbetglass i Marseille…

…AIK sålde Wilton Figuiredo till någon shejk nånstans och det kändes ett tag som att jag var på väg utför med mitt guldtips…

…men ett par pastis senare måste jag ändå säga att utsikterna för mitt ifrågasatta tips…

…ser ganska bra ut.

Har det hänt något, eller?

Det verkar som att det kanske blir strejk men exakt vad det innebär för bloggen vet jag inte riktigt.

Det spelar å andra sidan ingen större roll eftersom Ryan Air till Marseille lyfter på fredag, sedan tåg vidare till en liten by på franska rivieran, stuga precis intill havet.

Borta två veckor.

Ska bli underbart.

Jag har inte varit på långsemester på annan ort än Göteborg sedan 1999/2000, då jag firade millennieskiftet på Dominikanska Republiken.

Så det är väl på tiden, antar jag.

Missar Sverige-Danmark och några allsvenska matcher, men jag är tillbaka till Sverige-Nordirland och det allsvenska avgörandet så jag vet inte om jag missar så mycket egentligen.

Igång igen måndag 17 september.

Får Hammarby tillbaka tre poäng? Tveksamt. Men det går inte längre att utesluta.

Jag tycker att poängavdrag är fel väg att gå, spel inför tomma läktare är den naturliga bestraffningen om publiken missköter sig. Visst, oskyldiga drabbas då också, men då slår man i alla fall mot den grupp där de skyldiga finns. Hög tid för en förändring.

Det nästan mesta intressanta i Sune Hellströmers mejlväxling med Hammarby är den här utgången: ”Man undviker ju att läsa dom sk kvällstidningarna i det längsta”.
Detta säger alltså generalsekreteraren i Svenska Fotbollförbundet som sitter i styrelsen för ”Älska Fotboll”-kampanjen. Dessutom är Aftonbladet en av förbundets största sponsorer. Tror Sune får det lite jobbigt med det uttalandet. Det också, alltså.

Att Kim Källström saknas bland de nominerade till årets mittfältare går inte att motivera. Det är bara för juryn – Lagerbäck, Lennartsson, Enqvist, Ågren, Wenström, Hedman, Edström, Nordahl, Svensson – att avgå till nästa år.

Apropå mitt superhemliga projekt har jag flyttat fokus. Från och med i dag handlar det om ett välplanerat attentat mot ett statligt verk.

Intresseorganisationen Svensk Elitfotboll (Sef) vill starta en U21-allsvenska, avslöjar Fotbollskanalen.

Varför då?

För att de unga talangerna ska få sämre motstånd än i reservlagsserien, eller vad?

Utan att jag hunnit fundera så mycket på saken låter det som en sällsynt dålig idé. Och särskilt mycket längre orkar jag inte tänka just nu eftersom jag måste gå och lägga mig och sova.

I dag kan nämligen vara en viktig dag för mitt superhemliga projekt och då gäller det att vara utvilad. Men den kan också vara helt bortkastad. Sånt är livet.

Intressant reflektion av Bank på sin lördagssida i dag. Han ställer frågan varför ingen under 16 år utmanat Lars-Åke Lagrell om posten som ordförande i Svenska Fotbollförbundet. En bra fråga som jag inte har något svar på.

Intressant läsning också i Expressen, fast på nyhetsplats där tidningen och Jan Guillou (en personlig favorit) gräver ner sin stridsyxa. Guillou intervjuas och säger bland annat:
– Jag tillhör dem som tycker att kvällstidningarna är viktigare än morgontidningarna. De är livaktigare. Skriver om fler saker. De är inte för fina för vissa saker. Jag tror inte att jag är ensam om den uppfattningen, upplagorna talar ju för det. Men det är ovanligt att någon säger det offentligt.

Kan inte annat än hålla med. Har sedan länge slutat läsa morgontidningarna (undantaget sporten). Kvällstidningar, tv (gärna SVT24), internet och text-tv håller mig uppdaterad om det som behövs vetas.

Har varit en del snack om Svennis och att han inte har några jobberbjudanden. Trodde inte riktigt på det förrän jag häromdagen stötte på en som borde känna till saken.
Och det är faktiskt så, att Svennis inte har fått några glamorösa erbjudanden. Visst, ett och annat tyskt mittenlag kanske har hört av sig, men särskilt mycket mer har det inte varit och enligt min uppgiftslämnare vill Svennis inte ta ett sådant jobb. Gör han det riskerar han att aldrig mer komma tillbaka på den stora scenen igen. Det kanske han aldrig gör ändå?

Nu bär det snart iväg till 30-årsfesten i Vasastan. Men någon karaoke blir det inte, i alla fall inte för mig.

Har precis bokat en weekendresa till Frankrike. Min flickvän fyller 30 och 30:e november till 5 december ska vi tillbringa i Paris (fem nätter).
Hotell och flyg går på 4500 kronor för oss två – alltså 2250 per person. Då har jag räknat med allt utom transport till och från flygplatserna (frukost på hotellet ingår). Billigt, eller hur?

Hotellet är tvåstjärnigt och ligger i Le Marais, Paris gaykvarter som tydligen ska vara trevligt.

Från Paris är det en halvtimme till Disneyland men där tog det stopp, det ville inte flickvännen höra talas om. ”Och du får inte skriva det på bloggen heller, det är ju pinsamt om folk får veta att du vill åka karusell och titta på utklädda människor när du är i Paris”.

Pinsamt? Knappast. Nöjesfält är bland det roligaste jag vet. Men i det här läget får jag vika mig, det är trots allt hon som fyller 30.

Helsingborg är i final i svenska cupen efter 3-0 mot Öster. Fick för en tid sedan frågan vem som avgör guldstriden. Svarade Luton Shelton. Hans nickmål i går höll högsta klass.

Tyvärr möter dem Gefle i finalen och precis som tränaren Pelle Ohlsson antyder i Expressen i dag: ”Vem f-n bryr sig om Gefle?”.

Hammarby ska överklaga sitt poängavdrag till Riksidrottsnämnden (Rin). Det kan bli intressant.

Pratade med IFK Göteborgs ordförande Stig Lundström. Undrade hur aktuell Stefan Rehn är för tränarposten till nästa säsong: ”Finns ingen anledning att kommentera några namn”, svarade Lundström.

Pratade också med Tord Grip apropå ett rykte att han och Tony Gustavsson ska ta Hammarby tillsammans: ”Nej, det är bara Tony som är aktuell”, sa Grip som menade att han inte är sugen på ett allsvenskt lag.

Försökte även få tag på Bengt Madsen. Har inte pratat med honom sedan i höstas då han bad mig fara och flyga. Men ”Buffalo” svarade inte, han är kanske fortfarande rädd för mina frågor.

Ska snart stämpla ut för att pyssla med mitt superhemliga projekt som är inne i sin slutfas. Sedan blir det till att fira helg till söndag klockan 16.00 då Djurgården möter Häcken på Stockholms Stadion.

Min nyhet om att Lars Lagerbäck PO-anmäler Expressen måste vara dagens mest upopmärksammade sportartikel; varenda tidning- och tv-hemsida har tagit upp den. Ändå hade jag problem att få sportbladet.se att förstå nyhetsvärdet i morse.

Till morgondagens papper har jag ytterligare en nyhet som kommer få brett genomslag, skulle jag tro.

Fest på lördag då en brud på nöjet fyller 30. Tillställningen hålls på en karaoke-bar i Stockholm och på en sådan har jag aldrig satt min fot tidigare. Inte en chans att jag kommer sjunga – oavsett promillehalt.