Jag vet inte om Olofsson är fräck eller korkad

Jag vet att jag inte borde förvånas. Ändå häpnar jag när jag läser Maud Olofssons kommentar till Saab-krisen i onsdagens Aftonbladet. Landet har en näringsminister som antingen är samvetslöst fräck, eller alldeles otroligt korkad.

Det är pratet om miljöbilar som får mig att undra hur Olofsson egentligen tänker. Så här sa hon till Aftonbladets Eva Buskas:

– De bolag som har varit duktiga på att ta fram miljövänliga fordon har fått marknadsandelar. Det är den bästa signalen till de här bolagen. Snabba på och ställ om, för då kan ni också få en starkare marknad.

Det finns anledning att fundera över Olofssons historieskrivning. Innan finanskraschen för ett och ett halvt år sedan tycktes det verkligen som ny, bränslebesparande, teknik stod inför ett kommersiellt genombrott, till och med i USA. De största bensinslukarna sålde dåligt, och hybridbilar fanns på allas läppar.

Frågan är hur mycket som handlade om miljön? Sanningen är nog att vi framför allt såg effekterna av ett högt oljepris. Till och med amerikanerna tyckte det blev dyrt att tanka, trots orimligt låga bränsleskatter.

Efter kraschen har trenden mot mindre bilar fortsatt, inte minst på den europeiska marknaden, där många regeringar blåst under marknaden med skrotningspremier.

Dessvärre är det inte där de svenska märkena tjänar sina pengar.

I USA har allt sålt dåligt, men faktum är att när förra årets försäljning skulle räknas samman toppades lista – som vanligt – av Fords jättelika Pick Up F 150. En bil som den svenska näringsministern och hennes lille statssekreterare frimodigt dömde ut under ett besök i Detroit.

Ändå skulle jag svälja Olofssons pladder om det bara handlade om en smula önsketänkande. Oljepriserna kommer att stiga igen och hotet mot miljön innebär verkligen att fordonsindustrin måste ställas om. I en ganska snar framtid är det antagligen någon typ av elbilar eller laddhybrider som kommer att tjäna pengarna åt de biltillverkare som lyckas.

Olofsson pratar bara som om det redan hänt.

Det som gör mig så upprörd är att Maud Olofssons beskäftiga verklighetstolkning stoppas rakt ner i halsen på tusentals människor som just nu väntar på domen över Saab. Det finns nämligen knappast ett enda bilföretag som mer konsekvent, och mer framgångsrikt, anpassat sin framtoning och sin produktion till just miljötrenden.

Satsningen på BioPower, bilar för etanoldrift, har de senaste åren varit en del av Saabs varumärke. De flesta med någon minneskapacitet kommer i håg reklamfilmen med späckhuggare och det svenska bandet Oh Lauras jättesuccé Release Me.

Problemet är bara att Saabs miljöbilar anpassats till de svenska reglerna för miljöbilar, regler som Maud Olofsson har ett betydande ansvaret för. Centern har länge drivit på för just etanol som bränsle.

För Saabs del innebär det till exempel att efterfrågan på etanolbilar riskerar att störtdyka när den svenska marknaden faller, och att de drabbas när regeringen lägger om subventionerna. Det betyder också att etanolbilarnas ställning som miljöalternativ ifrågasätts när EU nu arbetar med gemensamma regler. Bilarna kan trots allt lika gärna köras på bensin.

Det är svenska politiker, inte minst Maud Olofsson, som skrivit reglerna. Företagsledning och ingenjörer i Trollhättan har anpassat sig, och skapat de miljöbilar som varit möjliga att sälja.

Det är logik för burhöns.

Ändå tycker Olofsson i dag att hon kan sätta sig på höga hästar och nästan lite förnöjt konstatera att bilföretagen, i praktiken de anställda på Saab, har sig själva att skylla.

Jag vet som sagt inte om hon är fräck, eller bara korkad.

Det jag vet är att hon förolämpar människor som har rätt att vänta sig bättre av landets näringsminister.

Ingvar Persson