Tacka för maten Billström
Rapporterna om hur många arbetsgivare utnyttjar reglerna för arbetskraftsinvandring fortsätter att strömma in. Nu senast är det Hotell- och restaurangfackets avdelning i Göteborg som slår larm.
Avdelningen har fått samtal från många som tvingats se drömjobbet i Sverige förvandlas till en mardröm med helt andra villkor än de utlovade. Samtalen handlar om rättslöshet och löner på svältnivå.
Ändå är det sannolikt bara toppen på ett isberg. Rädsla och utsatthet skapar tystnad.
Vid en stickprovskontroll som facket genomfört på Stockholmsrestauranger med arbetskraftsinvandrare hittade man allvarliga brott mot avtal och regler på 80 procent av krogarna.
Varje månad behandlar Hotell- och restaurangfacket 300 ansökningar om nya arbetstillstånd, och i många andra branscher är det likadant.
Migrationsminister Tobias Billström är dock inte överdrivet bekymrad. Visst, att enskilda arbetsgivare missbrukar regler är oacceptabelt. Men, som han förklarade i gårdagens P1 Morgon, ”anställda i hotell och restaurang har låga löner”.
Slavvillkoren är med andra ord inget annat än vi borde förvänta oss.
Dessutom måste vi, enligt minister Billström, respektera avtalsfriheten. Vill folk jobba för en skitlön så tänker i alla fall inte han hindra dem.
Det är faktiskt märklig. När de nya reglerna för arbetskraftsinvandring infördes var det just detta facken varnade för, och just detta som Billström lovade inte skulle hända.
Villkoren för ett arbetstillstånd var ju ett erbjudande om arbete på kollektivavtalets villkor. Migrationsverket skulle hålla koll.
Nu visar det sig att ansökningarna till Migrationsverket betraktas som ett byråkratiskt rundningsmärke. Villkoren som redovisas är aldrig avsedda att tillämpas, och är faktiskt inte heller bindande.
Det vill Hotell- och restaurangfacket ändra på. Men inte Billström. Han värnar som sagt avtalsfriheten. Även om den leder till svältlöner och rädsla.
Egentligen är det bara en fråga som vägrar släppa taget. Varför tvingar Billström Migrationsverket att fortsätta charaden? Varför ska arbetsgivare skicka in jobberbjudanden med villkor de aldrig tänkt tillämpa? Varför ska facken granska dessa erbjudanden när de saknar värde, och varför låsas att det handlar om något annat än att pressa svenska löner?
Diskussionen skulle faktiskt bli mycket bättre om Billström sa som det var:
Att de invandrade arbetarnas villkor bekymrar honom mycket lite, så länge den lokala krogen kan servera en bättre middag till rätt pris.
Ingvar Persson