Hur tänker de

LO-tidningen har sett ett utkast till nytt industriavtal. I sin nätupplaga berättar tidningen att det bland annat innehåller ett helt nytt system för slutbudsmedling, ännu ett sätt att göra upp utan varsel eller konflikt.

Det är kanske inte så kontroversiellt. Redan det avtal arbetsgivarna i Teknikföretagen lämnade efter förra lönerörelsen var konstruerat för att i det längsta undvika konflikter. På det hela taget fungerade det dessutom, i alla fall tills Teknikföretagen försökte spela ut olika fackliga organisationer mot varandra.

Besvärligare kan det nog bli att få förståelse för en annan del i det utkast LO-tidningen läst. Det handlar nämligen om att förhandlingsavtalet för industrin ska få företräde framför andra samarbeten. I klartext är det en kritik mot samordningen inom LO.

Arbetsgivarna gillar inte att de fackliga organisationerna samordnar sina krav. Det mer diskreta, men desto mer inflytelserika, samarbetet mellan arbetsgivarorganisationerna lär inte påverkas. Det blir inte lätt för avtalssekreterarna i IF Metall, Livs, GS och Pappers att förklara en sådan formulering för kollegorna i andra förbund. I synnerhet som utkastet till nytt Industriavtal dessutom påstås innehålla formuleringar om att just industrins uppgörelser ska utgöra ram för andra avtal.

Hur då, frågar jag mig?

Sanningen är ju att det är just samordningen inom LO – och i viss mån i Svenskt Näringsliv – som har garanterat att lönerna i den exportinriktade industrin fått utgöra norm för andra avtal.

Om det samarbetet bryts sönder måste det vara fritt fram för andra att kräva större påslag – om nödvändigt med konflikthot som påtryckningsmedel. Och det borde – hur man än ser på saken – inte ligga i industrins intresse.

Ingvar Persson