Vem behöver Centern?

Två frågor stör mig under hela partiledarutfrågningen med Maud Olofsson. Den ena är hur många mål det svenska landslaget hinner göra medan jag ser Olofsson pratar på?

Den andra, vem i hela världen behöver egentligen Centerpartiet?

Knappast landsbygdens människor i alla fall. Maud Olofsson blickar ut över landet och ser den bästa av världar. Grön energiproduktion och stöd till enskilda vägar är framtiden.

Inte miljövännerna heller. ”Vi klarar oss med de åtgärder vi gjort”, sa Olofsson. Kärnkraften är inte längre en fråga för politiker. ”Det är inte vi som ska räkna”, säger Centerledaren och hoppas att ingen ska se att hon är överkörd.

Definitivt inte landets anställda, i alla fall om man värdesätter sin trygghet. Vill chefen bli av med dig är det bara att packa, men Olofsson skyndar sig att påpeka att kraven på saklig grund för uppsägning kommer att finnas kvar.

Frågan är om näringsministern vet att ”arbetsbrist” är saklig grund, och att det alltid är arbetsgivaren som bestämmer när det råder arbetsbrist?

Centerpartiet är Sveriges mest öppet löntagarfientliga parti.

Olofsson ville antaglige nå ungdomen. Det är svårt att tro att hon lyckades. Lägre lön, ännu sämre anställningstrygghet och en och annan moralkaka. Men knappast några jobb.

Centern är inte heller svaret för den som oroas av högerextremismen. Frågor om Sverigedemokraterna viftade Olofsson bort med ett slängigt påhopp på Lars Ohly. Viktigare är uppenbarligen inte rågången mot främlingsfientligheten.

Kanske kom det mest avslöjande svaret redan när programledarna i början av programmet försökte reda ut var Centerkravet om ursprungsmärkning av maten tagit vägen.

”Allting vi skriver i valplattformar behöver ju inte betyda politiska beslut”, förklarade Olofsson för en häpen TV publik.

Frågan om vem som behöver Centern fick inget svar.

Men Sverige gjorde i alla fall 3 mål, redan i första halvlek.

Ingvar Persson