Vågar Björklund stänga Lundsberg?

Det har handlat mycket om bruten tystnad den senaste tiden, om människor som till sist vågar berätta. Skandalerna i äldreboendet byggde på anonyma berättelser, och i Södertälje är berättelserna tecknet på att de kriminella gängen kan vara på väg att förlora en del av sin makt.

Att bryta tystnaden är alltid att utmana. Men frågan är om det finns någon som utmanar en farligare motståndare än de elever och anställda som nu börjat berätta om pennalism, förtryck och sexuella övergrepp på landets fina internatskolor.

Överklassens speciella skolor har nämligen stöd från betydligt mäktigare grupper än något MC-gäng i världen. Det handlar naturligtvis inte om sistaårselever, eller om skolledningen. De finns långt ner på hackordningen.

Bakom skolorna kan vi ana de maktens nätverk som den hårt segregerade internatutbildningen skapat under årtionden, och som är själva avsikten med skolorna. Nätverk som inte behöver skickar pistolbeväpnade unga män eller hästhuvuden, men som vet att ett telefonsamtal till en broder ofta är nog för att röja undan ett hinder eller lösa ett problem.

Kunskaper i all ära, men de kan aldrig tävla med överklassens självklara självförtroende, eller de kontakter som bygger upp det.

Det är nätverk ingen vill komma på kant med, och det syns i den arrogans som framför allt ledningen för Lundsberg valt att bemöta anklagelserna med.

De som vågar vittna om denna slutna värld visar prov på ett stort mod.

Nu återstår att se hur modig regeringen är. Utbildningsminister Jan Björklund brukar inte vara den som lägger fingrarna emellan. Mobbare ska stängas av eller flyttas. Skolor som inte håller måttet ska stängas.

Så där brukar han hålla på.

Nu är det dags att också skärpa tonen mot överklassens internatskolor, även om det betyder att Björklund retar upp människor som är vana att få som de vill. Den kultur och den människosyn som enligt vittnesmålen odlas på internatskolorna har nämligen inte i ett modernt Sverige att göra.

Ingvar Persson