Pinsam regeringshållning om jämställdhet

Förra hösten beslutade EU-parlamentet att man vill se stärka mammors rättigheter och minska diskrimineringen av kvinnor i arbetslivet. Verktygen: en ökad minimilängd på mammaledigheten, fler ledighetsveckor som tas ut direkt efter födseln samt en högre ersättningsnivå under ledigheten. Man föreslog möjligheter till ledighet för pappor.

EU-rådet – med Sverige bland annat – har motsatt sig förändringarna för att de kan komma att kosta för mycket. För att skynda på processen har parlamentet nu sagt att man är beredda att förhandla för att få till en uppgörelse.

Det är bra. Det börjar bli pinsamt för en svensk regering som smickrar sig med att man har ett jämställdhetsperspektiv att blockera förhandlingarna. Ett förbättrat mammaledighetsdirektiv vore ett stort steg framåt för jämställdheten i Europa.

Folkpartiets Birgitta Ohlsson avdömde mammaledighetsdirektivet när det lanserades i fjol:  ”Om förslaget blir verklighet innebär det att jag själv inte kan arbeta. Som blivande mamma skulle jag tvingats tacka nej till att bli EU-minister”.

Samtidigt som kvinnor skickas ut i arbetslivet med eftervärkar, bröststockning, hormoner, såriga underliv  oroar sig Birgitta Olsson och liberala feminister över sin karriär. Mödraledigheten är till för mammornas återhämtning. Sedan kommer föräldra­ledigheten. Det hade i alla fall varit en början på ett mer jämställt EU.