Maktens sanning ifrågasätts till sist

Det vanligen inte alltför radikala studieförbundet SNS har granskat effekterna av de senaste årtiondenas privatiseringar av välfärden. Vi vet för lite, konstaterar SNS, men på det stora hela hittar forskarna inga tydliga tecken på att privatiseringen gjort välfärden bättre, eller billigare.

Det känns faktiskt som det blåser lite nya vindar. Politiska sanningar som i 20 år stått oemotsagda – i varje fall i maktens korridorer – ifrågasätts plötsligt.

SNS-rapporten är inte det enda exemplet.

Den nationalekonomiske nestorn Lars Calmfors har hamnat i konflikt med finansministern om en alltför passiv politik. Och den tidigare moderate partiledaren Ulf Adelsohn har fått sparken från SJ:s styrelse sedan han beskrivit privatiseringen av tågtrafiken som en lekstuga för politiker. För att nämna något.

Frågor som i två årtionden avfärdats som tecken på nostalgi, förändringsrädsla och utvecklingsfientlighet diskuterar plötsligt.

Det är kanske inte säkert att välfärden bör drivas som ett företag? Och valfrihet är kanske inte alltid viktigare än trygghet?

Samhället har möjligen en annan roll än städpartullens eller upphandlarens?

Att frågorna är de samma som hela tiden funnits kvar i fikarum och runt middagsbord är en annan sak.

Nu uttalas dessa frågor av människor ur samhällseliten, människor som varit med och burit fram tron att marknaden har alla svar.

Det känns befriande. Och det skulle kännas ännu bättre om den politiska oppositionen kunde formulera fler svar.

Ingvar Persson