Skuggor från det kalla kriget

Efter helgens Nato-toppmöte och uppgörelsen med Ryssland talades det om ett symboliskt och definitivt slut på det kalla kriget.

I dag på morgonen, klockan halv sju svensk tid, gjorde ändå skuggorna från just det kalla kriget sig påminda. Brutalt dessutom, i form av två hundra Nordkoreanska artillerigranater över den Sydkoreanska ön Yeonpyeong.

Två soldat har dödats, och flera har skadats, både civila och militärer. Sydkoreanska artilleri besvarade elden, och flygunderstöd kallades in.

Situationen beskrivs som en av de allvarligaste sedan vapenstilleståndet för 57 år sedan. Den sydkoreanska armén har försatts i högsta beredskap och landets ledning har samlats i ett bombsäkert skyddsrum.

Vad som händer i det slutna Nordkorea är inte lika säkert. Tills vidare nöjer sig Pyongyang med att skylla artilleriattacken på Sydkorea.

Klart är att det gått en månad sedan diktatorn Kim Jong-Il pekade ut sin yngste son, Kim Jong-Un, som sin efterträdare. Utländska experter spekulerar om en möjlig maktkamp. Klart är också att Nordkorea just valt att visa de senaste anläggningarna för anrikning av uran för utländska forskare.

Världen ska veta att det utfattiga landet är väpnat till tänderna.

Situationen på den koreanska halvön är ett ständigt hot mot freden. Det väpnade stillestånd som oftast präglat de senaste 57 åren kan när som helst brytas av våld. Och allt som oftast händer precis det.

Nordkoreas ambitioner som kärnvapenmakt gör situationen till den farligaste i världen.

När världens ögon i dag vänds mot Korea handlar det om att undvika att våldet trappas upp. Från Peking kommer uppmaningar till båda länderna måste göra mer för att ”bidra till fred”.

Att få ett stopp på skjutandet kommer dock inte att räcka. Den nordkoreanska kärnvapenrustningen kan inte fortsätta. På den punkten är världssamfundet enigt. Både USA och Kina har de senaste dagarna uppmanat parterna att återuppta sexpartssamtalen om kärnvapenfrågan.

En lösning på den skulle göra världen, och Koreahalvön, till en säkrare plats. Kanske skulle den också öppna för lyfta avspänning, lättnader i sanktionerna och ett bättre liv för människor i Nordkorea.

Men så länge nästan 24 miljoner nordkoreaner tvingas leva i ett land utan mänskliga rättigheter fortsätter det kalla kriget att kasta sin skugga över oss.

Ingvar Persson