Grekland – EU:s ödesdrama

Idag, måndag, möter den grekiske finansministern Giorgos Papakonstantinou sina 15 kollegor i eurozonen. På tisdagen träffar han EU:s samtliga 27 ministrar. Frågan är om Papakonstantinou kan räkna med något direkt stöd som kan lindra Greklands statsfinansiella kris.

I dagarna har florerat uppgifter om ett ekonomiskt hjälppaket i form av lån eller lånegarantier på 25 miljarder euro. EU har dementerat och Tysklands finansminister Wolfgang Schäuble har i en debattartikel i Financial Times  gett uttryck för uppfattningen att medlemsländer som missköter sig skall kunna uteslutas ur eurosamarbetet.

Men det är en åsikt som nog bör tas med en nypa salt, i varje fall i detta läge. Euron är ifrågasatt som den är och EU har knappast råd, vare sig ekonomiskt eller politiskt, att demonstrera en fullständig oförmåga att på sikt hjälpa Grekland på fötter. Låt vara att sådan hjälp innebär ett brott mot EU:s regelverk, men det är ingen hemlighet att till exempel stabilitetspakten redan ligger i ruiner och att nya former för samarbetet måste till.

En ny, europeisk valutafond har nämnts som en framtida inrättning för ekonomisk nödhjälp. Den skulle följas av skärpta sanktionsmöjligheter mot de länder som tvingas vända sig till fonden. Men det skulle ändå inte komma åt grundproblemet: uppdelningen mellan överstatlig penningpolitik och nationell finanspolitik. Och att ge upp den egna oinskränkta makten över bland annat skatter är det få som vill. Det är inget enkelt dilemma. Genom det grekiska ekonomiska förfallet har EU hunnit ifatt några av sina institutionella brister.