Rättvisans pris

Åtalet mot den förre IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn är nedlagt. Åklagarna anser inte att kvinnans trovärdighet räcker. Det blir ingen rättegång, och alltså heller ingen dom.

Därmed är Strauss-Kahn – i enlighet med en av juridikens mest grundläggande satser – oskyldig.

Så är det med den saken.

Ändå är det svårt att inte fundera på vad affären säger om möjligheten att få rättvisa. När polisen utan vidare grep den uppburne IMF chefen fälldes många uppskattande omdömen om det amerikanska rättssystemet.

Var – utom i USA – skulle en internationell politiker och makthavare behandlas som vilken annan brottsling som helst, frågande man sig. Inte minst Strauss Kahns hemland Frankrike häpnade.

Nu demonstreras en annan sida av det amerikanska rättsväsendet. För vilken ambitiös åklagare skulle vilja driva ett mål där trovärdigheten hos en städerska ställs mot en tung makthavare?

Framför allt när makthavaren kommer att ställa upp med landets mest slipade och samvetslösa advokater.

Men processen efter anklagelserna mot Dominique Strauss-Kahn leder också till en mer universell erfarenhet. När det kommer till sexuellt våld är det ofta offret som får betala det högsta priset när rättvisa ska skipas.

Och det är inte mycket till rättvisa.

Ingvar Persson