Priset för vårt välstånd

Priset för vårt välstånd I dag publicerar Aftonbladet Kultur en artikel om IKEA:s solkiga historia. Det är historikern Fredrik Persson som berättar om hur möbeljätten byggde en lönsam tillverkning på ofriheten och det politiska förtrycket i diktaturens DDR.

I jakten på billig arbetskraft är respekten för mänskliga rättigheter sällan något verkligt hinder.

För IKEA är uppgifterna från Östtyskland naturligtvis besvärande. Precis som de återkommande rapporterna om fackliga konflikter och dåliga arbetsförhållanden hos företagets leverantörer frestar det på varumärket.

IKEA vill nämligen uppfattas som ett verktyg för demokrati och välfärd, och det är ingen tillfällighet. Det är folkhemsbygget, och det svenska samhällets relativa jämlikhet, som gjort tanken att sälja möbler i platta paket till en världsframgång.

IKEA:s tillväxt är en spegel av miljonprogrammet, och av villaförorternas framväxt. I företagets interna historieskrivning är det likvärdigt med demokrati.

Och just där finns kanske något av det mest intressanta i debatten om IKEA. Den säger nämligen något om grunden för efterkrigstidens Västeuropeiska välstånd. Att det till stor del byggts på andras armod och eländiga arbetsförhållanden.

Jag vet att det kan låta lite omodernt, men jag kommer att tänka på ord som postkolonialism och imperialism.

Kanske kan berättelserna om hur vi kunnat möblera våra hem så billigt väcka liv i frågan om den världsordning vi har verkligen är hållbar? Och få oss att ställa frågan om den är rättvis?

Ingvar Persson