Nybörjaren Norman har talang

När Anders Borg rekryterade sin bästis Peter Norman för att sköta de statliga företagen – sorgligt försummade under Maud Olofsson – höjde många på ögonbrynen. Vad visste karln egentligen om politik, frågade man sig?

Kanske inte så lite, visar det sig. Rekryteringen av Marcus Wallenberg till ordförandeposten i LKAB motiveras naturligtvis med hans stora erfarenhet och väldiga kontaktnät, båda värdefulla tillgångar för ett företag som LKAB.

Ändå är det verkliga poängen politisk. Wallenberg är inte vilket namn som helst, och Marcus inte någon dussinkapitalist.

Familjen Wallenbergs namn är lika förknippade med välfärdsbygget som Gunnar Strängs eller Tage Erlanders. Korporativism, men också full sysselsättning, bättre bostäder och höjd standard.

För en borgerlig regering som – trots alla förväntningar – numer nämns med en fnysning på Svenskt Näringslivs kontor på Storgatan är det en revansch.

Och för ett moderat parti som tycks förhäxat av socialdemokratins framgångsår är rekryteringen av Wallenberg en våt dröm.

De entusiastiska reaktionerna från Norrbotten visar att Norman har lyckats med det Reinfeldt aldrig klarat av, att påminna om en tid när politiken förmådde fungera som navet i utvecklingen av hela samhället.

Ingvar Persson