Gamla goda tider på Svenska Dagbladet

I Svenska Dagbladet applåderar i dag ledarsidan planerna på ett nytt omställningsavtal för privattjänstemännen. Särskilt glad tycks man, inte överraskande, vara över att över att Unionens ordförande Cecilia Fahlberg avfärdar turordningsreglerna.

Ledaren summerar nästan poetiskt att vi kan se början på ”en återgång till den tiden då fack och arbetsgivare arbetade tillsammans för att skapa goda förutsättningar för såväl företagen som arbetstagarna”.

Vackert. Men det är en fråga som gnager. När tänker sig Svenska Dagbladets ledarredaktion att denna guldålder kan ha inträffat?

Det kan inte vara 1990-talet, i alla fall inte innan industriavtalet 1997. Det präglades av havererade huvudavtalsförhandlingar, statliga kommissioner och – i alla fall enligt historieskrivningen på Svenskt Näringsliv – alltför höga lönelyft.

Det kan absolut inte vara 1980-talet. Då skenade nämligen inflationen, med höga nominella lönelyft men sjunkande reallöner. Dessutom inleddes årtiondet med en av de största konflikterna någonsin på svensk arbetsmarknad.

”En investering för framtiden” som den dåvarande arbetsgivarbasen Curt Nicolin beskrev storlockouten.

Det är också svårt att tro att ledarsidan på Svenska Dagbladet drömmer sig tillbaka till de vilda strejkernas och löntagarfondernas 70-tal, eller till gruvstrejkens 60-tal.

Så där skulle man kunna fortsätta. Arbetsmarknaden har alltid präglats av konflikten mellan arbete och kapital, och av försöken att hantera den motsättningen.

Så frågan kvarstår. Vilken tid är det Svenska Dagbladet önskar åter?

Kanske talar de om tiden före 1846. Då avskaffades nämligen skråväsendet.

Ingvar Persson