Världen har en skyldighet att skydda Syriens befolkning
Syriens diktator, Bashar al-Assad, talade i helgen för första gången på länge med västmedia. Det tyder på desperation.
Efter att Ben Ali, Hosni Mubarak och Muammar Gaddafi i tur och ordning har fallit bör världen nu på allvar rikta strålkastarna mot Damaskus.
Våldet måste upphöra och ännu en diktatur bör förpassas till historieböckerna.
I en exklusiv intervju med The Daily Telegraph sa al-Assad bland annat att Syrien inte är jämförbart med något annat land som påverkats av den arabiska våren. Alternativet till hans regering är en utveckling som i Afghanistan eller ”som tio Afghanistan”.
Enligt FN har över 3000 människor dödats under de sju månader upproret i Syrien har pågått. Mängder av aktivister har fängslats.
Regimens taktik har till stor del handlat om att sprida rädsla, särskilt bland minoritetsgrupper, för att ett nytt styre skulle innebära kaos eller islamism. Oppositionen har beskrivits som terrorister eller utländska agenter.
Taktiken har till stor del fungerat, många är rädda. De brutala angreppen på den kristna koptiska minoriteten i Egypten i början av oktober har inte förbättrat saken.
Övriga världen har protesterat men FN:s säkerhetsråd är blockerat av Ryssland och Kina som vill skynda långsamt och har stora egna intressen i området.
Men efter Muammar Gaddafis fall börjar verkligheten hinna ikapp den syriska regimen.
Arabförbundet har i skarpa ordalag varnat för internationella aktioner och det diplomatiska tonläget börjar skruvas upp.
Men trycket på Syrien måste ökas ytterligare.
I längden kan inte Kina och Ryssland tillåtas blockera det internationella samfundet. Då måste bland andra Europeiska Unionen överväga hur man på egen hand kan gå vidare.
Än så länge är ett militärt ingripande inte aktuellt men i takt med att övergreppen mot mänskliga rättigheter fortsätter måste världens ledare vara beredda att diskutera vilken ansvar de har för att skydda den syriska befolkningen mot sin egen regering.
Anders Lindberg
Andra som skriver: Jinge ser ett annalkande storkrig framför sig. Martin Moberg om behovet att höja rösten. Lena Sommestad om utspelet i helgen att stoppa utvisningarna till Syrien.